Visst är vi kontollerade i Sverige, ni vet det där om att "storebror staten ser oss" och att vi inte kan smita undan något tack vare personnumret...jodå, visst är det väl så, men det beror lite på vad man jämför med!
Jag vet att jag har nämnt det förut, det där om "att leva i Singapore är precis som i filmen Truman show" och det står jag för! Här känns det verkligen som om någon har total kontroll hela tiden. Kameror är uppsatta på de flesta ställen, och ibland får jag en känsla av att de även finns där vi inte ser dom...
Det finns inget personnummer, men det finns ju ett nummer i passet, såväl det svenska som på de singaporianska legitimationerna. Gissa om det används! Här har jag till och med varit tvungen att lämna passnumret vid köp av kontantkort till telefonen. Jag har registrerat mitt köp av teaterbiljetter med detta nummer. Så någon kan alltså ha alltså koll på vart och hur mycket jag ringer, vad jag ser på teatern och ibland funderar jag på om någon registrerar hur mycket mjölk vi köper i affären!
Visst, det kan vara så, att det här är priset man betalar för att bo i ett så säkert land som Singapore, och visst är det bra och tryggt. Eftersom jag inte har några större planer på att göra något olagligt, så gör det väl kanske inte mig så mycket, men det är lite av en obehagskänsla ibland, att veta att någon har sådan kontroll...
Hmm, både bra och dåligt. Blev arg på min bank en gång när jag inte kunde ta ut pengar från mitt eget konto och inte hade passet med mig bara ID-kortet.
SvaraRaderaNågon vecka senare försvann mitt körkort i postgången från Sverige och då var jag glad över bankens policy....
En svår balansgång mellan säkerhet och integritet! Ofta med just argumentet att har du inget att dölja så har du inget att frukta, Men visst är det obehagligt!
SvaraRaderaKram
Det är obehagligt med den ökande kontrollen här hemma också, tycker jag. Det är ibland som om integritet inte längre värderas.
SvaraRaderaOch man måste alltid vara medveten om att dylik information kan hamna i fel händer, och då är det kanske inte ofarligt längre.
Ja, det är en kryptisk balansgång, och som den svensk jag är, så är det säkert så att "lagom är bäst"!?
SvaraRadera