Engelska som officiellt språk...Good, Lah?

Allt är väl inte så enkelt som det verkar...det är ju svårt att föreställa sig, att om man ska bosätta sig i ett land som har "engelska som officiellt språk", kommer det att innebära att man inte förstår vad som sägs i telefonen (om inte den andra parten är utlänning precis som jag och råkar prata engelska!), inte kan göra sig förstådd i en del affärer med mindre än att både armar och ben används eller att vara tvungen att visa upp lappar på vart man vill bli körd när man sätter sig i en taxi.

Nej, jag kan ju inte direkt påstå att min engelska utvecklas av att försöka prata med singaporianer, tvärtemot så innebär det att man får kapa bort allt onödigt, och det är mer som att förpassa sig till något slags tidigt språkstadium med två- och treordsmeningar. (det påminner lite om det sätt indianerna pratade på, när man lekte indianer och cowboys som liten) Jo då, jag kan acceptera och förstå att man talar en annan sorts engelska än den vi talar. Däremot har jag svårt att acceptera att, om man utger sig för att vara ett engelskspråkigt land, personalen som arbetar i ett stort varuhus utefter den stora turistgatan i landet inte förstår språket!

Ok, ok, lite gnälligt kanske, men det är lite tråkigt att behöva säga ett ord (max två) i taget för att få en expedit på Orchard Road att förstå ungefär vad jag menar, jag skulle ju bara ha en liten gryta... Det gjorde ju inte heller saken bättre, att ha använt alla ord för denna vara som jag kunde komma på och att ha vevat i såväl armar som ben en bra stund, äntligen ha lyckats få expediten att förstå vilken sorts gryta jag skulle ha, då skiner hon upp och ler igenkännande och säger glatt "No have"!

Like, Lah? No much...

(Jag har berört det här tidigare under rubriken "Singlish" som finns under ettiketten "Singapore allmänt" om någon är mer intresserad av detta! Eftersom jag fortfarande har vissa brister i mitt tekniska kunnande, så kan jag inte göra en direktlänk, annars hade jag naturligtvis gjort en sådan...)