Mitt 2015 i ord och bild!

Återigen har ett år passerat och det är otroligt med vilken fart det sker. Det betyder i alla fall att det är dags för ytterligare en "årskrönika". Det vill säga min lilla upprepning av året som gick. Så om det skulle vara någon som är intresserad, så kommer mitt 2015 här!

Januari

Året startade med is och vackert vinterväder i Värmland, vilket senare byttes ut mot värme och öppet varmt vatten i Singapore.

Februari

Årets kinesiska nyår inföll i februari och helgen spenderades på Filippinska Bohol med bad och snorkling i underbart vatten, blandat med dimhöljda "chokladkullar".

mars

I mars utlystes landssorg i Singapore efter att landets grundare och förste premiärminister Lee Kuan Yew,avlidit. Under flera dagar köade miljontals människor upp till åtta timmar för att få ta ett sista farväl.

april

I april blev det en resa till Malaysiska Tioman tillsammans med dottern och hennes pojkvän som kom på besök.

maj

I år blev det tidig hemresa för min del och i maj passade jag på att besöka goda vänner på Mallorca.

juni

Juni månad gick till stor del i golfens tecken bland annat med tävlingen "femdagars", och sedan gällde det att passa på de få tillfällen solen tittade fram att utnyttja hängmattan.

juli

Juli förde med sig en resa tillsammans med döttrarna till Balchic i Bulgarien där det bjöds på betydligt varmare väder än vad Sverige hade att erbjuda.

augusti

Augusti innebar svamp, bär och lata dagar.

september

En två veckor lång (eller kort!) resa till Singapore bröt av den svenska hösten. Till att börja med var det sol och värme...

...av vilket enbart värmen blev kvar då solen försvann på grund av alla indonesiska bränder och hazen la sig som ett lock över Singapore och de omgivande länderna under några höstmånader.

oktober

I oktober blev det en härlig weekendresa till vackra Wien.  

En något mindre positiv händelse var resultatet av en mycket regnig höst!

november

Tillbaka till värmen i Singapore där julpyntet redan fanns på plats!

december

Återigen i Sverige för julfirande och i år blev det en mycket grå och mild jul. Men snön kom, visserligen efter jul, men ändå...

Det var året som gick och nu väntar 2016 vilket vi tänker fira in med skidåkning i Sälen.

Med detta vill jag önska er alla ett riktigt

Gott Nytt År

Det som inte dödar oss

En uppföljare till "Milleniumtrilogin", kunde det vara möjligt? Det fanns rätt många som ställde sig frågan då David Lagercranz skrev just en sådan. Att försöka sig på en fortsättning på Stig Larssons succéromaner om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander, skulle det vara en bra idé? Och framför allt skulle boken bli bra? Om inte annat, så blev det ju en väldigt bra marknadsföring innan boken kom ut, det var förmodligen många fler än jag som läst om den och tänkte att "den måste jag läsa bara för att", och åtminstone jag gjorde det, läste "bara för att"...

Jag måste tillstå att det var segt början, under flera kapitel funderade jag på att lägga ner och ge upp, men så småningom tog det fart och då blev den riktigt bra. Förutom de välbekanta karaktärerna Blomkvist och Salander, som för övrigt är sig rätt lika, så möter vi en professor tillika datasnille, Franz Balder, vars autistiske son August kommer att spela en stor roll i handlingen. Och även i den här boken har Lisbeth Salanders förflutna stor betydelse för utvecklingen.

Här finns det mesta som behövs för att det ska bli en spänningsroman som platsar i milleniumserien: dataintrång, företagshemligheter, rysk maffia, mattesnillen, familjehemligheter och lite annat smått och gott.

För egen del så läste jag inte boken, utan jag lyssnade på den. Eftersom jag läser rätt snabbt så kan lyssnandet vara en bidragande orsak till att jag tyckte det gick trögt i början. Det fanns oerhört mycket detaljbeskrivningar som jag i normala fall skulle ha skummat mig genom, men nu fick jag ju vackert stå ut med att lyssna till allt. Och som jag sa, jag var beredd att ge upp vid några tillfällen, men jag ångrar absolut inte att jag lyssnade mig genom hela. Boken var jättebra och att den dessutom lästes av Stefan Sauk och blev lite av en miniteater gjorde inte saken sämre.

Ni som inte har läst den, och tyckt om Milleniumböckerna kan absolut läsa även den här utan att bli besvikna. Dessutom öppnar slutet upp för ytterligare böcker i serien, så det kan nog bli fler...

Järnblod

Så var det dags att ta farväl av journalisten Annika Bengtsson. I "Järnblod", den elfte och sista boken i serien av Liza Marklund, knyts säcken ihop genom att ett av hennes första fall från "Studio sex" åter blir aktuellt. Parallellt med detta försvinner Annikas syster spårlöst, vilket kommer att föra henne bakåt i tiden. Hon kommer att besöka platser som rör upp mycket känslor och på så sätt göra upp med sitt förflutna. Dessutom är Kvällspressen som papperstidning på väg att läggas ner och en stor del av personalen ska sägas upp.

Jag har läst samtliga böcker om Annika Bengtsson och jag vet att jag många gånger har sagt att "nu var det den sista", men på något vis så har det ändå blivit så att jag läst ytterligare en. Risken finns alltid då det blir för många böcker i en serie att det "dör lite" och det är svårt att hålla igång intrigerna på ett underhållande vis. Jag tyckte väldigt mycket om de första böckerna, men har inte varit lika förtjust i de senaste. Den här däremot känns som om lite av "den gamla Annika" är tillbaka. Det känns lite skönt, för på något vis får hon "falla med flaggan i topp".

Med andra ord, en bra bok att fördriva några soffhängstimmar med.

God Jul

Det blev jul i år också! Det har ju förmåga att bli det - varje år! Och det oavsett hur mycket eller lite vi stressar omkring. Vi har haft det rätt lugnt. Alla har varit samlade och vi har inte gjort så många knop dagarna före jul. Med andra ord har vi haft det rätt bra.

Det stora samtalsämnet i år är ju ungefär samma som det är varje år, nämligen vädret. Nu ska jag inte tjata så mycket om hur det är den varmaste julen i mannaminne, eller hur det blåser och regnar, för det är det så många andra som gör. Eller, egentligen ska jag göra det, men bara liite... Jag tänker nämligen önska er alla en riktigt god jul, och jag tänker göra det med ett julkort taget på samma ställe två år i rad. Och lite skillnad är det ju...

GOD JUL

TSF: EZ-Link card

Om något är typiskt Singaporianskt så måste det vara EZ-Link-korten. Det är små kreditkortstora kort som används till en hel del, men främst till att betala buss och tunnelbana med.

De har funnits sedan 2001 och det är ett fantastiskt smidigt sätt att resa på. Man "flashar" kortet då man kliver på färdmedlet och upprepar handlingen då man går av. resultatet blir då att man betalar enbart för den sträcka man åkt! Visst är det bra?! Tydligen fungerar det på något vis så att maskineriet drar maxsumman vid första "flashandet" och sedan dras automatiskt summan man inte åkt upp när man går av. Det innebär att om man skulle glömma proceduren vid avstigandet så dras maxsumman från kortet.

Nu är inte det någon större panik även om det skulle ske eftersom maxsumman på bussen är ungefär 15 svenska kronor och det känns väl hyfsat överkomligt. Tunnelbanan är så fiffigt inrättad så man kan över huvudtaget inte komma in genom grindarna om man har mindre än en eventuell maxsumma på kortet.

Sedan kan man även använda kortet som betalning på vissa platser, plus att några skolor har tydligen börjat använda dem för elevregistrering. Ytterligare ett användningsområde finns och det är om man vill ta sig upp till "takpromenadvägen" på Pinnacle@Duxton för att titta på utsikten. Där fungerar nämligen kortet i hissen! (Varför inte, liksom)

Ett annat fiffigt kort är ett "cash card" som ska sitta i bilen. Där dras det pengar automatiskt när man kör in på de betalvägar som finns plus att det även dras automatiskt på vissa parkeringar. För övrigt får man inte åka på betalvägarna över huvudtaget om man inte har ett sådant kort i bilen. Det innebär böter om så skulle ske, och det här är väl inte direkt något land där man testar om det stämmer...

På väg igen...

Imorgon är det dags att lämna julpudlar, rosa renhornsbeklädda sjöhästar och annat julpynt för en kanske något mer normalt julpyntad stad. Om inte annat så är troligen mängden julpynt mindre där. Med andra ord styr vi kosan mot Sverige i morgon för årets julfirande. Även om vi inte kommer att lyckas samla hela familjen på just julafton så kommer vi att träffas allihop några dagar innan jul. Det är numer ingen självklarhet att vi lyckas få till det och alla kan vara på samma plats samtidigt så det ska bli fantastiskt kul!

Nu har det varit några dagar då sociala medier visat vackra vita och frostiga bilder från Sverige, men om SMHI får rätt så ser det väl ut som om vi missar den biten. De visar en massa plusgrader, så någon vit jul får vi väl inte, men det får gå bra ändå. Det blir jul i alla fall, det gör det varje år oavsett snömängd. Och i ärlighetens namn så är det väl mer regel än undantag numer att tomten bör lämna renar och kälke hemma och istället ta cykeln eller så. Hur som helst så ska det bli kul att komma hem till familj och vänner, oavsett vilken färg det blir på julen.

Det här innebär också att mitt "fredagstema" idag kommer att läggas ut på torsdag eftersom jag på fredag kommer att befinna mig mestadels på resande fot. Bara så ni vet...

Utpressningen

Det var längesedan jag läste något av John Grisham så när jag hittade "Utpressningen", en bok av honom jag inte tidigare läst, kändes det nästan lite spännande att återigen kliva in i advokaternas värld.

Jag blev inte heller besviken, det är en roman som utspelar sig, precis som andra böcker av samme författare, i en värld av advokatbyråer i USA. Här får vi möta den nybakade juristen Kyle som har planer på att arbeta på en mindre advokatbyrå och hjälpa personer som inte har råd att anlita toppfirmorna för ändamålet. Han är lite av en idealist och har inga som helst planer på att arbeta för någon stor firma. Nu blir det inte som han tänkt sig, utan någon har kommit över en video som visar Kyle och några av hans studentkamrater i en situation som skulle kunna bli ödesdiger för honom om det kom ut. För att rädda sitt skinn och kunna arbeta som advokat i framtiden krävs det att han gör som utpressarna vill, även om också det kommer att sätta hans framtid på spel...

Det här är en bok där det egentligen inte händer så mycket. Trots det är det en bladvändare där man måste veta hur det går. Hela boken är en slags väntan på hur Kyle ska hantera situationen och hur (och om) han ska kunna rädda sig ur situationen. En bok i "typisk Grisham-stil", men samtidigt en bok som inte lämnar några djupare spår efter sig.

Julpynt á la Singapore

Än har det inte blivit så mycket jul från Singapore men nu ska det bli ändring på det. I år känns det faktiskt som om det inte är fullt lika hysteriskt som det varit tidigare år, men visst är det mycket ju och visst dräller det av dekorationer och granar, mer eller mindre vackert.

I år är det inne med snögubbar, de finns överallt. Visst känns det lite fel med kombon snögubbe och palm, men lite får man väl stå ut med.

Som sagt, granar finns i många varianter och färgskalor...

...och i vanlig ordning finns den största och pampigaste inne i foajén till varuhuset Takashimaya.

Nu är det ju inte enbart snögubbar, julgranar och tomtar det handlar om, det finns ju naturligtvis annat julfint också.

Enhörningen till exempel. Det är klart att vi måste ha en enhörning i jul. Vem vet, i år kanske det är han som kommer med julklapparna.

En anledning till att tomten behöver ta till enhörningen kan i så fall vara att renen aldrig kom loss efter att ha trasslat in hornen något alldeles förfärligt!

För övrigt så finns de även i år, de där obligatoriska julpudlarna. Det är ju absolut ett måste för varje välsorterat hem när det lackar mot jul.

Visst är det mysigt med granar, snögubbar och allt annat som finns till jul. Men frågan är om inte den juldekoration som känns som det absoluta "mesta måstet" i år är den rosa sjöhästen med renhorn. Jag menar, vem vill inte ha en sådan bredvid julgranen...

Ur jord är de komna (och lite nostalgi)

Lotta Modin med bloggen Äntligen måndag är författare till skräcknovellen "Ur jord är de komna", vilken blev min premiärbok via Storytel.

Huvudpersonen, den gravida miljö- och djurvännen Lisa, flyttar tillsammans med maken David ut på landet. De har hittat drömhuset och planen är att deras tvillingar så småningom ska kunna springa omkring och njuta av att växa upp på landsbygden. Nu blir det inte riktigt så, livet på landet blir inte alls som Lisa och David tänkt sig. I den globala uppvärmningens spår följer en utveckling som tar en ände med förskräckelse.

En klart läsvärd (och lyssnarvärd) bok som handlar om något vi alla känner igen mer eller mindre och troligen kan nicka igenkännande åt. Det värsta är att det inte känns som någon omöjlighet, men låt oss hoppas att det bara är i Lotta Modins fantasi det här kan hända...

Att lyssna på boken tar en dryg promenad (alternativt två lite kortare) och det är egentligen väldigt lagom. Det var efter att ha läst ett inlägg på Lottas blogg som jag laddade ner Storytel. Jag har aldrig testat det tidigare, men har en känsla av att jag nu är fast! Jag hade glömt hur bekvämt det är att ha en bok i öronen, och vilken häftig upplevelse det dessutom är med en bra uppläsare.

Jag blev nästan lite nostalgisk på kuppen. Jag var en av de som väldigt flitigt utnyttjade min "Walkman" för detta ändamål då det begav sig. Lånade kasettböcker på biblioteket och lyssande på kassettband som skulle vändas på. Det häftigaste i den här vägen jag gjort var nog när jag läste litteraturvetenskap och lånade "Brott och straff" av Dostojevskij, vilket var någonstans i storleksordningen 25 kassettband! Efter att ha levt med Raskolnikovs öden och äventyr i öronen under en väldigt lång tid blev det nästan som om jag kände honom. Och jag kan nog påstå att det var jag som tyckt bäst om boken av allihop plus att jag kommer fortfarande ihåg den och kan till och med känna hur det kändes att kliva in på vissa ställen tillsammans med denne unge man...

Nu blev det ett litet sidospår, men som sagt, Lotta Modins "Ur jord är de komna" är ett mycket bra tips för er som vill ha en bra bok att lyssna på. Eller läsa naturligtvis, för er som föredrar det.

TSF: Singapore Sling på Raffles

Veckans "Typiskt Singaporianskt Faktiskt" handlar om något som alla (kanske inte stämmer helt, men jag övertygad om att det är rätt nära sanningen), som varit i Singapore gjort. 

Om ni frågar mig så handlar det om en av världens mest lyckade reklamkupper. Ett av "måstena" när man besöker Singapore är ju nämligen att bege sig till det anrika Raffles Hotel för att där besöka Long Bar för att där avnjuta en singapore sling.

Att det inte är vare sig Singapores godaste eller på långa vägar den billigaste har mindre betydelse. Det är här den ska drickas och det är här man dessutom ska kasta alla jordnötsskal på golvet. (Nötallergiker sitter med fördel utomhus)

Hotellet, som öppnades 1887, är byggt i kolonialstil och för att upprätthålla den rätta känslan blir väskorna inburna av turbanförsedda män i tidsenlig utstyrsel.

Exakt när det hände är det svårt att hitta någonstans, men någon gång runt 1915 mixades den första singapore sling av bartendern Ngiam Tong Boon på Long Bar och resten är, som man säger, historia. Numer finns drinken för övrigt att tillgå även i andra kulörer och med lite variation i smaken, men att beställa en sådan är ju nästan lite fusk.

Troligen dog denne man utan att ha en aning om vad han dragit igång. Ingen kan ju lämna Singapore utan att ha suttit där och sugit i sig denna röda drink. Och ja, vi har också gjort det. Dels gjorde vi det (naturligtvis!) första gången vi var här, och sedan har vi återkommit med jämna mellanrum tillsammans med besökande gäster. Med andra ord bidrar även vi så gott vi kan till att upprätthålla reklamkuppen efter bästa förmåga.

Originalreceptet ska ha försvunnit någon gång på 30-talet, men det verkar ju gå rätt bra ändå... Med andra ord kan vi inte veta exakt hur den berömda drinken var i original. Idag finns det ett antal olika varianter, och ett av alla recept som sägs vara väldigt nära originalvarianten kommer här:

1 1/2 ounces gin

1/2 ounce cherry heering

1/4 ounce cointreau liqueur

1/4 ounce benedictine

4 ounces pineapple juice

1/2 ounce lime juice

1/3 grenadine

1 dasch bitters

Shake with ice. Strain into an ice filled collins glass. Garnish with cherry and a slice of pineapple.