fredag 31 juli 2015

Svenska hemlisar

Det sägs ju att "inget ont som inte har något gott med sig" och det kan man väl säga om den här sommaren. Allt regnande har ju gjort att svampen växer så det knakar. Nu är väl i och för sig det bara gott om man uppskattar att leta svamp, men det är ju trots allt rätt många i vårt avlånga land som roar sig med detta ibland, varav jag är en.


Just det här med svamp, främst då kantareller, har något magiskt över sig. Att ha sitt eget kantarellställe i skogen är väldigt speciellt och bara möjligen den man tycker extra mycket om kan får reda på var det är.

Annars är ju det en av sakerna man inte frågar, nämligen var någon har hittat sina kantareller. och om man skulle drista sig till att fråga, så får man något svävande svar tillbaka att det är "borta vid åsen" eller något liknande. För att vara helt på den säkra sidan att vederbörande inte hittar dit så har man innan man svarar säkerställt att "borta vid åsen" innefattar ett område av sisådär två kvadratkilometer. För tänk om någon skulle hitta till mitt kantarellställe!

Nu finns det faktiskt riktigt bra kamrater som berättar, eller kanske till och med visar, sina fyndplatser, men då inträder ytterligare en oskriven regel. nämligen den att man går inte ensam tillbaka och vittjar någon annans kantarellställe! Och skulle man mot förmodan göra det så gäller det att det är vid en tidpunkt då man absolut inte riskerar att bli ertappad. Plus att man efteråt behöver brottas med ett mycket dåligt samvete, för just det gör man bara inte som regelrätt svensk! För tänk bara känslan när sedan kompisen kommer och berättar att någon redan plockat alla gula läckerheter och du måste stå där och hålla med om hur hemskt detta är samtidigt som du vet varifrån alla nyinfrysta kantareller kommer från...


Nej, det är bara att gå ut i skogen och leta reda på dina egna fyndplatser och hålla dem hemliga och njuta av att det bara är du i hela världen som hittar just till de platserna...

måndag 27 juli 2015

"Lilla huset i Bulgarien"

Det blev en resa till Bulgarien i år också även om det ett tag som ut som om det inte skulle bli av. Inte så länge dock, men fem dagar i värmen tillsammans med döttrarna blev det, och som sommaren utvecklat sig här på hemmaplan så är inte det där med värme helt fel...


"Det lilla huset i Bulgarien" ligger mitt mellan den mysiga staden Balchik och turistorten Albena vid Svarta havskusten. För er som inte har läst dem tidigare, och som inte känner till området, finns tidigare inlägg med fler foton och mer information om såväl Balchik som Albena här och här.


För att ta sig till den här delen av Bulgarien flyger man lämpligast till Varna, varifrån det är cirka fyra mil till Balchik. Den här gången testade vi ett för oss nytt flygbolag, nämligen Serbia Airlines från Stockholm med mellanlandning i Belgrad. Helt ok bortsett från att det var mindre bra tider, men om man letar efter billiga avgångar är det smällar man får ta!


I år blev det mycket promenerande. Det löper ju en underbart vacker strandpromenad hela vägen från Balchik till Albena. Nu ska det väl sägas att den är väl inte sådär väldigt välordnad hela vägen på grund av allt kraftigt regnande som området utsatts för. Vägen har bitvis rasat så det var ett litet äventyr att försöka ta sig fram på slingrande stigar som trampats upp i de raserade partierna. Men det gick, och fram kom vi!


Mycket bad blev det vid stranden i Albena, en sex kilometer lång sandstrand med vit finkornig sand. Om man vill så finns det tillgång till solstolar med parasoller, men man kan också göra som vi gjorde. Köpa sig en liten parasoll och slå upp i början av stranden där det inte finns några hotell och inga stora solstolsområden. Däremot finns det små restauranger utmed hela stranden där man kan få sig något gott till livs.


Det blev naturligtvis också ett antal besök i Balchik. Dels för att handla lite, och dels för att äta på några av de mysiga restaurangerna som ligger på rad utmed havet. Bulgarien är ju fortfarande ett land där det är billigt för oss svenskar. Speciellt att äta och dricka ute.


Sedan avnjöt vi givetvis nyplockade solvarma tomater och gurka från trädgården. En trädgård där det finns väldigt mycket mer, men där vi troligen inte heller i år kommer att befinna oss då det är dags att skörda vindruvor och fikon, men något annat år ska vi väl lyckas med detta... Nu går vi mest omkring och bara tycker det är fantastiskt med allt som växer och speciellt mysigt är det nog med alla vindruvsrankor. (Ja, det är någon som tar hand om och sköter trädgården, vi är ju liksom inte där så ofta...!)


Lite grönsaker åkte faktiskt med i bagaget hem, så några ekologiska chopskasallader ska det väl kunna bli här hemma också!


Jag har sagt det tidigare, och säger det igen, Bulgarien är trevligt och prisvärt. För er som inte varit där och vill prova något nytt så är det absolut ett resmål att ha i tankarna när ni planerar nästa semester. Och för er som förknippar Bulgarien med Sunny Beach - sluta med det, det finns en annan sida också!


Den här gången spelades det ingen golf, men om någon vill veta mer om det, så finns lite info och läckra bilder från Thracian Cliffs, en mycket spektakulär och vacker golfbana utanför Balchik här.

lördag 18 juli 2015

Mot varmare breddgrader

Eftersom det inte duggar sådär jättetätt med härligt varma och soliga sommardagar i år så gäller det att ta tillvara de vi får. Då det utlovades fint väder i två(!) dagar efter varandra så beslutade jag mig för att spendera dessa två i stugan. Det är ju faktiskt härligare att vakna upp till blå himmel och strålande sol där jämfört med i stan.


Kvällen var underbart vacker med färger som speglade sig i vattnet, däremot var det inte speciellt varmt utan det var mysigare inomhus, men det är ju inte heller helt fel att mysa i stugvärmen, även om det känns lite fånigt att behöva tända kaminen och levande ljus i mitten av juli.


Och visst blev det ett uppvaknade till strålande sol och en fantastisk dag. Däremot var det lite optimistiskt att tro att det skulle vara härligt badbart i sjön. Visst var det badbart, men inte härligt! Det blev en sådan där "snabbt i och ändå snabbare upp-variant".


För övrigt så sitter jag här och efter att ha läst tidningarna funderar över om man kan göra precis vad som helst och kalla det konst. Jag tänker på den amerikanske konstnär, Michael Mandiberg, som tydligen har skrivit ut Wikipedia och säljer det som ett konstverk. Det handlar om 7 437 böcker med 1,5 milj artiklar fördelade på 5,2 miljoner sidor! Det är ju tur att vi övriga försöker spara på papper så att det blir lite över till någon konstnär som bestämmer sig för att använda pappret till något...

Det om detta... Nu är jag i alla fall tillbaka i stan. Idag ska jag packa väskan för att tillsammans med döttrarna bege mig till Bulgarien i några dagar, så i morgon styr vi mot Balchic och förhoppningsvis lite mer sol och värme än vad som erbjuds just nu på hemmaplan.


torsdag 16 juli 2015

Finbesök i Karlstad

Nu har vi fått finbesök i stan minsann! Ostindienfararen Götheborg är här och hälsar på. Det stora och pampiga skeppet har lagt till hamnen för att kunna beundras av oss under några dagar.


För er som inte vet något om farkosten (vilket inte jag heller gjorde för några dagar sedan!) kan jag berätta att det är en kopia, byggd så nära originalet som möjligt, av det skepp tillhörande Ostindiska kompaniet som förliste utanför Nya Elfsborgs fästning 1745.


Skeppet som byggdes 1738 hann göra tre resor till Kina innan det mötte sitt öde. Den sista resan tog hela 30 månader på grund av ett antal stopp med ogynnsamma vindar, och då de äntligen nådde Sverige igen med all sin last, då förliste skeppet, en ynka kilometer från land.


Man lyckades dock rädda hela besättningen och en tredjedel av lasten, men resten blev kvar i havet tills 1984 då några eldsjälar började rädda det som var kvar och fick iden att bygga en kopia för att försöka ta sig till Kina.


På nationaldagen 2003 sjösattes skeppet och nu seglar det runt på en slags turné och visar upp sig. Det är det största segelskepp som rört sig på Vänerns vatten och visst är det maffigt där det står till allmän beskådan med sina 58 x 11 meter och master som sträcker sig 47 meter upp i luften. Det är lite så man förväntar sig en flagga med en dödskalle och tillhörande benknotor samt en ögonlappsförsedd pirat som står högt uppe bland masterna.


Som sagt, en mycket pampig farkost och visst är det fantastiskt att några verkligen lyckades med det de föresatte sig den dagen man kom på att försöka bygga upp det förlista skeppet igen och att man fick allt att fungera. Bara en sådan sak som att få alla snören(!) på rätt plats verkar vara en bedrift av modell större i min värld!


Kul att vi fick vara med och se den och i morgon seglar hon vidare för ytterligare beskådan i någon annan Vänerhamn...


tisdag 14 juli 2015

Back on track!

Nu var det längesedan! Så här länge har jag nog inte bloggpauserat sedan jag började med det här påfundet, men nu är jag alltså tillbaka!


Vad jag har sysslat med? Ja, med risk för att kallas nördig, så har väldigt stor del av sommaren tillbringats på golfbanan. Fast å andra sidan har det väl inte direkt varit någon sommar som lockat till alltför många stranddagar så varför inte...


För första gången har jag deltagit i "Femdagarsgolfen", vilket är en hyfsat stor tävling som går av stapeln på fem olika banor runt omkring i Värmland under fem dagar. Tävlingen har funnits i 20 år och "hyfsat stor" innebär i det här fallet att det handlar om fyra klasser med 150 deltagare i varje och de 40 bäst placerade i varje klass går vidare till finalen den femte dagen. Nu tänkte jag skryta lite också och faktiskt tala om att undertecknad tog sig till finalen, vilket var en rätt stor skräll om jag får säga det själv. Då det kan vara svårt att upprepa den prestationen så får det nog vara bra med detta, "been there done that", så nästa år får det nog vara, fast det är klart, man ska aldrig säga aldrig...
Nu var det väl inte bara den veckan som det blivit golf, det har ju hänt ytterligare några gånger om man säger så, och några fler lät det väl bli.


Vi har haft några härliga veckor här hemma tillsammans. Maken har ju tillbringat sina semesterveckor på hemmaplan (eller bortaplan, lite beroende på hur man ser det), båda döttrarna har varit hemma i omgångar och vi har haft besök av kamrater som sovit här och naturligtvis umgåtts med alla härliga kompisar här hemma.

Vi har varit i stugan och i stan om vartannat och visst har det även varit några underbara soldagar så att hängmattan kunnat utnyttjats. med andra ord har vi haft några underbara sommarveckor tillsammans, veckor som varit både intensiva och underbart avslappnande på samma gång. Nu har dock alla återvänt så det blev plötsligt väldigt tomt och tyst.



Nu har jag inga större problem med att hitta något att roa mig med, så det är inte så synd om mig, och dessutom upptäckte jag igår att skogen börjar fyllas med mat, så nu kan jag ju varva golfen med svamppromenader - och förhoppningsvis blir det mer hängmatta och bad innan sommaren är över.


Plus att det fortfarande finns många ljusa sommarkvällar att njuta av...