fredag 27 februari 2015

Spökdjur

Nu vet jag vilka det var som stod modell för "furbyn"! Ni vet det där käcka elektroniska leksaksdjuret som talade om när den ville sova och när den ville ha mat. Och när man tröttnat försökte man gömma det i garderoben, men den fortsatte outtröttligt att prata där inifrån. (Ni som inte kommer ihåg den kan med all säkerhet googla på "furby", så får ni såväl bild som information)


Hur som helst, ytterligare en "måste-se-sak" på Bohol är det lilla spökdjuret, eller tarsier som det heter på engelska. Det är ett av världens minsta däggdjur och det finns att beskåda på flera platser på ön varav vi besökte ett.


Prata om att naturen är fantastisk - vilken varelse! Det är en underbart söt yttepytteliten varelse med fantomstora ögon som lever ett rätt ensamt liv eftersom den vill ha sitt eget område ifred, och inget litet fjuttområde minsann, nej varje liten individ vill ha sitt eget lilla revir på sisådär en hektar. Vadå vill ha gott om utrymme!


Den här pyttvarelsen lever upp på natten och när det är ljust parkerar den i någon trädklyka där den sitter still och sover hela dagen. Där vi var ger sig personalen ut varje morgon för att leta reda på sovplatserna och när de hittar någon märker de ut den för att kunna peka ut djuret för de besökare som kommer. Den dagen vi var där hade de hittat fyra små spökdjur som vi fick utpekade för oss. Man får inte ta foto med blixt och man får inte prata högt för inte nog med att de är små, de är känsliga också. Om de blir störda kan det gå så illa att de begår självmord, helt enkelt genom att de slutar andas.


Med tanke på hur vegetationen såg ut där vi var, så kan det inte var någon jätteenkel uppgift att hitta de här små sötnosarna, men det är väl alltid några som kanske inte gömmer sig så väl.


Honorna får en unge i taget och dräktighetstiden är sex månader. sedan tar det den här lilla ungen sex månader att nå den aktningsvärda vikten av 23 gram! Inga tungviktare direkt med andra ord...


Jag vet att det sägs att det var just spökdjuren som stod modell för E.T. och visst kan man se den likheten, men som sagt, jag tror även att lilla furby har sin förebild här.



torsdag 26 februari 2015

Chokladkullar och flodtur

När vi bestämde oss för att åka till Bohol visste jag inte mycket mer än att det skulle finnas vackra stränder, underbart vatten och några kullar som man borde besöka när man var där. Och det där "några kullar" är Chocolate Hills som man hittar vid byn Carmen mitt på ön.


Vi bestämde oss för att ta en guidad tur med lite diverse stopp på olika platser varav just Chocolate Hills var en. Här kan man gå de 214 trappstegen upp för att spana ut över detta mycket märkliga landskap. Det är enligt uppgift minst 1268 rundade pralinliknande kullar som sticker upp överallt. De består av gräsbeklädd kalksten som under torrperioden blir bruna och då liknar små chokladtoppar och därav namnet.


Det är inte helt klarlagt hur de kommit till, men det mest troliga ska vara att det är gamla korallrev som omvandlats till kalksten och genom lång tid, förändringar på havsbotten, och erosion fått sitt nuvarande utseende.


Nu är det ju inte säkert att det var så det gick till, det kan ju också vara som legenderna säger, att det var två jättar som blev osams och kastade sten och sand på varandra. När de så småningom blev sams så gick de bara härifrån och lämnade allt skräp kvar. Eller varianten då en jätte blev kär i en "vanlig" flicka och när hon dog så grät han stora tårar som stelnade och blev till kullar. Den legenden är onekligen lite vackrare än den då en tjock jätte blev kär och bestämde sig för att tappa vikt och för att göra det lämnade han efter sig en hel massa bajshögar.


Ja, man kan tro vad man vill, men det är ett sagolandskap som möter en när man blickar ut. När vi var det regnade det, men när det avtog så kunde man se hur kullarna "reste" sig upp ur dimman en efter en och det var nästan så man väntade på att jättarna skulle visa sig någonstans i horisonten.


Den färdigkomponerade guidade turen innehöll allt möjligt, men allt gjorde vi inte. Det kändes som om det var kullarna som var viktigast, och naturligtvis skulle vi se spökdjuret, men det blir en senare historia. Det vi inte hade planerat, men som vi hamnade på i alla fall, var flodturen.



En båttur på Loboc River med en "all you can eat buffé" samt underhållning, tja, varför inte? Mat hade vi ju tänkt att äta i alla fall, så det passade ju rätt bra.



Här går båtarna minst sagt i skytteltrafik och på varje båt finns det en uppdukad buffé och någon som spelar och sjunger under tiden man äter. Ett stopp efter vägen gjordes där det sjöngs och dansades traditionella danser av lokalbefolkning i alla åldrar.




Något av det mindre trevliga slaget var då båten passerade en av alla de kyrkor som rasat då jordbävningen drabbade ön 2013. På något vis är det lite svårt att ta in den katastrof det måste ha varit då det hände och om jag förstod det hela rätt på vår guide, så förstördes alla gamla kyrkor på ön.



Eftersom de flesta guidade utflykter på ön gör samma saker, så är det lite av slussande tillsammans med alla andra turister, men ibland måste man få vara ärketurist, så det var vi den här dagen. Och som sagt, kullarna var absolut värda ett besök och maten på båten var god och klart prisvärd, så med andra ord, en mycket bra dag.

tisdag 24 februari 2015

Nyår på Bohol

Det är så härligt det där med att det alltid finns något att fira och nu var det ju kinesiska nyåret som skulle firas in. Nu kan jag i ärlighetens namn säga att vi firade kanske inte just det så mycket som vi firade en massa annat, för om man tänker efter så finns det ju oftast något att fira, och det är så himla bra!


För första gången har jag nu varit på Filippinerna och det blev en mycket trevlig bekantskap. Trevliga människor, god mat, härliga stränder och fantastiskt vatten! Eftersom det handlade om en kortsemester kan jag inte på något vis påstå att jag "kan" Filippinerna, långt därifrån, men jag kan i alla fall berätta lite om platsen där vi var.


Vi valde att åka till Bohol, en provins som består av flera småöar, varav Panglao troligen är den som är mest känd ur turistvinkel. På ön Panglao (dit det går en bro från huvudön) hittar man (om man ska tro många resebolag) en av Filippinernas vackraste stränder, Alona Beach, och där var vi de här dagarna.


En fantastisk strand, lång med alldeles kritvit sand och ett vatten som var så där klart så man ser alla gröna färgskiftningar i vattnet från stranden. Det gick väldigt bra att snorkla från stranden, men om man inte ville det, kunde man gå och kika på havets varelser utan att blöta ner sig nämnvärt, eftersom de syntes nästan lika bra ändå. Fast det är klart, då handlade det väl mest om rätt långsamma varelser, som sjöstjärnor och snäckor, fiskar är ju lite sämre att försöka följa vadandes i vattnet.


Nu var det ju som bekant en rätt stor Asiatisk högtid under dagarna vi tillbringade här, så vi var inte direkt ensamma om man säger så... men vi fick också plats, och att sitta och äta färsk nygrillad fisk på någon av strandrestaurangerna är helt fantastiskt och man kan ju låtsas att man sitter på en öde paradisstrand om man känner för det. (För paradisstrand var det, dock inte så öde...)



En dag startades i vackert gryningsljus för att göra en "island hopping snorkel tour" och där var vi inte heller ensamma, men med en "snorkelguide" som släppte av oss i lite djupare vatten där det inte var så många fler, så fick vi uppleva den där underbara färgsprakande världen som finns under ytan. Där, bland korallerna, leker clownfiskarna och deras färger blandas med papegojfiskar och andra fantastiska undervattensvarelser - det är verkligen helt underbart att kunna ligga där och känna sig som en tyngdlös iakttagare sådär lite grann från ovan.




Efter att vi hade guppat klart så var nästa stopp Cabilao, eller "Virgin Island", en ö som mer eller mindre försvinner vid högvatten, men som vid lågvatten omges av finkornig kritvit sand. Största delen av stranden låg under vatten, men det var onekligen en speciell känsla att se alla båtar parkera för att släppa av passagerarna som såg ut att promenera omkring mitt i havet. Det är en väldigt liten, underbart vacker, ö som är obebodd och för att behålla den vacker finns här förbud mot det mesta. Frågan är vilket som är värst, att medföra vapen eller att kyssas...





Efter en dag på havet med hyfsade vågor måste jag säga att ytterligare en gång har jag imponerats av de som kör de här båtarna. De manövererar sina farkoster med en oerhörd skicklighet. Det är så häftigt att uppleva, även om det kan kännas lite sådär när det slår ordentligt och det knakar i "stödbenen".


Efter avslutad utflykt är det absolut inte fel att slå sig ner på några kuddar vid strandkanten och med något drickbart (gärna en kall öl!) i handen sitta och blicka ut mot horisonten och lyssna på havet...


Vi hann med mer under våra dagar, så i vanlig ordning: "Det kommer mera"...



måndag 23 februari 2015

Tillbaka till den "vanliga semestern"

Nu är vi tillbaks igen och det kinesiska nyåret är över för den här gången. Jag tänkte först använda mig av någon rubrik typ "tillbaka till vardagen igen", men visserligen är det vardag här också, men inte på ett sådant där vanligt vardagligt vis, så lite semester har jag ju hela tiden även om jag nu är tillbaka hemma igen.

Vi har haft det toppenbra och resan gick fint. Det blev en rätt lång resväg eftersom flyget tog drygt tre timmar och sedan var det taxi närmare en timme och efter det en två timmar lång färjetur plus ytterligare en liten taxiresa innan målet var nått. Men visst var målet värt resan! Vilket vatten! Helt fantastiskt!


Appropå resa, så flög vi för första gången med Cebu Pacific då vi åkte hem tillbaka, och tydligen finns det många olika sätt att försöka vinna kunder på... Just det här bolaget kör med flygplansquiz! Plötsligt hoppade alla flygvärdinnor fram och började vifta med färgglada pennskrin och bad resenärerna vara uppmärksamma och vifta med sina händer i luften, för nu minsann kunde man vinna de här vackra pennskrinen! Jag kan ju bara säga som så, att om det hela är ett drag för att ragga fler kunder så lyckades de inte med mig. Nej, jag vill inte leka quiz mitt i natten när jag flyger, det vill jag inte!

Hur som helst så ska det sorteras bilder idag och förhoppningsvis kommer det hela att mynna ut i några inlägg om vår minisemester och har ni tur kanske det till och med kan bli lite läsvärt! (hoppas kan man ju alltid...)

tisdag 17 februari 2015

Gong Xi Fa Cai


På torsdag är det dags igen - då kliver vi in i getens år och här pågår förberedelserna för fullt! Det är så mycket som ska hinnas med för de som firar denna högtid. I Singapore firas ju de flesta högtider, men just Chinese New Year är den största och den som man märker av mest som utomstående. (Eftersom det har blivit rätt många inlägg om just den här tilldragelsen genom åren så har jag den här gången valt att förskona er som läst om allt det här tidigare genom att bara länka till tidigare inlägg, så ni som blir lite nyfikna kan bara klicka er vidare och läsa mer)




Det är lite svårt att undgå då affärerna dignar av saker man "måste ha", till exempel ett jätteupplag med apelsiner. Apelsinerna är ett måste eftersom man ska "idka byteshandel" med dem under firandet. För att inte glömma de timslånga köerna som uppstår då alla tålmodigt väntar på att få köpa rätt fläsk...


Ja, det kinesiska nyåret för med sig mycket och det är fantastiskt kul att få ta del av det, men att göra det lite sådär på avstånd är ingen nackdel då det känns som om det är ett sjå som till och med överstiger våra förberedelser inför julen. Man ska sopa ut det gamla, vilket förutom att det ska städas även innebär att man helst ska köpa nya saker hem och man ska ha nya kläder. Gissa om det här innebär att alla affärsinnehavare kan frossa i stigande försäljningssiffror? Åtminstone känns det som det är så med tanke på folkmängden som rör sig i affärstäta områden den här tiden på året.


Chinatown är naturligtvis inget undantag, här är det i vanlig ordning totalt hysteriskt under veckorna innan firandet. Hela stadsdelen dignar under pyntet och är klätt i rött och guld och naturligtvis är det i år getterna som dominerar det hela. Den röda färgen är av mycket stor betydelse, och om man skulle vilja veta varför, så är det legenden om Nian som ligger bakom det hela.


Det finns fler "måsten" och mer eller mindre mysko traditioner (sagt av undertecknad som tycker det är helt ok att hoppa runt ett lövförsett kors och låta som en groda en gång om året...), och många handlar om mat. man får till exempel inte dela maten innan det är dags att äta, därför säljs fiskar och ankor hela. 



En annan viktig tradition som man håller på med flera veckor innan, det är det där med att "tossa mat", att man slänger en vackert arrangerad hög med mat upp mot taket med och samtidigt önskar sig något inför det nya året. Torkade melonkärnor finns i alla möjliga kulörer och är väldigt bra, inte minst om man vill ha många barn. Mer om det finns här.


Apelsinträden finns överallt och säljs i mängder. Körsbärsblommor och någon slags "jättevide" pryder också många hem de här dagarna. Lucky bamboo är ytterligare något som pryder hemmen till nyåret.




Ja, det är mycket att tänka på inför bytet av djur, och i det här fallet getens ankomst! Att ha sett och upplevt det här på nära håll så många gånger har verkligen varit jättehäftigt, men vi gör i år som vi gjort ett antal år tidigare. Vi "rymmer" härifrån under själva firandet och den extra ledigheten. I år går färden till Filippinerna så imorgon kväll sitter vi förhoppningsvis på en strand på en filippinsk ö och tittar på havet. och det känns som ett helt ok alternativ till att stanna här och äta hel fisk och tugga på melonkärnor...





Gong Xi Fa Cai