onsdag 11 januari 2012

Måste man tycka om barn hela tiden??

Jag tycker om barn! Jag tycker egentligen riktigt mycket om barn, men visst måste man få göra något litet undantag då och då? (Jag lovar att det är lite och bara nu!)

Just nu är den mindre varianten av homo sapiens-arten inte så populär hos mig. Jag har nämligen tillbringat en tio timmar lång flygresa brevid en sådan i den ljuva åldern av sex och denna unga dams pappa. Jag lovar att jag inte överdriver när jag påstår att under desssa tio timmar var hon inte tyst mer än max två minuter i taget - och de minuterna inföll inte ofta! Och om hon råkade vara tyst, så fyllde pappa i...

Frågan är om inte det senaste flygsällskapet, som bestod av snarkande kineser med papperstussar stickandes ut ur öronen var att föredra ändå!? Sedan kanske man får stå sitt kast när man bokar en resa Stockholm-Bankok i januari när alla turistande svenskar åker, så det fanns ju ingen annan plats att fly till i det välfyllda flyplanet.

Lite märkligt är det väl ändå, att dessa flygande tvåvåningsjättar fylls flera gånger i veckan med drygt 500 svenskar på väg mot Asien, men det är väl dit vi åker numer på vår semester.

Nu är jag i alla fall framme! Om det är borta eller hemma, det är en annan fråga...


Snöiga djupa värmlandsskogar utbytta mot asiatisk värme och storstadsliv...

11 kommentarer:

  1. Ha,ha.. Jag tror jag ska låta min amerikanske man läsa ditt blogg inlägg.. Han vill numera aldrig flyga där vi redan vet om att planet lär bli fullt med svensk barnfamiljer, typ direktflighter.. Han berättar fortfarande om New York till Stockholm t.or... När svenska barnfamiljer tycker det är OK att barnen sparkar boll i kärran.... Nä, det behöver man inte acceptera.! Numera finns det fler och fler bolag som har barnfria zoner. Anställda ska hålla nere kostnaderna när de reser i tjänsten, men det är inte lätt att vila på långflygningen alla gånger.. Jag går också igång nu, Marina.. Jag reser oftast med Qatar och slipper då detta problem i och med mellanlandningen i Doha.. Är detta ett svenskt fenomen eller? Välkommen hem!

    SvaraRadera
  2. Insomningspiller, audiobook eller öronproppar is A MUST.....

    SvaraRadera
  3. Hörde att vissa flygbolag, vet inte vilka, har infört barnfria charterflygningar. Jag tycker att det är helt okay. Det kan bli för mycket av det goda ibland när man vill sitta i sin egen värld och läsa, tänka och bara vara. Kanske sova...
    Jag förstår nog att barnen måste få leva ut som de barn de är men en viss hänsyn är alltid bra när man sitter trångt i många långa timmar
    Det finns gränser:)
    Skönt att resan gick bra!

    Karin
    som också tycker väldigt mycket om barn

    SvaraRadera
  4. Jag tror att du just beskrev min dotter (7) som bubblar och trallar och sjunger omvartannat utan paus. Ibland ber jag henne snällt att vara tyst i fem minuter. Men det funkar inte. Hon kan inte.
    Ta med öronproppar vid nästa flyg! ;-)
    Kram Elle

    SvaraRadera
  5. Det där lät ju precis som mina döttrar!

    Vilket betyder att det är fler tjejer än mina som kan tragga hål i huvudet på sina medmänniskor!

    Kram ♥

    SvaraRadera
  6. Hem eller hem, ja det är frågan. Själv åkte jag först "hem" till Sverige i julas, för att kort därefter åka "hem" till Tyskland igen. Ja, man blir liksom inte riktigt klok på sig själv...

    SvaraRadera
  7. Förstår precis vad du menar! Hade en barnfamilj på tåget norrut före jul...min iPod blev min räddning!

    SvaraRadera
  8. Haha, nej, man måste inte älska barn hela tiden. Jag kan förstå och acceptera att det är som det är, men det betyder ju inte att man älskar det jämt. (Sen kan barn vara jättecharmiga andra gånger.)

    Vi var dock med om en ganska jobbig grej när vi flög till Nya Zeeland. Peters yngste son var ungefär 10 år då och fick hosta på vägen. Han somnade... och hostade. Och en engelsk tant blev tokig för att han inte använde "a tissue" när han hostade. Att det var i sömnen, och att han inte förstod engelska hade hon ingen förståelse för... När Peter tröttnade och hon ropade på sin man höll det på att bli handgripligt... men andra passagerare grep in ;)

    SvaraRadera
  9. nej man måste inte älska barn hela tiden, inte heller vuxna - pratglada, tjatiga, fisförnäma, egotrippade, snarkande eller vad det månde vara. Själv har jag väldigt svårt för diskrimineringsdelen som en del förordar, vilket kan bero på mina många flygtimmar både med och utan barn.
    Skönt i alla fall att din resa gick bra, så när som på skavsår i öronen.
    Kram

    SvaraRadera
  10. Katarina: Nja, att sparka boll i mittgången är väl att ta i!

    Susanna: Grejen är att jag hade faktiskt bok och hörlurar, fast det hjälpte inte...

    Karin: Jo, min toleransnivå är faktiskt högre än många andra, men inte i tio timmar!

    Elle: Det är helt ok med glada pratiga barn. Jag trivs tillsammans med såväl stora som små barn, och jag tycker det är helt ok att dela flygplan med barnfamiljer. Sedan hör det väl inte till vanligheterna att någon pratar oavbrutet i tio timmar med ett röstläge som var allt annat än lågt...att pappan absolut inte brydde sig är ju inte hennes fel!

    DOB: Jag hade också en sådan...men rösten gick igenom i alla fall!

    Freedomtravel: Det känns som om det hade varit bättre, med tanke på att hosta kan man ju faktiskt inte göra något åt.

    Sarah: Helt rätt - man måste inte tycka om någon hela tiden, även om jag oftast tycker om de flesta nästan hela tiden!

    SvaraRadera
  11. dh: Håller absolut med...jag åker "hem" hela tiden!

    SvaraRadera