Typiskt svenskt

Vad är det som gör att så fort vi svenskar kommer utomlands längtar vi plötsligt så förtvivlat efter Kalles Kaviar? Jag äter inte denna vara så ofta i vanliga fall, men helt plötsligt får den väldigt gärna finnas i kylskåpet.

Kan det vara så, att eftersom man inte kan hitta den i en vanlig affär, så¨måste man besöka nästa typiska svenska inrättning (Ikea) för att få tag i den och då helt plötsligt kan man gå omkring och känna att "här vet jag hur allt fungerar", det är "mina" domäner. Här är det min tur att gå och småle åt människor som inte vet vad man ska äta till vad. Att man inte ska ha ketchup på lussebullen eller lingonsylt på pepparkakan. Och då, då infinner sig plötsligt ett mystiskt ha-begär efter just Kalles kaviar!

Något som faktiskt stöder detta att vi blir lite knäppa när vi kommer utomlands är att 1985 såldes 144 tuber av Kalles under en månad på en Sunwing Resort på Rhodos! (Under samma period säljer en stor livsmedelsbutik i Sverige ca 80 st.) Jamen, hur kan man komma på idén när man är på semester i några veckor att "Oj, vi glömde ta med en tub Kalles - vilken tur att de har svensk mat i hotellbutiken..."

För att späda på era onödiga kunskaper ytterligare (det känns som om det var ett tag sedan nu...) kan jag ju berätta att en tub Kalles räcker till en 5m lång sträng. (detta test utföres med fördel utomhus!)

Men, som sagt, lite knäpp blir man, så nu har jag en tub Kalles i kylskåpet, och den är god, jag erkänner, och lite Sverige smakar det...