måndag 29 september 2014

Före och efter...

Förmodligen har det inte undgått någon att det i dagarna är 20 år sedan Estonia förliste på sin resa från Tallin till Stockholm. En av flera händelser som på sitt sätt förändrar vissa saker även för de som inte har någon direkt koppling till det som hänt. Tiden kan komma att delas in i "före och efter" plus att det dyker upp nya ord och begrepp som vi plötsligt har full koll på, sådant som vi aldrig har haft en aning om tidigare.

Jag antar att det är fler än jag som kan tala om exakt var jag befann mig och vad jag gjorde då beskedet om Estonias förlisning kom. För egen del var jag vid tidpunkten bosatt i England, och eftersom maken dagen innan rest till Sverige var det en av mina engelska vänner som ringde på morgonen och ställde oroligt frågan om han hade flugit eller åkt båt. Nyheten fick sedan enorm uppmärksamhet i brittisk tv.

Det ord vi alla fick lära oss efter Estonia var "bogvisir". Hur många av oss kände till vad det var innan? Nu förmodar jag att de flesta av oss har full koll på vad det är. Och om man slår upp ordet "bogvisir" så kan man även läsa om Estonia.

Natuligtvis finns det fler exempel på liknande händelser. En av de största i Sveriges historia är givetvis mordet på Olof Palme 1986, ni vet det där som inte kunde hända i Sverige. Jag hörde nyhetssändningen då det hänt på natten eftersom vi hade besök och fortfarande var vakna. Förutom alla turer i den utredningen (som gick sådär...), så är väl begreppet vi fick med oss därifrån "PKK". Hur många kände till det innan? Efter var det ju svårt att undvika, om man säger så...

Ett annat exempel är mordet på Anna Lindh. Nu är det väl inget direkt begrepp kopplat till den händelsen, men hon har lämnat spår efter sig på ett lite annorlunda vis. Visste ni att Costa Rica namngav en stekel, Polycyrtus Lindhae, efter henne år 2005? Bakgrunden till det var hennes stöd att bevara landets biologiska mångfald.

Sedan har vi naturligtvis en händelse som inte behöver någon närmare presentation - hur många är det som inte vet var de befann sig när beskedet kom om att det kört in flygplan i de Amerikanska twintowers? Och jag antar att det var i och med det världen lärde sig att det fanns något som heter "Al-Qaeda". Numer känns det nästan osannolikt att vi inte visste (i alla fall inte jag) vad det var innan.


Men det är väl så här det är, jag antar att oavsett hur stor eller liten katastrof det rör sig om i ens liv, så kommer man alltid att dela in tideräkningen i "före och efter".

söndag 28 september 2014

Dans på glödande kol

I Anna Jansons fjortonde(!) bok om kommissarie Maria Wern, som håller till på Gotland, finns barn som far illa, vilket berör och det känns som om det är det som lyfter boken lite.

Jag har inte läst alla de tidigare 13 böckerna i serien, jag har läst några stycken, och jag har tyckt om dem. Men nu är väl faran för Jansons kommissarie Wern att det börjar bli  uttjatat och att det känns som om även Gotland kommer att sälla sig till Sveriges alla "Midsommerliknande småorter" där folk mördas på löpande band.

Det här är en helt ok deckare, eller kriminalroman vilket man nu väljer att kalla den, med barn som misstänkta förövare. Barn som växer upp under förhållanden som gör att tillvaron inte är riktigt som den ska i andras ögon.

Här ställs även relationer på sin spets, är alla vad de utger sig för att vara och vem kan man egentligen lita på?

Som sagt, inte en av de bästa böckerna av Anna Janson som jag läst, men det är en lättläst bladvändare och om man tycker om genren, absolut läsvärd.

fredag 26 september 2014

Lärare eller inte lärare, det är frågan...

"Min stavning är ruskig. Jag stavar egentligen bra,men det ruskar så alla bokstäverna kommer på fel plats"
(Nalle Puh)

Huvudnyheten i dagens SvD är den om att lärarbehörighetskravet kan komma att fördröjas. Prata om ett ämne som dragits i långbänk! I egenskap av lärare följer jag naturligtvis debatten med intresse. Det ska bli väldigt intressant att se var det kommer att sluta, vad som kommer att hända med denna "legitimation".

Jag tillhör de som ansökte rätt tidigt, så jag har fått min, det vill säga att jag fick ett papper som ser ut ungefär som mitt utbildningsbevis, men nu har jag i alla fall ett antal papper som talar om vad jag kan och kan sedan något år tillbaka inte bara titulera mig "lärare" utan till och med "legitimerad lärare" och idag verkar vi ju kunna bli en utdöende ras.


Lärarutbildningen ser ut att ha fått svår konkurrens när det gäller att rekrytera intresserade ungdomar. Fast det är klart, med så hårda konkurrenter som "Paradise Hotel", så kan det ju vara hårt, eller...? Visst kan man fundera lite på var felet ligger när ett program som det nyss nämnda får fler ansökningar än lärarutbildningen? När årets säsong av tv-serien fick dryga 11 000 ansökningar var det cirka 1000 färre som ansökte lärarutbildningen till höstterminen 2013. (För er som missat det, så kan jag berätta att "Paradise Hotel" är en realitysåpa som i princip går ut på att deltagarna ska supa och ha så mycket sex som möjligt)

Nu är det ju några år sedan jag var i svenska skolan, eftersom jag tillbringat de senaste fem åren utomlands, men efter att ha vikarierat lite nu måste jag säga att jag definitivt har saknat det. Jag tycker det är kul och jag tycker om att vara tillsammans med dessa "underbara pubertala monster". Visst kan det många gånger vara en utmaning. men det är en härlig utmaning. Det jag däremot har svårt för, är alla extrauppgifter som verkar komma till hela tiden. Det ser inte ut att ha minskat under mina år som frånvarande, och frågan är vem det gynnar om lärarna får mindre tid för själva undervisningen bara för att hinna formulera diverse dokument...

Jag har inga svar, och jag tänker inte dra igång någon debatt, jag tycker bar att det är så himla synd att läraryrket verkar bli mindre attraktivt, för det är ett fantastiskt yrke bara man får utöva det på ett sätt som gynnar alla!

Men visst är det som den amerikanske författare Finley Peter Dunne en gång sa:
"Det spelar ingen roll vad du studerar, så länge du inte tycker om det"

På söndag ska jag i alla fall göra något jag tycker om, jag ska vandra omkring i böckernas värld några timmar, jag ska nämligen bege mig till Göteborg för att besöka årets bokmässa.

måndag 22 september 2014

Hösten är här på riktigt!

Jo då, så är det - nu är hösten här! Inte nog med att det blev ett väldigt abrupt omslag i vädret, det är höstdagjämning på tisdag, så det var väl dags nu. Höstdagjämningen innebär att det är tid för att kura ihop i soffan i skenet av några stearinljus. Det är nu som dimman tätnar och lite mysigt är det ju, även om det är att föredra när det är ljust och varmt...


Nu kommer alltså dagar och nätter att vara lika långa under några dygn innan det vänder och ljuset krymper ihop för att lämna plats åt det tilltagande mörkret. Det är nu dags att börja ta reda på sommarens alla blomlådor med ett innehåll som är mer eller mindre visset, att torka av och ställa bort sommarmöblerna, samt att tömma grillen på aska och ställa undan i väntan på nästa grillsäsong.

Trots att det känns lite vemodigt att städa undan sommaren, så är det något visst med hösten. Den höga klara luften och möjligheten att vandra omkring i skogen och fylla på svampförrådet eller att bara traska omkring och insupa atmosfären bland mossa och fallande löv.


Men visst är det lite vemodigt över årstiden, även om jag tillhör de som faktiskt tycker om hösten (men en regnig, mörk och tråkig november kan jag vara utan!)


Nu komma kalla dagar,

Nu komma dagar grå,
Och hur ditt hjerta klagar
Så komma de ändå.
För vindens fläkt i natten
Den sista rosen dog,
Det mörknar öfver vatten,
Det glesnar öfver skog.



Det hviskar öfver fjärden
En sorgsen anderöst:
»Nu sommarn gick ur verlden,
Farväl! Nu är det höst!»
Du lind, som börjat gulna,
Du snart skall öde stå;
Nu komma dagar kulna,
Nu komma dagar grå.



Vildblomma, som fördröjt dig
I dunkla snåren än,
Och tyst i hopp förnöjt dig:
Du har ej långt igen!
Och neckros, du, som domnar
Så blek invid din ö,
Ack, det är bäst du somnar,
Ty snart du måste dö.



Och hjerta, du, som skådar
Hur allt förvandlar sig,
Fins ingenting, som bådar
Den samma lag för dig?
Men ängsligt hörs du svara:
Ack, unna mig min frid,
Och låt min sommar vara
Ännu en liten tid!


(C.D. af Wirsén)




söndag 21 september 2014

Forskningsrön av stor betydelse för mänskligheten, eller...?

Jag vet inte hur många som undgått att årets humorpris inom forskningen "Ignobel" nyligen har delats ut, där  forskare har belönats för sina upptäckter inom allehanda nyttiga områden. Ett gäng japaner har belönats för att de undersökt hur halkiga bananskalen egentligen är och några andra har undersökt hur effektivt det är att stoppa fläskkött i näsan om man vill stoppa näsblod.

Jag antar att det är vad vi alla går omkring och funderar över ibland, så det är ju tur att någon tagit reda på hur det verkligen är.

Nu är det ju så, att det här är ett pris som delats ut i många år tidigare, och även då har forskare belönats för svar på frågor vi alla funderar över. Så för alla er som alltid undrat över hur dyngbaggar navigerar i mörker, så kan jag berätta för er att de använder sig av Vintergatan. Fjolårets pris i biologi/astronomi gick nämligen till de forskare som hittade lösningen på just det problemet vilket vi alla funderat mycket över.

Och för alla er som legat sömnlösa och funderat över huruvida det blir mer eller mindre halkigt om man sätter sockarna utanpå skorna när man går på isiga vägar, kan jag berätta att fysikpriset gick till de forskare som bevisade att det är mindre halkigt med sockarna utanpå.

De här och många andra mer eller mindre vansinniga forskningar och vinnarna av ignobels pris genom åren finns att läsa om på "Improbable Research". Så för alla er som grubblar över om döpta kor mjölkar bättre än namnlösa, eller om loppor som lever på hundar kan hoppa högre jämfört med loppor på katter, eller något annat livsviktigt kanske ni kan hitta svaren där.

Jag kan ju inte låta bli att fundera över om det är en lönsam sysselsättning, för då kanske det finns något olöst problem jag kan ge mig på...

Medan jag funderar vidare på detta kommer en bild från årets sista(?) sommarpromenad!




måndag 15 september 2014

En söndag i september

Så var valdagen över. Oavsett om utgången blev som ni önskade så hoppas jag ni alla varit och sagt ert i valet. För egen del var det avklarat i början av veckan. Jag vet att många tycker det är lite extra högtidligt att gå och rösta på själva valdagen, men jag tycker nog inte det spelar så stor roll, utan tillhör de som gärna gör det någon dag i förväg.

Igår hade jag för övrigt något annat viktigt(?) för mig eftersom jag hade en sådan där dag som skulle tillbringas  med att försöka putta bollar i hål. För övrigt en mycket spännande dag vädermässigt. När det hela startade så låg dimman tät över nejden och termometern visade på sex (!) grader. Något kylslaget med andra ord. Efter att ha avverkat de 18 hålen så sken solen från en knallblå himmel och termometern visade på 19 grader.


Gissa om det skalades av kläder under dagen! Jag kan ju säga som så, att när vi stod där i våra ärmlösa överdelar och svettades var det svårt att tro att vi några timmar tidigare stått och huttrat i tröjor, jackor och halsdukar. Men det är väl det som är höst när den är som bäst, eller...?

Nu ska jag packa in mig i bilen och styra österut mot den kungliga huvudstaden och de båda döttrarna. Det ska bli jättemysigt att få spendera ett par dagar tillsammans med dem.

söndag 14 september 2014

Det här med bloggandet...

Nästan fyra år och närmare 1000 inlägg sedan starten på min bloggkarriär sitter jag nu här och funderar lite på vad jag egentligen ska göra med den, bloggen alltså. Det var ju ändå så, att när jag startade så var tanken att jag skulle blogga om livet i Singapore och allt vad jag hittade där. Det, plus alla resor vi har gjort under våra år där borta, har ju liksom varit min blogg. Nu är jag tillbaka i Sverige, och tanken är väl att jag ska förbli så. Förhoppningsvis med ett undantag någon gång under hösten då jag har tänkt mig tillbaka och avsluta Singaporevistelsen "på riktigt", så då blir det väl lite Singaporeblogg igen.


Nu är det ju så, att det är ju svårt att driva en Singaporeblogg från Sverige så inriktningen får väl kanske bytas ut. Så mycket vet jag i alla fall, att någon mat- eller inrednignsblogg blir det inte. Inte heller kommer jag att ge mig in i mode- eller sminkbranschen, det är väl inte riktigt min grej, om man säger så... Det där med reseblogg däremot låter ju tilltalande. Krukset är väl bara att då måste man kanske resa rätt frekvent för att kunna sätta just det epitetet på bloggen. Att jag tänker styra kosan mot Stockholm några dagar nästa vecka och tillbringa en oktoberhelg i Lund kanske inte räknas även om det ska bli mycket trevligt. Fast vem vet, det kanske kan komma att bli en del från Bulgarien så småningom, och det kanske kan bli nog så bra.


Under tiden då jag inte är på resande fot - vilket är den stlrsta delen av tiden -  så kommer jag säkert fortsätta med att hitta saker att skriva om på hemmaplan och förhoppningsvis kommer det att finnas någon som är road av att läsa dem.


De fyra år som jag har roat mig med att skriva har det i alla fall handlat om väldigt varierade saker. Lite kul är det dock att ett av mina allra första inlägg, det som handlade om Melleruds berömda(?) korv i väffla, fortfarande tillhör de mest lästa inläggen och oavsett om ni tror det eller ej, så är det ett av de vanligaste sökorden som gör att någon hamnar på min blogg. Om ni skulle vara lite nyfikna på vad denna kulinaritet är, så finns inlägget här.

Nu har jag lyckats med det som de flesta politiker håller på med just nu, svamlat jättelänge utan att egentligen få något sagt! Med andra ord ett rätt värdelöst inlägg, men det måste ju få finnas sådana också, eller...? Om inte annat så visar jag ju att jag lärt mig lite av alla valdebatter!


Nu är det så, att jag har fortfarande cirka 50 inlägg kvar innan jag når till 1000, och något säger mig att jag kommer att låta er veta när inlägg nummer 1000 skrivs...

onsdag 10 september 2014

Kaffetårens betydelse för mänskligheten

...eller kanske i alla fall för oss svenskar. För visst har kaffet betydelse i vårt liv. Inte i allas, men åtmisntone i mångas. Ni vet betydelsen av det där morgonkaffet vid frukostbordet, eller den där första koppen på jobbet.  För att inte prata om fikarasten! Vad vore livet utan den? Visst är helt ok att dricka te istället, men fikarast måste vi ha!


Den förste svensk man vet smakade kaffe ska vara en man vid namn Claes Rålamb som var sändebud i Turkiet åt Karl X Gustav, och det var just i Turkiet denne man fick smaka kaffe. Det första riktiga bevis på att kaffe tagits in i Sverige är från tullen i Göteborg år 1685, då det fördes in ett halvt kilo kaffe i landet. Sedan dröjde det ytterligare tre år innan det fanns att köpa på apoteket.

Under 1700-talet ska det ha varit ett antal kaffeförbud i landet av olika anledningar och år 1756 förbjöds all konsumtion av drycken i fråga. Som tur var så upphävdes det sista förbudet år 1822 och resten skulle man väl kunna säga är historia...

Idag konsumerar vi svenskar i genomsnitt runt 160 liter per år, och med tanke på att det finns ett stort antal som inte dricker kaffe över huvudtaget så är det inga små mängder som konsumeras minsann. Numer är det ju inte heller sådär enkelt så att man dricker brygg- eller kokkaffe, nej nu är det espresso, cappuccino, latte eller någon annan variant som man kan få på något av alla de olika kaffeställen som finns överallt.

Och visst, jag dricker väldigt gärna en espresso eller cappuccino, men frågan är om inte det absolut bästa kaffet är det som hälls upp ur en termos och intas sittandes i en skogsglänta någonstans


söndag 7 september 2014

Under floden

Boken "Under floden" av Staffan Nordström är en intressant och väldigt otäck bok som bygger på verkliga händelser och författarens egna upplevelser. Den utspelar sig till stor del i Laos och trakterna där omkring. Den tar upp såväl fattigdom och korruption som sexhandel och vapensmuggling.

Boken handlar om Prim, en 14-årig flicka som bor med sin familj i en av Laos fattiga byar. Allt fungerar och de har det bra tills det inträffar något som vänder upp och ner på hela deras tillvaro.

Författaren som arbetat med byggprojekt i Phuket, fick idén till boken under en resa till Laos och den bygger på verkliga livsöden även om namnen i boken inte stämmer med verkligheten. Här finns de som tvingas sälja sina döttrar, korrumperad polis som blundar för det fruktansvärda som händer och själva drar fördel av situationen och de som använder floden för att smuggla vapen.

Det är en hemsk bok som verkligen berör och som tar upp aktuella ämnen. En bok som på vissa ställen borde ha krupit mer under skinnet på mig än den gjorde för trots allt detta så förblev den lite ytlig. Innehållet var bättre än språket och dialogerna alldeles för många för min smak. Det känns som om författaren försökt få fram alla förhållanden med hjälp av enkla dialoger istället för att försökt använda språket på ett målande vis.

Tyvärr så tar det här ner helhetsintrycket av boken, men det är ändå en bok jag rekommenderar med tanke på innehållet. Och det är absolut en bok som manar till eftertanke då den tar upp ämnen som i allra högsta grad är aktuella, även om karaktärerna förblir ganska ytliga.

torsdag 4 september 2014

September

Då har vi tagit oss en bit in i september och jag måste säga att vissa mornar är det svårt att inte tycka om den svenska hösten. Att vakna när solen lyser från en klarblå himmel och solstrålarna glittrar i vattnet, då är det bara så fantastiskt!


Att sedan kunna ta med sig en påse och vandra ut i skogen på jakt efter middagsmaten är även det en av många fördelar med hösten. Sedan kanske man inte behöver plocka och tillaga allt man hittar i skogen, men det man inte plockar kan man ju alltid njuta av där de står.


Jag vet inte hur många som tänkt på det, men det mesta som har något i stil med "sept" i namnet har ju något med sju att göra, och månaden september är faktiskt inget undantag. "September" betyder nämligen "den sjunde månaden". Lite underligt med tanke på att det är vår nionde månad, men det finns en förklaring till detta (om det nu skulle vara så att någon känner för att fylla ramminnet med lite mer mer eller mindre nyttig kunskap). Det var nämligen så, att år 153 f.Kr. flyttades årets början till januari istället för mars där det tidigare låg. Det var väl någon som fick en snilleblixt och tyckte det var en himla bra idé att flytta årets början några månader bakåt. och då blev det så. Om det blev bättre eller inte förtäljer inte historien, men nu vet ni åtminstone varför...


Eftermiddagstemperaturen i september ligger normalt på 15 grader på mina svenska breddgrader och stiger till 20 grader "några enstaka dagar under månaden". Nu gör det inget om vi kan får ett gäng sådana dagar. Det där med soliga och varma höstdagar med den där underbara klara höga luften som blir är bara så härliga. (Om det finns någon av er som är intresserade av väderstatistik kan jag även upplysa om att det under en normal september ska falla cirka 70 mm regn hos mig födelat på 12 dygn)


Men för närvarande regnar det inte, solen lyser och det är en fantastiskt underbar höstdag och det är bara att njuta så länge det varar.


tisdag 2 september 2014

Vikten av vänskap

Vänner är något man ska vårda ömt och näst efter familjen är de det viktigaste jag har. Vetskapen om att det finns människor som ställer upp och som finns där i vått och torrt är guld värt (minst sagt!). Jag vet att det i min omgivning finns väldigt många jag kan lita på och att vi finns där för varandra.


Alla vänner är naturligtvis speciella, men det finns en klick som är mer speciell än de andra och det är det kompisgäng där vi har känt varandra och umgåtts sedan slutet av 70-talet och det är speciellt! Vi är fem par som lärde känna varandra då och som fortfarande umgås. Vi har bott väldigt nära varandra, och eftersom vi fick barn ungefär samtidigt så har de växt upp tillsammans och även de har fått en väldigt speciell relation tillvarandra.


I den "äldre generationen" bor vi fortfarande kvar och träffas som vanligt, men våra elva döttrar (ja, det blev bara flickor!!) bor lite mer utspritt så de ses inte ofta alls. Vi har försökt några gånger att samla alla, men det är inte lätt. För några helger sedan gjorde vi ett försök och det lyckades nästan! Samtliga utom fyra kunde vara med på vår lek- och korvgrillningsdag i skogen - jättekul! Numer växer ju även skaran som träffas med svärsöner, barnbarn och hundar och det är alltid lika kul att träffa alla.


Den här träffen mynnade ut i en sorts "nostalgiorgie", en sådan där utflykt som vi gjort så många när barnen var små. Packat picknick-korgen och dragit ut i skogen där vi lekt och tävlat tillsammans. Den här gången ratades dock sittunderläggen bestående av tidning i plastkasse och det fanns bara "riktiga doningar" med.


Att dessutom kunna fånga alla på bild och försöka förstå att våra döttrar är flera år äldre än vi var när vi började umgås är svårt men väldigt fascinerande. Så "bara för att" kommer här ett av de sällsynta korten på bloggen med människor jag känner, men den här gången kan det vara värt ett undantag...


måndag 1 september 2014

Vad vore augusti utan kräftor

Som vi alla vet så har vi ett gäng tillfällen i Sverige då vi ska sitta ute och äta mat oavsett väderlek. Förutom midsommar så är den traditionella kräftskivan ett sådant. Oräkneliga är nog de kräftskivor många av oss sörplat kräftor och huttrat lite då den höstliga kvällsdaggen börjat göra sig påmind.

Årets kräftätning blev dock lite halvfusk eftersom vi intog dessa röda läckerheter på en inglasad balkong. (Något säger mig dock att med alla inglasningar som finns överallt numer så är vi nog inte de enda...)


Visst är det lite kul, det där med traditioner och hur inrotade vi blir. jag menar nu kan man ju får tag i kräftor året om, men hur många av oss kan tänka sig en kräftskiva i mars? Nej, på något vis är det bara så att det ska ske i augusti/september och ingen annan tid på året, då blir det "fel". Det här bottnar i att det fram till 1982 var förbud mot fiske från november till 7/8 kl.17.00. Senare, under åren 1982-1994 så kunde man fiska kräftor från och med första onsdagen i augusti innan det släpptes helt fritt. Jag kan fortfarande komma ihåg hur det låg skynken över frysdiskarna i affären innan det var dags att börja sälja de röda godingarna, och visst var det lite mer speciellt då.

Om vi ska tro på Nordiska museet (och det gör vi ju) så nämndes kräftor för första gången officiellt i Sverige i ett brev från Erik XIV till fogden på Nyköpings slott, där han villa ha kräftor till sin syster Annas bröllop. Då åt man dem inte som vi gör idag, utan det skulle göras kräftfärs, kräftkorv och kräftstuvning och andra varianter som kunde tänkas bli ätbara.


Men visst var det väl tur att det någon gång i början av 1900-talet fanns någon som upptäckte att man kunde äta dem hela och kalla, för annars hade vi ju inte suttit idag och sörplat på dessa läckerheter insvepta i en filt under skenet av en lyckligt leende pappersmåne...