En tur till Dobrich

"När andra ljuset brinner är snart Lucia här..." Jodå, andra advent och snart Lucia, visst är det så. Nu kan vi inte direkt skryta med något härligt vinterväder här så jag tänkte koncentrera mig på något annat än trist adventsväder och bege mig tillbaka till sommaren.

Under sommarens resa till Bulgarien och Balchik gjorde jag en ny bekantskap, nämligen Dobrich, en stad som ligger cirka 35 kilometer bort. Med buss betyder det en resa på mellan 30 och 40 minuter och en bussutflykt någon annanstans är alltid trevligt. Nu var det inte sommarens vackraste dag vi företog oss denna resa, men utanför bussfönstret lyste i alla fall solrosorna upp tillvaron.

Dobrich är en stad med en rätt brokig bakgrund med olika namn och varierande landtillhörighet. Genom diverse krig bakåt så har staden ibland tillhört Bulgarien och ibland Rumänien, men sedan 1940 har Dobrich varit bulgariskt och planen är väl att den ska så förbli. Här bor ungefär 100 000 människor och av de är cirka 85% bulgarer och de resterande procenten består av turkar och romer.

Annat som minner om de krig som rasat är den stora militära kyrkogård som finns där det vilar i runda slängar 3000 stupade soldater som deltog i första världskriget. Det som är lite speciellt är att det är soldater av sju olika nationaliteter. Något annat som skvallrar lite om militära aktioner är det enorma torg som ligger mitt i staden. Planen var att det skulle kunna genomföras stora militära marscher här.

Här finns stora kontraster. Allt från flotta affärer och vackra alléer till väldigt ruffiga bakgator. När det gäller byggnader så syns det att man försöker rusta upp staden, men på något sätt så blir det inte riktigt klart, utan det gamla finns kvar mitt i. Och nu pratar vi inte om gamla vackra byggnader, utan sådana där gamla ruffiga som verkligen behöver lite uppfinning.

Att det inte är sådär väldigt gott om turister märks med tanke på att det mesta bara står på kyrilliska, vilket kan medföra vissa problem om man inte har det så bra som jag hade, det vill säga har med sig någon som förstår.

Lite spännande är det i och för sig att beställa mat och försöka gissa vad man ska få på tallriken...

En fin park finns det mitt i stan med många vackra växter. Vi hittade också den här dikten (eller vad det är) och den är säkert mycket vacker.

Som jag sa, så visade inte sig inte Dobrich från sin bästa sida eftersom regnet stundtals verkligen tömde ner och jag kan ju inte direkt påstå att vattnet verkade ha så många flyktvägar utan det var bara att plocka av sig skorna för att försöka ta sig över gatan.

En spännande bekantskap även om jag måste säga att jag föredrar Balchik, men man vet aldrig, det kan säkert bli ytterligare någon utflykt till Dobrich någon gång. Det kan ju vara spännande att se staden från den soliga sidan också.

Monaco tur och retur

En dagsutflykt med tåg från Cannes till Monaco tar lite drygt en timme och priset för en biljett t o r är ca 150 kronor. Med andra ord kostar det lika mycket som om jag skulle ta bussen till vår grannkommun här hemma och med tanke på det så är det absolut en prisvärd utflykt!

Monaco, som är världens näst minsta land efter Vatikanstaten, hyser som bekant en hel del människor som inte kan tituleras fattiglappar. För att få bo i landet över huvudtaget ska man för det första spendera minst 180 dagar per år på plats och så ska man dessutom deponera en liten nätt summa av 100 000 Euro på ett bankkonto i Monaco (Uppgifterna har jag tagit från Rivieranguiden.se). Med andra ord är landets "fattiglappar" inte så fattiga alls. Var tredje person ska tydligen vara dollarmiljonär, det vill säga i alla fall vara god för runt 6,5 miljoner sek så det kanske inte är så underligt att "båtparken" ser ut som den gör.

Ett besök i Monaco innebär naturligtvis en sväng förbi casinot, om inte annat bara för att varit där. Inga bilder inifrån byggnaden blev det, vi sparade de kronorna så att vi skulle kunna ha lite kvar för att inta ett glas vin på den angränsande "Café Paris" och insupa atmosfären lite. Även det är en sådan där "baraföratt-sittning" eftersom det mesta kostar mer än det smakar, men man behöver ju inte vara förnuftig jämt.

En promenad ifrån casinot till furstepalatset är en trevlig promenad utefter hamnen och sedan upp till de gamla delarna där palatset är beläget. Härifrån har man en fantastisk utsikt över staden.

I palatset huserar numer Prins Albert II, son till den tidigare fursten Rainier och hans fru Grace Kelly.  Han tillträdde tronen efter sin fars död 2005 och var ungkarl fram till 2010 då han förlovade sig med Charlene Wittstock, en simmerska från Sydafrika. Vid bröllopet året därpå fanns det 800 inbjudna hedersgäster och förutom dem så bjöds alla vuxna monegasker (det heter faktiskt så!) in att vara med på festligheterna.

Med tanke på att Albert har två barn med två olika kvinnor innan han träffade sin nuvarande fru, så finns det troligen ett antal krossade hjärtan lite överallt efter den mannens framfart. Tidigare fanns det en klausul som sa att om fursteätten dog ut så skulle Monaco förlora sin självständighet till Frankrike men den är borttagen nu, så landet förblir självständigt oavsett vad som händer. Men för säkerhets skull så är ättens fortsatta styre säkrat genom parets tvillingar som föddes 2014.

Trots att vi stod utanför palatset ett tag kom det ingen och bjöd in oss på kaffe, så vi tog en promenad i de mysiga trånga gränderna i stället för att hitta något annat ställe att fika på.

Monaco blev väl egentligen allmänt känt i Sverige när herrarna Borg och Stenmark bosatte sig där. Då var det ju en rätt stor grej att de "smet iväg". Numer är det ju lite av vardagsmat att våra idrottsstjärnor skaffar sig något litet ställe här. Svenska skidåkare och friidrottare ska det ju finnas en hel hög om jag inte är helt felunderrättad. Trots det så var det inte heller någon sådan som bjöd in oss på kaffe så det var bara att vandra vidare.

Det är ju inte bara svenska kändisar som bosatt sig här. Monaco är väldigt kändistätt så det här borde vara en fantastisk plats för "kändisspotting". Nu är det en rätt tråkig sysselsättning för undertecknad eftersom jag är totalt värdelös på att känna igen sådana personer som man bör känna igen och det är ju lite av en förutsättning för att det ska vara kul.

Men som sagt, en dagstur från Cannes till Monaco med tåg är mycket trevligt, men en dag räcker absolut och får man ändå ingen inbjudan att stanna på middag hos någon så kan man lika gärna åka tillbaka och inta middagen på en trevlig restaurang i Cannes.

Ytterligare en långweekend i Cannes

Det där med långweekends är inget dumt koncept alls. Den här gången åkte vi torsdag morgon för att återvända söndag förmiddag och trots att det egentligen inte handlar om många dagar så känns det som vi hann med massor och var borta betydligt längre än vi var.

Eftersom vi åkte tillsammans med några kompisar som inte varit i Cannes tidigare, så blev det en hel del promenerande för att återupptäcka vissa platser. Fast å andra sidan är det mesta platser och saker vi gör i vanliga fall också. Vad vore till exempel en tur till Cannes utan en Moules frites? Inte bra alls, skulle jag vilja påstå! Det här är egentligen en ganska så underlig rätt, för det första så låter det inte speciellt gott med blandningen musslor och pommes frites och för det andra så smakar det, trots sin enkelhet, aldrig lika gott på hemmaplan. Nej, det ska intas på plats! Nu är det ju inte ens en fransk rätt, utan den är belgisk, men eftersom jag redan har rett ut de begreppen så får den hågade klicka sig vidare här för att få reda på mer.

Naturligtvis blev det några morgonutflykter till Marché Forville för att inhandla lite färska grönsaker och för att insupa den underbara "staden-håller-på-att-vakna-känslan".

Om man tar någon av de smala vindlande gatorna som leder uppåt via de gamla kvarteren Le Suquet, kommer man så småningom upp till den gamla kyrkan som ligger på toppen.

Härifrån har man har en härlig utsikt över viken och jag har en bestämd känsla av att just den bilden finns hos de flesta som någon gång angjort Cannes.

När man rör sig i de här kvarteren kan man verkligen riktigt frossa i trånga gränder, gamla vackra hus, vackra dörrar, fönsterluckor och annat som vilken fotonörd som helst kan tänka sig frossa i.

Naturligtvis blev det antikmarknad på torget också. Den kan man inte missa om man befinner sig på plats en lördag. Här kan man hitta allt man kan tänka sig behöva, och allt man inte kan tänka sig behöva också, för den delen.

En dagstur till Monaco blev det också, så det kommer mera...

På väg söderut

Nu ska jag inte tjata något mer om november, nu vet ni vad jag tycker och just idag gör den sig mer påmind än lovligt. Mörkt, disigt, grått och alldeles novembrigt är det!

Men nu är det så, att det är inte speciellt synd om mig alls för planen är att imorgon eftermiddag ska jag befinna mig i Cannes. Inte speciellt länge, men i alla fall över helgen. Jag måste ju tillbaka innan november tar slut, för vad ska jag gnälla över annars...

Nu får jag väl erkänna att just nu ser väl inte väderleksutsikterna sådär väldans lovande ut på resmålet heller, men det är i alla fall varmare än här, och det är byte av miljö och det är lite minisemester. Med andra ord ska det bli jättehärligt oavsett väder. Väder blir det ju alltid och det är lite svårt att göra något åt, även om vi väldigt gärna vill det.

Det där med att få ett break i vardagen är något som är så viktigt. Det behöver inte betyda att man åker långt bort (även om det är himla mysigt!), utan det går faktiskt att hitta på saker på hemmaplan också. Bara det att bryta av med något så man även hinner med att "bara vara" mitt i all vardagslunk.

Regn eller inte, nu ska vi njuta av den franska tillvaron, och även om det regnar så smakar säkert musslorna som de ska och det finns ju faktiskt även lokaler med tak.

Cykeltur utefter Mallorcas kust

Vi transporterade oss inte enbart med hjälp av bil utan vår sista semesterdag var det benkraft och två hjul som gällde då vårt värdpar tog oss på en cykeltur några mil utefter kusten med start öster om El Molinar till "ändhållplatsen" väster om ses Illetes.

En härlig tur då vi blev väldigt medvetna om att Mallorca är vansinnigt kuperat! Den enda trösten efter att ha avverkat ytterligare en av väldigt många branta uppförsbackar var vetskapen om att det följde en lika brant nedförsbacke på andra sidan.

Vi startade öster om Palma och följde cykelvägen som går utmed kusten. Väl vid Palma blev det en sväng genom smala gator i stan innan vi återigen styrde ut mot kusten. Första stoppet blev en liten strand vid Cala Major för en efterlängtad fika vid strandkanten.

En liten mysig strand från vilken man ser kungafamiljens sommarresidens, Palacia Marivent, som vi passerade på vägen hit.

Utflykten fortsatte på backiga vägar utefter kustremsan. En stor fördel med alla dessa backar är att på toppen av dem har man en fantastisk utsikt över havet och omgivningarna. Och en fördel med alla dessa utsiktspunkter är att man har en anledning att pausera!

På vägen passerade vi ytterligare små mysiga stränder och jag inser att det finns en uppsjö av sådana att välja på. Sedan blir det ju betydligt trängre på många av dem under högsäsong, så då kan det kanske vara fördel att hitta de där riktiga pärlorna som kanske är mer svårtillgängliga.

Så småningom nådde vi punkten då vi bestämde oss för att vända om och då hade vi anlänt Cala Comtesa med en udde varifrån man även här hade en häftig utsikt över nejden runtomkring.

En bra sista dag på Mallorcavistelsen blev det som avslutades på bästa sätt med taccos, öl och tequila.

Mallorca i maj

Så gick tiden sådär fort igen...att tiden inte riktigt räcker till kan kanske möjligen ha något att göra med att jag numer befinner mig i det berömda ekorrhjulet igen, men bara kanske... Man skulle kunna säga att under tiden som gått sedan sist har det runnit mycket vatten under broarna, men det är väl just det som det inte har gjort. Med tanke på torkan vi har haft så har väl inte varit så mycket med det där vattnet.

I alla fall lyckades vi ta os till Mallorca och hem igen. Det var en mycket trevlig liten resa där vi hälsade på våra numer mallorcastationerade vänner. Det är alltid så himla mycket roligare att upptäcka saker "inifrån" med hjälp av de som finns på plats och har koll på vad man kan göra. Det blev mitt andra besök på den spanska ön och om jag nu hade några som helst fördomar kvar av de som fanns innan jag var där förra gången så har nu alla definitivt försvunnit.

Det var inte speciellt varmt, närmare bestämt så var det kallare där än vad det var i Sverige under den aktuella perioden, och stränderna var inte speciellt välbesökta. Men en dag var vi ju tvungna att tillbringa på en sandstrand bara för att, men badvänligt i vattnet var det inte! Jag badade i alla fall, eller det var väl att ta i, jag doppade mig så jag åtminstone kunde säga att jag blött ner mig i Medelhavet, men mer än så blev det inte, och det enda doppet var ett mycket snabbt dopp om man säger så!

Vi gjorde några besök i Palma, vilken är en mycket mysig stad, såväl för lite butiksbesök som för god mat och dryck. Och det där med att ha med sig några som känner till området gör ju att man hamnar på sådana där ställen man troligen inte skulle göra som "vanlig turist" och det är så himla kul!

Vid mitt förra besök (för tre år sedan) gjorde jag inlägg från Palma, Katedralen i Palma och Valdemossa och om någon vill läsa de gamla inläggen, så varsågoda!

Den här gången blev det andra utflykter, så fortsättning följer...

Ile Sainte Marguerite

På cirka 15 minuters avstånd med båt från Cannes ligger ile Sainte Marguerite, en ö dit man kan ta sig med båt för en trevlig dagsutflykt. Båten avgår med jämna mellanrum från hamnen i Cannes och i november då vi åkte var det ingen större rusning efter biljetterna utan det fanns gott om plats, såväl på båten som på ön.

Sådär någon gång kring Medeltiden skulle ön enligt legenden ha fått sitt namn efter en nunna med namnet Sainte Marguerite.

På 1600-talet byggdes det fort som man idag kan besöka och som numer är ett museum med inriktning mot det maritima. Till den största delen finns här de fynd som gjorts då man hittat sjunkna skepp i närheten. Och med tanke på allt som fanns till beskådan så är det ett ansenligt antal båtar som gått till botten i den här trakten.

Här kan man även besöka de fängelsehålor där diverse "fula fiskar" har hållits fångna. Bland annat satt här den mystiske mannen med järnmasken, om vilken det finns ett antal myter om vem det var. Nu är det faktiskt så, att det fortfarande inte finns någon som säkert vet vem det är, så den gåtan är fortfarande olöst.

Nu var det inte sådär himla spännande att se hans cell, för det fanns absolut inget annat än just en cell. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig, men kanske något mer än det.

Eftersom det var november och väldigt lite trängsel, så hade vi hela borggården för oss själva. Eller i alla fall nästan själva, det var vi tillsammans med väldigt många fåglar som, med tanke på antalet mänskliga besökare, hade det väldigt lugnt och skönt.

Det finns en by bestående av 20-talet hus, till största delen bebodda av fiskare.

Här finns även ett par restauranger, men när vi var här var allt stängt, så det var enbart medhavd matsäck som gällde.

Någon iordninggjord boulebana såg vi inte, så här fick det spelas på stranden, för boule spelar man oavsett förutsättningar!

Om man skulle vilja det, så går det att gå runt den cirka en gånger tre km stora ön genom att följa stigen utmed vattnet.

Det är förutom den härliga strandremsan med väldigt klart vatten, gott om skog om man skulle föredra det. En liten insjö finns också där det är gott om fåglar för den som tycker det är kul.

Nu måste man inte ha en massa olika mål med sin utflykt hit. Det är härligt bara att vandra runt utefter vattenkanten och njuta av de vackra vyerna. Jag kan nog aldrig få nog av just det där med havet, segelbåtarna och de snöklädda alperna i bakgrunden, det är en vy som är svårslagen.

Helt klart en trevlig dagsutflykt och det kan ju hända att vi gör om den när det blir varmt i vattnet så man kan leta reda på en liten vik där man kan passa på att njuta av Medelhavet genom att befinna sig i det.