Inlägg nummer 400!

Jomenvisst, så är det! Med det här inlägget har jag lyckats plita ner 400 stycken sedan jag drog igång det här projektet. Vem hade kunnat ana det, inte jag i alla fall...

Detta får mig naturligtvis osökt att tänka på orsaken till att jag över huvudtaget hamnade här i "bloggträsket" - som jag har kommit att tycka väldigt mycket om, för övrigt - och det är ju naturligtvis att jag hamnade här, i "värmen på andra sidan". Inte hos honom med hornen då, utan på en betydligt trevligare plats!

Vid det här laget har det passerat lite drygt två år sedan jag kom hit, och jag måste säga att jag trivs väldigt bra. Men visst saknar jag familj och vännerna där hemma. Det är ju tur att världen är så liten som den är. Att jag kan sitta här, så himla långt bort och faktiskt ha full kontroll på vad som händer! Jag menar, bortsett från att jag kan ha kontakt med alla via datorn och alla olika sociala medier som finns, så kan jag ju till och med läsa våran lilla lokalblaska varje dag om jag vill! Visst är det fascinerande!? Jag tar mig ju också via flyg, dit jag vill på en inte alldeles för lång tidsrymd.

Jag, som har kontakt med de där hemma hela tiden, och som kommer tillbaka flera gånger per år, plus att jag helt säkert kommer att återvända dit jag kom ifrån, om jag saknar de som är kvar i Sverige, då kan man ju bara försöka tänka sig hur det var för de som for iväg till Amerika på 1800-talet! De som lämnade släkt och allt de hade, för sätta sig på en båt som tog flera veckor för att åka till något helt okänt och troligen med vetskapen om att aldrig kunna återvända eller att få se sina kvarlämnade familjemedemmar igen.

Nej, även om jag trivs alldeles utomordentligt med livet i Singapore och är så tacksam för möjligheten att få vara med om detta, så kommer jag att återvända till det kalla, blåsiga, grå, mörka, slaskiga (och ändå alldeles underbara) Sverige igen, förr eller senare...