2017 i ord och bild

Då är det återigen dags att summera året som gått. Jag måste erkänna att det för egen del är väldigt roligt att gå tillbaka och se vad som hände under det gångna året, och alla mina tillbakablickar är ett sätt för mig själva att komma ihåg och är det någon som vill hänga på genom min årsresa 2017 så är ni mycket välkomna att göra så!

januari

Det nya året skålades in vid Medelhavets strand i Cannes.

Innan vi lämnade Frankrike hann vi även med en dagsutflykt till Monaco.

februari

I februari firade vi det kinesiska nyåret och välkomnade tuppen som nu tog över efter apan.

Vi passade även på att göra en weekendtur till indonesiska ön Bintan för lite avkoppling och golf.

mars

En månad som gick lite i resornas tecken. Det började med att ena dottern kom till Singapore och vi åkte till Koh Samui i Thailand där vi spenderade några härligt lata dagar.

Sedan åkte jag till Bali på en fyra dagars härligt avslappnande yogaretreat i Ubud.

Mars månad avslutades med en resa till Maldiverna...

april

...där vi till vågskvalp och palmer firade vår 30-åriga bröllopsdag.

Jag avslutade min promenad runt Singapore

innan det var dags att packa och säga farväl till landet där vi spenderat nästan åtta år.

maj

Efter återvändandet till Sverige blev maj en månad som till stor del spenderades i sommarstugan med ljusa (dock inte så varma) kvällar med matlagning á lá svensk sommar.

juni

Midsommar och de två efterföljande veckorna tillbringades i "vårt lilla gökbo" i Balchik i Bulgarien med mycket sol, bad och god mat.

juli

Äntligen anlände möblemanget från Singapore! Förutom att sortera kartonginnehåll och packa upp saker vi inte ens kom ihåg att vi hade så blev det även en tur till Stockholms skärgård tillsammans med singaporevänner.

augusti

Augusti blev en hyfsad avslutning på sommaren vädermässigt även om de ljumma sommarkvällarna fortfarande lyste med sin frånvaro. En härlig kväll för picknick på en ö i Vänern blev det i alla fall.

Ytterligare en tur till Stockholm blev det också, den här gången för att fira äldsta dottern på hennes 30-årsdag.

september

I september styrde vi kosan till Barcelona och insåg att det är en stad som har mycket att bjuda på.

oktober

Den svenska sommaren förlängdes då en kamrat och jag åkte till Cannes och njöt av några dagar med svensk högsommarvärme och god mat.

november

Även november innebar en resa till Cannes med mer god mat. Den här gången passade vi även på att hyra bil och se oss omkring i bergen runt omkring. Bland annat besökte vi den mysiga byn Saint Paul de Vence.

december

Årets sista månad bjöd på några få fantastiskt vackra dagar med sol och snö.

Karlstads torg julpyntades med upplysta vargar,

tomtarna intog sin plats och det blev jul precis som det bör.

Ett fantastiskt år är till ända och nu ser vi fram mot nästa!

Gott Nytt År!

Halsduksmatchen

Julhelgen har passerat och nyår närmar sig med stormsteg. Vår julhelg blev en lugn och skön tilldragelse utan att något julhysteri gjorde sig påmind. Vi har i princip "bara varit" hela helgen och det är en sysselsättning som absolut inte ska underskattas! Tyvärr har snön lyst med sin frånvaro i den här delen av vårt avlånga land och hur det är, så är det betydligt mysigare om det är lite vitt på marken. Men man kan väl inte få allt man vill...

Igår firade vi juleslutet med att gå på ishockey. Jo då, så kan man också göra. Om någon inte vet vilket lag man håller på i Karlstad så kan jag meddela att det är Färjestad, så det var det laget vi åkte iväg för att se köra över Malmö. Nu gick det inte riktigt som vi hade önskat, men återigen, man kan inte alltid få allt man vill...

Igår var det dags för den årliga "halsduksmatchen", det vill säga att alla får en halsduk som man sedan ska vifta med för att Löfbergs arena ska färgas grön och vit till glada sånger och hejarop.

Säga vad man vill, men atmosfären och stämningen är häftig när drygt 8000 personer sjunger och hejar samtidigt som de  viftar med sin grön-vita halsduk. Visst hade det varit kul med en seger, men stämningen var god i alla fall och nästa gång, då...

Selfies

"Selfies" är Jussi Adler-Olsens sjunde bok i serien om avdelning Q på Köpenhamnspolisen som handhar gamla fall och återigen får polisen Carl Mörk och hans följeslagare Assad något att bita i.

Titeln anspelar på de unga tjejer som står i fokus. Samtliga arbetslösa med samma handläggare på socialen, alla vill de leva ett liv i sus och dus, dock utan att arbeta. Deras handläggare, Anne-Line, är dödligt trött på tjejerna som lever på samhället utan att ge något tillbaka och då hon får ett cancerbesked tar hon beslutet att hon ska rädda samhället undan dessa utsugande parasiter.

Den här gången spelar Carls och Assads kollega Rose en stor roll då hon hamnar i en djup psykos, vilken gör att hon kommer att bli mer indragen i de pågående mordutredningarna än någon kunnat förutspå. Ju längre utredningen pågår, desto mörkare blir Roses förflutna.

Många trådar finns som samtliga på något vis möts då det drar ihop sig mot upplösning, precis som det ska vara...

"Selfies" är, precis som de andra böckerna i serien, en spännande deckare som ibland kryper lite under skinnet på läsaren. Däremot så tycker jag inte att det är någon av de bästa av böckerna om avdelning Q, men eftersom jag lyssnat med Stefan Sauk som uppläsare, så blir den i alla fall fantastiskt bra och underhållande. Om man tycker om den här typen av böcker och ännu inte läst någon av Adler Olsens böcker om Carl Mörk på köpenhamnspolisen rekommenderar jag absolut att göra det, men i så fall välja någon av de tidigare i samma serie.

God Jul

Så har vi kommit fram till dan före doppardan så det känns som läge för att skicka ut en julhälsning till alla vänner runt om. Jag var väldigt nära att skriva "virtuella vänner", men efter att ha kollat upp den egentliga betydelsen på ordet ångrade jag mig, så det blev till "alla vänner". Eftersom ordet "virtuell" betyder "skenbar", något som egentligen inte finns, så stryker jag det, några skenbara vänner vill jag inte ha, så det här är en julhälsning till alla riktiga vänner ;)

I år pryds torget i Karlstad av en vargfamilj som lyser upp tillvaron. Om ni frågar mig så är det en väldigt trevlig ljuskälla och man blir lite glad av att se den. Nu är det inte alla som uppskattar den, utan valet av motiv har gett upphov till ett antal diskussioner, det är ju så, att vargen är alltid en källa för känsloyttringar, bevisligen även i form av ljusprydda stålkonstruktioner. Att valet föll på just varg kan annars verka rätt logiskt med tanke på att den råkar vara Värmlands landskapsdjur, men allt kan ju ältas och vändas ut och in på om man vill det...

Men som sagt, nu är det dags att säga God Jul, och det görs med hjälp av våra obligatoriska tomtar som varit med ett antal år och som alltid pryder sin plats då det drar ihop sig. Numer har de även fått sällskap av vår "direktimporterade singaporianska julpudel". Huruvida en sådan behöver finnas i varje välsorterat hem då det drar ihop sig mot jul lämnar jag osagt, men hur som helst:

God Jul till er alla!

Hoppas ni får en riktigt bra julhelg

Ljusshow i adventstider

Ära vare dramat - det är panoramat
av vårt släktes liv
med dess nöd och nöjen, sorg och lust och löjen
kamp och tidsfördriv

Det var så han skaldade vår värmländske Gustav Fröding vid invigningen av Karlstads teater år 1893. Att byggnaden är vacker råder det ingen tvekan om, och att den dessutom har ett fantastiskt läge vid Klarälvens strand gör ju inte saken sämre, och en sådan där vacker vinterdag som vi hade under den gångna helgen blir den ändå vackrare.

Under första adventsveckan visades det för andra året i rad en ljud- och ljusshow av den grafiske designern Jan Brånå. En fantastisk show som verkligen gjorde själ för sitt namn.

Under en vecka hade alla hågade karlstadbor chans att se showen två gånger, och det var många som tog chansen.

Museieparken fylldes med människor som beundrade skådespelet på teaterfasaden. Det var såväl musik som skådespeleri och massor av färger.

Eftersom vi missade de hela föregående år då vi befann oss på varmare breddgrader var det något vi sett fram  emot att se och det var verkligen något speciellt. Tyvärr är det svårt att återge det hela med hjälp av några mobilfoton, men ni får tänka er lite pampig musik och en fantastisk färgsprakande färgshow i 3D så kanske ni är en bit på väg mot sanningen.

Ile Sainte Marguerite

På cirka 15 minuters avstånd med båt från Cannes ligger ile Sainte Marguerite, en ö dit man kan ta sig med båt för en trevlig dagsutflykt. Båten avgår med jämna mellanrum från hamnen i Cannes och i november då vi åkte var det ingen större rusning efter biljetterna utan det fanns gott om plats, såväl på båten som på ön.

Sådär någon gång kring Medeltiden skulle ön enligt legenden ha fått sitt namn efter en nunna med namnet Sainte Marguerite.

På 1600-talet byggdes det fort som man idag kan besöka och som numer är ett museum med inriktning mot det maritima. Till den största delen finns här de fynd som gjorts då man hittat sjunkna skepp i närheten. Och med tanke på allt som fanns till beskådan så är det ett ansenligt antal båtar som gått till botten i den här trakten.

Här kan man även besöka de fängelsehålor där diverse "fula fiskar" har hållits fångna. Bland annat satt här den mystiske mannen med järnmasken, om vilken det finns ett antal myter om vem det var. Nu är det faktiskt så, att det fortfarande inte finns någon som säkert vet vem det är, så den gåtan är fortfarande olöst.

Nu var det inte sådär himla spännande att se hans cell, för det fanns absolut inget annat än just en cell. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig, men kanske något mer än det.

Eftersom det var november och väldigt lite trängsel, så hade vi hela borggården för oss själva. Eller i alla fall nästan själva, det var vi tillsammans med väldigt många fåglar som, med tanke på antalet mänskliga besökare, hade det väldigt lugnt och skönt.

Det finns en by bestående av 20-talet hus, till största delen bebodda av fiskare.

Här finns även ett par restauranger, men när vi var här var allt stängt, så det var enbart medhavd matsäck som gällde.

Någon iordninggjord boulebana såg vi inte, så här fick det spelas på stranden, för boule spelar man oavsett förutsättningar!

Om man skulle vilja det, så går det att gå runt den cirka en gånger tre km stora ön genom att följa stigen utmed vattnet.

Det är förutom den härliga strandremsan med väldigt klart vatten, gott om skog om man skulle föredra det. En liten insjö finns också där det är gott om fåglar för den som tycker det är kul.

Nu måste man inte ha en massa olika mål med sin utflykt hit. Det är härligt bara att vandra runt utefter vattenkanten och njuta av de vackra vyerna. Jag kan nog aldrig få nog av just det där med havet, segelbåtarna och de snöklädda alperna i bakgrunden, det är en vy som är svårslagen.

Helt klart en trevlig dagsutflykt och det kan ju hända att vi gör om den när det blir varmt i vattnet så man kan leta reda på en liten vik där man kan passa på att njuta av Medelhavet genom att befinna sig i det.