Jättemåne

Jodå, förra helgens jättemåne lyste även på oss på den här sidan jorden och efter alla katastrofvarningar, funderade man väl lite över om tidvattnet plötsligt skulle dra in över Orchard Road denna natt, men det gjorde det lyckligtvis inte, utan det förblev torrt.

Månen var verkligen stor och mäktig där den hängde med sitt trolska sken över hustaken. Det var nästan så att man förväntade sig att det skulle dyka upp något hårigt med huggtänder bakom träden.

Visst är det något magiskt över en stor fullmåne, även om det naturligtvis känns mer, om man befinner sig i en tyst skog, jämfört med mitt i stan.  Man kan lätt förstå alla sägner och myter som har uppkommit tack vare månen när man ser den i sin fulla skepnad på himalvalvet.

Jag klarade mig i alla fall bra från några större kroppsliga förändringar. Tack och lov så förde det inte med sig extra hårväxt på min redan tillräckligt ludna kropp och inte blev hörntänderna längre heller... och huruvida det beror på månen eller ej, allt det fruktansvärda som hänt på Nya Zeeland och i Japan, lär vi väl aldrig få något säkert svar på.

För övrigt ska det bli väldigt spännande att se hur mycket av denna mycket väl upplysta stad som släcks ned i kväll under "Earth hour"...det finns ju en del att ta av, om man säger så...