I Bo Landins fotspår, eller promenad i Mac Ritchie

Mac Ritchie Reservoar är ytterligare ett av Singapores naturområden. Det är så härligt med alla dessa områden som finns, de behövs för att man inte ska glömma bort på vilken breddgrad man faktiskt befinner sig!

Det var ju en himla tur att någon kom på att det skulle göras en reservoar här, det förde nämligen med sig att skogen bevarades. För av den skog som i början av 1800-talet täckte större delen av Singapore, fanns bara 10% kvar 1886. Det var väl naturligtvis här, som på så många andra ställen, att skogen skövlades av olika orsaker, men lite finns det alltså bevarad, och här finns bland annat gummiträd kvar från de gamla plantagerna.

Här finns det flera vandringsleder från 3-11 km, dels som stigar och vägar genom skogen och dels som en träspång utefter vattnet. Att gå här är lite att känna sig som Bo Landin med kameran i högsta hugg, omgiven av tät djungel. Det är lätt att glömma bort att det är fem minuters bussresa från där vi bor till parkentrén och att det är väldigt mycket storstad bara en liten bit bort, när allt man hör är det genomträngande ljudet från cikadorna, prasslet från apor i träden och ödlorna som krälar omkring i löven på marken.

Jag lyckades störa en ödla av modell större mitt i maten. Jag vet inte vad det var den åt, men något stort var det, och det är väl här vi skiljer oss åt lite herr Landin och jag, mina bilder blev väl inte så bra...men om någon lyckas se vad det är den äter kan ni väl meddela detta! 

Hittade också ett gäng sköldpaddor som jag tror roade sig med att "ta svansen på varandra" eller något annat kul. Roligt såg de ut att ha i alla fall där de svängde runt med varandra i vattnet...inte heller den bilden håller väl kanske riktigt Landin-klass...

Under stor del av min promenad hade jag apor flängandes omkring i träden ovanför mig, men dom ville aldrig riktigt visa sig. Så småningom kom det i alla fall ut ett gäng ur skogen! Somliga var svåra att fånga på bild, eftersom de inte ville sitta still, medan andra gärna la upp sig i riktig fotomodell-posé!

Som sagt, någon Bo Landin är jag väl inte, men det är riktigt häftigt att se dessa djur i frihet, utan några inhägnader eller burar, och jag kan ju alltid intala mig att jag befinner mig långt ute i vildmarken med tät djungel åt alla håll...och när jag tröttnar på "djungeltillvaron" kan jag ju alltid ta bussen hem!!