På promenad i Balchik

Balchik är en liten stad, belägen vid Svarta havet, vackert inramad av de vita kalkstensbergen i bakgrunden. Efter att under antiken ha kallats Krounoi och Dionysopolis fick staden under medeltiden sitt nuvarande namn efter Lord Balik.

Det finns en sägen som säger att det var här skönhetens gudinna Afrodite skapades av havsskummet och steg upp ur havet. Huruvida det är sant eller ej, lämnar jag till er att bedöma på egen hand.

Balchik kallas även "den vita staden" på grund av de kalkstensberg som finns runt omkring.

Det känns som om staden är byggd på en bergssluttning och här är det många backar och vägar som inte alltid är sådär väldigt väl underhållna och kanske inte känns som om man gärna tar en tur med bilen på. Och jag har förstått att om det skulle råka slå till och bli en kall vinter ställer det till med stora problem för de boende uppe i backarna. Det är ju inte helt lätt att ta sig hem med hjälp av en bil utan vinterdäck här.

Däremot är det verkligen trevligt att vandra omkring bland alla små villande gamla gator och kika på husen med sina mysiga trädgårdar.

Här finns så många vackra murar och trappor som vindlar upp mellan stadens gator och allt är byggt av det som kallas "balchiksten". Soffor i såväl trä som sten finns och med tanke på att det är rätt branta vägar kan det kanske vara bra att kunna vila benen emellanåt.

Att sedan kunna pusta ut, samtidigt som man njuter av en god kopp kaffe och underbar utsikt på ett fantastiskt mysigt café är även det en väldigt trevlig sysselsättning. Just det här cafét är ett av de där som egentligen inte märks alls från utsidan, men har en fantastisk veranda på baksidan. Ett sådant där
 som man endera behöver veta finns, eller råka springa på av en slump.

 Det finns även stränder här så man behöver inte ta sig till Albena för sol och bad, det går alldeles utmärkt att stanna kvar i stan om man skulle föredra det. Såväl bad från piren som från sandstränder finns att tillgå.

Utefter havet finner man ett antal hotell och många restauranger. Eftersom det är här man hittar de flesta turisterna innebär det naturligtvis en annan prisklass, men fortfarande oerhört billigt med svenska mått mätt. Och att sitta här och avnjuta en god middag i solnedgången är en underbar avslutning på dagen. Och har man dessutom promenerat omkring i Balchiks backar under dagen har man säkert gjort sig förtjänt av såväl god mat som dryck och havsutsikt under några kvällstimmar...

Sommarens tur till Balchik

Även i år blev det en tur till "vårt lilla gökbo" i Balchik. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, Balchik är en himla mysig liten stad, där den ligger vid Svarta havet. Och lite häftig är den ju, den där Hollywoodinspirerade skylten uppe på de vita klipporna. Det är just de vita klipporna som inspirerat till smeknamnet "den vita staden".

Knappt en mil från Balchik ligger Albena, en av Svarta havets fina sandstränder. Den cirka sex kilometer långa stranden är vid högsäsong rätt full med turister som bor i de omkringliggande hotellen. Som sig bör så är det fullt med solparasoller och stolar som man kan hyra. Det är rätt gott om svenska och norska turister just här, och jag vet att Ving flyger hit, om det finns fler svenska chaterbolag som gör det, får vara osagt.

Om man nu skulle föredra att tillbringa dagen på en lite lugnare del av stranden finns det även sådana om man väljer utkanterna där det är hotellfritt, men ändå lika fin strand.

Mellan Albena och Balchik kan man ta bussen för en billig peng och den går hela dagarna vilket underlättar. Eftersom vårt hus är beläget mitt emellan så fungerar det väldigt bra för vår del. Man kan ju även promenera, men om det är drygt 30 grader så är det i varmaste laget, men står man ut i 45 minuter så är man framme vid stranden och kan slänga sig i havet.

Att ta en morgonpromenad uppe i bergen med utsikt över hela området är fantastiskt.

Här blir naturen väldigt speciell och när det plötsligt dyker upp en livs levande fåraherde med sin hjord är det nästan som man känner sig placerad i en saga av något slag.

Om man är intresserad av golf finns här en helt fantastisk golfbana. Den är minst sagt spektakulär! Den går högt upp med utsikt över Svarta havet och att spela den är en utmaning av sällan skådat slag! Den här gången spelade vi inte, men ett tidigare inlägg från golfbanan Thrasian Cliffs finns här och många vackra vyer utlovas.

Det här året gjorde vi inte heller något besök i den botaniska trädgården, men text och bilder från förra årets utflykt till den vackra parken finns här.

Balchik är som sagt en mysig liten stad med alla sina trappor och murar. Här finns gott om trevliga restauranger och fik och en promenad genom staden ska vi ta i nästa inlägg från Bulgariens pärla vid Svarta havet.

The Snowman

Semester kan betyda många timmars läsning vilket i sin tur kan innebära ett antal böcker och den första utlästa semesterboken för egen del blev Jo Nesbos "the Snowman". Det är den sjunde i serien om den hårdkokte polismannen Harry Hole. Tidigare har jag läst en bok om herr Hole och det var nästa i serien. jag vet att jag inte var sådär väldigt överförtjust men bestämde mig för att ge den norske polisen en chans till.

En pojke vaknar och saknar sin mamma. Utanför fönstret ser han en snögubbe som har mammans rosa scarf runt halsen.  Fler kvinnor försvinner i samband med att den första snön faller. Och i samtliga fall finns det en snögubbe inblandad på något vis. Harry Hole får ett brev undertecknat med "The Snowman" och han känner att det handlar om något personligt.

Tillsammans med sin nya kvinnliga kollega börjar han jakten på den seriemördare som slår till i samband med att den första snön faller och som visar sig ha fler tidigare mord på sitt samvete.

Det händer mycket och tempot är högt men trots det är jag fortfarande ingen jättefan av Harry Hole. Den här gången var det dock bättre och jag tyckte den var helt ok ända fram till slutet. Här dök han upp igen, den där blandningen mellan James Bond och John Mc Laine (från Die Hard-filmerna), fingrar som slits av och fall från höga höjder, men inget stoppar den hårdkokte superpolisen, nej han fortsätter framåt som något slags ostoppbart lokomotiv. Men visst, tycker man det är kul, så ok, men för egen del har nog Harry Hole gjort sitt nu.

Nu hade jag boken på engelska, men troligen är det att föredra att läsa den på svenska eftersom det blir konstigt med alla norska namn uppblandat med den engelska texten. Det här kan mycket väl ha bidragit till min lite avoga inställning, så Mr Hole får kanske ha lite överseende med detta.