måndag 30 januari 2012

överkörda andar på Bukit Brown

En enormt stor nedlagd kinesisk kyrkogård, det låter väl spännande, eller...? Det är möjligt att det inte gör, men just den här, Bukit Brown cementery, är ett väldigt intressant område.



Namnet Bukit Brown kommer från den man som först köpte marken, George Henry Brown, som sedan sålde den vidare till en kinesisk man med namnet Ong Kew Ho. Denne man i sin tur, gjorde marken till en gravplats för kineser av "Ong-klanen" på 1870-talet.



Så förblev det fram till 1922, då Bukit Brown blev en kyrkogård för alla, fram till stängningen 1973. Vid det laget hade det hunnit bli ca 100 000 gravar på en yta av 213 acres. För att få en liten uppfattning om storleken så kan jag berätta att en stor modern golfbana är ca 150 acres. Med andra ord, en stooor kyrkogård!


Det man slås av är att många av de mer eller mindre överväxta gravarna, i oerhört varierande storlek, är väldigt vackert utsirade med målningar i färger. På en del av stenarna finns bilder av de begravda och på andra bara text. Flera gravplatser vaktas av mossöverväxta lejon och gudar i sten.




Den största graven man hittintills hittat är Ong Sam Leongs. Den täcker en yta av 600 kvadratmeter(!) och omges av ett 15 meter långt fundament och vaktas av gudar och två meter höga vakter i sten. Just den graven lyckades jag inte hitta när jag var där, men nästa gång så...



Som sagt, området är så stort, så med mitt bristande lokalsinne, så försökte jag hålla mig till de asfalterade vägarna inne på området, men trots det så fick jag lite av en labyrintkänsla så jag gick väl inte över ett så stort område vid min utflykt dit. Jag hade väl kanske inte riktigt rätt skobeklädnad heller, för att bege mig in i skogen utanför vägarna, det finns ju trots allt lite mer eller mindre intressanta ringlande saker på de här breddgraderna.


Sedan finns det ju inte bara ormar och andra djungeldjur, här finns ju spöken också. I alla fall nattetid. Det sägs att här kan man höra "pontianaks" nattetid. De sitter gömda i träden och nattetid kan man höra deras hemska skratt. Det är en slags vampyrer, andarna av kvinnor som avlidit under graviditet eller vid barnafödandet. Sant eller inte, oavsett vilket, så är jag mycket tveksam till att jag ska ta reda på vilket!


Över den här platsen kommer det, med start nästa år, att dras en ny fyrfilig motorväg som kommer att innebära att ca 5000 gravar berörs. Så småningom finns även planer på att bygga lägenheter på området. Det finns ett antal upprop av olika slag för att bevara området, men något säger mig att chansen för andarna att inte bli överkörda, är nog minimal, tyvärr...


17 kommentarer:

  1. Tycker mycket om kyrkogårdar och denna ser alldeles extraordinär ut men håller med om att det är sorgligt att den får förfalla alldeles!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, den är speciell och det paradoxala är ju att trotts att det är tragiskt att den förfallit, så är det lite av tjusningen med att vandra omkring där...

      Radera
  2. Vad sorgligt att de ska förstöra en så vacker plats! Det är så svårt att ens föreställa sig hur stor den där kyrkogården är!

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag förstår det faktiskt inte ens som varit där!

      Radera
  3. Fascinerande att du INTE hittade den där graven som var 600 kvadratmeter stor. Låter ju som att den är svår att missa, men det är klart, kyrkogården var ju väldigt, väldigt stor också...

    Vad trist att inte andarna får vila i fred...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var faktiskt inte så svårt att inte hitta något, men nästa gång...då!

      Radera
  4. Vilken vacker plats och för säkerhets skull hoppas jag de ber andarna om lov att få göra en väg där.........

    Kärlek.....Malla

    SvaraRadera
  5. Men åh, den sista bilden gav mig knip i hjärtat!
    Jag tycker mycket om att vandra på kyrkogårdar och läsa på gravstenar och "din" känns ju alldeles otroligt fascinerande. Mycket vacker i sin tilltufsade bortglömdhet, må jag säga. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beskrivningen "tilltufsad bortglömdhet" var alldeles jättebra! Och ja, den där hjärtestenen var väldigt rörande.

      Radera
  6. fina bilder från kyrkogården, svårt att förstå att den kan ha fått växa igen så mycket, det är ju inte så länge sedan den stängdes.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkte också på det - det måste växa med rekortfart!

      Radera
  7. Vilka fina bilder Marina! Ska du med på utflykten nästa vecka? Föresten, nu slog det mig, har du använt din "studiotid", tiden har bara försvunnit & så även tanken på att vi har rätt till en timme i studion...eller tror du Lotta skulle kunna byta den tiden mot lite guidning i Little India eller annat ställe för motivfotografering?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag ska med på fredag - måste ju hitta den stora graven! Har inte använt studiotiden, så det måste vi klura på hur vi ska göra.

      Radera
  8. Jag bara älskar dina bilder och inlägg - som bästa resereportagen!!
    Det borde vara förbjudet att dra vägar över folks sista viloplats! Jag förstår att det inte kan var det men det borde....

    SvaraRadera
  9. Wow, nu sattes fantasin igång! Kan ju bli upptakten till en alldeles särdeles fantastisk roman! Skriver du?

    SvaraRadera
  10. Jag förstår precis känslan, och du skulle ha varit med där!! ska tillbaka till veckan och leta efter den stora graven - återkommmer om detta!
    Angående skrivandet, jo det dräller av "börjor" (en början flera börjor, eller...)i mitt tänkta skrivande, men det blir liksom inte mer, men en gång så...

    SvaraRadera