lördag 18 augusti 2018

Playground

Ytterligare en bok av Lars Kepler, det vill säga makarna Ahndoril, lät spännande, och titeln "Playground" kunde ju innebära i princip vad som helst, så det blev en av sommarens lästa böcker.

Den här gången lyser dock Joona Linna med sin frånvaro, istället heter huvudpersonen Jasmin Pascal-Andersson och hon är löjtnant i en svensk styrka i Kosovo. Hon blir allvarligt skadad i Kosovo och svävar mellan liv och död. Hennes hjärta stannar och står stilla i drygt en och en halv minut och under tiden hon är "död" hamnar hon i en kinesisk hamnstad, en slags mellanvärld mellan de levande och de döda. Här styr kriminella krafter och ingen går säker. Jasmins hjärta startar igen och hon återvänder till den "vanliga världen". Hennes upplevelser har satt djupa spår och kommer att påverka hennes liv på många vis. När så småningom hennes son drabbas av samma sak vet Jasmin att hon måste rädda honom till varje pris, och hon vet också hur hon måste gå till väga, frågan är om det kommer att fungera och om hon ska kunna klara sig tillbaka ytterligare en gång.

Det är en våldsam och mycket dramatisk historia. Anhalten halvvägs till dödsriket är så väl beskriven och så inlevelsefull att man som läsare till och med kan känna dofterna och höra ljuden. På sätt och vis kanske även lite tankeväckande, för vi har ju inte riktigt koll på vad som händer "på andra sidan". Vem vet, det kanske finns ett mellanrike.

Trots det är jag inte så där väldigt begeistrad. Boken var bitvis i våldsammaste laget för mig. Dessutom förblev karaktärerna lite grå och det var ingen av dem som man riktigt lärde känna. Om det skulle vara så att det kommer en uppföljning med samma huvudperson är jag inte helt säker på att jag kommer att ge mig på den, men man ska aldrig säga aldrig...

torsdag 9 augusti 2018

Det kyrilliska alfabetet

Det där med bokstäver kan ju se lite olika ut, beroende av var någonstans i världen man befinner sig. Och de där bokstäverna kan ju vara mer eller mindre enkla att förstå. Bulgarien är det enda EU-land som använder sig av kyrilliska, men annars delar de alfabetet med rätt många människor i vår vida värld. Det äldsta kända exemplet på sådan här skrift är från en gravinskription från 943.


Det är ett antal såväl slaviska som icke-slaviska språk som använder sig av kyrilliska, bland annat ryska, vitryska, serbiska, ukrainska och ett antal av de länder som tidigare ingick i forna Sovjetunionen. Och som sagt, i de där krokarna bor det ju en hel del människor. Sedan är det ju inte så att alla länder har exakt samma alfabete. Bulgariska till exempel har 30 bokstäver medan ryska har 33. Nu är ju inte det så konstigt, samma fenomen finns ju faktiskt när det handlar om vårt eget alfabete också. Vi har ju några extra bokstäver som inte andra har, ni vet de där med en massa prickar och ringar över. Gubbar av olika slag ser dock väldigt lika ut världen över.


Kyrilliska bokstäver är lite kul så tillvida att ibland kan man faktiskt gissa sig till vad det står trots att en del bokstäver ser ut precis som våra, men visar sig vara en helt annan bokstav än den man tror. Eftersom vi väldigt ofta har med oss kamrater som pratar språket och som kan tyda skrifterna är det inget stort problem, men när man är ensam så kan det bli lite problematiskt, det är ju inte alltid man förstår vad det står. En beställning på restaurang kan bli väldigt spännande eftersom det man tror man har beställt inte alltid visar sig överensstämma med verkligheten. Nu är ju det mesta gott, så det är väl ingen större panik, men spännande.


Att förstå en vacker dikt (eller vad det nu kan vara!) är lite mer problematiskt, men det kan ju räcka med att skylten är vacker.


Att det är vägen till fotbollsstadion som är utmärkt med en liten träskylt är kanske inte heller så enkelt att förstå om man inte vet.


Men det är väl lite av just det här som är charmen med att resa, att det inte är som hemma och att det kan vara små utmaningar här och där.

lördag 28 juli 2018

Mer sommar och sol!!


En sommar som går till historien som den varmaste i mannaminne, jo, det har det verkligen varit. Sedan vi kom hem från Bulgarien har vi parkerat i stugan och verkligen gjort minsta möjliga. Det har verkligen  varit semester! Och att äta frukost vid vattnet efter dagens morgondopp, det är helt fantastiskt!


Med tanke på hur mycket tid som tillbringats i vattnet är frågan om det inte är risk för simhud mellan tårna... Korgen med tvål och schampo vid sjökanten har minst sagt använts mycket flitigt det här året, och ett tag till räknar vi nog med att ha den kvar! Det är något speciellt det där med att löddra in sig och skölja av det i sjövatten. Det är kanske lite känslan av att vara en vacker sjöjungfru, vad vet jag...


Lite fisk har det också blivit, och vi hann med att tillaga den på grillen innan det totala eldningsförbudet trädde i kraft. Skulle vi råka hitta mer fisk i sjön ser det ut som om den får hamna i ugnen såvida inte det utlovade regnet kommer i natt.


Kvällarna har verkligen varit helt fantastiska den här sommaren och sista veckan har månen lyst som en massiv lykta över vattnet. undantaget då igår, när vi skulle se den stora blodmånen. Då inföll den första molniga kvällen sedan i maj. Men vem behöver en blodmåne när vi har vår vanliga som sprider sitt trolska sken över vattenytan...


Blåbären har verkligen lyst med sin frånvaro i år, blåbärsriset är så torrt att det knastrar under fötterna om man går i det. Däremot har vi så mycket äpplen så grenarna på trädet dignar under tyngden. Nu är frågan då, jag som inte tillhör den där husliga sorten vad jag ska göra med dom. Jag hade planer på äppelmos, men om jag känner mig själv rätt så blir det nog inte så mycket av det. Vi får väl äta äpplen så det sprutar ur öronen till slut, alternativt bara frysa i bitar och använda till smoothies i vinter. Det låter sådär lagom arbetsamt, så det kan nog vara ett alternativ.


Som sagt, en fantastisk sommar har det varit, och är fortfarande. Jag har en känsla av att det här bara är en mellandag och att det kanske blir lite mer normal svensk sommar ett tag in i augusti.


Jag ska sätta mig och fila lite mer på fler inlägg från Bulgarien, det finns flera lästa, men opresenterade, böcker som ligger och väntar, det kommer säkert något golfinlägg från sommarens rundor...med andra ord så finns det lite väntande inlägg på hög. Och så småningom ska väl min "bloggsemester" ta slut och då ska jag väl rota runt i den där högen och se vad jag hittar...

onsdag 11 juli 2018

Balchik 2018

Årets resa till Bulgarien och Balchik blev den minst varma av de vi gjort. Den här gången var det faktiskt varmare i Sverige under den tiden vi var på plats. Det betyder inte att vi inte hade det varmt och skönt, det betyder närmare bestämt att det var oerhört varmt i Sverige!


Dessutom fick vi betydligt mer regn på oss än vad ni fick som under de två veckorna efter midsommar befann er i Sverige. Som sagt, inte lika varmt som de övriga år vi varit på plats, men fortfarande varmt och fortfarande väldigt härligt att komma iväg i år igen.


Efter att ha "bläddrat" i gamla inlägg så inser jag att det finns ett antal inlägg från Balchik varje år sedan 2012 då vi gjorde första resan dit. Det innebär att det kan bli en himla massa upprepningar för er som skulle ha råkat varit med och läst tidigare, så för er som skulle vara mer nyfikna på platsen i fråga finns olika alternativ. Man kan helt enkelt skriva Balchik i sökfältet så dyker det upp massor med inlägg, alternativt kan man trycka här eller här för några inlägg om den mysiga staden. Vill någon veta mer om den Botaniska trädgården så finns det här och om någon vill ha lite från den fantastiska golfbanan Thracian Cliffs så är ni välkomna att klicka här. (Om någon inte läst det tidigare och som vill se en helt fantastisk golfbana, så rekommenderar jag att göra ett lite klick där!)


Även i år blev det promenader genom mysiga Balchik, god mat och dryck och en hel del mys i trädgården med att bara vara.


Promenader utefter den vackra strandpromenaden blev det givetvis också med alla slingrande trappor ner mot havet.


Havsbad och strandhäng blev det naturligtvis. Det var inte sådär väldigt mycket folk, utan mer lagom. Det kan naturligtvis bero dels på att semestrarna inte kommit igång riktigt, och dels för att vädret inte visade sig från den bästa sidan hela tiden. Men jag lovar att det var alldeles tillräckligt varmt för att svetten skulle rinna efter ryggen vid promenaderna.


En dag blev det även lite spa-vistelse med ansiktsbehandling och poolhäng. Inte alls ett dumt sätt att tillbringa en dag om jag säger så... Den dagen, inklusive 60 minuters behandling kostade 175 kronor per person vilket känns väldigt överkomligt med svenska ögon.


Det är ju fortfarande så, att det fortfarande är väldigt billigt i Bulgarien. Att äta ute är en fröjd med tanke på vad man för för pengarna. Fantastiskt gott är det, och man kan till och med äta på de "dyra" restaurangerna utefter vattnet och det är riktigt billigt. Och visst är det trots allt så, att det är en del i det njutbara med att åka iväg på semester, att kunna unna sig det där lilla extra utan att det kostar skjortan.



måndag 9 juli 2018

För att kunna leva

"För att kunna leva - En Nordkoreansk flickas resa till friheten" om och av Yeonmi Park är berättelsen om den 14-åriga flickan som 2007 tillsammans med sin mamma flyr från Nordkorea och som ett par år senare lyckas ta sig till Sydkorea.

I boken beskriver Yeonmi hela förloppet från när beslutet tas tills dess att målet nås. Läsaren får veta hur det är att leva i Nordkorea, hur man uppfostras att tro på allt, hur man hela tiden invaggas i tron om att det är där man har det bäst, hur man använder sig av USA som hemska exempel i undervisningen och hur man hela tiden tror att det är den nordkoreanska ledningen som är det mest vördnadsfulla som finns.

Den unga författarinnan beskriver hur hon inte flydde till friheten, eftersom hon inte visste vad det innebar, utan hur de flydde för att svälten blev för svår efter att pappan hamnat i fångläger. Flykten går via Kina där såväl mor som dotter hamnar i klorna på människosmugglare och råkar ut för trafficing. När de väl lyckas ta sig till slutmålet beskriver Yeonmi vidare de problem det för med sig då man aldrig haft någon frihet tidigare. Hur det är att plötsligt ha valfrihet utan att ens ha hört talas om ordet innan...

Det är en gripande berättelse som i kronologisk ordning beskriver händelseförloppet rakt upp och ner utan några invecklingar och krusiduller. Det är ingen bok som glänser med sitt språk, men det är en fantastiskt fascinerande berättelse och vid flera tillfällen fick jag påminna mig själv om att det handlar om nutid, inte speciellt längesedan alls och att det fortfarande händer i världen här och nu!

söndag 24 juni 2018

Sommar, sommar och sol...


Jag antar att det inte undgick någon att vi hade en helt fantastisk sommar i maj och början av juni! Det var ju nästan så man inte trodde att det skulle kunna bli kallt något mer i sommar. Så mycket sommarkläder som jag tog fram och använde de veckorna gjorde jag nog inte på hela förra sommaren!


Nu har det varit midsommar och det blev lite mer "sån där vanlig svensk sommar", så där som vi är vana. Det är då man ska sitta ute och äta till vilket pris som helst, man ska ha tunna sommarkläder bara för att det faktiskt är midsommar. Frågan är om vi skulle föreslå att vi flyttar midsommar, det är ju för det mesta bättre väder före och efter, så varför inte... Det kanske går att starta ett parti som lyfter den frågan!


Oavsett hur vädret blir och oavsett om ni har sommarkläder eller ej, eller var ni satt och åt er sill så hoppas jag ni hade en riktigt bra midsommar!


Och visst är det så, om man tittar på hur det kan vara när det är som bäst, så är det inte mycket som slår den svenska sommaren!

Men trots detta ska vi nu lämna svenska sommaren ett tag för att kontrollera hur det står till med sommaren i Bulgarien. Vi styr nu mot Balchik för att tillbringa lite tid där. Återkommer med en rapport så småningom och förhoppningsvis blir det väl ett antal boksidor lästa så det blir ytterligare sådana rapporter också. Förhoppningsvis sjunker det där midsommarpriset på de svenska jordgubbarna också så ni kan fortsätta frossa i godsakerna så länge de finns kvar!


torsdag 21 juni 2018

Cykeltur utefter Mallorcas kust

Vi transporterade oss inte enbart med hjälp av bil utan vår sista semesterdag var det benkraft och två hjul som gällde då vårt värdpar tog oss på en cykeltur några mil utefter kusten med start öster om El Molinar till "ändhållplatsen" väster om ses Illetes.

En härlig tur då vi blev väldigt medvetna om att Mallorca är vansinnigt kuperat! Den enda trösten efter att ha avverkat ytterligare en av väldigt många branta uppförsbackar var vetskapen om att det följde en lika brant nedförsbacke på andra sidan.


Vi startade öster om Palma och följde cykelvägen som går utmed kusten. Väl vid Palma blev det en sväng genom smala gator i stan innan vi återigen styrde ut mot kusten. Första stoppet blev en liten strand vid Cala Major för en efterlängtad fika vid strandkanten.


En liten mysig strand från vilken man ser kungafamiljens sommarresidens, Palacia Marivent, som vi passerade på vägen hit.


Utflykten fortsatte på backiga vägar utefter kustremsan. En stor fördel med alla dessa backar är att på toppen av dem har man en fantastisk utsikt över havet och omgivningarna. Och en fördel med alla dessa utsiktspunkter är att man har en anledning att pausera!


På vägen passerade vi ytterligare små mysiga stränder och jag inser att det finns en uppsjö av sådana att välja på. Sedan blir det ju betydligt trängre på många av dem under högsäsong, så då kan det kanske vara fördel att hitta de där riktiga pärlorna som kanske är mer svårtillgängliga.



Så småningom nådde vi punkten då vi bestämde oss för att vända om och då hade vi anlänt Cala Comtesa med en udde varifrån man även här hade en häftig utsikt över nejden runtomkring.




En bra sista dag på Mallorcavistelsen blev det som avslutades på bästa sätt med taccos, öl och tequila.