Har ni tänkt på vad mycket billigare det har blivit med skvaller!? Jag har insett att jag behöver inte, som tidigare, gå till tandläkaren eller frissan för att läsa skvallertidningar, det räcker med att kika på kvällspressens sidor på nätet!
Om man vill frosssa riktigt mycket i vad alla kändisar har för sig, vem som tänker gifta sig med vem, vem som ska få barn med vem, vem som faktiskt var på krogen och blev osams med någon, eller något annat livsviktigt, då kan man göra som jag gjorde idag - slå på stort och köp en Expressen!
Jag har lärt mig massor av detta! Bortsett från de 10 (!) sidor som upptogs av kungens äventyr, så har jag fått reda på att:
Leonardo di Caprio och Bar Rfaeli (och vem i himmelens namn är det??) har gjort slut, men tack och lov så hittade Leonardo en ny kärlek jättesnabbt. Ytterligare en stjärna som jag har missat, Blake Lively, men hon är säkert nöjd över sin kärlekssemester i Frankrike.
Justin Biebers stackars flickvän har blivit hotat på Twitter och facebook av sin pojkväns beundrare.
Brad Pitt och Angelina Jolies barn vill att föräldrarna ska gifta sig. Här måste jag säga att de faktiskt har gjort ett bra jobb ändå, som har lyckats få sex barn sedan 2005! Undrar om barnen får välja efternamn vid ett giftemål... jag menar, vem vill egentligen heta Pitt?!
Stackars Danii Minogue är singel, eftersom kärlekssagan med Kris Smith (och det vet alla vem det är?) är över!
Himla tur att det fanns en artikel om björn Borg och Ingemar Stenmark också, de vet jag i alla fall vilka de är!
Nyheter i övrigt var det inte så mycket av, så det var ju tur att jag lärde mig något i alla fall...
tisdag 31 maj 2011
Halvvägs till framtiden!
Nu är jag där - halvvägs till framtiden, vad detta innebär står det var och en fritt att gissa!
Jag har i alla fall haft några helt underbara dagar när jag har fått bekräftat vad jag redan visste: att jag har världens bästa familj och är omgiven av underbart fantastiska kompisar!
Det blev varken fallskärm eller bungyjump - vilket kanske var rätt bra... Men nu ska det väl äntligen bli av, det där dykandet som jag har tjatat om förra halvan av livet! Och fortfarande kan jag ju faktiskt ha baddräkt, även om det är kört med bikini enligt "listan"(marinasbay: Ingen bikini efter 47?)!
...det finns en uppenbar fara att missa
en riktig viktig dag... dagen idag.
För idag är rätta tillfället att leva.
Låt oss leva varje dag helt och fullt,
medan tid är.
(Esther Baldwin York)
torsdag 26 maj 2011
Härmfågel
Visste ni att det finns något som heter härmfågel? Kan ju säga, att det gjorde inte jag förrän jag läste boken "To Kill a Mockingbird". Mockingbird betyder alltså härmfågel!
Eftersom jag aldrig hört det förut, var jag ju tvungen att försöka ta reda på vad det var för en slags fågel, och om jag inte har missuppfattat allt (rätta mig gärna om jag har fel!), så är det en slags trast som lever i Amerika. Sådär, nu vet ni det! Antar att det är något de flesta går och funderar över..."undrar vad en härmfågel är..."
Att döda en sådan är en dödssynd, därav titeln på boken. På svenska heter den för övrigt "Dödssynden". Ingen direkt bra översättning från originaltiteln kanske, men å andra sidan så låter väl det lite mer spännande än "Att döda en härmfågel". (Mer om boken finns under fliken "boktips")
För denna roman fick författarinnan, Lee Harper, Pulitzerpriset. Hon blev jättehyllad och boken finns idag på listan över amerikanska nutidsklassiker. Sedan blev det ingen mer, det var den enda roman som publicerades av Harper. Eftersom hon inte ville ställa upp på något efteråt, utan flydde allt vad journalister och annat pådrag var, så började det även spekuleras i att det kanske inte ens var hon som skrivit boken, utan hennes vän Truman Capote.
Ja, inte vet jag hur det var med detta, men jag har i alla fall fått reda på vad en härmfågel är!
Eftersom jag aldrig hört det förut, var jag ju tvungen att försöka ta reda på vad det var för en slags fågel, och om jag inte har missuppfattat allt (rätta mig gärna om jag har fel!), så är det en slags trast som lever i Amerika. Sådär, nu vet ni det! Antar att det är något de flesta går och funderar över..."undrar vad en härmfågel är..."
Att döda en sådan är en dödssynd, därav titeln på boken. På svenska heter den för övrigt "Dödssynden". Ingen direkt bra översättning från originaltiteln kanske, men å andra sidan så låter väl det lite mer spännande än "Att döda en härmfågel". (Mer om boken finns under fliken "boktips")
För denna roman fick författarinnan, Lee Harper, Pulitzerpriset. Hon blev jättehyllad och boken finns idag på listan över amerikanska nutidsklassiker. Sedan blev det ingen mer, det var den enda roman som publicerades av Harper. Eftersom hon inte ville ställa upp på något efteråt, utan flydde allt vad journalister och annat pådrag var, så började det även spekuleras i att det kanske inte ens var hon som skrivit boken, utan hennes vän Truman Capote.
Ja, inte vet jag hur det var med detta, men jag har i alla fall fått reda på vad en härmfågel är!
onsdag 25 maj 2011
Var det bättre förr?
Det är nog så, som någon sa, att om vi kommer ihåg något från tider som varit, så kommer vi alltid ihåg det vi saknar. Men visst finns det en massa saker som vi egentligen inte saknar alls!?
Jag känner till exempel att något jag absolut inte saknar, är alla mornar spenderande på golvet, med ett desperat kämpade för att dra upp blixtlåset och knäppa knappen i byxorna. Sen kan man ju undra till vilken nytta, eftersom man i alla fall fick knäppa upp knappen om man skulle kunna sitta på en stol... (undrar hur långa blixtlåsen var i de där byxorna egentligen)
Inte heller kan jag känna något direkt saknad över att inte ha silkespolos i alla möjliga färger i garderoben, fast det är klart, vad skulle silverbrickan med pojkvännens namn på ha dinglat över om man inte hade haft dom?
Eller knackandet på klassrumsdörren klockan 8.10 på tisdagsmornarna och flourtantens entré - kan det finnas någon som någonsin har saknat henne och hennes plåtbricka med vita plastmuggar? Har svårt att tro det...
Skolmatsalens doft de dagar det serverades leverragu med ris, kan jag inte heller säga innebär någon direkt nostalgisk saknadskänsla hos mig.
Jag tillhör inte de som eventuellt saknar 80-talets axelvaddar heller, även om jag till min fasa ser deras nya intåg i våra affärer. Men jag hoppas - och tror - att de inte blir av den digniteten igen som gör att vi alla går omkring och ser ut som bredaxlade utomjordingar!
Nej, det finns faktiskt en massa små detaljer som jag inte tror är så väldigt mycket saknade...så jag är faktiskt inte helt säker på att det var bättre förr!
Jag känner till exempel att något jag absolut inte saknar, är alla mornar spenderande på golvet, med ett desperat kämpade för att dra upp blixtlåset och knäppa knappen i byxorna. Sen kan man ju undra till vilken nytta, eftersom man i alla fall fick knäppa upp knappen om man skulle kunna sitta på en stol... (undrar hur långa blixtlåsen var i de där byxorna egentligen)
Inte heller kan jag känna något direkt saknad över att inte ha silkespolos i alla möjliga färger i garderoben, fast det är klart, vad skulle silverbrickan med pojkvännens namn på ha dinglat över om man inte hade haft dom?
Eller knackandet på klassrumsdörren klockan 8.10 på tisdagsmornarna och flourtantens entré - kan det finnas någon som någonsin har saknat henne och hennes plåtbricka med vita plastmuggar? Har svårt att tro det...
Skolmatsalens doft de dagar det serverades leverragu med ris, kan jag inte heller säga innebär någon direkt nostalgisk saknadskänsla hos mig.
Jag tillhör inte de som eventuellt saknar 80-talets axelvaddar heller, även om jag till min fasa ser deras nya intåg i våra affärer. Men jag hoppas - och tror - att de inte blir av den digniteten igen som gör att vi alla går omkring och ser ut som bredaxlade utomjordingar!
Nej, det finns faktiskt en massa små detaljer som jag inte tror är så väldigt mycket saknade...så jag är faktiskt inte helt säker på att det var bättre förr!
måndag 23 maj 2011
Utdöda irritationsmoment
Har ni tänkt på att det finns saker som vi kunde bli jätteirriterade på, som våra barn troligen aldrig kommer att behöva fundera över? Troligen inte, för varför skulle någon gå omkring och fundera på sådana saker, det verkar ju ganska befängt...men det har i alla fall jag av någon mycket underlig anledning gjort, och kommit fram till att det finns några stycken.
De kommer aldrig att behöva pilla ut ett intrasslat kassettband ur en bandspelare, för att sedan försöka tejpa ihop det trasiga bandet med en liten speciell kasettbandstape - vilket naturligtvis aldrig fungerade!
De behöver heller inte bli irriterade någon radiopratare som inte orkar vara tyst tills låten som man spelar in är slut.
För att inte prata på att någon har råkat spela över ens "bästa blandband"!
De kommer inte att ringa fel på grund av att de inte drar nummerskivan på telefonen hela vägen.
Ingen kommer heller att bli irriterad av att upptäcka att alla blixtarna i kub-blixten redan är använda!
Ingen irriterande paus på bion för att maskinisten ska byta rulle
Troligen är även risken att upptäcka att just den sidan man behöver i telefonkatalogen är urriven, ett utdöende irritationsmoment.
Det finns heller ingen risk att den nyhyrda moviebox inte fungerar och saboterar alla högt uppskruvade förväntningar på fredagskvällen.
Börjar man fundera, så finns det massor med företeelser som är mer eller mindre utdöda idag, ord som inte existerar, som just t.ex. "blandband" - hur många av nästa generation känner till detta begrepp? Dessa band, inspelade efter konstens alla regler, med just den musiken som var bäst.
Eller att "framkalla en film", hur många vet vad det innebär? och framför allt - varför skulle man göra det??
Ja, ja, varje tid har väl sin charm. Men visst var det väl lite skönt att det räckte med en film som "Hajen" för att skrämma slag på oss...
De kommer aldrig att behöva pilla ut ett intrasslat kassettband ur en bandspelare, för att sedan försöka tejpa ihop det trasiga bandet med en liten speciell kasettbandstape - vilket naturligtvis aldrig fungerade!
De behöver heller inte bli irriterade någon radiopratare som inte orkar vara tyst tills låten som man spelar in är slut.
För att inte prata på att någon har råkat spela över ens "bästa blandband"!
De kommer inte att ringa fel på grund av att de inte drar nummerskivan på telefonen hela vägen.
Ingen kommer heller att bli irriterad av att upptäcka att alla blixtarna i kub-blixten redan är använda!
Ingen irriterande paus på bion för att maskinisten ska byta rulle
Troligen är även risken att upptäcka att just den sidan man behöver i telefonkatalogen är urriven, ett utdöende irritationsmoment.
Det finns heller ingen risk att den nyhyrda moviebox inte fungerar och saboterar alla högt uppskruvade förväntningar på fredagskvällen.
Börjar man fundera, så finns det massor med företeelser som är mer eller mindre utdöda idag, ord som inte existerar, som just t.ex. "blandband" - hur många av nästa generation känner till detta begrepp? Dessa band, inspelade efter konstens alla regler, med just den musiken som var bäst.
Eller att "framkalla en film", hur många vet vad det innebär? och framför allt - varför skulle man göra det??
Ja, ja, varje tid har väl sin charm. Men visst var det väl lite skönt att det räckte med en film som "Hajen" för att skrämma slag på oss...
lördag 21 maj 2011
På jakt efter svenska sommaren
Naturligtvis finns det både för- och nackdelar med lägenhet istället för hus.
En av nackdelarna är kanske bytet av koltrastsång mot fiskmåsskrik, men det är väl smällar man får ta. Om jag väger det mot gräsklippning och rabattrensning, så tror jag att fiskmåsen vinner ändå...
Ok, jag kan inte gå ut genom dörren och känna gräset kittla under fotsulorna, eftersom jag inte har någon gräsmatta längre. Men för resten var det nästan inget gräs kvar i vår gräsmatta, utan till största delen mossa i alla fall.
Så vad gör man då utan gräsmatta att klippa eller mossa som ska dödas när det är maj och vackert väder...? Jo, man kan ge sig iväg ut och försöka fånga den svenska sommaren på bild - och visst är det en underbar tid!?
En av nackdelarna är kanske bytet av koltrastsång mot fiskmåsskrik, men det är väl smällar man får ta. Om jag väger det mot gräsklippning och rabattrensning, så tror jag att fiskmåsen vinner ändå...
Ok, jag kan inte gå ut genom dörren och känna gräset kittla under fotsulorna, eftersom jag inte har någon gräsmatta längre. Men för resten var det nästan inget gräs kvar i vår gräsmatta, utan till största delen mossa i alla fall.
Så vad gör man då utan gräsmatta att klippa eller mossa som ska dödas när det är maj och vackert väder...? Jo, man kan ge sig iväg ut och försöka fånga den svenska sommaren på bild - och visst är det en underbar tid!?
fredag 20 maj 2011
Bryngfjordens golfklubb
Nu ska det faktiskt bli lite golftjat igen, inte något referat från en runda, inte några käcka tips och ideér (det vill nog ingen ha av mig i alla fall...!), utan bara lite om den bana där jag "hör hemma".
Jag kände att nu har jag skrutit så över alla fina banor jag har spelat i Singapore "med omnejd", så nu måste jag faktiskt få skryta lite över Bryngfjorden också!
Det är en av tre banor som finns i Karlstad. Klubben bildades år 2000 och 2005 var 18-hålsbanan klar. Det finns ingen swimmingpool, inga tennisbanor, ingen biograf eller spelhall - och tänk vad himla bra det går ändå! Här finns heller inga varaner, krokodiler eller apor, utan bara vanliga hederliga rådjur, huggormar och kråkor!
Här har vi spenderat ett antal fester på en grusplan, eftersom det inte har funnits klubbhus, vi har fått treva oss fram i mörker med ficklampor, men jisses vad kul vi har haft!
Men nu, nu står klubbhuset där! Byggt till stor del av idéella krafter. Nu har vi till och med en restaurang med god mat och en helt underbar veranda där man kan sitta och kika på de som kommer in på sista hålet. (Det är något roligare att kika på än att bli kikad på...)
Läget är rätt fantastiskt med tanke på att man kan faktiskt ta stadsbussen till banan.
Nej, det är nog så, att det behöver inte vara en massa andra aktiviteter och ett klubbhus i flera våningar med hiss och andra lyxiga "tillbehör". Trivs man med varandra och gillar läget som det är, så kan det bli ett fantastiskt resultat ändå!
För att göra ytterligare lite reklam, så finns här länken till hemsidan om någon skulle vara intresserad!
http://www.bryngfjorden.com/
Jag kände att nu har jag skrutit så över alla fina banor jag har spelat i Singapore "med omnejd", så nu måste jag faktiskt få skryta lite över Bryngfjorden också!
Det är en av tre banor som finns i Karlstad. Klubben bildades år 2000 och 2005 var 18-hålsbanan klar. Det finns ingen swimmingpool, inga tennisbanor, ingen biograf eller spelhall - och tänk vad himla bra det går ändå! Här finns heller inga varaner, krokodiler eller apor, utan bara vanliga hederliga rådjur, huggormar och kråkor!
Pumpen till det kalla och goda källvattnet |
Här har vi spenderat ett antal fester på en grusplan, eftersom det inte har funnits klubbhus, vi har fått treva oss fram i mörker med ficklampor, men jisses vad kul vi har haft!
Men nu, nu står klubbhuset där! Byggt till stor del av idéella krafter. Nu har vi till och med en restaurang med god mat och en helt underbar veranda där man kan sitta och kika på de som kommer in på sista hålet. (Det är något roligare att kika på än att bli kikad på...)
Läget är rätt fantastiskt med tanke på att man kan faktiskt ta stadsbussen till banan.
Nej, det är nog så, att det behöver inte vara en massa andra aktiviteter och ett klubbhus i flera våningar med hiss och andra lyxiga "tillbehör". Trivs man med varandra och gillar läget som det är, så kan det bli ett fantastiskt resultat ändå!
För att göra ytterligare lite reklam, så finns här länken till hemsidan om någon skulle vara intresserad!
http://www.bryngfjorden.com/
torsdag 19 maj 2011
Ingen bikini efter 47?
Läste i aftonbladet om en undersökning gjord bland 2000 brittiska kvinnor mellan 18 och 65 år, och enligt den ska vi sluta använda bikini efter 47...
Efter att ha läst resultatet av undersökningen vet jag inte riktigt om jag ska skratta eller gråta, fast gråt brukar ju sällan lösa något, så jag skrattar väl istället...
Dessa Brittiska kvinnor har alltså svarat på frågan vid vilken ålder det är lämpligt att sluta med vissa detaljer i klädsel och utseende, och här är hela listan:
Bikini, 47 år
Kortkort, 35 år
Tubtopp, 33 år
Stilettklackar, 51 år
Navelpiercing, 35 år
Knee high boots, 47 år
Gympadojjor, 44 år
Läderbyxor, 34 år
Leggings, 45 år
Ugg (stövlar), 45 år
Baddräkt, 61 år
Genomskinlig chiffongblus, 40 år
Långt hår, 53 år
Hästsvans, 51 år
Tänk nu på detta alla som börjar närma sig 35 och vill sätta en ring i naveln, nu är det dags att skynda på! Och man kan ju fundera lite på vad det är som händer det året man fyller 46 eftersom det plötsligt inte går att ha Uggs, eller vid 52 - bär inte stilettklackarna längre då, eller?
Ok, stilettklackar har aldrig varit min grej, naveln har jag väl inte tänkt att pierca, läderbyxor kan jag tänka att avvara och jag kanske inte behöver använda någon genomskilning chiffongblus. Sen kan jag väl erkänna att iklädd en tubtopp påminner jag nog mest om en boaorm som just svalt sitt byte, så den kan jag väl också leva utan. Men sen...
Knähöga stövlar har jag väl i och för sig inte i garderoben heller, men det beror inte på åldern, utan på min benlängd - knähöga stövlar har en tendens att gå över knät på mig, och då blir det så svårt att böja på benen!
Resten tror jag nog att jag tänker behålla ett tag till oavsett vad de tänker och tycker på den där ön i väster. Jag har visserligen sagt att jag ska skaffa mig en "riktig frisyr" när jag blir stor, men det är ju ett tag kvar tills dess.
Lite tragiskt är det ju att man ens kan tänka i dessa banor. Undrar lite vad man ska bada i efter 61, våtdräkt? Nej låt oss göra revolt och behålla bikinin på!!
Efter att ha läst resultatet av undersökningen vet jag inte riktigt om jag ska skratta eller gråta, fast gråt brukar ju sällan lösa något, så jag skrattar väl istället...
Dessa Brittiska kvinnor har alltså svarat på frågan vid vilken ålder det är lämpligt att sluta med vissa detaljer i klädsel och utseende, och här är hela listan:
Bikini, 47 år
Kortkort, 35 år
Tubtopp, 33 år
Stilettklackar, 51 år
Navelpiercing, 35 år
Knee high boots, 47 år
Gympadojjor, 44 år
Läderbyxor, 34 år
Leggings, 45 år
Ugg (stövlar), 45 år
Baddräkt, 61 år
Genomskinlig chiffongblus, 40 år
Långt hår, 53 år
Hästsvans, 51 år
Tänk nu på detta alla som börjar närma sig 35 och vill sätta en ring i naveln, nu är det dags att skynda på! Och man kan ju fundera lite på vad det är som händer det året man fyller 46 eftersom det plötsligt inte går att ha Uggs, eller vid 52 - bär inte stilettklackarna längre då, eller?
Ok, stilettklackar har aldrig varit min grej, naveln har jag väl inte tänkt att pierca, läderbyxor kan jag tänka att avvara och jag kanske inte behöver använda någon genomskilning chiffongblus. Sen kan jag väl erkänna att iklädd en tubtopp påminner jag nog mest om en boaorm som just svalt sitt byte, så den kan jag väl också leva utan. Men sen...
Knähöga stövlar har jag väl i och för sig inte i garderoben heller, men det beror inte på åldern, utan på min benlängd - knähöga stövlar har en tendens att gå över knät på mig, och då blir det så svårt att böja på benen!
Resten tror jag nog att jag tänker behålla ett tag till oavsett vad de tänker och tycker på den där ön i väster. Jag har visserligen sagt att jag ska skaffa mig en "riktig frisyr" när jag blir stor, men det är ju ett tag kvar tills dess.
Lite tragiskt är det ju att man ens kan tänka i dessa banor. Undrar lite vad man ska bada i efter 61, våtdräkt? Nej låt oss göra revolt och behålla bikinin på!!
onsdag 18 maj 2011
Halvnaken och ihopklämd
Det är ju en väldans bra idé, det där med att man får "mammografera" sig med jämna mellanrum - nu har jag varit med om denna tilldragelse för andra gången. Det är en bra grej, men väldigt speciell, och här kan vi prata om snabb och effektiv sjukvård!
Nu pratar vi verkligen löpande-band-princip:
-Registrera dig på maskinen
-Sitt tills du blir uppropad
-Kliv in i hytten från ena hållet
-Klä av dig på överkroppen
-Vänta i hytten
-Kliv ut ur hytten åt andra hållet
-Släng upp behagen på glashyllan (ett i taget)
-Andra hållet
-Kliv tillbaka in i hytten
-Klä på dig
-Gå ut från det hållet du kom in och gör plats för nästa...
Jag kan ju säga som så, att om de där som sitter där fram är långa och platta innan, är det inget mot vad de känns efter att ha varit fastsatta och ihopklämda mellan två skivor!! Lite lustig känsla, det där att sitta fast som i ett skruvstäd i en minst sagt onaturlig ställning... jag såg mig själv bli kvarlämnad så vid ett strömavbrott, vilket resulterade i ett litet fnissanfall (inte att rekommendera eftersom det inte är det minsta lämpligt att göra några som helst rörelser i den ställningen!) och ytterligare ett framkallades av att röntgen-sköterskan lyckades med bedriften att klämma fast sin tumme tillsammans med det ena behaget!
(Tror att jag upplevde det som mer komiskt än vad sköterskan gjorde!)
Men det är väl bra när man kan bli road av att sitta fast halvnaken i en röntgenapparat...
Nu pratar vi verkligen löpande-band-princip:
-Registrera dig på maskinen
-Sitt tills du blir uppropad
-Kliv in i hytten från ena hållet
-Klä av dig på överkroppen
-Vänta i hytten
-Kliv ut ur hytten åt andra hållet
-Släng upp behagen på glashyllan (ett i taget)
-Andra hållet
-Kliv tillbaka in i hytten
-Klä på dig
-Gå ut från det hållet du kom in och gör plats för nästa...
Jag kan ju säga som så, att om de där som sitter där fram är långa och platta innan, är det inget mot vad de känns efter att ha varit fastsatta och ihopklämda mellan två skivor!! Lite lustig känsla, det där att sitta fast som i ett skruvstäd i en minst sagt onaturlig ställning... jag såg mig själv bli kvarlämnad så vid ett strömavbrott, vilket resulterade i ett litet fnissanfall (inte att rekommendera eftersom det inte är det minsta lämpligt att göra några som helst rörelser i den ställningen!) och ytterligare ett framkallades av att röntgen-sköterskan lyckades med bedriften att klämma fast sin tumme tillsammans med det ena behaget!
(Tror att jag upplevde det som mer komiskt än vad sköterskan gjorde!)
Men det är väl bra när man kan bli road av att sitta fast halvnaken i en röntgenapparat...
tisdag 17 maj 2011
...också en liten skylt...
Visserligen är det så kyligt så man skulle kunna tro att det är vinter, men det här är väl ändå att ta i!
måndag 16 maj 2011
Vårvärme-var då?
Var tog den där värmen vägen som alla talade om? Det var ju så himla varmt och skönt...men nu känns det ju som om något gick fel - sju grader, nordlig vind och regn, hur kul är det???
Fast nu är jag där igen, ni vet det där om att "bry sig om saker man inte kan påverka", det var ju det jag skulle sluta med! Tänk vad tid vi tar upp med att ägna oss åt sådana grubblerier. Om man tänker efter varje gång man börjar grubbla och bekymra sig över något, så handlar det i väldigt många fall om saker som vi inte rår över och troligen skulle vi må väldigt bra om vi försökte sortera bort det. Helt och hållet är nog svårt, men att tänka på det, är ju i alla fall ett steg på vägen!
Alltså: "Now over to something completely different":
I helgen gjorde jag min första svenska golfrunda för året, med medföljande i-landsproblem: Helt plötsligt var jag ju tvungen att ta beslut om hur kallt det var, hur mycket extrakläder behöver man? Regnkläder om utifall om att? Långa eller korta byxor? Jamen ni hör själva vilka stora problem jag hade...! (Ibland kan man fundera över vad man håller på med!!) Inte kom det någon och lyfte ur bagen ur bagaget heller...
Skämt åsido, det är härligt att vara tillbaka hemma i den friska luften där det inte är drygt 30 grader varmt och 80% luftfuktighet, fast å andra sidan så är det inte dumt det heller, och just en dag som denna känns det som om det skulle vara himla skönt, faktiskt...
Fast nu är jag där igen, ni vet det där om att "bry sig om saker man inte kan påverka", det var ju det jag skulle sluta med! Tänk vad tid vi tar upp med att ägna oss åt sådana grubblerier. Om man tänker efter varje gång man börjar grubbla och bekymra sig över något, så handlar det i väldigt många fall om saker som vi inte rår över och troligen skulle vi må väldigt bra om vi försökte sortera bort det. Helt och hållet är nog svårt, men att tänka på det, är ju i alla fall ett steg på vägen!
Alltså: "Now over to something completely different":
I helgen gjorde jag min första svenska golfrunda för året, med medföljande i-landsproblem: Helt plötsligt var jag ju tvungen att ta beslut om hur kallt det var, hur mycket extrakläder behöver man? Regnkläder om utifall om att? Långa eller korta byxor? Jamen ni hör själva vilka stora problem jag hade...! (Ibland kan man fundera över vad man håller på med!!) Inte kom det någon och lyfte ur bagen ur bagaget heller...
Skämt åsido, det är härligt att vara tillbaka hemma i den friska luften där det inte är drygt 30 grader varmt och 80% luftfuktighet, fast å andra sidan så är det inte dumt det heller, och just en dag som denna känns det som om det skulle vara himla skönt, faktiskt...
Programmet ingen tittar på...eller??
Så har det då visats en gång till - programmet som ingen ser på, men som har skyhöga tittarsiffror - årets melodifestival. Visserligen är jag helt värdelöst i matte, men det är en ekvation som jag har väldigt svårt att se hur den ska gå ihop, men det fungerar tydligen.
Med tanke på hur upplägget är idag, är det lite svårt att förstå att Sverige faktiskt bojkottade hela tävlingen 1976 på grund av att den var "för kommersiell"... tycker nog att det finns lite(?) drag åt det hållet idag också...
Jag tillhör en av dom där "slötittande" personerna, det vill säga att tv:n gick och jag lyssnade med ett halvt öra, men nu har jag i alla fall hört och sett Sveriges nya svärmorsdröm till idol, och han var väl precis så söt som jag hade förstått att han skulle vara.
Ja, ja, man får väl tycka vad man vill om denna tillställning, men det kanske är så, att vi måste inse att 120 miljoner tittare inte kan ha fel...
Med tanke på hur upplägget är idag, är det lite svårt att förstå att Sverige faktiskt bojkottade hela tävlingen 1976 på grund av att den var "för kommersiell"... tycker nog att det finns lite(?) drag åt det hållet idag också...
Jag tillhör en av dom där "slötittande" personerna, det vill säga att tv:n gick och jag lyssnade med ett halvt öra, men nu har jag i alla fall hört och sett Sveriges nya svärmorsdröm till idol, och han var väl precis så söt som jag hade förstått att han skulle vara.
Ja, ja, man får väl tycka vad man vill om denna tillställning, men det kanske är så, att vi måste inse att 120 miljoner tittare inte kan ha fel...
lördag 14 maj 2011
så tar vi om det från början!
Om detta skrev jag något, som alldeles säkert var väldigt vackert och poetiskt...men nu har det bara försvunnit, förmodligen svävar väl mitt mycket välskrivna(!?) inlägg om detta ämne omkring någonstans i cyberrymden och där kan det väl få vara kvar, för idag blev det ju kallt, så nu är jag inte fullt lika lyrisk... men ni kan ju få bilderna i alla fall!
onsdag 11 maj 2011
fjärrkontroller - icke tycka om
Jag har ett problem som måste vara ett i-landsproblem av väldigt stora mått, det handlar om alla l#vla fjärrkontroller som håller på att ta över mitt liv!
Jag tycker inte om fjärrkontroller och det verkar vara ett rätt ömsesidigt förhållande!! Eftersom det numer inte heller handlar om att det ligger en fjärrkontroll på tv-bordet, där ligger en hel hög och vem som hör till vad är alltid något slags lotteri!
Mitt problem består i att i fyra fall av fem (ibland lyckas till och med jag!) trycker jag på fel kontoll och då händer det alltid något med tv:n - oftast är det så enkelt att det där programmet vi en gång så glatt kallade för "Myrornas krig" visar sig i rutan - och det är hopplöst att få tillbaks bilden.
Funderar på om man skulle använda färgtape, samma färg på teknisk apparat som på tillhörande fjärrkontroll, eller varför inte binda fast rätt kontroll i rätt apparat...eller så fortsätter jag bara att använda mig av den norska tekniken - "Off och on"!
Jag tycker inte om fjärrkontroller och det verkar vara ett rätt ömsesidigt förhållande!! Eftersom det numer inte heller handlar om att det ligger en fjärrkontroll på tv-bordet, där ligger en hel hög och vem som hör till vad är alltid något slags lotteri!
Mitt problem består i att i fyra fall av fem (ibland lyckas till och med jag!) trycker jag på fel kontoll och då händer det alltid något med tv:n - oftast är det så enkelt att det där programmet vi en gång så glatt kallade för "Myrornas krig" visar sig i rutan - och det är hopplöst att få tillbaks bilden.
Funderar på om man skulle använda färgtape, samma färg på teknisk apparat som på tillhörande fjärrkontroll, eller varför inte binda fast rätt kontroll i rätt apparat...eller så fortsätter jag bara att använda mig av den norska tekniken - "Off och on"!
Silvertape - bra till allt!
Hur skulle vi klara oss om inte det fanns silvertape? Jag visste ju redan tidigare att det är bra till mycket, men nu har jag hittat ytterligare ett användningsområde, och det tack vare en flygresa till Sverige!
Eftersom jag nu skulle åka till Sverige så klämde jag ner mina fötter i ett par skor som inte var öppna runt om (alltså "inte flip-flop"!). I den skomodellen hade inte mina fötter varit placerade sedan januari, men det hade säkert gått bra om jag varit begåvad med den typen av lokalsinne som innebär att man hittar rätt bra...
Nu är inte mitt lokalsinne av den arten, så det innebar ett antal fel vägval på flygplatsen, och ett antal kilometer (?) extra i olika gångar för att hitta rätt, med följden att delar av mina fötter började anta en viss röd ton.
Det var då, väl inne på plats i flyget, som jag fick en ídé som inte verkade vara så komplicerad, nämligen att helt enkelt fråga flygvärdinnorna efter plåster...nja, så enkelt var det inte...dessa söta thailändskor och jag förde någon slags "gester med gester-variant" för att lösa detta och kontentan blev att jag fick silvertape!!
Men om ni visste vad bra det blev, silvertape med lite toapapper i - vilka suveräna skavsårsplåster!
Bortsett från detta, en borttappad tröja i Bankok och lite mer vilset irrande i gångar på Arlanda, så var det en mycket smärtfri resa mot nordliga breddgrader...
Eftersom jag nu skulle åka till Sverige så klämde jag ner mina fötter i ett par skor som inte var öppna runt om (alltså "inte flip-flop"!). I den skomodellen hade inte mina fötter varit placerade sedan januari, men det hade säkert gått bra om jag varit begåvad med den typen av lokalsinne som innebär att man hittar rätt bra...
Nu är inte mitt lokalsinne av den arten, så det innebar ett antal fel vägval på flygplatsen, och ett antal kilometer (?) extra i olika gångar för att hitta rätt, med följden att delar av mina fötter började anta en viss röd ton.
Det var då, väl inne på plats i flyget, som jag fick en ídé som inte verkade vara så komplicerad, nämligen att helt enkelt fråga flygvärdinnorna efter plåster...nja, så enkelt var det inte...dessa söta thailändskor och jag förde någon slags "gester med gester-variant" för att lösa detta och kontentan blev att jag fick silvertape!!
Men om ni visste vad bra det blev, silvertape med lite toapapper i - vilka suveräna skavsårsplåster!
Bortsett från detta, en borttappad tröja i Bankok och lite mer vilset irrande i gångar på Arlanda, så var det en mycket smärtfri resa mot nordliga breddgrader...
måndag 9 maj 2011
Bälteslag - men inte för alla!
Även i Singapore är det lag på säkerhetsbälte i bilen. Om man färdas i en bil registrerad efter januari 1993 gäller det även för baksätet. (Ni som har läst mitt tidigare inlägg om singapores bilpark, vet att det inte rullar så många äldre bilar på gatorna, så det gäller i princip alla bilar)
När det gäller bötesbeloppet så skiljer det sig dock något från Sverige. Siffrorna jag har lyckas vaska fram är att i Sverige handlar det om 1500 kronor, oavsett vem som inte är bältad, och var och en ansvarar för att bältet är på, om det inte handlar om en passagerare under 15 år, då är föraren ansvarig. I Singapore är böterna ungefär hälften av den svenska summan, plus att chauffören får "dubbla böter" om inte passagerarna är bältade. Detta gäller även taxichaufförer, så de borde egentligen vara väldigt intresserade av att passagerarna i baksätet sätter på sig bältet!
Nu finns det ett stort undantag ifrån denna regel, och det gäller arbetare på lastbilsflak! Varje morgon och eftermiddag/kväll ser man lastbilar åka omkring med fulla flaket i personer. Det är gästarbetare som hämtas eller lämnas av vid byggarbetsplatser. Jag trodde ju faktiskt att detta var olagliga transporter, men att det blundades för det, men icke - det är fullt lagligt! På alla bilar måste det dock sitta en skylt där bak som talar om hur många personer som får sitta på flaket, och det gör ju att det blir mycket säkrare, eller...?!
Denna skylt kallas MPC och står för "Maximum Passenger Capacity" och talar om hur många som får sitta på det tomma flaket, om det inte är last på, för då måste det vara färre passagerare. Antalet är uträknat på att varje passagerare ska ha en yta på ca 0,4 kvadratmeter. Från och med februari i år "ökades säkerheten"(!) genom att alla de ca 60 000 lastbilar som rullar omkring på detta sätt, var tvugna förses med höga sidoräcken och "canopies" (ett slags tak). Plus att det även blev ett bötesbelopp på 500 sgd om någon av reglerna bryts (gäller även om det finns tomma säten i hytten och det sitter folk på flaket).
Jag tycker att detta är en intressant företeelse i ett så säkert och regefyllt land som Singapore, för det är klart att det sker olyckor med dödliga utgångar när en lastbil med människor sittandes på flaket krockar eller kör av vägen - även om det finns ett litet tak över. Men det hör till saken att vem som helst inte får sitta på flaket, personerna i fråga måste vara anställda av den som äger eller hyr lastbilen, på så sätt har man i alla fall sett till att inga (?) singaporianer utsätts för detta...
När det gäller bötesbeloppet så skiljer det sig dock något från Sverige. Siffrorna jag har lyckas vaska fram är att i Sverige handlar det om 1500 kronor, oavsett vem som inte är bältad, och var och en ansvarar för att bältet är på, om det inte handlar om en passagerare under 15 år, då är föraren ansvarig. I Singapore är böterna ungefär hälften av den svenska summan, plus att chauffören får "dubbla böter" om inte passagerarna är bältade. Detta gäller även taxichaufförer, så de borde egentligen vara väldigt intresserade av att passagerarna i baksätet sätter på sig bältet!
Nu finns det ett stort undantag ifrån denna regel, och det gäller arbetare på lastbilsflak! Varje morgon och eftermiddag/kväll ser man lastbilar åka omkring med fulla flaket i personer. Det är gästarbetare som hämtas eller lämnas av vid byggarbetsplatser. Jag trodde ju faktiskt att detta var olagliga transporter, men att det blundades för det, men icke - det är fullt lagligt! På alla bilar måste det dock sitta en skylt där bak som talar om hur många personer som får sitta på flaket, och det gör ju att det blir mycket säkrare, eller...?!
Denna skylt kallas MPC och står för "Maximum Passenger Capacity" och talar om hur många som får sitta på det tomma flaket, om det inte är last på, för då måste det vara färre passagerare. Antalet är uträknat på att varje passagerare ska ha en yta på ca 0,4 kvadratmeter. Från och med februari i år "ökades säkerheten"(!) genom att alla de ca 60 000 lastbilar som rullar omkring på detta sätt, var tvugna förses med höga sidoräcken och "canopies" (ett slags tak). Plus att det även blev ett bötesbelopp på 500 sgd om någon av reglerna bryts (gäller även om det finns tomma säten i hytten och det sitter folk på flaket).
I väntan på att arbetsdagen ska ta slut |
Jag tycker att detta är en intressant företeelse i ett så säkert och regefyllt land som Singapore, för det är klart att det sker olyckor med dödliga utgångar när en lastbil med människor sittandes på flaket krockar eller kör av vägen - även om det finns ett litet tak över. Men det hör till saken att vem som helst inte får sitta på flaket, personerna i fråga måste vara anställda av den som äger eller hyr lastbilen, på så sätt har man i alla fall sett till att inga (?) singaporianer utsätts för detta...
söndag 8 maj 2011
Ytterligare en höjdarbar
Så har vi hittat ytterligare en bar/restaurang där man kan kombinera intaget av lite mat och dryck med en fantastisk utsikt. Den här gången handlar det om en bar belägen mitt i finanscentret Marina Bay och namnet avslöjar vilken våning man hittar den på: LeVeL33.
Det är väl inte så förvånande att det finns ett antal ställen av den här typen i en stad där det byggs så oerhört mycket på höjden. Med tanke på att det finns en sida på internet med rubriken "Singapore rooftop restaurants and bars", så finns det väl några att välja på!
Diskussionen innan man väljer restaurang kan alltså utgå ifrån frågan: "Ur vilken vinkel vill vi se Singapore i kväll?"
Fördelen med just LeVeL33 är att det finns en utomhusterass. Som den västerlänning jag är, så föredrar jag ju att sitta ute! Är det varmt så är det klart att man ska vara ute, i alla fall om man kommer från den delen av världen där man fryser och lindar in sig i fleece-filtar största delen av året.
Även här finns ett mikrobryggeri, "The world´s highest urban craft-brewery"! Jag har lite svårt att förstå vilken inverkan höjden skulle ha på ölsmanken, men kan man titulera sig "världens högsta, största, längsta eller något annat så gör man väl det.
Utsikten är i alla fall fantastisk, och ju mer jag tittar på den här staden, desto mer ser det ut som någon slags overklig modell, och frågan är, om det inte är just så det är...
Det är väl inte så förvånande att det finns ett antal ställen av den här typen i en stad där det byggs så oerhört mycket på höjden. Med tanke på att det finns en sida på internet med rubriken "Singapore rooftop restaurants and bars", så finns det väl några att välja på!
Diskussionen innan man väljer restaurang kan alltså utgå ifrån frågan: "Ur vilken vinkel vill vi se Singapore i kväll?"
lördag 7 maj 2011
Lördagskväll med "Thriller"
Igår kväll var jag och såg "Thriller Live" på Marina Bay Sands Theatre. Hittade den av en ren slump, kan inte säga att den har varit speciellt mycket annonserad, och jag visste väl egentligen inte vad jag skulle förvänta mig. Men det blev några timmar med en fantastisk föreställning!
Det var i stort sett en konsert med Michael Jacksons musik och naturligtvis "en himla massa" oerhört bra dans! Att musiken är bra, råder det väl inga tvivel om, och artisterna var fantastiskt bra, för att inte prata om orkestern!
Tråkigt att det var så glest besatt i salongen. Det fanns flera rader som gapade tomma. Frågan är om han kanske aldrig var speciellt stor här, jag vet inte, men med tanke på utseendet på publiken så kan det ha varit så. Övervägande delen var utan tvekan från västvärlden. Kanske var det anledningen till att hela publiken faktiskt stod upp och dansade och klappade händerna vid flera tillfällen - det brukar väl inte riktigt vara singaporianernas grej...
Jag erkänner att jag var aldrig någon stor fan av herr Jackson. Min skivsamling av honom består av en singel med Jackson 5, "Going back to Indiana", och det kommer man ju inte så långt med... Visst lyssnade jag en del på hans senare musik också, det var ju svårt att undvika under en period. Men efter att jag såg filmen "This is it", har jag insett mer och mer vad mycket bra musik han gjorde, synd bara att han skulle behöva dö för att jag skulle upptäcka det...
Föreställninen var alltså på en av de två teatrarna inhysta på Marina Bay Sands ...
...och om någon skulle ha missat vad det är för ett ställe - läs här:
fredag 6 maj 2011
Durian och Rambutan
Här däremot, är durian en jättestor frukt på alla sätt. Dels är den stor, den kan bli 30 cm och väga upp till tre kilo, och dels så är den stor på så vis att den är populär. Det är en frukt som omges av en hel del myter, t.ex. så ska man inte äta den tillsammans med alkohol eftersom man då drabbas av dålig andedräkt och sämre matsmältning. Dessutom anses den ha kärlekshöjande effekt.
Vid skörd av denna frukt bör man ha hjälm, trots att det inte borde behövas eftersom frukten anses ha ögon och kan själv kontrollera var den landar, plus att den undviker att falla på dagen, den väntar till natten...
Det finns ytterligare något som gör att man aldrig glömmer en durian om man sprungit på den någon gång - lukten! Doften är oerhört speciell, så påträngande att den faktiskt är förbjuden att ha med på tunnelbanan! Ska man nödvändigtvis köpa en durian får man faktiskt se till att forsla hem den på något annat sätt.
Namnet "Durian" kommer från malajiskans "duri" som betyder törne, och eftersom hela frukten är täckt av tagggar är det inte speciellt långsökt.
Den har liten kompis, som är betydligt mer lätthanterlig vad gäller såväl storlek som doft och det är den lilla röda frukten rambutan. Den ser ut som en hårig jordgubbe. Inte lika populär som sin taggiga större kompis, men den är liten och söt, såväl till utseende som smak och lite rolig. (Hur nu en frukt kan vara söt och rolig, men det är en annan fråga...) Även den här frukten har fått sitt namn på grund av sitt utseende, ordet "rambut" betyder nämligen hår.
Sedär, ytterligare något mer eller mindre viktigt att fylla ramminnet med...
Det påstås att det ska ha varit en durian som stått modell till "Singapore theatre by the bay" - döm själva! |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)