fredag 31 december 2010

Gott Nytt År


Så var det dags att lära om! Imorgon ska vi skriva 2011 på allt som ska dateras och det känns som om jag precis vant mig vid att skriva 2010... Jag har en slags kluven känsla inför årets nyår, en del av mig säger att det inte kan vara möjligt att det redan är dags för detta firande, medan den andra halvan försöker få mig att förstå att det inte är så konstigt med tanke på att vi har faktiskt hunnit med en hel del under året.

Det här är årets stora "list- och löftestid". Oavsett vilken tidning som man bläddrar i så hittar man listor på året som gått. Är det inte "årets bästa filmer" så är det "årets sämsta filmer", låtar, drycker, tv-program, eller varför inte "årets bästa tv-bönder" (det har jag inte sett än, men jag skulle inte bli förvånad...). Sedan är det naturligtvis dags för alla nyårslöften, ni vet de där löftena som är till för att brytas...eller?? Risken finns väl att det blir något löfte i stil med det Bridget Jones en gång lovade Mark Darcey, hon lovade både att sluta dricka, röka och att gå på diet - men inte riktigt än...!!

Jag har gett upp denna nyårstradition, jag tänker inte lova något av det ovan angivna, inte heller att börja motionera mera, eller något annat av de löftena som är så vanligt att bryta. Visste ni förresten att nyårslöften avgavs redan på vikingatiden, fast då under midvinterbloten som sammanföll med nyåret, och då svor man vid en galts borst.

Annars finns det många olika nyårstraditioner, i Danmark t.ex. är det jättebra att hitta en massa krossat porslin utanför dörren! Det betyder nämligen att man har många vänner, eftersom man här ska slänga gammalt porslin framför sina vänners dörrar. I Skottland går man till sina vänner och ger dom presenter i form av whiskey eller kolbitar (!). (undrar om man får välja...) I Ecuador kan man gå ett varv runt kvarteret med en väska i handen för det kan innebära att man kommer iväg på sin drömresa. I Mexico ska man svälja en vindruva för vart och ett av klockans tolv slag och varje vindruva symboliserar en önskning. Det finns alltså massor av olika traditioner, och om vi letar riktigt ordentligt finns det säkert någon som är så trevlig så att vi kan stjäla den och göra den till svensk!

Oavsett om ni tänker avge löften, svälja vindruvor eller kasta porslin utanför kompisarnas dörrar så ska ni alla ha en riktigt bra nyårskväll!!





Löfbergs Lila

Efter ett par veckor på hemmaplan och ett antal promenader runt stan har jag funderat lite på hur det kommer sig att det är mycket roligare att ta reda på detaljer på nya platser!? Jag har plötsligt insett att jag troligen vet mer om byggnader och händelser i Singapore, än jag gör i Karlstad - här "bara bor jag"!

Jag skulle ju faktiskt kunna plocka med mig kameran ut här också och plåta byggnader och andra platser för att sedan skriva lite om dem - men hur roligt är det? Eller också skulle det vara det... det får väl bli uppdraget när jag flyttar tillbaka "på heltid"!

Fast lite ska jag faktiskt "tjuvstarta", och idén till det fick jag vid en av mina promenader runt Inre hamn här i Karlstad. Där möttes jag av den fantastiskt goda doften av nyrostat kaffe, och kom på att just den doften är något jag saknat. Efter att ha gått och och låtit doften fylla näsan ett tag insåg jag, att om jag varit någon annanstans skulle jag säkert ha tagit reda på varifrån det kom och historien bakom. Så nu bestämde jag mig för att göra det!!



Det har alltid doftat nyrostat kaffe i Karlstad, och jag har ju alltid vetat att det kommer ifrån Löfbergs Lila och kaffeskrapan i hamnen, men mer än så har jag aldrig funderat över det. Men nu bestämde jag mig alltså för att "ta tag i detta"!

Jag kan ju börja med att berätta för er som inte vet det, att "Löfbergs Lila" inte är en ishall ifrån början, utan faktiskt ett kaffe!! Företaget grundades redan 1906 av tre bröder, Josef, Anders och John Löfberg och det finns fortfarande, ett antal generationer senare, lite familj kvar. "Kaffeskrapan" som reser sig 45 meter upp i luften i Inre hamn och sprider en fantastikt god kaffedoft, har funnits där sedan 1960, och har blivit ett av Karlstads kännetecken.

För er som inte visste det, kan jag ju också berätta att Löfbergs Lila var med redan från början 1959/60 när reklam infördes på ishockeydrräkterna - fast då på Djurgårdarnas dräkter!

måndag 27 december 2010

Kalle ankas jul och årets julklapp


Så var julen slut och skinkan nästan uppäten! Det blev en lugn och sansad tillställning precis som det ska vara, med mycket god mat, dryck, godis, kalle anka och allt annat som hör julen till.

Kalle ankas jul är väl ett fantastikt fenomen, det har sänts varje julafton sedan 1960 och vi kan det utantill, men vi måste fortfarande se det innan det blir julafton på riktigt! Alla ser det väl kanske inte, men eftersom programmet har mellan 3 och 4 miljoner tittare, så lär ju teven stå på i de flesta svenska hem klockan 15.00 på julafton! I dag är det fyra avsnitt kvar från det ursprungliga programmet, det är "tomtarnas verkstad" (som för övrigt färgsattes 1978), Askungen, Snövit samt Lady och Lufsen. Plus sången "Ser du stjärnan i det blå" med Benjamin syrsa. De övriga avsnitten har kommit och gått genom åren. 1982 byttes till exempel tjuren Ferdinand ut, men då blev tittarstormarna så massiva så att det återinsattes året därpå! Svenska folket väljer verkligen vad man ska engagera sig i...

Ett helt annat julfenomen som startade 1988 var att utse "årets julklapp". Det var lite kul att läsa vad som fått denna utmärkelse genom åren. Några kommer jag ihåg tydligt, andra har gått väldigt spårlöst förbi, och jag måste säga, att det är verkligen en blandad kompott! För er som inte sett listan, kommer den här, så kan ni ju själva se hur många år ni har lyckas pricka in "rätt" julklapp:

1988 bakmaskin
1989 videokamera
1990 Wok
1991 CD-spelare
1992 TV-spel
1993 parfym
1994 mobiltelefon
1995 CD
1996 internetpaket
1997 elektroniskt husdjur (t.ex. Tamagotchi)
1998 datorspel
1999 bok
2000 DVD
2001 verktyg
2002 kokbok
2003 mössa
2004 platt-teve
2005 poker-set
2006 ljudbok
2007 GPS-mottagare
2008 upplevelse
2009 spikmatta
2010 surfplatta

God fortsättning på er allihop från en som faktiskt blev ägare till årets julklapp detta år!!


torsdag 23 december 2010

Dan före dopparedan

Så var det bara en dag kvar och lugnet sprider sig. Allt är klart, köket luktar av nybakat, veden sprakar i brasan, de levande ljusen sprider julstämning i huset, den färdigklädda granen lyser och alla julklappar är inhandlade, inslagna och ligger på plats...

I alla fall är det väl så vi skulle vilja ha det och så ser det ut på all julreklam. Då är det bara lugnt och vackert, men tyvärr så är det väl inte riktigt så verkligheten ser ut för alla. Många stressar in i det sista och känner paniken komma smygande för att inte allt ska hinna bli klart i tid. Frågan är för vems skull!? Blir det bättre om vi möter tomten som utschasade trasor? Knappast! Jag tror att de flesta skulle må jättebra av att göra avkall på många av "julmåstena". Vi kanske måste försöka stanna upp och fundera på om det finns något som faktiskt går att skala bort, jag tror inte att julen blir sämre om vi gör det!

Julklapparna är väl en sak för sig också! Hur många är det inte som, precis som jag, lovat sig själv att köpa alla julklappar i riktigt god tid, för att sedan bara kunna njuta av tiden fram till jul? Jag tror aldrig jag riktigt lyckades med detta, men jag har tänkt tanken i många år. (och ibland säger man ju att det är tanken som räknas...)

Nu tror jag i alla fall att allt är inhandlat, så nu ska vi bara klä granen, fixa skinkan och rimma på julklapparna - sen kanske det stora lugnet infinner sig...vem vet!?

GOD JUL på er allihop!!

onsdag 22 december 2010

"The day after tomorrow"

Är det  dags nu, för "The day after tomorrow"? Ni vet, filmen där istiden anfaller och drar in över världen med en enorm fart. Man kan ju fundera,  med tanke på vädret som i nuläget har lamslagit såväl flyg- som tågtrafiken i stora delar av Europa och inte minst här hos oss. Bilar kör av vägen och blir stående, tågväxlar fryser, landningsbanor snöar igen och överallt sitter människor och väntar på att kunna ta sig någonstans...kan bli en annorlunda jul för många i år!

Visst, det är fint med snö som gnistrar i kylan, men när kvicksilvret kryper under 20-gradersstrecket är det i kallaste laget. Det är nästan så att det är dags att gå ner i och rota efter den gamla skinnmössan som sparats i alla år "bara för att", men nu äntligen kanske den kan komma till användning!

Gjorde ett varv igår för att titta på vintern, och visst är det fint - men det är onödigt kallt!!







I väntan på sommaren...

tisdag 21 december 2010

Glöggeliglögg


Ett av de mysigare inslagen med tiden fram till jul är nog faktiskt doften av varm glögg. Det är himla mysigt,  när det är riktigt kallt ute (och det kan man väl lugnt säga att det är nu...), värma lite glögg och hälla upp i en mugg tillsammans med lite russin och mandel, krypa upp i soffan med en massa levande ljus omkring sig.

Ordet glögg kommer från "glödg" som i sin tur kommer från "glödga" som betyder värma upp, och det verkar ju rätt logiskt! Det dricks i många länder, fast heter då något annat, men det handlar alltid om något slags vin med kryddor som värms upp. Det är inget nytt fenomen, utan redan dom gamla romarna värmde vin och tillsatte kryddor.

Jag har hittat någon variant från 1600-talet då man tydligen dränkte en sockertopp i cognac och tände på för att låta det droppa ner i brygden och göra den söt. Vem vet, det kanske vore en idé att prova någon gång... Ett av de tidigaste svenska recepten ska vara från slutet av 1800-talet och upphovskvinnan hette Gustava Björklund. Hon skulle ha blandat en flaska rödvin med hälften vatten, tre krossade kryddnejlikor en bit kanel och tillsatt socker efter behag. Detta kokades sedan före servering. Allteftersom åren gick, så ökades såväl alkoholhalt som mängden kryddor. Idag är det väl en av de stora katastrofer som kan hända med glöggen - att den råkar koka!



Numer är det en av våra stora jultraditioner, att vi dricker glögg från första advent fram till tjugondag Knut. Just den tradititionen är unik för oss nordbor, och ingen vet egentligen varför vi gör det eller hur det har blivit så. Men dricker det gör vi, det går nämligen åt ca 4 milj. liter glögg varje jul, så vi måste ju faktiskt tycka det är gott!


måndag 20 december 2010

Idrottshelg i soffan

Nu har jag kommit på vad jag har saknat - och kommer att sakna: Att på lördag och söndag ta en
morgonpromenad i det bistra vintervädret för att sedan krypa upp i soffan med kaffekoppen i högsta hugg och det är massor av idrott på tv:n.

Den gångna helgen var precis en sådan helg, hela helgen var fylld av sådan där typisk svensk "sitta-i-soffan-och -slötitta-på-idrotts-helg"! Det fanns skidor på alla "längder och tvärer", man plaskade i bassäng, jagade puck och inte minst kastade boll!

Det har dock hänt något sedan den tiden då man (i alla fall jag) kunde namnnet på varenda utförsåkare som fanns i tävlingsbacken. Nu måste jag erkänna att jag inte har någon större koll, det är nog till och med så, om något måste väljas bort, så försvinner nog det alpina, och det hade aldrig hänt för ett antal år sedan. I och för sig så var det ju faktiskt en svensk som blen sjua - Matts Olsson!? Kan inte direkt påstå att det ringer någon klocka när jag hör mnamnet... Sedan har vi ju längdåkning, och det är ju fortfarande rätt kul, där har vi ju fortfarande några namn vi känner igen, och som har chans att vara med och slåss i toppen, men inte heller det är vad det en gång var...

Nej, tacka vet jag den nya svenska nationalsporten(?), den som alla ser och där vi kan namnen på deltagarna, Skidskytte!! Jamen, vem visste vad det var för 10-15 år sen? Fanns det någon som ens skulle kunnat ha drömt om att välja bort ett slalomåk för att titta på en massa människor som harvade runt ett skidspår med gevär på ryggen?? Tror inte det var många i alla fall! För visst är det så, att det är roligast att titta på dem som man vet har en chans att vara med och jaga topplaceringar.

Fast efter de sista veckorna kan det ju vara så, att skidskyttarna får flytta lite på sig, för det har dykt upp några andra favoriter på den svenska idrottshimlen - de svenska handbollstjejerna!! Jisses vilket gäng, och vilka spännande soffstunder de har bjudit på! Skulle gissa att det plötsligt kommer att bli ytterligare en kandidat till årets bragdguld!?

Jag vet att det kan låta knäppt, men just de här helgerna är faktiskt något jag saknat, även om det händer att det är idrott på tv:n i vårt singaporianska hem (vi är ju begåvade med kanaler som även visar europeisk skidåkning) så blir det aldrig samma känsla att kura ihop sig i soffan och bli sittande där när solen skiner och det är 30 grader varmt ute...

lördag 18 december 2010

Tuggummits vara eller inte vara

När jag först fick reda på att det inte bara var förbjudet att spotta tuggummi på gatan i Singapore, utan också att föra in eller sälja denna vara, tyckte jag att det var en ovanligt fånig lag. Men efter några dagars vistelse i Karlstad och några promenader på Drottninggatan måste jag säga att jag börjar fundera över om det kanske skulle vara något att tänka på...

Nej, så drastiskt behöver det väl inte bli, men visst är det rätt fantastiskt att det kan finnas så många utspottade tuggummin, så att gatan påminner om en slags enorm prickig korv! Just det här var en av anledningarna till att ett förbud mot tuggummi började diskuteras i Singapore. Dels att det förde med sig extrakostnader att ta reda på alla utspottade tuggummin, dels att det kletades fast tuggummin under bord och stolar på offentliga platser. Det som dock gjorde att förbudet blev allvar, var efter1987 då MRT-systemet invigdes (tunnelbanan). Man upptäckte att det fanns folk som roade sig med att sätta tuggummi över sensorerna till dörrarna, vilket förde med sig att det blev störningar och förseningar i tågtrafiken.

Sagt och gjort - för att förhindra detta så infördes ett totalförbud mot tuggummi! Ingen försäljning eller införsel av varan är tillåten sedan 1992. Till att börja med åkte en del över gränsen till Malaysia för att smuggla in tuggummi, men om de upptäcktes, blev dessa människor, på ett sant singaporianskt vis, uthängda i pressen med namn, så dessa lagöverträdelser avklingade rätt snabbt. Sedan 2004 är reglerna lite ruckade på, det är numer faktiskt tillåtet att föra in och sälja tuggummi för "medicinskt bruk".

Jag tror inte att detta skulle gå att genomföra här, tror inte heller att någon skulle komma på idén att föreslå ett tuggummiförbud, men visst skulle det vara önskvärt, när det är färdigtuggat, att den tuggande individen skulle kunna leta reda på en papperskorg att spotta i, istället för att ytterligare späda på prickmönstret på gatan!

Lite kuriosa kring tuggummit:

- Har funnits sedan forntiden, då i form av någon slags blandning byggd på kåda.
- Dagens tuggummi "uppfanns" av amerikanen Thomas Adams på 1880-talet.
- 1962 såldes 300 000 ton i USA.
- Toy var nordiskt. Det grundades 1934 och upphörde 1998.
- 1928 kom bubbelgummet som man kunde blåsa bubblor med.
- Ett populärt försäljningsknep var att sälja fyrkantiga tuggummin tillsammans med olika bilder. (Någon mer än jag
  som kommer ihåg 60-talets pussel av "Monkeys" som man skulle samla på?)
- Wrigleys grundades 1891 och finns fortfarande!

"Ta´t lugnt ta en Toy" - eller som Stefan Demert sjöng: "Om du är en myra, brottas aldrig med ett toy"

torsdag 16 december 2010

Lagom mycket vinter?

När vi nu har uppfunnit det lilla ordet "lagom" i det här landet, kan det då inte få användas!? Jag skulle vilja ha lite "lagom vinter". Det är väl synd att säga att varken 20 grader kallt eller 0-gradigt med snöstorm är speciellt "lagom"! Jag vill ha en lagom vinter med 3 dm snö, -5 grader och strålande sol... Ja, jag vet, jag ska inte klaga, jag ska lämna det här vädret om en månad, men om jag ska kunna längta efter svensk vinter, behöver det definitivt vara lite annorlunda väder!

Idag har jag förresten uppdaterat mig sådär lite lagom om vad som har hänt i Sverige under hösten. Har varit på ett av dom där ställena där man kan läsa skvallertidningar med gott samvete samtidigt som någon desperat försöker göra något åt ens hår, som inte någon gjort något åt på alldeles för länge! Nu vet jag i alla fall att näst efter kungens framfart på krogen och gamla kärleksaffärer, så är det viktigaste som hänt här under hösten "Bonde söker fru". Vad i himlens namn skulle tidningarna skriva om ifall detta program skulle läggas ner? Det bästa är ju att det till och med skrivs om de "gamla" bönder som varit med för flera säsonger sedan - vill vi verkligen veta hur många dater de har haft sedan tv-kamrorna slocknade för ett antal år sedan? Bevisligen är det väl några som vill det eftersom tidningarna säljs. (eller så är det bara hos tandläkaren och frissan vi läser dom, för då kan vi ju låtsas som om vi inte alls vill veta egentligen)

Nåja, nu är jag i alla fall uppdaterad! Annars så kan jag väl säga, att bortsett från att håret är elektriskt, läpparna spricker (har väl gjort över med nästan ett halvt cerat på två dagar!), näsan rinner och jag fryser, så känns det rätt bra att vara  hemma. Och ja, det är fint när snön gnistrar i solskenet...och förhoppningsvis blir det en lagom vinter till jul!

Pyntat och klart...

...eller i alla fall en bit på väg! Det blev lite panikartat när jag plötsligt insåg att det är fjärde(!) advent på söndag! Alltså var det bara att dyka ner i källarförrådet och leta julsaker. Väl där nere insåg jag till min fasa, att jag det sista som var inställt där var inte julsakerna, men efter att ha flyttat på golfbagar, högtryckstvätt, klädlådor och en hel del annat så hittade jag några lådor med rätt innehåll. (Det är inte klokt vad saker man kan få plats med i ett litet källarförråd bara man vill...)



Det blev en del pusslande med delar till advensstjärnor, det är ju alltid så, att de där sakerna som man vet precis vad de är till i januari, har man glömt när det blir december igen. Eller de där trasiga lamporna, som skulle fixas innan de skulle upp igen, eller den där skarvsladden man har glömt bort att man behöver... Efter lite letande efter passande ljus, och lite beslutsångest över i vilket fönster jag skulle ha vad, så är det äntligen lite julkänsla omkring mig nu. Adventsstakarna är på plats, likaså adventsstjärnorna, massor med levande ljus, ja till och med tomten sitter på sin plats i hyllan!



Nu känns det som att det kan få vara fjärde advent på söndag, för även om jag inte har varken kola, knäck eller pepparkakshus, så kan jag ju alltd dricka glögg och titta på alla ljus!


onsdag 15 december 2010

Hem till den bistra verkligheten!

Det var bistert att angöra den svenska vintern! 50 graders temperaturskillnad gör ju att man kan behöva klä sig lite annorlunda...



Hemresan startade på en mycket julpyntad Changi airport, snyggt eller inte vet jag inte riktigt, men jul var det i alla fall! Det är för övrigt rätt fantastiskt vad mycket människor det är i rörelse på denna plats - dygnet runt! Affärerna har öppet som vanligt även om det är mitt i natten, på något vis står tiden stilla där, man märker liksom ingen skillnad.




Det är lite kul att, efter att ha gått igenom alla rigorösa säkerhetskontroller på Changi, åkt detta jätteplan till Köpenhamn, traskat igenom ytterligare en minutiös kontroll, göra den sista delen av resan - från Köpenhamn till Karlstad! Här tar de mer ordentliga kontrollerna slut. Fast det är klart, det kanske inte är så många som tar rulltrappan ner till väntsalen på nedre botten för att försöka ta sig till Karlstad om man inte ska...

Här behöver man inte visa något pass, och knappt biljetten heller! Eftersom jag lyckades gå genom fel ingång tyckte han som jobbade där att jag kunde ta vägen runt på insidan av disken, och efter att han kastat en hastig blick på boardingkortet var det bara att rulla ner mot bussen som tog oss till planet. Jag kan ju säga som så, att trots att det handlar om ett väldigt litet flygplan, så var det gott om plats för alla 12(!) passagerarna. Fast det är klart, om man har något längre ben än vad jag har (och det finns ju några som har det...) så kan det kanske bli lite i trängsta laget.

Nåja, nu har jag i alla fall landat här i kylan, flygresorna gick bra och bara jag slapp starter och landningar, så kunde det vara riktigt trevligt att flyga...

söndag 12 december 2010

Mustafa centre


Vad är det som är öppet 24 timmar om dygnet och där du kan hitta allt från tv-apparater till matvaror, bara du står ut med ett totalt kaos av varor, människor, ljud och färger? Svar: Mustafa centre! Varuhuset öppnades 1995 och har en sammanlagd yta av ca 6500 kvadratmeter! Det startades en gång som ett gatustånd av nuvarande ägaren mr. Mustaq Ahmad, så prata om att det kan bli mycket av i stort sett ingenting!



Det är beläget i Little India, en bit iftrån den övriga kommersen av affärer och gatustånd. Det är ett enormt varuhus i fyra våningar där man verkligen kan hitta allt man kan tänkas vilja ha! Om orken skulle finnas så kan man arbeta sig uppåt ifrån källarplanet där tv-apparaterna finns, för att till slut hamna på porslinsavdelningen högst upp. Däremellan hittar man bland annat smycken (allt från guld till plast), klockor, kameror, kläder, mat, cd, dvd, rakhyvlar, tyger, mobiltelefoner, mediciner.... och det finns inte bara lite av allt,  utan allt finns i mängder!!



Man hittar det på Sayed Alwi road, och precis som allt annat i Little India, så är det lite kaosartat. Det gäller att försöka sick-sacka fram mellan alla människor och hyllor. Det är faktiskt en konst, eftersom det känns som om man verkligen har försökt utnyttja samtliga 6500 kvadratmetrarna maximalt, så det är inte precis gott om utrymme mellan hyllorna. Om man mot förmodan lyckas med konststycket att hitta det man ska utan att riva ner för mycket från hyllorna och äntligen kommer fram till en kassa - då tar kaoset slut! Nu är det ingen som har bråttom längre, i alla fall inte han eller hon som ska ts betalt. Fast det är klart, det är ju öppet dygnet runt, så dom har ju faktiskt all tid i världen...



Det är ett speciellt ställe och det är värt ett besök, även om man inte handlar, för jag tror inte det finns så många ställen som det här. Sedan är det inte att rekommendera att ta det på helgen, för det är väl inte riktigt värt beaväret att köa för att komma in!

lördag 11 december 2010

A table with a view



Ibland är det faktiskt himla käckt att vara "respektive", som till exempel när man får följa med ut och äta mat! Nu drar det ju ihop sig till juletider, och då är det dags för julmiddagar, fast utan skinka, sill och nubbe!

Gårdagskvällens "julmiddag" intogs på en av Marina Bay sands restauranger, "Sky on 57", och precis som namnet säger, så är den belägen på våning 57 med en vidunderlig utsikt över Singapore! Nu ska det väl erkännas att just denna kväll var väl en av de dimmigaste kvällarna sedan den indonesiska röken anföll i oktober, så man såg inte så långt. Men bara mörkret väl gjort sitt intåg, så såg man alla lampor och då är känslan ungefär den samma som när man sitter i ett flygplan som går in för landning. Att kikar ner över räcket är som att kika ovanifrån på någon som håller på att leka med en bilbana och har tömt leksakslådan så att alla bilar är på väg någonstans.


Det finns ju ett antal restauranger i den här byggnaden, och just den här är inhyst längst bak, högst upp. Härifrån ser man tydligt hur hela byggnaden går i en vid båge som aldrig verkar ta slut och helt plötsligt förstår man att det faktiskt kan vara längre än eifeltornet är högt!



Maten smakade mycket bra och det var som sig bör, på en restaurang där en av singapores toppkockar arbetar, en fröjd för ögat (Han var tydligen den förste någonsin att få utmärkelsen "Chef of the year award"). Visst är det så, att maten smakar bättre om den är vacker att titta på!? Det var också hela tiden någon som berättade vad det låg på tallriken, och det underlättar faktiskt när det är en massa olika små "duttar" som man inte riktigt har koll på vad det är!!

Som sagt, en julmiddag med mersmak - även om det inte kändes direkt så juligt med tanke på att termometern visade närmare 30 grader och att det varken fanns skinka, sill, köttbullar, lax eller nubbe på bordet, men ibland får man ju offra sig...



fredag 10 december 2010

Ett blått hus med träd(gård?)

Det här hittade jag i Little India, ytterligare ett bevis på att den delen skiljer sig ifrån Singapore i övrigt! Jag har väldigt svårt att tro att det skulle få se ut så här någon annanstans än just där. Men visst är det lite charmigt? Vackert vet jag inte, men annorlunda! Jag har ju skrivit om det färsprakande och doftande kaoset i Little India förut (finns under den fantasifulla rubriken "Little India"), så jag ska inte fördjupa mig mer i det, men det är lite skönt med det allmänna kaoset ibland, som kontrast till det rena och prydliga som finns överallt.



För att prata om någon helt annat, så hittade jag en skylt i tunnelbanan idag där det stod: It doesn´t matter if you walk slowly as long as you don´t stop. Ett devis som väldigt många singaporianer lever efter! Det är precis hopplöst att ta sig förbi någon som går framför, och då ska ni veta att jag går inte fort! Även om man inte har bråttom är det väldigt frustrerande att hamna bakom två eller tre stycken som går i bredd och pratar eller sms:ar på sin telefon utan någon som helst plan på att släppa förbi någon bakomvarande.

Det är något speciellt här, det är precis som om det som händer bakom din rygg inte existerar, det är bara det som man ser framför som finns! Det är väl lite av den singaporiska kiasun: bara se framåt och vara först fram! Det går igen i mycket, i trafiken finns inte dom bakom (förstår egentligen inte varför bilar här säljs med backspeglar...), om man kommer efter någon som gått ut genom en dörr är det helt säkert så att man får dörren i huvudet om man inte tar emot den med handen! Nej, det är verkligen så, att det som händer bakom ryggen händer nästan inte alls.

I och för sig så är det väl bra att titta framåt och inte bakåt, men ibland kan det ju faktiskt vara på sin plats att åtminstonde kasta en liten blick över axeln...

torsdag 9 december 2010

Böcker i mängder!

Att böcker och att läsa är viktigt för singaporianen märks på antalet bokhandlar (det heter faktiskt så i plural!), för att inte prata om storleken på dom. Eftersom det mesta är stort i det här landet, så är ju bokhandlarna inget undantag! Inte nog med att man kan tillbringa timtal med att bara gå och titta på böcker, så verkar de även fylla en "biblioteksliknande" funktion.

Det finns ett antal bokhandlar med soffor i där man kan sitta och läsa böckerna - innan man köpt dom! Det är ju rätt behändigt i och för sig, för om man upptäcker efter tre kapitel att man inte tycker om boken, kan man ju alltid hämta en annan... I en av de mindre (det finns ju faktiskt sådana också) utan soffor, hittade jag skyltar där man bad kunderna att inte sitta i gångarna mellan hyllorna och läsa, eftersom det förde med sig att det kunde vara svårt för andra kunder att ta sig fram!



Det absolut största i bokhandelsväg jag sett finns här, "Kinokuniya". Det är Singapores största och man hittar den på Orchard Road, i samma shoppingcenter som varuhuset Takashimaya. När man kliver in i denna bokhandel, som inte ser speciellt stor ut alls, så får man känslan av den bara växer åt alla håll!! Jag tror att man kan hitta böcker om allt mellan himmel och jord, både möjligt och omöjligt! Här är det inga större problem att gå åt fel håll, jag lovar! Naturligtvis finns det flera utgångar, och det är något som gör min tillvaro väldigt besvärlig...

Beviset på att det är stort fick jag när jag hittade hemsidan! Det är som sagt Singapores största bokhandel, och den är till ytan 43 000 square feet! Om det är fler än jag som inte riktigt är hemma med det systemet, så kan jag tala om att jag fuskade lite och använde en omvandlingstabell, och om den stämmer (matte är ju inte riktigt min grej, så jag tror på datorn!) så är det ungefär 4000 kvadratmeter!

På denna yta finns det mer än 500 000 olika titlar, så här kan man faktiskt roa sig ett tag, och om man tröttnar kan man ju alltid pausera på det café som är inhyst i samma lokaler...

onsdag 8 december 2010

Lussegolf i Malaysia


Om man kan spela midsommargolf på Bryngfjordens golfbana i Karlstad, är det klart att man kan spela lussegolf på Palm resort i Malaysia. Och med konceptet fyra scramble-lag bestående av 16 glada damer, mycket glitter i håret samt glögg med lussebullar och pepparkakor efter nio hål kan det bara bli bra!


Singapore är ju som bekant ett till ytan väldigt litet land, så inga gränser är långt bort, och den Malaysiska är inget undantag. Problemet kan vara själva gränspassagen, där det ibland uppstår tidsödande köer om man passerar vid fel tidpunkt. Och en bidragande orsak är säkert att alla pass måste stämplas minst fem gånger...undrar förresten om passkontrollanter kan få "stämpelarm" klassat som yrkessjukdom...

Dagen bjöd på fint väder och ett golfspel som i vanlig ordning var ömsom vin, ömsom vatten. Men eftersom spelformen var scramble gjorde det inte så mycket, det brukar det ju alltid vara någon som lyckas! Det är en mycket trevlig spelvariant, speciellt när man åker iväg så här. Förra gången jag spelade scramble var i Malung, och jag kan ju hälsa alla er som var med då, att det var något (!) varmare väderförhållanden idag.





Det är nog den absolut största fördelen med att spela golf i den här delen av världen, att slippa fundera över hur många tröjor som ska med, om regnjackan ska vara på, eller nerstoppad i bagen och upptäcka att det redan finns så mycket extrakläder där så att den inte får plats!

Till skillnad från flera av de andra banor jag spelat här nere, så såg man inte havet, utan det var mer känslan av att spela i en djungel. (Vilket det på sätt och vis kanske är...) Väldigt många palmer, och det vatten som fanns efter banan påminde lite om ett mangroveträsk. Det var nästan så man förväntade sig se Tarzan komma utsvingandes på en lian någonstans! Dock inte många djurupplevelser, varken ormar, krokodiler eller apor. Bara en liten (beroende på vad man jämför med) ödla som försökte komma undan alla vinande golfbollar.




I det hela en mycket bra dag: Bra bana, bra väder, trevligt sällskap och mycket gott glöggfika! Om någon av er som var med skulle råka läsa det här, så ska ni alla ha jättetack för en kanondag!

tisdag 7 december 2010

Wallander på engelska

Nu har jag sett Kurt Wallander och hans anhang prata engelska, samtidigt som de utreder mord och mystiska dataintrång i Ystad! Med den engelske skådespelaren Kenneth Branagh i rollen som en Kurt Wallander med lagom mycket skäggstubb, har det alltså gjorts ett antal filmer som även hittat till den här delen av världen!

Det var ett lite annorlunda koncept och lite konstigt kändes det, eftersom allt utom själva talet, var på svenska. Till och med mailen som herr Wallander fick, var skriven på svenska. Alla personer har svenska namn, och allt är ju inspelat i Sverige, vilket innebär att allt var väldigt svenskt! Det kändes faktiskt även som om skådespelarna var valda för att de skulle kunnat ha varit svenska!

Det ska bli spännande att se om det här är ytterligare något som kan sätta Sverige på singaporekartan. Just nu är Stig Larsson jättestor här. Tredje filmen om Blomkvist och Salander har visats på biograferna och hans böcker ligger framme i alla bokhandlar. Om det är många som hört talas om Henning Mankell vet jag inte, har inte sett hans böcker ligga framme, men kommissarie Wallanders intåg i de singaporiska hemmen kanske kan ändra på den saken.

För övrigt är det ingen större skillnad på Tv-utbudet här jämfört med i Sverige. Det är CSI i alla varianter, Biggest looser Asia eller America, American idol, Top model, program där det görs om hus, eller städas, matlagningsprogram, engelska/amerikanska deckare och så vidare. Antar att det är den här typen av program de flesta vill se, eftersom utbudet verkar vara det samma oavsett var i världen man befinner sig.

Sen sänds naturligtvis alla engelska komediserier, gamla och nya, allt ifrån "Black adder" och "Fawlty towers" till "the office". Dessutom har jag hittat en nostalgihöjdare av högsta (?) kvalitet: "Hawai 5-0" i original!!

måndag 6 december 2010

Orkidéer, orkidéer, orkidéer...


1981 blev Vanda Miss Joaquim vald till Singapores nationalblomma. Det är en speciell orkidéart som en viss Agnes Joaquim upptäckte i sin trädgård 1896. Man är inte riktigt överens om huruvida hon lyckades odla fram den själv,eller om den "bara blev till", men oavsett vilket, så är det en mycket vacker orkidé.



Jag tillhör dom som tycker jättemycket om orkidéer, Naturligtvis för att den är vacker, men också för att det är en av de få blommor som överlever i mina fönster trots att jag inte kommer ihåg att vattna! Sedan trodde jag ju att en orkidé var en orkidé, men ack så fel jag hade...efter att ha gjort några besök i Singapores national orchid garden, har jag lärt mig att så är inte fallet - det finns mängder av olika arter av denna blomma!







Orkidé-parken öppnades 1995 och är inhyst i Botanic garden. Här ska finnas inte mindre än 60 000 plantor av denna blomma (har inte räknat dom, det hade någon redan gjort...) bestående av 400 olika arter och mer än 2000 hybrider.





Har också förstått att det inte handlar om någon slumpmässig plantering av dessa plantor, om nu någon mot förmodan skulle tro det. Nej, de är planterade efter årstiderna! (bara en sådan sak är ju himla intressant, det tål att funderas över, hur någon kom på den idén på ett ställe där de fyra årstiderna inte finns...) Det är alltså fyra färgzoner, en för varje årstid:

Våren med nyanser av guld, creme och gult
Sommaren med huvudsakligen rött och rosa
Hösten är fylld med "mogna" färger (?) - här uppstod lite översättningsproblem!!
Vintern består av mest vita och blå färger.
(Det här har jag naturligtvis inte upptäckt vid mina besök i parken, utan jag har läst mig till det!)







Det är härligt att gå omkring och se alla dessa välskötta och färgsprakande rabatter. Jag har försökt att hitta någon siffra på hur många som arbetar med skötseln, men inte lyckats. En hel del lär det vara i alla fall, för välskött är det! Många människor med kameror runt halsen finns det här och troligtvis har dessa blommor förevigats väldigt många gånger. Och om man inte skulle veta vad man ska fotografera, är det ju en himla tur att någon har sprungit före och satt upp små skyltar så att man får hjälp med att upptäcka var man ska ta sina kort!!



Som sagt, för mig är orkidén en jättevacker blomma, och inte så mycket mer. Det som är mest fascinerande med den, är nog att den ser så levande ut, det är precis som om det skulle bo små figurer i varje blomma, som alla sitter där och väntar på att parken ska tömmas på fotograferande människor så att de kan vakna till liv...