Chinese New Year

Nu är det dags att ta farväl av tigern och välkomna kaninen. Det börjar dra ihop sig till det stora kinesiska nyårsfirandet som infaller i början av februari,den största helgen här i Singapore som förbereds i flera veckor, för att sedan firas i flera veckor!

Nåja, lite överdrivet kanske, men lite så är det. Det är den största helgen, och eftersom ca 70 procent av Singapores befolkning har kinesiskt påbrå på ett eller annat vis, så är det ju förklarligt. Själva nyåret infaller den "första dagen i den första månaden i den kinesiska kalendern" och avslutas på den 15:e dagen med "Lantern festival". I år infaller nyåret den 3-4 februari och jag kan ju lugnt säga att det märks att det är på gång.

Chinatown dignar av stånd med röda dekorationer av alla de slag, mat i mängder, för att inte prata om allt godis och alla kakor som finns. Det är en konst, och samtidigt lite kul, att snirkla sig fram mellan stånden och trängas med alla människor som är där för att inhandla alla förnödenheter inför denna begivenhet, såväl gamla som unga. Här finns både kärror och rullstolar som trängs med turister och hela skolklasser som är ute för att få veta mer om sina rötter och traditioner. Gissa om det kan bli trångt om saligheten! Även affärer och byggnader dekoreras med lyktor och allsköns skapelser i rött och guld.

Det spenderas massor av pengar på presenter, nya kläder, godis, mat, dekorationer och andra "måste-ha-saker" (känns det igen från en välbekant svensk storhelg?), sedan är det också jätteviktigt att man städar ordentligt. Man slänger nämligen ut det gamla och gör plats för det nya! All olycka ska sopas ut så att det görs väg för ny kommande lycka! Allt det som äts, ges bort och dekoreras med har någon form av symbolisk innebörd. De kommer jag inte att ta upp nu, utan ta lite då och då under tiden fram till den kinesiska nyårsaftonen, det finns alldeles för mycket, därför delar jag upp det, så det kommer mera...

Det som jag ändå ska ta nu, är anledningen till allt det röda. Som i så mycket annat, så finns det en legend bakom:
Det fanns en best, "Nien" som första dagen på nya året kom ner till en by för att äta boskap och bybor, framför allt barn. Föra att skydda sig mot besten ställde man ut mat framför ytterdörren så att han skulle äta den istället. En dag såg någon hur besten skrämdes iväg av ett barn klätt i rött och man förstod då att han var rädd för rött! Efter det hängde man, i god tid före det nya året, upp röda lyktor och satte rött papper på fönster och dörrar, och på så sätt skyddade man sig från besten. I en annan version skrämmer man iväg honom med hjälp av pukor och trummor (i båda fallen var även fyrverkerier inblandade). Det här kan man se idag i form av "lejondansare" som uppträder lite överallt tiden fram till nyåret. Det är två personer i en slags lejondräkt som utför rörelser till taktfast ljud av trummor och pukor.

Det här var själva bakgrunden till firandet, det kommer mer så småningom, både i text och bilder!

                                     Gong Xi Fa Cai