Bland stränder och konstnärer i Barcelona

Som sagt, Barcelona är verkligen en stad som har något för alla och definitivt ett mekka för den konstintresserade. Det finns flera konstmuseer av vilka inte vi gjorde speciellt många, men en runda bland Picassos tavlor gjorde vi i alla fall.

Här hänger det en fantastisk samling av hans verk och för egen del blev det en mycket spännande vandring bland hans tavlor där det visade sig många överraskande alster som jag inte hade en aning om att han hade gjort. Nu fick man inte fotografera inne på museet så några tavlor blir det inte, men jag lovar att det fanns målningar (och annat) som, i alla fall inte jag, skulle ha gissat på Picasso som upphovsman till.

Nu är det ju tur att det alltid finns andra typer av konstverk att fotografera om man rör sig i en stad, men jag är rätt säker på att även om det kan bli ett läckert konstverk av en dörr med lite lappar på,så är upphovsmannen till detta troligen inte lika rik som herr Picasso var...

Vill man kombinera stadssemestern med bad är Barcelona ett ypperligt val. På cirka tio minuters promenadväg från La Rambla finns de sju stränder som tillsammans utgör en sträcka på närmare fem kilometer. Med tanke på hur mycket folk det fanns på stranden nu är det säkert rätt fullt under de varmaste månaderna. Just nu var det inte så många som valde att bada, så gissningsvis var det inte så varmt i vattnet.

Nu var det inte bara soldyrkare på stranden, utan det fanns även ett stort antal personer med ett ändå större antal saronger och andra käcka saker till salu och jag antar att även de ökar i samma takt som badgästerna. Och med tanke på alla "Michael Kors-väskor" som fanns till salu efter vägen borde det lagret vara tömt för länge sedan...

Även en tur upp med linbana upp till berget Montjuk blev det. Här finns bland annat ett Miro-museum och OS-arenan som man kan besöka om man skulle vilja det. Här finns även  Castell de Montjuic varifrån man har en fantastisk utsikt över Barcelona med omnejd.

Fortet som byggdes på toppen av berget under 1600-talet är även det värt ett besök och återigen, ett fantastiskt byggnadsverk.

Jag måste säga att ett bra sätt att få en uppfattning om en ny stad och se olika delar är att ta en av alla de där olika "hop on hop off-bussarna" som trafikerar vägarna i tid och otid. Det är verkligen ett sätt att känna sig som en ärketurist, men, som sagt, ett bra sätt att få en bra överblick.

Vi tillbringade en dag med att åka runt de båda slingorna som fanns och att passa på att kliva ur på några av de platser som låg lite längre bort. Annars var det promenadavstånd till det mesta. Och om man inte vill åka just sådan buss så finns det ju alltid tunnelbana eller "vanlig buss" för att ta sig runt. Vi passerade väldigt många kända (och mindre kända) platser och byggnader  och bland annat tog bussen oss via Barcelonas bredaste gata, den 11 km långa La Avenida Diagonal, som går diagonalt från öst till väst. Här finns stadens dyraste lägenheter och enligt guiden som vi hade i öronen under bussturen kan man här få sig en bostad för i runda slängar mellan 6 och 30 miljoner, bara så ni vet...

Eftersom Catalonien planerar att gå till val den 1/10 så var det en hel del uppståndelse kring detta, även om jag nästan tror att ni hörde mer om det här i Sverige jämfört med hur mycket vi såg. Det som skvallrade mest om vad som komma skall var alla catalonska flaggor som hängde från balkongerna tillsammans med alla "si-flaggor".

Några av de mest kända byggnaderna i staden besökte vi också, mer om det kommer...

Barcelona

Efter att ha kommit hem igen efter en knapp vecka i Barcelona förstår jag de som säger att det är en stad som det är lätt att tycka om. Den gav verkligen mersmak. Här finns en stad som verkligen har allt: kultur, underbar arkitektur, shopping, god mat, vackra stränder...med andra ord, en stad som har något för alla!

Det tog inte lång tid innan jag insåg att gå omkring i Spaniens näst största stad skulle innebära väldigt stora risker för en stundande nackspärr. Så många underbart vackra byggnader! De utsmyckade husen betydde att det var väldigt svårt att inte gå och stirra upp mot fasaderna för att beundra alla figurer och andra detaljer som husfasaderna pryddes av.

När det gäller just den detaljen har jag nog hur många bilder som helst, men det är ju inte helt säkert att ni tycker det skulle vara roligt med hur många sådana bilder som helst, så det blir bara några stycken av det enorma överflöd av sådana motiv som lyckades fastna på bild.

Vi bodde på ett litet mysigt hotell på en liten tvärgata till La Rambla så den promenerade vi naturligtvis några gånger. Bara att titta på stenläggningen av den var en upplevelse, det var nästan risk för sjösjuka eftersom marken gungade trots att förnuftet sa att det var en vanlig slät promenadväg.

I ena änden av den berömda gågatan står en mäktig staty av Columbus som pekar ut över havet. Varför han pekar och åt vilket håll finns det ett antal åsikter om, så det enklaste är troligen att nöja sig med att han pekar ut över vattnet.

En bit in på gågatan ligger den stora marknaden La Boqueria där man hittar allt möjligt läckert och färgglatt. Precis som sig bör så kan man hitta det mesta och det är en plats jag kan roa mig väldigt länge på genom att bara gå och njuta av alla färger. Skulle man dessutom bli sugen på något kan man här endera köpa sig en "lite annorlunda godisstrut" eller slå sig ner för att få sig en kopp kaffe eller ett glas cava med "lite tilltugg".

Om man promenerar hela La Rambla kommer man till Plaza de Catalunya, men innan man når torget ser man blommor och ljus som lagts ut för att hedra de som föll offer vid den fruktansvärda händelsen i augusti då en skåpbil mejade ner ett antal människor just på La Rambla.

Om man viker av från den breda och raka gågatan kommer men in i de gamla kvarteren och där tar definitivt de breda och raka gatorna slut. Här finns det underbara trånga gränder och fantastiska byggnader, mysiga restauranger och alla möjligheter i världen att gå vilse om man inte har begåvats med något lokalsinne. Fast om man ändå ska gå vilse är det här en helt ok plats att göra det på.

Många uteserveringar finns det att välja på och underhållning blir det - var så säker! Nu kan det handla om underhållning av olika slag eftersom det är gatumusikanter med varierande instrument och fallenhet för det hela. Nu ska det villigt erkännas att de flesta är duktiga på det de gör, men ibland kanske det skulle vara lite trevligt utan också, i alla fall om man ska tro banderollen som satt på ena husväggen ovanför...

Som sagt, Barcelona har mycket att erbjuda, och det kommer mera...

En golfsommar

Visserligen var det ingen fantastisk sommarvärme i år, men det har varit torrt, så med andra ord en riktigt bra golfsommar! Det har alltså blivit en hel del av denna vara under de månader som passerat. Många tidiga morgnar och många rundor med varierat resultat, precis som sig bör.

De flesta rundorna har spelats på "hemmaplan" och med tanke på hur grönt och fint det har varit på slutet av sommaren är det nästan så det är glömt hur det såg ut de där första rundorna i början av maj...

Nu är det ju absolut så, att det tar mycket tid och mycket annat blir eftersatt då man underhåller sig med denna, av somliga kallade, variant av "primitivt jordbruk", men det är inget dumt sätt att tillåta sig att låta bli att göra nyttiga saker - jag lovar! Tänk vad många gånger vi inte hunnit med att städa, handla, klippa gräset eller något annat nyttigt bara för att vi tillbringat dagen på någon golfbana. Och vet ni, ingen har tagit jobbet från oss, så det är bara att göra någon annan dag ;)

Sedan är det ju ett sätt att se andra delar av landet också, förra veckan bestämde vi oss för att lämna hemmaplan och begav oss till Läckö. Nu är det ju visserligen även där en golfbana med 18 hål, och för den oinvigde kan det säkert te sig väldigt likartat, men nu är det inte det, och det är kul att se de där 18 hålen på andra platser ibland, bara så ni vet.

Just den här gången passade vi på att roa oss med lite kultur samtidigt, så vi besökte även Läckö slott innan vi styrde tillbaka mot Värmland.

Ett väldigt trevligt utflyktsmål vid Vänerns strand. Nu hade vi inte tid att göra någon djupdykning i slottets historia, eftersom även den här gången så var det golfen som tog mest plats, men jag måste säga att slottsbesöket smakade mera så det kan nog bli en ny utflykt dit nästa sommar.

Nu ska vi bege oss söderut några dagar, med start i morgon ska den kommande veckan spenderas i Barcelona. En stad som stått på "väntelistan" ett tag så det ska bli väldigt kul. Återkommer väl så småningom med en liten rapport därifrån.

El Choco

Boken "El Choco" är en av flera böcker om svenskar som hamnat i fängelse på andra platser och fått uppleva den skräck och fasa det för med sig. Här är det den unge Jonas Andersson som 2002 tas på Bolivias flygplats på väg hem till Sverige med tre kilo kokain i bagaget och blir dömd till att spendera åtta år på San Pedro-fängelset i Bolivia.

Under sin fängelsevistelse får Jonas besök av journalisten Marcus Lutterman som senare kommer att skriva boken om "El Choco" som var Jonas smeknamn i fängelset. Här beskrivs tiden före, hur det kommer sig att den ungen svensken bestämmer sig för att smuggla kokain till Sverige, hur han blir arresterad på flygplatsen och allt han upplever under fängelsetiden. Hur det är att vara mitt i den helkorrumperade fängelsemiljön och hur han försöker överleva genom att få dagarna att gå fram till då han blir villkorligt frigiven och lyckas fly. 

Det är absolut en fängslande(!) bok med tanke på hur livet innanför murarna beskrivs. Hur Jonas får kämpa för sin överlevnad och ur han mot alla odds klarar sig genom åren i det bolivianska fängelset. Den är också intressant med tanke på hur världspolitiken vävs in och man får en uppfattning om vad som händer runt omkring. Det som dock ligger boken i fatet är det sätt den är skriven på. Jag gillar inte det korthuggna sätt Lutterman använder sig av och det känns som om mycket upprepas om och om igen. Det kan vara så, att det finns en mening med det, men för egen del gjorde det att boken blev tjatig och efter ungefär halva hade jag tröttnat. Det är ett mycket intressant ämne, men jag skulle nog säga att det finns ett antal bättre böcker att välja som behandlar samma tema.

En helg i Stockholms skärgård

Sommaren som gick bjöd på en hel del höjdpunkter även om det fanns lite mer att önska av vädret som var. Nu hade vi ju ändå sådan himla tur att vissa aktiviteter prickades in helt perfekt, och en sådan var den julihelg som spenderades i Stockholms skärgård.

För undertecknad var det första gången jag befann mig i den "huvudstadliga övärlden" och det var en underbar helg på ett underbart ställe. Att tillbringa en helg i den fantastiska miljön, tillsammans med ett härligt kompisgäng med den gemensamma nämnaren Singapore då vädergudarna gjorde allt för att vi skulle få det bra, kan bara inte gå fel, det kan bara bli såå bra.

En av Stockholms skärgårds sisådär 24 000 öar av skiftande storlekar heter Gåsö, och det var där vi befann oss. Jag har förstått att det är en rätt (!) stor skärgård som sträcker sig ungefär 15 mil utefter kusten, men att det är aningen diffust då definitionen "Stockholm skärgård" kan variera något. Men stor är den och många öar är det...

Vi tog oss till Älgö för att därifrån bli hämtade med båt eftersom det är det enda sättet att ta sig till den rätt lilla, i stort sett, bilfria ön Gåsö.

Att sitta i ett ombyggt litet båthus och titta rakt ut i farleden är en magisk känsla. Ni vet, återigen, den där rogivande känslan man får av att titta på vatten.

Det var kanske inte riktigt lika rogivande att bada i det måttligt uppvärmda vattnet, men ett morgondopp måste man ta när tillfälle ges, det är alltid lika skönt - i alla fall efteråt!

Middagen intogs sedan på den inglasade verandan. Och nu handlade det om en riktig inglasad veranda. En sådan där som finns på gamla hus, där man ska sitta i en stol och lyssna på transistorradion som spelar signaturen som meddelar att det är dags för sommarprataren samtidigt som det surrar om en humla som av misstag hamnat på insidan av fönstren. Det är väl sommar om något är det!

De flesta hus i skärgården är idag fritidshus och befolkas mestadels sommartid. Men det finns säkert ett antal familjen Grankvist som roade ser på då sommargästerna i form av familjen Melkersson anländer, precis som i Astrid Lindgrens älskade Vi på Saltkråkan...

Buddhas hand

Bara för att jag numer befinner mig på svenska breddgrader och för närvarande hör regnet smattra mot fönstret och måste ha lampan tänd i taket för att jag ska se något, bara för att det är så, ska ni inte tro att ni slipper Singapore. Det är ju trots allt så, att det finns ett antal väntande inlägg som aldrig hann bli publicerade, så det kommer väl att dyka upp lite singporianska varianter då och då. Plus att det säkert kommer att vara så, att jag vill återuppleva något ibland och då finns ju risken att det kan bli någon slags egen önskerepris, vem vet...

Ett av de inlägg som stod på väntelistan var det om "Buddhas hand", så här kommer en presentation av en minst sagt mystisk frukt:

Buddhas hand är en slags citrusfrukt och den har ett svenskt namn, nämligen sötcitron. eller suckatcitron. Det officiella namnet är citrus medica, men något säger mig att det inte används speciellt frekvent någonstans. Nu kan det ju vara så att ett flertal av er, precis som jag själv, inte hade hört talas om, än mindre sett, den här frukten tidigare, men den finns alltså, bara så ni vet!

I den kinesiska världen symboliserar den lycka och välgång (som så mycket annat!) och offras i templen till Buddha. Då ska helst "fingrarna" på frukten sitta ihop och inte spreta omkring på något osymmetriskt vis, utan det ska se ut som en hand i bön, då blir det hela så mycket bättre.

Frukten kan även användas i medicinskt syfte, bland annat mot sjösjuka och lung- och tarmproblem. Det är inte speciellt mycket saft i den, utan det är mest torrt fruktkött och att använda den i matlagning och till bakning ska gå alldeles utmärkt. Även till att göra limoncello ska den passa bra.

Nu vet jag inte hur vanlig den är här, jag har som sagt aldrig sett den tidigare och om jag har förstått det hela rätt, så finns det två varianter, dels den asiatiska modellen med "fingrar" och sedan en annan modell där "fingrarna" växer ihop så det inte alls ser ut som en hand. Men som sagt, jag har inte så himla stor erfarenhet av just den här frukten, men en speciell frukt är det och i Singapore är den mer än vanligt förekommande runt det kinesiska nyåret precis som så mycket annat som bringar lycka och välstånd under resten av året...

Med Albert i baksätet

”Med Albert i baksätet” av Homer Hickam är ”en nästan sann historia” som berättas av sonen till huvudkaraktärerna i boken, Elsie och Homer.

Bokens tredje huvudkaraktär är alligatorn Albert, en bröllopspresent från Elsies stora kärlek som hon aldrig lyckats glömma. På något vis finns han ändå närvarande tack vare Abert som Elsie ger all sin kärlek. En dag töttnar Homer och ställer ett ultimatum till sin hustru, nu måste hon välja, honom eller Albert. Efter noga övervägande väljer hon ändå sin make, men på ett villkor, Albert måste köras ”hem” till Florida, vilket Homer till slut går med på.  Det hela resulterar i en historisk resa genom 30-talets Amerika där paret råkar ut för diverse händelser och möter ett antal historiska personer.

Det är en lätt underhållande bok där man visst kan småle lite här och där, men det blir för mycket av de dråpliga händelser som troligen är där för att lyfta boken. Den påminner lite om Jonas Jonassons 100-åring till viss del, och ideerna påminner lite om varandra, men som sagt, det blir lite för mycket av allt.

Lite av behållningen är den historiska resan genom USA, i alla fall om man som jag, kanske inte har så mycket med i bagaget då det gäller just den biten.

En lättläst, kanske inte alltför engegerande, bok. Lagom sommarläsning på stranden eller i hängmattan, alternativt uppkrupen i soffan under en filt när regnet smattrar mot fönsterrutorna.

Long time no see...

Ooops vad tiden runnit iväg sedan sist! Närmare bestämt är det snart två månader sedan jag publicerade något. Så länge har jag inte "varit tyst" sedan jag startade det här projektet med att blogga. Det har inte på något vis varit medvetet, utan det har bara blivit så. Sommaren har varit full med olika aktiviteter på samma gång som det känns som om vi inte gjort något speciellt alls sedan vi kom hem från Balchik.

Inget speciellt, men ändå en hel del... Mycket golf har det blivit, uppackning av kartonger som så småningom anlände från Singapore, några dagar i Stockholms skärgård, många härliga dagar i sommarstugan, ytterligare några dagar i Stockholm med firande av dotter som fyllt 30... Ja, som sagt, en hel del utan att för den del har varit "något speciellt"...

Trots att det har regnat väldigt lite så känns det ändå som om vi lurats på sommaren. Det blev aldrig någon riktig värme, och de ljumma sommarkvällarna lyste med sin frånvaro. Inte heller fick vi några varma och sköna morgnar utan det var mer hög och klar höstluft. Men det är väl som det är, vädret kan vi inte göra så mycket åt...

Hos oss verkar det i alla fall som om hösten kommit ordentligt. Just nu regnar det, och regnar, och regnar...fast det är klart, lite värme på den här nederbörden så kan det väl kanske bli läge för ett antal skogspromenader med svampkorg på armen framöver.

Sedan har jag lyckats plöja ett antal böcker så jag ligger lite efter med mina bokrapporteringar om jag säger så. Det här betyder att det får väl bli ett antal inlägg med tillbakablickar från sommarens aktiviteter blandat med ett antal bokinlägg ett tag framöver. Och nej, förhoppningsvis ska det inte ta ytterligare två månader innan det händer något!