Att semestra på Gili är verkligen att spendera en vecka i en värld långt från en vanlig vardag fylld av stress, fart och fläng. Efter att ha tillbringat en vecka på plats, så förstår jag dottern och pojkvän som tillfälligt (?) bosatt sig på Gili Trawangan och arbetar på en av de tre små öarna utanför Lomboks kust.
Namnet "Giliöarna" eller "Gili islands" blir egentligen lite fel, eftersom ordet "Gili" betyder "liten ö" på det lokala språket och "Gili tiga" står för "tre små öar", Gili Trawangan, Gili Meno och Gili Air, varav just Trawangan är den största. Det är väl synd att påstå att den största av de tre öarna är speciellt stor med sina 700 bofasta invånare på en yta av 3x2 km.
Gili Trawangan är verkligen kontrasternas ö. Här kan man hålla igång hela natten om man vill det i den änden av ön där det är hålligång och fart. Tillhör man den skaran som söker lugnet, är det bara att söka sig till den andra änden där det är oerhört lugnt och stillsamt. Gott om barer med reggaemusik, endera via ett liveband, eller via musik ur högtalare, är det och hela atmosfären andas lite reggae.
Det finns allt ifrån hotell med spa och vackra trädgårdar till homestays inbäddade i själva byn, det är bara att hitta det som passar bäst. Själva hade vi inte förbokat, utan hittade ett helt ok ställe i den lugnare delen, nära havet. För en bungalow här med fläkt, toa och dusch (ej varmvatten) och frukost betalade jag ca 200 sek/natt.
På ön finns inga hundar, men desto fler katter! Det kan underlätta om man tycker det känns ok att ha en katt som väntar på att få smaka resterna av maten, eller dela strandhandduken. De få försäljare som vandrar längs stranden är trevliga och inte alls påflugna. Skulle man bli glassugen så patrullerar även "glassbilen" stranden med jämna mellanrum.
Mat finns även det att finna i olika varianter och prisklasser. Med våra svenska ögon mätt, är ju även de dyrare ställena väldigt billiga! Men det är ju som det brukar, den godaste maten finns oftast att finna på de ställen där man minst anar det, det gäller ju bara att hitta dem och att våga. Nu hade vi ju bra guider med oss i fråga om att hitta, så det var ju inga större problem att hitta de "rätta ställena". Den färska helgrillade fisken som säljs i stånd på nattmarknaden, är absolut att rekommendera.
På ön finns ingen biltrafik, utan trafiken består av hästar med vagn. Såväl för transport av människor som för transport av matvaror och byggmaterial. Under rusningstrafiken, när båtarna lägger till, är det verkligen full fart på vägen som går längs stranden och det gäller att hålla sig ur vägen!
Att hyra cyklar är att rekommendera. Det är varmt att ta sig fram till fots, plus att det är enklare att förflytta sig till den strandremsa man vill vara vid.
En cykeltur runt ön tar inte lång tid, och det är fantastiskt vackert. Att sitta och titta på solnedgången med Bali i bakgrunden är inte heller helt fel. Och naturligtvis resulterar en sådan kväll i ett foto som mest påminner om en sådan där 70-talsaffisch som hängde på vävtapeten i flickrummet och matchade heltäckningsmattan...
Besökarna på Trawangan består till största delen av backpackers som kommer i första hand för dykning och snorkling. Men hit åker man även för yoga och lugnet. Vanliga dykfirmor hittar man i långa rader, men här finns även en där man kan lära sig fridykning, Eftersom det är stället där dottern och pojkvännen försörjer sig, så var ju faktiskt tanken att svärmorsämnet (undertecknad) skulle ta en fridykarkurs med mågen, men nu blev det inte så, utan det blev bara snorkling, men nästa gång...fast å andra sidan kan man kanske nöja sig med yoga...
Det är fantastiskt fint snorkelvatten nära stränderna, men eftersom botten är full av lösa koraller kan det vara bra att ha något på fötterna, eller så får man köra varianten med att lägga sig på mage så fort vattnet går över halva smalbenet och dra sig ut.
Mycket snorkling blev det, och fotografering under vattnet, men dom äventyren kommer i fler inlägg från kontrasternas ö...