Det började med att det kom in en kvinna med en pojke i tre-årsåldern som absolut inte ville sitta i kärran utan hellre, till mammas fasa, ville leka tafatt mellan alla säten i tunnelbanevagnen. Mitt emot där jag satt hade jag en annan mamma med sin mycket lilla bebis som tyckte att han faktiskt skulle stå i hennes knä fast han inte kunde! Han meddelade detta högt och ljudligt varje gång den förtvivlade modern försökte något annat, ni vet napp, vyssningar, välling, klapp i baken...men nix fick han inte hoppa i knät var det illvrål som gällde!
På ena sidan om henne satt en medelålders, mycket kort, dam iklädd hatt som hon dragit ner över öronen. Hon studerade sin Iphone mycket ingående samtidigt som hon dinglade med benen i en hisklig fart! Detta innebar att den mamman som jagade sin son hade fullt sjå att parera bensprattlet varje gång hon passerade.
På andra sidan om mamman med den lilla babyn satt en man som troligen led av svår nästäppa, för han plockade upp en sådan där gammal hederlig "vick-tub" som alltid fanns hemma hos min mormor och morfar. Ni vet en sådan där som man stoppade upp i näsborren och sedan andades man in och så släppte det täppta i näsan. Denne man stoppade också upp tuben i näsborren, men han tog inte ut den! Den fick hänga kvar! Förr all del, det kan det ju ha varit så, att han led av en alldeles oehörd nästäppa, vad vet jag...
Frågan är vad man behöver mer i underhållningsväg än två små rara barn som gör allt annat än mamma vill, en bensprattlande tant i för stor hatt och en äldre gentleman med en vick-tub uppkörd i näsan? Om inte det är underhållning, så vet inte jag...fast lite skönt var det faktiskt att kliva av efter dessa 30 minuter, ibland kan det bli för mycket av det goda!
Det är ju det som är så härligt med människor och livet - you never know what you gonna get! :)
SvaraRaderaBara man öppnar ögonen och ser sig om så inser man att det pågår en ständig teater runt omkring en. :)
SvaraRaderaAlltför sällan tar man sig tid att skåda omgivningen och se vad som händer just som ett skådespel. Alltför ofta upplevs detta skådespel som något störande och irriterande.
SvaraRaderaTrillingnöten: Precis som "a box of chocolate" ;)
SvaraRaderaMärta: Precis, och med rätt billig entré
Steve: Så är det nog, men det är väldigt tråkigt, för det finns så väldigt mycket spännande att upptäcka runt omkring.
Hahaha..vilken tur att den showen inte varade mer än 30 minuter ;)
SvaraRaderaNä..längre hade då inte jag stått ut ;)
Risken hade varit att jag hade hoppat av tåget... i farten ;)
Kram på dig!
Hahaha, vilken rolig resa! Det låter nästan som en filmscen!
SvaraRaderaHahaha! Damen som dinglade med benen och mannen med Vicks-tuben kommer jag ha på näthinnan hela dagen. :)
SvaraRaderaKan hända mycket under en vanlig dag - in paradise! Kram
SvaraRaderaHaha!
SvaraRaderaNu känner jag med ens för att åka till Stockholm och åka tunnelbana...=)
Camilla: Jo, 30 minuter var rätt lagom.
SvaraRaderaJoanna: Tanken slog mig också, det var nästan så man kunde förvänta sig att någon kommit fram och sagt att det var Dolda kameran.
Hanna: De har inte försvunnit från min än!
Susanna: Nästan väl mycket för en dag ;)
Nilla: Att åka kommunalt är underskattat som underhållning!