Borneos regnskogar

Som många säkert redan vet så är Borneo unikt bland annat för sin oerhörda artmångfald i fråga om såväl djur som växter. Enligt wwf finns här 222 olika däggdjursarter, varav 44 bara finns på just Borneo. Här lever över 400 olika fågelarter, 150 varinater av reptiler och runt 400 olika sorters fiskar. Det finns runt 15 000 olika växter och man har hittat över 700 olika trädarter. Många av djuren och växterna återfinns bara i Borneos regnskogar.

Det var någon gång på 70-talet man började avverka regnskogen och i slutet av 90-talet drabbades man av stora skogsbränder på grund av förändringar i vädret och stor torka och stora arealer skog brann upp. Fortsättningsvis höggs ytterligare skog ner för att man skulle plantera oljepalmer och gummiträd. Och vi vet ju att de planteringarna slog rätt väl ut, vilket innebar att skogen fortsatte skövlas för att ge plats åt mer av de här trädsorterna.

Lyckligtvis finns det lite hopp för att kunna bevara den kvarvarande skogen och det på grund av att Malaysia, Indonesien och Brunei gjorde en historisk överenskommelse år 2007, den så kallade Borneodeklarationen, då man beslutade att 220 000 kvadratkilometer regnskog i Borneos inre ska skyddas för framtiden.

Det känns trots allt skönt att världen verkar ha fått upp ögonen för det som händer, så även de länder där det faktiskt händer. Det kanske inte är alldeles enkelt att få dem att förstå att de ska ska upphöra med sin bästa inkomstkälla för att djuren ska få ha sitt kvar. Men det är bara att hålla tummarna och hoppas att det kommer att fungera.

Det verkar i alla fall som om att inställningen börjar förändras även på plats. Bland annat håller man på med diverse olika trädprojekt kring floden Kinabatangan. Såväl turister som skolor och andra frivilliga planterar träd utefter stränderna. Underteckad inget undantag.

Vi fick fara ut och plantera varit "paraplyträd" som är ordentligt märkt med nummer så jag kan mejla och fråga om mitt träd har vuxit ordentligt. Sedan kan det ju kanske vara lite svårt att kolla sanningshalten i just det svaret, men man kan ju inte få allt...

Som sagt, jag (och säkert många med mig) hoppas att det kommer att fungera, att det blir ny skog och att den  befintliga bevaras så att alla unika arter kan fortsätta att leva sitt liv i Borneos regnskogar.

Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något...

the Proboscis Monkey

Bortsett från de underbara sköldpaddorna så var nog den charmigaste bekantskapen under Borneoturen the Proboscis Monkey, eller näsapan som den heter hos oss i Sverige. Och "näsapa" låter kanske något bättre än "snabelapa" som den borde ha hetat om det varit direktöversatt, men det var väl någon som tyckte att det var mer befogat med namnet näsa än med snabel.

En mycket fascinerande varelse är det i alla fall. De lever tillsammans i grupper där det finns en "överhane" som har hand om sin grupp som normalt består av 10-30 individer. Varje grupp är som ett litet harem där det finns en överhövding, ett antal honor och deras avkommor.

Det kan vara lite svårt att tro, men faktum är att ju längre näsa hanen har, desto mer attraktiv verkar han vara. Det är hanen som har den hängande näsan som, om den är riktigt vacker, når upp mot 10 cm och hänger ner över munnen medan honan har en lite gulligare typ av uppnäsa.

Det var verkligen en speciell känsla att se den store hanen, som kan uppnå en vikt av 20 kg, sitta och vaka över sin grupp från en klyka i ett träd. När han sedan tog sats och gav sig iväg svingandes från träd till träd var helt fantastiskt.

Vi fick se massor av grupper med näsapor under våra flodturer och det är där de håller sig, i närheten av vattnet. Den är för övrigt en duktig simmare och enligt vår guide hoppar de gärna ner i floden även om vi inte fick bevittna just det.

Tyvärr så tillhör också näsapan en av vår jords utrotningshotade arter. Även den har fått lida för att  regnskogen, som de såväl bor i som lever av, huggs ner och dessutom jagas den för sitt kötts skull som av många inhemska invånare anses vara en delikatess. Numer är den tack och lov fridlyst, så den får varken dödas eller tillfångatas.

Jag får väl återigen erkänna att jag har en bit kvar tills jag uppnår naturfotografsklass a la herr Landin eller någon annan känd djurfotograf, men försöken var många och resultaten av mycket blandad klass. Nu får ni hålla tillgodo med mina tappra försök att få sötnosarna att fastna på bild, och om ni inte ser hur de ser ut, eller tycker att ni vill få en tydligare bild av apan rekommenderar jag att leta på nätet - där finns många exempel på de som lyckats bättre än jag gjorde!!

Himla tur att jag köpte med mig en alldeles egen Proboscis Monkeysom satt så snällt och poserade när jag tog kort. Att ett litet "gosedjur" kanske inte är direkt vad jag behöver är en annan historia... men ibland måste man få falla för frestelser som inte alltid är så väl genomtänkta...

Selingan - Turtle Island

Nästa etapp på vår Borneotripp var ett besök på Selingan eller "Turtle Island" som den också kallas. Jag förmodar att de flesta som gör en liknande tur har stannat till en natt på ön för att få se sköldpaddor lägga ägg och små sköldpaddsbebisar bege sig ut i havet.

Här tillbringade vi vår sista natt på en av de tre öar som utgör Turtle Islands National Park. Hit tar man sig med båt från Sandakan och resan tar knappt en timme. Samtliga öar är obebodda, men på Selingan finns plats för 60 övernattande gäster. Det är den enda av öarna dit turister kan åka. Förutom stugorna  finns också ett "sköldpaddscenter". Här tar man reda på äggen som sköldpaddorna lägger. Ser till att det täcks över när ungarna tittar ut ur äggen för att de inte ska bli middagsmat åt någon hungrig ödla som smyger omkring innan de hinner släppas de ut i den stora vida världen.

Förhållningsreglerna är många, bland annat får man inte knalla omkring på ön hur som helst mellan 18 - 06, just för att inte störa sköldpaddorna som tänker sig i land för att lägga ägg.

Havssköldpaddan är en av många djurarter som är utrotningshotade och det finns ett antal orsaker till att det är så. Förutom föroreningarna i havet är det många som går sitt öde till mötes i något av alla de "spöknät" som flyter omkring i våra hav. Omkringflytande plastpåsar kan också vara direkt livshotande för dem eftersom de glatt sväljer dem i tron om att det är manetert och följden blir att de kvävs sakta men säkert. Sedan är det naturligtvis en annan orsak också, och det är att såväl sköldpaddan som dess ägg i många länder anses vara en delikatess.

Med tanke på allt detta, och att sköldpaddan inte börjar lägga ägg över huvudtaget förrän den uppnår den aktningsvärda åldern av minst 20 år och att det dessutom enligt expertisen bara är tre procent av alla kläckta ungar som överlever, så känns det väldigt bra att det finns platser där man hjälper arten att överleva.

Eftersom vi anlände till ön på förmiddagen hade vi hela dagen på oss att slöa på stranden och bada i det ljumma vattnet. Efter två dagars ständigt badande i svett kändes det helt fantastiskt! På grund av starka strömmar var det en begränsad yta där man kunde simma, men den räckte gott och väl till. Och det lockade inte sådär väldigt mycket att flyta iland på någon närliggande filippinsk ö, så vi höll oss snällt innanför bojarna. Snorklingen var hyfsad, men ingen av de bättre jag gjort, men det är alltid mysigt att kika på de fiskar som finns.

När dagen tagit slut och vi hade klämt i oss ytterligare en god måltid var det bara att vänta. Och väntan var absolut inte förgäves! Vi fick vara med och se när en stor sköldpadda la sina ägg i sin egenhändigt grävda jättegrop på stranden, och inte var det få ägg hon lyckades klämma ur sig - 91 stycken hamnade i gropen innan hon var klar! När det är klart mäts hon på längden och tvären och om det är en "nykomling" märks hon efter avslutat äggläggande.

Någon ur personalen tar sedan med varsam hand reda på alla äggen och flyttar dem till själva "kläckeriet" där de får ligga tills äggen kläcks och ungarna tittar ut.

Då det hade kläckts ett gäng under dagen fick vi även vara med på ett sköldpaddsrace! Vilken fantastisk upplevelse! Så söta de var där de sprang allt de orkade mot vattnet, och lite tragiskt kändes det att veta att av alla de som släpptes ut är det bara ett fåtal, -  om ens det - som överlever...

Morgonen efter kan man se nattens händelser på sköldpaddsfronten, hur många damer som behagat kravla sig upp för att lägga sina ägg, hur många ägg som lagts och annan viktig information kommer upp på den dagliga informationstavlan.

När vi lämnade ön morgonen efter och såg alla de "traktorspår" som sköldpaddorna lämnat efter sig vid sina arbetsamma promenader mot en lämplig plats att lägga sina ägg, var det på något vis som om kronan ramlade ned och jag förstod vad vi fått vara med om... En helt fantastisk upplevelse!

Visst är det fantastiskt att dessa djur, som rör sig så smidigt i vatten, kämpar så hårt i flera timmar för att dra sig upp på stranden för att kunna lägga sina ägg och sedan får kämpa lika hårt för att ta sig tillbaka igen. Och sedan är det inte ens säkert att de små nykläckta ungarna överlever ens första dagen...

River safari på Kinabatangan

Efter att vi spenderat första natten inne i Sandakan på ett hotell begåvat med flera stjärnor var det dags att "styra in i djungeln". Riktigt så tufft som det låter var det nu inte, utan vi bodde jättebra samtliga nätter. Visserligen inte hotell med en massa stjärnor, men det var heller inte en hydda mitt ute i den djupaste djungeln. Vi spenderade samtliga nätter på "lodgar" med fläktar i taket, varmvatten, rent och snyggt och mycket god mat. Om man förväntar sig mer än det föreslår jag att man stannar kvar inne i Sandakan på ett hotell.

Vår första färd var med båt från Sandakan. Efter att ha befunnit oss på öppet vatten i närmare timmen så fortsatte färden på Malaysias näst längsta flod, Kinabatangan River. Lite fanns det i bakhuvudet det där med de filipinska piraterna som nyligen tagit en kinesisk turist som gisslan på en av öarna är ute och begärt 70 miljoner i lösen. Fast i och för sig kanske jag inte ser ut att vara värd så mycket...

Nu vet inte jag om det hör till vanligheterna eller om det är just för risken av ovälkomna besökare som det finns beväpnade vakter och poliser kring de olika lodgerna, men vi intalade oss själva att det var av den anledningen och att det säkert var bra.

Första boendet var på Abai Djungle Lodge, vid flodkanten mitt ute i ingenstans och enda sättet att komma hit är vattenvägen. Här fanns verkligen inte mycket runtomkring. Det närmaste "någonting" vi kom var en liten by (med betoning på liten) på andra sidan. Ett mysigt boende med alla djungelns ljud precis inpå knutarna. Andra "djungelboendet" var i närheten av den lilla staden Sukai på Kinabatangen River Lodge. Eftersom det fanns mer civilisation här så går det även att ta sig hit landvägen.

Vi hann med ett antal flodfärder när vi letade djur av alla de slag och vi fick verkligen se massor. Det var fåglar, apor, ormar, elefanter, krokodiler och att kamerorna gick varma är ett understatement!

Det var många fantastiska upplevelser att ta med sig hem. De urcharmiga näsaporna, de skräckinjagande krokodilerna, de lustiga hornbill-fåglarna och alla andra flygande, krypande och hoppande varelser vi träffade på. Men frågan är om inte den häftigaste upplevelsen var kvällen då vi i vild panik fick order om att lämna vår nyligen upphällda öl för att kasta oss in i bilar som tog oss till platsen där ett gäng elefanter bestämt sig för att inta sin kvällsmat. Såå häftigt! Vi befann oss nog inte mer än 30-talet meter från dessa enorma varelser och det var absolut värt att låta ölen bli ljummen!

Det var en mycket speciell känsla att flyta omkring på floden och spana efter djur. Vi var ute såväl tidigt som sent och många djur blev det....

Jag är pinsamt medveten om att jag har en liten(!) bit kvar till Bo Landins klass när det gäller fotograferande av djur. Men jag tror i alla fall att det syns ungefär vad det är för varelser på bilderna, och om ni inte ser vad det är kan ni ju alltid ha en gissningstävlan...

Dessutom fick vi uppleva eldflugornas dans som verkligen var ett fantastiskt skådespel Helt plötsligt var det precis som om djungeln var fylld av blinkande julgranar.

Efter dessa dagar på Kinabatangan River var det dags att återigen byta boende för att åka till sköldpaddsön Selingan, och det var verkligen en mycket speciell upplevelse...