Svinalängorna

För sin roman "Svinalängorna", fick författarinnan Susanna Alakoski  2006 års augustipris. I och med att det är några år sedan, så är jag väl lite sen, eftersom jag inte har läst den förrän nu. Men den fick säkert ett rätt stort uppsving också,  i och med att det gjordes film på den för något år sedan.

Boken handlar om Leena, som tillsammans med sina syskon och finska föräldrar flyttar in i "Svinalängorna". Ett typiskt nybyggt bostadsområde på 60-talet där man placerade "samhällsproblemen" som invandrare, låginkomsttagare och långtidssjukskrivna.

Leenas vardag består till stor del av föräldrar som super, bråkar och misshandlar varandra. Men här finns även bra kamrater som tar hand om varandra och grannar som ställer upp när det behövs, trots sina egna problem.

Det skulle ha kunnat vara en alltigenom svart roman, men någonstans i allt detta finns också en slags värme och man lär sig trots allt elände som händer att tycka om människorna runt Leena.

Nu är jag inte odelat positiv till boken. Den var bra, den har ett lätt språk och man känner verkligen med alla dessa männskor, men mot slutet blev det lite tjatigt. Det blev väldigt mycket av samma hela tiden, fast det kanske är det som är meningen, att man ska känna hur varje dag är den andra lik, att det gråa inte försvinner, utan bara upprepas hela tiden...