Många mynt blir det...

Det där med att inte ha myntfack i plånboken är lite av ett otyg om ni frågar mig. Det innebär att de valörer som inte är gjorda av papper och som följaktligen inte passar i sedelfacket hamnar i fickan. Det i sin tur innebär att fickorna töms vid hemkomst och slutstationen blir på någon bänk eller i bästa fall i en burk någonstans. Sedan är naturligtvis planen att använda lite av den där högen varje gång det planeras något mindre inköp. Men hur ofta händer det? Med tanke på hur den där mynthögen växer så skulle jag vilja påstå att de inte händer sådär väldigt ofta...

Naturligtvis är det här ett i-landsproblem, men icke desto mindre ett problem. Och dessutom ett problem som aktualiseras på dubbel front i vårt liv. Vid flytten från Singapore uppdagades ett antal myntgömmor som det naturligtvis bara var att ta med till banken, gjort i ett nafs, trodde jag...

För det första var det inte "bara" att gå iväg med dem. Efter att ha konstaterat att vikten på de aktuella mynten uppgick till sju (!) kilo, så förseglades de noga i plastpåsar och med tanke på vikten så blev det "dramaten" i stället för handväska och sen styrde jag stegen mot banken. Mynt togs emot under två dagar i veckan mellan 10 och 12 så där var jag i tid så jag skulle hinna med lite annat smått och gott, för att stoppa lite(!) mynt i en maskin kunde väl inte ta så lång tid... Ack vad jag bedrog mig... Det visade sig att det räknades manuellt!! Sedan blev det små söta högar som ordentligt lades i små plastpåsar som i sin tur förseglades med ett antal häftklamrar. Det innebar att mitt lilla bankärende tog 45 minuter! Himla tur för alla andra väntande kunder att det öppnades ytterligare någon kassa...

Så anlände vi Sverige till nästa mynthög. Nu hade jag faktiskt varit så förutseende så jag börjat sortera redan förra gången vi var i Sverige så här finns mynten vackert istoppade i små, för ändamålet avsedda, rör. De rören använder jag faktiskt då jag handlar och jag har ju fortfarande två månader på mig. Här känns det som att det är en enklare variant jämfört med att gå till banken. Risken är ju att någon behöver ett kvitto på var jag fått alla mynt ifrån...;)

Annars tror jag vi är rätt med i utbytande av svenska mynt och sedlar, bortsett från någon liten bortglömd selma som fortfarande dyker upp här och där.

Hur som helst så funderar jag på att inleda ett nytt liv genom att införskaffa maken en plånbok med myntfack, alternativt låta bli att ha några tillgängliga bänkytor där det går att tömma byxfickorna...

Livet på landet eller på landet finns ingen likaberättigandeplan

Jag hade någon sådan där vision om att jag tyckte alla var lika mycket värda och att jag var en riktig djurvän, men allt är inte alltid som det verkar...

Vi har ju en liten stuga på landet. En alldeles underbar tillflyktsort där man kan sitta vid vattenkanten och höra vågorna klucka sådär ljuvligt mot stranden, där man kan lyssna på fågelkvitter, se fåglarna jaga insekter och flyga in i holken och mata alla ivrigt väntande ungar och bara njuta av stillheten. Eller...?

Jodå, visst är det så, men om jag behandlar alla levande sommarvarelser på samma sätt? Nej, här får jag erkänna mig skyldig till det motsatta, som sagt på landet gäller inga likaberättigandeplaner!

När sädesärlorna plötsligt började bete sig som om jag var något mycket störande objekt som befann mig i vägen för deras möjligheter att förse ungarna med föda så smög jag mycket försiktigt runt hörnet och satte mig på andra sidan, bara för att liksom...men jag måste erkänna att när det visade sig att jag störde en annan art i vår natur så reagerade jag inte riktigt på samma sätt.

Här surrade det plötsligt små randiga varelser runt mig och vad gör jag då, flyttar mig? Nehej då, efter att ha insett att de gulsvarta hade bosatt sig under altangolvet ringde jag ett samtal som resulterade i utryckning med giftspruta och hur snällt är det?

Nästa anfall mot naturens små var när jag tröttnat på att bli tuggad på av de där sexbenta arbetsamma stackbyggande krypen. Många är de och mycket enerverande är det när de inte kan låta bli att smaka lite på mina fötter varje gång de passerar. Nu tog tålamodet slut och min mordiska sida kom fram och många elaka planer smiddes. Jag vet att stacken bör flyttas på och jag ska göra det i höst när alla milioner invånare har krupit in och gömt sig, jag lovar för jag är helt säker på att de fortfarande kommer att vara kvar då, hur mordisk jag än kommer att vara fram till dess.

Sedan finns det fler sådana där naturens under som jag inte uppskattar speciellt mycket, typ fästingar, och är det någon som har något tips hur jag kan utrota dom tar jag tacksamt emot tips! Jag måste erkänna att jag inte heller uppskattar den läskiga svarta blodsugande varelsen som kröp fram under en sten när jag satt och plaskade med fötterna vid strandkanten, men vad gör man...man kan kanske inte bli av med alla man inte tycker om...

Trots alla mina (troligen fruktlösa försök) att bli av med några av de stickande, bitande och surrande varelserna så är livet på landet underbart. Tystnaden, fågelkvittret och vågskvalpet är fantastiskt. Och att sitta på verandan och äta frukost i pyjamas och titta ut över vattnet är något som är svårt att slå, och det är klart, surrande insekter hör ju dit de också, men någon likaberättigandeplan kommer aldrig att upprättas där!

35-års jubileum

Jag antar att de flesta av oss har ställt om klockan vid det här laget. Alltså har vi fått tillbaka den där timmen någon stal i våras som man så käckt brukar säga. Återigen har vi alltså "vintertid", eller egentligen har vi inte alls vintertid, utan vi har "normaltid" för det var så här det alltid var innan någon kom på att vi behövde mer ljus under vinterhalvåret.

I år är det faktiskt 35 år sedan vi började på allvar med det här i Sverige. Det hade gjorts en gång tidigare, nämligen redan 1916, men då blev protesterna så stora så det upprepades inte året därpå. Men som sagt, från och med 1986 har det varit på detta viset och sedan 1996 byter hela EU tid på samma dag.

Om man försöker läsa sig till vilka för- och nackdelar det här innebär, så är det inte alldeles enkelt. Vissa hävdar att det spar energi, andra hävdar motsatsen. Somliga säger att det är bra för hälsan medan andra påstår att det innebär stor hälsorisker. Med andra ord är det väl lite tvetydigt, och det är väl så att vi kanske får bilda oss en egen uppfattning.

För egen del påverkar det väl inte min tillvaro sådär väldans mycket. Naturligtvis märks det att det blir ljusare på mornarna och att mörkret inträder mycket tidigare (troligen ungefär en timme!!) på eftermiddagen, annars är det väl mest att det plötsligt skiljer sju timmar i tid till "mitt andra boende" och den timmen gör rätt mycket då man ska försöka hålla kontakten med någon "på andra sidan". Och sedan är det ju lite jobbigt att det nu dröjer ett halvår innan klockan i bilen visar rätt tid igen...

Tillbaka igen!

Jodå, jag kom fram som jag skulle och har varit tillbaka i nästan en vecka vid det här laget, och jag har fortfarande fullt sjå med att försöka upplysa knoppen om att det inte är dags att gå upp klockan fyra på morgonen! Ok, jag vet, ett typiskt i-landsproblem, och jag antar att jag får ta den smällen!  mig Har jag nu tänkt att både ha och äta kakan får jag väl skylla mig själv.

Jag har i alla fall njutit i fulla drag av den friska luften och inser hur underskattat det egentligen är att aldrig behöva fundera på om man kan dra djupa andetag när man befinner sig utomhus. Nu kan det ju vara tur att jag inte gått omkring och tagit alltför många djupa andetag där ute, för med tanke på den ansenliga mängd vatten som fallit från skyn den senaste veckan så kunde det ha medfört viss drunkningsrisk.

Vattenmängden har medfört att vi blivit med tillfällig oönskad pool vid sommarstugan och eftersom denna pool blockerar ingången till utrymmet under huset ser jag med blandade känslor fram emot att vattnet sjunker undan så det går att öppna dörren för att se hur det ser ut på insidan. Det är ju bara att inse att det där med vädret rår vi ju inte på, så det är inte så mycket att göra åt i nuläget. Nu är ju även det här ett av alla i-landsproblem vi kan brottas med, med tanke på hur världen ser ut idag kanske jag ska vara glad att jag i alla fall har en husgrund, även om den innehåller vatten... Då är det betydligt trevligare att titta på vattnet åt andra hållet, det som liksom ska finnas där!

Nåja, vatten kan ju även vara bra för tillväxten av vissa organismer i naturen, och efter en helt underbar skogspromenad i det vackra septembervädret som hade vänligheten att titta fram några dagar, insåg jag att de där gulingarna även finns i modell XL.

Men visst är kan septemberdagar vara helt underbara. och att sådana dagar ha möjlighet att ta med  svampkorgen och ta sig ut i skogen och njuta av luft och dofter, det är verkligen livskvalitet!

En lyxhustrus dilemma

Nu tänkte jag bara tala om att det där med att vara lyxhustru är inte alltid bara en dans på rosor, det medför ju vissa förpliktelser också. Bara så ni vet!

Precis som inte det är arbetsamt nog att få dagarna att gå utan att ha något speciellt som "måste göras", finns det dessutom saker som faller på min lott bara sådär... Nu vet inte jag om det även gäller för de där fruarna i Hollywood, men i alla fall för just den här frun hjälpte det inte att hon blev lyxhustru i Singapore - strumporna ska sorteras i alla fall!

Kan någon förklara för mig varför man inte som man kan handla x antal par likadana strumpor i svart eller blått? Varför måste det vara olika? det är ju ett helt företag att para ihop de där rackarna! Och inte nog med att det inte är alldeles enkelt att hitta de som hör ihop, det fattas ju alltid någon också! Jag trodde bara det var svenska tvättmaskiner som åt strumpor, men icke så, maskinerna på den här sidan är precis lika hungriga.

Om ni frågar mig så förstår jag egentligen inte varför man överhuvud taget måste ha strumpor när det är 30 grader varmt, men det är klart, går man omkring i ett kylskåpskallt kontorslandskap på dagarna kanske det behövs. Jag kan ju liksom styra mina "måste-inte-göra-saker" till varmare regioner om man säger så.

Ok, ett i-landsproblem i den övre skalan kanske, men icke desto mindre! Och ni behöver inte tycka sådär jättesynd om mig, bara liiite...

"Same same but different"

Detta uttryck är alltid lika gångbart och stämmer in på det mesta här, att det är "same same but different". Att leva i Singapore är ju ingen större skillnad mot livet i Sverige, men ändå så olika!

En av de olikheter som egentligen kan tyckas vara en bagatell och som får bli veckans i-landsproblem, uppstår om man har tänkt sig köpa säng. Visserligen ser sängarna ut som en vanlig hederlig säng, och de finns i alla möjliga hårdheter, så det skulle inte behöva vara något problem alls. Om man dessutom inte räcker sådär väldigt långt över havet, utan håller sig kring mina 160 cm är det inte heller något problem, men sen kan det bli körigt. Att hitta en säng som är längre än 190 cm är inte alldeles enkelt!

Det finns ju inte så där hiskligt många asiater som behöver längre sängar, men kommer man från vår del av världen så är det ju inte helt ovanligt att man skulle kunna behöva ytterligare några centimeter. Två meter säng kan möjligen gå att hitta på det blågula varuhuset, men ska man ha längre misstänker jag att vi pratar om specialbeställning. Personligen lider jag inte så mycket av just detta, men det finns ju de som är något längre än vad jag är...

För att fortsätta lite på ämnet vad som är lika men ändå inte, så är ju det här med att ha tvättstugan "utomhus" lite udda och kändes lite mysko innan jag vande mig. Den ligger innanför köket och där finns inga fönster, utan man är nästan som på en balkong. Men det blir ju aldrig speciellt kallt, så man behöver ju inte fundera över om man ska frysa, utan mer så att det är svårt att få tvätten att torka på grund av fukten. Eller att man får tänka på vad man ställer ut eftersom det handlar om 30-gradig värme. (med andra ord är det inget ställe man spenderar speciellt mycket tid och det är ju i och för sig skönt att slippa göra i en tvättstuga...)

Här finns också vårt egna lilla sopnedkast! Joho då, det har vi i lägenheten så vi ska slippa bemöda oss med att gå omkring med någon illaluktande soppåse i handen. (Det kan ju vara lite jobbigt att gå ut med soporna annars!)

Det finns ju faktiskt detaljer och idéer som jag skulle kunna tänka mig att ta med hem också. Till exempel vårt diskställ som är inhyst i ett köksskåp ovanför bänken - så himla smart om man inte har en diskmaskin att stoppa undan disken i, och eftersom jag vackert får vara diskmaskin själv här så känns det väldigt skönt att få undan disken på det här viset. Det finns säkert redan trots att jag inte har sett det tidigare. Men oavsett vilket, så är det en liten detalj som gör väldigt mycket!

Som sagt, det finns mycket som är väldigt lika men ändå lite annorlunda, så det ligger en hel del i det mycket användbara uttrycket "same same but different".

Tekniska apparater + underteckad = error

Jag förstår inte varför alla tekniska prylar jag befattar mig med innebos av smådjävlar som gör allt för att det inte ska fungera. Huruvida de där små djävlarna har horn och är gröna eller röda faller utanför min vetskapsram, men himla elaka är de!

Om någon skulle tycka att jag är lite kinkig, så kan jag meddela att jag är fullt medveten om att det är ett i-landsproblem och att det finns de som har det mycket värre, men i mitt liv är det oerhört frustrerande att alla tekniska prylar jag vidrör plötsligt börjar krångla. Troligen sitter de där smådjävlarna och lurpassar på mig, och när jag närmar mig genljuder varningsropen: "Pass på, nu kommer hon, tryck på errorknappen, dra ur nätverkskabeln, eller gör vad som helst, bara det inte fungerar!"

Det räckte med att jag pluggade i datorn vid framkomsten så började det. Internet vill inte veta av mig, datorn tycker att den bara ska låta som om den arbetar och uppföra sig allmänt knäppt...  Gissa om det är frustrerande!!!

Ibland funderar jag på om det blev fel någonstans, det kanske var så att jag skulle ha varit fördd på den tiden då man lyste upp grottan med en öppen eld och knackade in bokstäver på stentavlor, vem vet...

Vårvärme-var då?

Var tog den där värmen vägen som alla talade om? Det var ju så himla varmt och skönt...men nu känns det ju som om något gick fel - sju grader, nordlig vind och regn, hur kul är det???

Fast nu är jag där igen, ni vet det där om att "bry sig om saker man inte kan påverka", det var ju det jag skulle sluta med! Tänk vad tid vi tar upp med att ägna oss åt sådana grubblerier. Om man tänker efter varje gång man börjar grubbla och bekymra sig över något, så handlar det i väldigt många fall  om saker som vi inte rår över och troligen skulle vi må väldigt bra om vi försökte sortera bort det. Helt och hållet är nog svårt, men att tänka på det, är ju i alla fall ett steg på vägen!

Alltså: "Now over to something completely different":

I helgen gjorde jag min första svenska golfrunda för året, med medföljande i-landsproblem: Helt plötsligt var jag ju tvungen att ta beslut om hur kallt det var, hur mycket extrakläder behöver man? Regnkläder om utifall om att? Långa eller korta byxor? Jamen ni hör själva vilka stora problem jag hade...! (Ibland kan man fundera över vad man håller på med!!) Inte kom det någon och lyfte ur bagen ur bagaget heller...

Skämt åsido, det är härligt att vara tillbaka hemma i den friska luften där det inte är drygt 30 grader varmt och 80% luftfuktighet, fast å andra sidan så är det inte dumt det heller, och just en dag som denna känns det som om det skulle vara himla skönt, faktiskt...

fjärrkontroller - icke tycka om

Jag har ett problem som måste vara ett i-landsproblem av väldigt stora mått, det handlar om alla l#vla fjärrkontroller som håller på att ta över mitt liv!

Jag tycker inte om fjärrkontroller och det verkar vara ett rätt ömsesidigt förhållande!! Eftersom det numer inte heller handlar om att det ligger en fjärrkontroll på tv-bordet, där ligger en hel hög och vem som hör till vad är alltid något slags lotteri!

Mitt problem består i att i fyra fall av fem (ibland lyckas till och med jag!) trycker jag på fel kontoll och då händer det alltid något med tv:n - oftast är det så enkelt att det där programmet vi en gång så glatt kallade för "Myrornas krig" visar sig i rutan - och det är hopplöst att få tillbaks bilden.

Funderar på om man skulle använda färgtape, samma färg på teknisk apparat som på tillhörande fjärrkontroll, eller varför inte binda fast rätt kontroll i rätt apparat...eller så fortsätter jag bara att använda mig av den norska tekniken - "Off och on"!