Mello-yra i Karlstad

Under helgen gick som bekant första deltävlingen i årets mello av stapeln i Karlstad och på torget har det varit diverse jippon och vår egen fredsgudinna var helgen till ära klädd i någon vacker rosa kreation.

Eftersom jag var lite nyfiken på vad som var på gång så blev det en promenad i det kylslagna vintervädret och jag konstaterade att det var till största delen huttrande småbarnsföräldrar som stod i kö med sina barn så att de skulle få träffa någon av sina melloidoler i tältet.

Innan igår hade jag inte sett melodifestivalen på rätt många år men bestämde mig för att nu skulle det ske, jag menar går det i Karlstad också, tyckte jag väl att jag kunde ge det en chans. Och för övrigt så är ju Sverige en av världens bästa land på musikexporter, så vad kunde gå fel liksom...men nu vet jag!

Efter att det hela inletts med en oerhört energisk citrongul leende tjej som lika energiskt sjöng om Patrik Swayze hade jag någon liten förhoppning om att det skulle bli bättre så småningom. Det där med att sjunga om andra artister brukar ju inte bli någon hit tänkte hon som var med på den tiden då Forbes trallade sig genom låten om Beatles och det gick ju sådär...

Som sagt, fortfarande levde förhoppningen. Men nu började de avlösa varandra, en countrysångerska i övre medelåldern som drömmande sjöng om Osby och Nashville som följdes av en kokboksförfattare som lät som en revykung från 20-talet flankerad av en vindruvsklase, en jordgubbe och en hummer. När det sedan dök upp en norska utklädd till en enhörning så började jag tappa hoppet på riktigt.

Nej, om det ska skickas någon representant från Sverige efter gårdagens program så röstar jag på David Lindgren eller Ebbot!

Jag vet inte om det är jag som börjar bli gammal, och jag ska inte säga att det var bättre förr, men jag erkänner att jag saknar Anders Berglund i sin vita kostym som höjde taktpinnen så orkestern kunde följa. Det är kanske en anledning till att det är omdöpt till "mello", det är liksom inte på riktigt längre.  Nu har jag i alla fall givit det en chans och en fördel är det med det, jag behöver inte göra om det nästa lördag.

Retrolicious

I helgen var det "Retrolicious" i Fort Canning Park. Det innebar en kväll med nostalginoja, tre 80-talsartister, Rick Astley, Belinda Carlisle och Banamarama, var här och underhöll ett stort antal människor under en härlig lördagskväll.

Det är alltid lika kul med utomhuskonserter när det är varmt (just den punkten innebär inget större problem i den här delen av världen!), det är mycket folk och alla är glada och tycker det är härligt att vara på konsert. Precis en sådan kväll var det i lördags!

Det var varmt (Om!!!), det var trångt och alla var på bra humör. Vi var ett stort gäng som var där, njöt av tillvaron och bidrog med varierande sångstämmor för att fylla upp musikunderhållningen. Eller, om jag ska vara ärlig, så bidrog inte just jag med sådär himla mycket sångstämma, och det var av den enkla anledningen att jag kunder inte låtarna! Jag måste ha missat en stor del av 80-talet, eller???

Skämt åsido, jag får väl tillstå att just de här är inga av de artister jag lyssnade speciellt mycket på. Jag tycker mest det är fascinerande hur någon som hade en enda stor hit, 25 år senare kan turnera runt som 80-talsnostalgimusiker! Men visst är han fortfarande charmig och söt, och tydligen har han samma lugg kvar den gode Rick Astley. Ok, jag har förstått att det var många som blev störtförälskade i honom (dock inte jag, mitt hjärta var för alltid förlorat till Björn Skifs, vilket jag i och för sig inte hade speciellt mycket för, men ändå...) och att han faktiskt gjorde många fler låtar än just den jag kunde.

Jag kunde ju faktiskt dubbelt så många av Belinda Carlisles låtar, det vill säga två, och ungefär lika många av Banamarama. Med andra ord var det väl kanske inte så mycket av en ren nostalgikväll för min del, men en underbart härlig kväll med mycket musik och glada skratt, så med andra ord var det en kanonkväll!

För övrigt kan det vara värt att nämnas, att här kan vi  verkligen prata om att man dansar på någons grav, för den yta som utomhuskonserterna hålls i Fort Canning består av en gammal nedlagd kyrkogård, men förhoppningsvis uppskattar de andar som finns kvar den här typen av musik...

En gyllene kväll med picknick och sommartider

"Det är dags att tänka på refrängen" är namnet på Gyllene tiders turné som just nu rullar runt i Sverige och igår hade turen kommit till Karlstad och Mariebergsskogen. En kväll som var fantastisk med tanke på solen som sken från den molnfria himlen och alla picknickande glada människor (undertecknad inkluderad) som väntade på att grindarna till parken skulle öppna, så att de ytterligare en gång skulle få lyssna på de numer medelålders halmstadsgrabbarna och sjunga med i alla trallvänliga och somriga texter.

Ett helt godtagbart alternativ till att picknicka i gräset utanför parken inför själva uppträdandet är naturligtvis att ta båten och passa på att njuta av det vackra vädret och lyssna på musiken till ackompanjemanget av vågornas kluckande. Och just det alternativet är väldigt populärt minsann. Det underlättar naturligtvis om man har båt för att kunna göra på detta viset, men bara man har det så är det helt säkert ett mycket mysigt alternativ...

Sjutton år har gått sedan vi såg turnén "Återtåget" i samma park, och gissningsvis stod vi säkert på samma plats även då. Det spelar liksom inte så stor roll var jag står, jag ser aldrig något ändå, men eftersom det lät precis likadant nu som då, så antar jag att de var någonstans långt där framme.

Man får säga vad man vill om Per Gessle och hans Gyllene tider, men allsång, det blir det och nu kan nog alla allsångsledare på Skansen säga vad de vill, men här kan alla texterna - oavsett ålder! Här finns alla åldrar, allt ifrån föräldrar till de som började lyssna på gruppen då det begav sig i slutet av 70-talet till de som inte ens var påtänkta under "Återtåget", men alla har det gemensamt, att de kan sjunga med - och gör det! Och när 13000 vrålar med i "Sommartider" eller "Ljudet av ett hjärta", då är det sommar på riktigt!

Sommarkultur

Att vara kulturell är något som kan ha väldigt olika innebörd, beroende på vem man frågar. Och vad det där med "kultur" innebär, tänker jag inte gå in närmare på, eftersom även det kan variera väldigt från person till person, men oavsett vad man tycker och hur man tänker, är det svårt att komma ifrån att det finns en speciell "sommarkultur".

När det handlar om musik är det plötsligt trallvänlig musik som toppar försäljningslistorna, i detta nu hittar vi till exempel ett samlingsalbum med 40 års samlade hits med Thomas Ledin på första plats. Inte speciellt förvånande egentligen, den stämmer kanske in rätt bra på den definition som finns på Wikipedia av en "sommarplåga" i musikvärlden, då den lyder: "Musiken är lättsam och texterna ur ett politiskt perspektiv oförargliga".

Deckare och andra bladvändare är populär sommarlitteratur. Väldigt härligt och somrigt att ligga och slöläsa på stranden.

För att inte prata om sommardeckare på tv:n, jag menar, vad vore en sommar utan Barnabys förtvivlade sökande efter alla mördare i Midsomer? Att många med mig kan avsnitten utantill verkar inte spela någon roll, för han har kommit att tillhöra den svenska sommaren.

Som sagt, kultur eller inte, men somrigt är det. Och jag är den första att erkänna att jag läser väldigt gärna en trevlig deckare på stranden och sjunger med i Thomas Ledins Blå blå vindar och vatten, blå blå himlar och hav eller Gyllene Tiders Jag går och fiskar när de strömmar ut ur högtalarna i bilen på vägen hem, där jag senare på kvällen sjunker ner i soffan framför ännu ett avsnitt av "Morden i Midsomer".

Äntligen...

Så har det då inträffat ytterligare en gång, det svenska befolkningen väntat och hoppats på sedan 1999 då Charlotte sjöng sagotemat "Tusen och en natt" till vinst.

Jag antar att det inte är många som inte förstår att det handlar om Eurovisionsschlagerfestivalen. denna tävling som bojkottades helt av sverige en gång på "det glada 70-talet", tävlingen som ingen erkände att man tittade på under många år, men som ändå hade årets högsta tittarsiffror...en mycket spännande företeelse.

Numer verkar det dock som om det är en slags resande musikcirkus som pågår under flera månaders tid och som uppenbarligen ses av alla och - inte minst - diskuteras av alla.

Jag antar att innehållet i svenska tidningar är räddat för några dagar framåt. Själv ska jag väl kanske ta och leta reda på den aktuella låten och lyssna på den...

För övrigt har jag vunnit jag också! Ok, juryn var väl inte riktigt lika stor som den Loreen hade i ryggen, men jag har i alla fall fått en trevlig utmärkelse från trevliga bloggarna freedomtravel och det tycker jag räcker för min del.

Som vanligt när det utdelas en sådan ska jag dela vidare, men min vana trogen så gör jag som jag gjort förr - jag ger den till er allihop!!

Roxette i Singapore

I förrgår kväll var det singapores tur att få besök av Roxette på deras världsturné. Efter Australien och Indonesien, på sin väg mot Hong Kong och Sydafrika, var det alltså ett stopp här hos oss.

Många var det med sina rötter i Sverige, som kommit till stadion för att se, höra och kanske framför allt för att minnas!

Visst blev det en resa i gamla minnen, en spellista fylld med säkra kort som de flesta kunde sjunga med i - och det gjorde vi! När den 25(!) år gamla "It must have been love" blev till en allsång (och man bara väntade på att Richard Geere skulle komma förbi i sin bil och ta oss med någonstans), då var det häftigt.

Rösterna finns där som förr, Gessle studsar omkring som förr, det enda som påminner oss om att det inte är som förr, är Marie Fredriksson, som mot slutet flera gånger fick ledas av scenen. Men denna starka kvinna, som trots detta står på scen och med sin underbara röst fortfarande kan trollbinda en publik, kom tillbaka ut och fortsatte sjunga!

Det mest underbara med showen var ändå att samtliga på scenen såg ut att ha kul!

För övrigt har vi kompisar ifrån Sverige hos oss just nu, men eftersom de har varit här tidigare blir det inte riktigt en sådan där "göra-så-mycket-som-möjligt-på-så-kort-tid-som-möjligt-vecka", men lite måste vi ju faktiskt hinna med...

Julens mest spelade låtar

Jag sitter här och tittar ut genom fönstret och försöker hitta lite julstämning i det grådisiga vädret där ute.

Inte mycket till jul där inte. Tur då att det är lite mer julig känsla inomhus i form av tända ljus såväl i stearinform som elektriska. Några tomtar finns det faktiskt lite här och där också.

Sedan har vi ju radion också! Här har julmusiken strömmat i ett antal dagar nu. För att inte prata om affärerna! Men visst är det intressant när man kommer på sig själv med att gå omkring bland mjölkpaket och köttfärs och nynna med i en känd jullåt med ett fånigt leende på läpparna...

Det kan ju bero på att de flesta jullåtar som spelas är sådana som vi har hört så många gånger så att vi kan dom både fram- och baklänges. Bara för att bevisa för mig själv att så var fallet, så var jag in och läste Stims statistik över deceniets mest spelade jullåtar (visserligen publicerad för ett år sedan, men jag tror inte det är någon större skillnad!), och "vinnarna är":

Svenska listan:
1. Mer jul
2. Jul igen
3. Tänd ett ljus
4.Jag kommer hem igen till jul
5.Välkommen hem
6. Julen är här
7.Jul jul strålande jul
8.Julgryning vaknar
9. Vår julskinka har rymt
10. Nu tändas tusen juleljus

Internationella listan:
1 .Last Chrtistmas
2  Do They Know it´s Christmas
3. All I Want for Christmas is You
4..Driving home for Christmas
5. It May be Winter Outside, But in My Heart it`s Spring
6. White Christmas
7. Happy Xmas (War is Over)
8. Christmas Time
9. Rocking around the Christmas Tree
10. Santa Claus is Coming to Town

Fjolårets något mer juliga vinter

Golf och Rockabilly

Med risk för att någon ska få för sig att jag är en golfnörd (vilket jag inte på något vis i så fall kan förstå...!), så får jag väl erkänna att ytterligare en dag den här sommaren har använts för detta ändamål!

Nu valde vi en av de varmaste dagar vi har haft och satte oss i en bil, åkte 10 mil till Årjängs golfbana för att vandra omkring och svettas i fem timmar (och hur smart är det??) - men vilken bra dag vi hade! Bara för att visa att det faktiskt är en härlig naturupplevelse också, inte bara en massa puttande av bollar, så blir det lite bilder utan golfbollar från denna tilldragelse.

Avslutningen på dagen blev av det lite gungigare slaget. Vi var nämligen på Dave Edmunds and the Refreshments. Och det var verkligen gung!! Ett troligen mer än fullsatt Café August bjöd på en underbar ljummen sommarkväll och om man till det lägger musik man rycks med i plus härligt sällskap, då kan det ju faktiskt bara bli kanon!

Visst är det underbart när någon som faktiskt snart har nått den aktningsvärda åldern 70, fortfarande verkar ha kul när han står på scen, och gör det bra!

..."I hear you knocking, but you can´t come in..." (Om jag hade kunnat göra noter på datorn, hade jag gjort det nu, bara för att visa att det skulle sjungas, men det kan jag inte, så dom får ni fantisera ihop själva!!)

Lördagskväll med "Thriller"

Igår kväll var jag och såg "Thriller Live" på Marina Bay Sands Theatre. Hittade den av en ren slump, kan inte säga att den har varit speciellt mycket annonserad, och jag visste väl egentligen inte vad jag skulle förvänta mig. Men det blev några timmar med en fantastisk föreställning!

Det var i stort sett en konsert med Michael Jacksons musik och naturligtvis "en himla massa" oerhört bra dans! Att musiken är bra, råder det väl inga tvivel om, och artisterna var fantastiskt bra, för att inte prata om orkestern!

Tråkigt att det var så glest besatt i salongen. Det fanns flera rader som gapade tomma. Frågan är om han kanske aldrig var speciellt stor här, jag vet inte, men med tanke på utseendet på publiken så kan det ha varit så. Övervägande delen var utan tvekan från västvärlden. Kanske var det anledningen till att hela publiken faktiskt stod upp och dansade och klappade händerna vid flera tillfällen - det brukar väl inte riktigt vara singaporianernas grej...

Jag erkänner att jag var aldrig någon stor fan av herr Jackson. Min skivsamling av honom består av en singel med Jackson 5, "Going back to Indiana", och det kommer man ju inte så långt med... Visst lyssnade jag en del på hans senare musik också, det var ju svårt att undvika under en period. Men efter att jag såg filmen "This is it", har jag insett mer och mer vad mycket bra musik han gjorde, synd bara att han skulle behöva dö för att jag skulle upptäcka det...

Föreställninen var alltså på en av de två teatrarna inhysta på Marina Bay Sands ...

...och om någon skulle ha missat vad det är för ett ställe - läs här:

marinasbay: Marina Bay Sands