Changi Beach Park

Singapore är som bekant en ö. En ö är som bekant omgiven av vatten och det borde i rimlighetens namn resutlera i ett antal stränder. Så är också fallet när det gäller Singapore. Här finns massor av stränder. Tyvärr är det väl ingen av dem som lockar sådär väldigt mycket till bad, men de är fina som rekreationsområden, och vatten är ju alltid vatten...

Att stränderna inte direkt inbjuder till bad har dels att göra med att här finns en av världens största hamnar och ni kan tänka er själva anhopningen av fartyg som hela tiden trafikerar vattnen, dels närheten till flygplatsen där ca 150 000 människor ska lyfta eller landa varje dag med hjälp av flygplan som drar sitt strå till stacken då det gäller "inte så badvänligt vatten".

Hur som helst, bad eller inte, så är stränderna en härlig oas, bort ifrån stadens enorma puls. Här kan man få lugn och ro, sitta på en bänk och filosofera eller ta en lång och härlig promenad utefter strandkanten.

"East Coast Park" är nog den som är mest känd och som de flesta tänker på om man säger strand här i Singapore. Den är jättefin och härlig. Den är också den strandpark där det är mest människor. Vill man hitta ett lugnare alternativ så är "Changi Beach park" ett ypperligt val.

Det är en strandremsa på ca 3.5 km där man kan få lugn och ro och bara vara, vilket kan vara väldigt skönt ibland. På helgerna söker sig många av lokalbefolkningen hit för att bada (jo då, många gör det), fiska, ha pickninck eller bara sitta på skuggan under en palm.

Att campa är inte tillåtet, men att slå upp ett tält över dagen är helt ok.

Det finns också stora grillplatser där det kan dukas upp för hela familjen och söndagsmiddagen kan intas i det fria.

Trots att det inte lockar mig till bad, så är det ett härligt ställe att ta sig till. Att sitta och titta på vatten är alltid rogivande, oavsett om det handlar om vatten som kluckar mot klippor, skummande vågor som slår in med ett brusande eller en sandstrand där tidvattnet tyst drar sig ut, så är vatten alltid vatten...

Nyttig favorit

Det finns så många goda frukter och det är en ren fröjd att gå och handla på en marknad som dignar under alla möjliga olika sorters exotiska frukter. Här finns så många goda frukter av alla de slag och att bara kunna frossa i dem allihop till en billig penning känns så lyxigt.

Jag har en hel hög med favoriter i fruktvärlden, men en av de allra bästa är nog ändå pomelon. Denna underbara gigantiska citrusfrukt! Jag hade upptäckt den redan innan vi flyttade hit, men nu har jag insett hur den kan smaka, och jag måste säga att lite skillnad var det...

För er som missat denna frukt kan jag berätta att det är den största citrusfrukten med sina 15-25 cm i diameter och en vikt på 1-2 kg. Den växer i Sydostasien och här används den till mycket, allt ifrån mat till salvor.

Man tar bort det tjocka skalet och sedan "skalar" man klyftorna med ett mer eller mindre vackert resultat, sedan är det bara att äta och njuta. Smaken påminner lite om en söt grape och efterlämnar en liten smak av beska i munnen.

För skojs skull så kikade jag runt lite på nätet, och om man ska tro allt jag hittade där, så är det bara att börja stoppa i sig massor av denna vara, så ska ni se att vi alla kommer att må jättebra! Pomelon ska nämligen vara:

Full av C-vitamin och oxidanter.
Ha hög fiberhalt, inget fett (det hade vi väl aldrig gissat!) och låg kalorihalt.
Den är bra för hjärtat, stärker immunförsvaret och om man tuggar i sig den långsamt hjälper den mot baksmälla.
Den förhindrar åldrande.
Tillsammans med röd ingefära kan man göra en salva som lindrar artrossmärtor.

Nu förtäljer inte historien vilka mängder vi måste tugga i oss för att vi ska bli friska och vackra tonåringar, men det kan ju i alla fall inte vara fel att ha den som favoritfrukt...

Fredagsförmiddag med golf

Här sitter jag och ska summera dagen medan ni där hemma i Svedala precis dragit er ur sängen eller anlänt arbetet och börjar längta efter fredagsfikat. (Nu kan det ju vara så, att när ni läser det här har ni återvänt hem efter en arbetsdag och istället väntar på fredagsmyset, men oavsett så tänker i alla fall jag summera min fredagsförmiddag nu.

Här har det varit en fredag i golfens tecken. Kul men ack så svettigt! Med en luftfuktighet på runt 80% och 30 graders värme innebär det att innan man ens kommit ut på banan så rinner svetten efter ryggen och det uppenabarar sig sådana där härliga mörka fläckar någonstans i höjd med nedre delen av behån. (Att det gärna blir svettansamlingar där, kan ju bero på att de där som fyller behån är mer långa än små och toppiga...)

Så trots att man kör "latmansstilen" och åker bil, så ser man ut som om man avverkat minst ett maratonlopp. Jag kan väl få säga till mitt försvar, att jag skulle gärna gå trots värmen, men det är helt enkelt så att man får inte gå, utan måste ta bilen. Fast ok, det är lite kul det med, det påminner lite om att köra radiobil och det gör man ju inte så ofta numer.

Det finns ju fler skillander om man jämför att spela golf här med att roa sig på samma sätt i Sverige. Här  kör du bilen till "bag drop", och där dyker det genast upp någon som glatt lyfter bagen ur bagaget medan du parkerar bilen. Sedan på något underligt vis hamnar golfbagen där den ska vara, bak på golfbilen och det är bara att tuta och köra. Likadant när du kommmer tillbaka, "någon" fixar allt då med så man behöver inte lyfta ett finger själv. (Mer då än själva spelet, för det får jag ju fortfarande fixa för egen maskin)

Eftersom jag har en känsla av att de flesta av er (troligen samtliga!) inte bryr sig speciellt mycket om hur själva golfen gick, så det struntar jag helt enkelt i att rapportera om.

Däremot kan jag ju berätta något som jag säkert har nämnt vid ett flertal tillfällen tidigare, att en golfklubb här inte bara en golfklubb. Här finns tennisbanor, swimmingpool, spelautomater, biografer, och allt annat man kan tycka är nödvändigt att ha på en golfklubb. Så skulle man tröttna på golfen kan man ju alltid roa sig med något annat käckt! (Under förutsättning då att man är medlem naturligtvis, så jag får snällt hålla mig till klubba och boll...)

Under en runda brukar jag roa mig rätt bra med att fota alla djur som dyker upp, men idag var det inte så många. Bortsett från de fåglar vi såg som inte ville sitta så still så de kunde bli plåtade, så var det "bara" två stora ödlor, men de befann sig båda i vatten innan jag ens hann tänka kamera, så idag blir det bara några bilder från banan. Och ja, byggnaderna på den sista bilden är färdigbyggda, och ja det bor folk där!

Vårkänslor på distans

Idag blir det ett inlägg som egentligen inte har så mycket med Singapore att göra alls, utan mer om att befinna sig någon annanstans, vad som nu är "någon annanstans"...

Det har varit vårdagjämning och bilder med vårblommor och sol basuneras ut på facebook, instagram och bloggar. Just sådana bilder kan göra att jag känner den klara härliga vårluften och jag kan känna hur vårsolen börjar värma ordentligt där man sitter på en stol insvept i en filt och avnjuter en kaffe i solhörnet. Härliga tider!

Ok, jag har sol och jag har blommor och jag har värme, men jag har ingen vår! Ja, jag saknar årstiderna och det är troligen en bidragande orsak till att jag ibland längtar hem till Sverige och att jag har väldigt svårt att tänka mig att bosätta mig någon annanstans för alltid. Missförstå mig rätt, jag skulle inte vilja vara utan åren utomlands, aldrig i livet, men det finns för mycket jag saknar hemifrån.

Lite vårsentimalitet såhär på torsdagsmorgonen alltså. Det kan lätt bli det när vi har haft besök och de lämnat oss igen. Det blir alltid så tomt och saknaden av allt det svenska gör sig mer påmint just då. Plötsligt blir saknaden efter nära och kära så påtaglig och tomheten känns inifrån på ett väldigt speciellt vis. Att inte ha familjen på ett ställe kan vara jobbigt, och ibland känns det att vi är väldigt långt bort. (Vem vet, jag kanske var vallhund i ett tidigare liv!)

Nu är det ju i alla fall så att vi kommer att få ytterligare besökare innan sommaren är här, och sedan är det ju nästan dags att styra näsan hemåt för sommarvistelse, så egentligen är det inte ett dugg synd om mig!

Och om jag börjar bläddra i almanackan så är det snart midsommar och då vänder det ju igen så då behöver jag ju inte bekymra mig över saknade vårupplevelser...

Om det finns en lösning 

på problemet är det

onödigt att oroa sig

Om det inte finns en lösning

på roblemet är det

meningslöst att oroa sig

                           (Dalai Lama)

Mord, Missiler och Mycket annat

Det spelar nog ingen större roll var i  världen man befinner sig när det handlar om tidningsrubriker. Det där med vad som är viktigt eller ej. Ibland kan jag bli lite mörkrädd när jag börjar fundera över vad det är vi egentligen bryr oss om, och vad det är som säljer.

Dagens Straits Times (dagstidning i Singapore) är inget undantag. På nätet kan man få "Breaking News" med en rubrik och några rader om vad det gäller och dagens fyra första breaking news klockan 8.00 i Singapore var följande:

"Singaporian found dead in Brisbane hotel room"
"North Korea fires mid-range ballistic missiles into sea, Says South Korea"
"Search for MH370 resumes off Australia after weather improves"
"Gwyneth Paltrow, Chris Martin splits up"

Här kan jag känna att vad har Gwyneth och Chris här att göra över huvudtaget (jag vet inte ens vilka de är!), är det verkligen en nyhet värd att sätta in tillsammans med de övriga? Men som sagt, den säljer säkert den också, och någonstans måste det ju finnas människor som förfasar sig minst lika mycket över deras havererade äktenskap som över Nordkoreas missiler...

Om vi nu ska fortsätta på den inslagna vägen artister, så kan jag berätta att det uppenbarligen inte är någon nackdel att bli till åren kommen i den branschen. Här har nämligen Rolling Stones stått för de dyraste konsertbiljetterna någonsin! I mitten av mars kunde de lyssnas på till biljettpriser som låg mellan
1250 - 3500 sek. Visst är det fantastiskt att några som inte direkt kan kallas ungdomsidoler kan uppträda för de priserna, och tydligt är att det finns de som tycker de är värda de pengarna för ett par timmars beskådande.

Fast å andra sidan såg jag tio i topp när det gäller dyraste konsertbiljetterna i Singapore och här platsade även ett par andra som funnits med ett tag i form av Eric Clapton och Eagles.

Annars när det gäller dyra biljetter så är det dyraste som prånglats ut här när G-Dragon (som jag inte heller vet vem det är, men det är tydligen någon sydkoreansk sångare och stor idol) höll konsert i Singapore och 20 personer fick träffa honom före konserten "privat" för att ta foton, för vilket de betalade 5000 kronor per styck!

En liten fråga som jag kan tycka är lite spännande i sammanhanget är hur många av de ungdomsidoler som finns idag kommer fortfarande att stå på en scen och dra fulla hus om 50 år?

Växthus i kolossalformat

En av de nyare parkerna här i Singapore ligger precis vid Marina Bay Sands, ni vet det där båtliknade hotellet med poolen där man "simmar över kanten". Parken är mycket spektakulär och något av det mest speciella är naturligtvis de höga "stålträden". Mer om själva parken och dessa träd finns i ett gammalt inlägg om Gardens by the Bay, men den här gången tänker jag koncentrera mig på de två jätteväxthus som finns i parken.

Det ena heter "Flowerdome" och här kan man hitta växtlighet från olika världsdelar, allt ifrån petunior och pelagoner till kaktusar och palmer. Lite speciellt måste jag säga att det känns att vandra omkring och se människor vara helt fascinerade av hängpelagoner och flitiga lisor, fast jag antar att det är ungefär samma känsla som när någon ser mig hysteriskt fotografera en kokospalm eller en orkidé...

Dessutom fanns just nu en utställning som bygger på "Rosornas krig" och i samband med den finns ett 60-tal olika sorters rosor till beskådan.

Växthus nummer två kallas "Cloud Forest" och inrymmer bland annat världens högsta inomhusvattenfall på 35 meter som är täckt av vegitation av alla möjliga slag.

Här kan man ta hissen upp till toppen av "berget" och vandra nedåt för att följa hur vegitationen ändras från 2000 m ö h till det tropiska höglandet.

Som så mycket annat här, så förundras man mycket över hur någon ens kommit på idén, och ändå mer över att idén förverkligats. Och det är en rätt fantastisk vandring nedför "berget" genom faunan som finns ovan molnen.

Fuktigt är det och lite småkyligt, men mycket fascinerande.

Nu finns det en hel del kvar i den här parken att upptäcka, så det lär bli fler besök, och det är mycket troligt att ni kommer att få ta del av det som upptäcks då också.

Egenmäktigt förfarande

Romanen "Egenmäktigt förfarande" av Lena Anderson vann augustipriset 2013 i kategorin Årets svenska skönlitterära bok. Det är en bok som jag skulle tippa kommer att användas  som utgångspunkt för många diskussioner om manligt/kvinnligt, sexuella relationer och utnyttjande av olika slag.

Huvudpersonen,  poeten och skribenten Ester Nilssons liv ändras drastiskt den dag hon ombeds att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. Hon blir upp över öronen kär och gör allt för att få denne man att bry sig om henne. Hon slutar bete sig som den förnuftiga och rationella människa hon egentligen är och börjar ägna sin tid åt att tråna efter en man som inte alls har samma behov, utan tar det hela på ett helt annat sätt.

För att ta till en klyscha och göra det enkelt för mig, så kan man väl säga att talesättet "kärleken är blind" definitivt får ett ansikte i den här boken. Det är en bra bok som kan läsas på flera sätt och ses ur olika synvinklar. Personligen hade jag väldigt höga förväntningar efter att ha hört så mycket fantastiska kommentarer om den, men jag ska i ärlighetens namn säga att jag blev lite besviken.

Boken är bra och klart läsvärd, men jag hakade upp mig mycket på alla långa och krångliga meningar. Ibland kändes det som om det var alla orden som hade betydelse och inte sammanhanget. För mig blev det "för mycket av det goda". Trots att jag tycker mycket om ord och jag tycker om omskrivningar och utsvävningar så blev det här tyvärr lite i mesta laget för min del...

Fantastiska Gili T

Även den underbara ön Gili Trawangan fick naturligtvis ett besök även den här gången. Och det är en helt fantastisk ö! Precis som vid förra Lombokbesöket, blev det bara en dagsutflykt dit, men även den här gången hittade vi tillbaka till "vår" lilla strand vid hotellet där jag semestrade hösten 2012.

Den lilla restaurangen är precis lika mysig, stranden lika härlig och sköldpaddorna är kvar på samma ställe. Med andra ord kändes det rätt bekant och helt ok att spendera en dag där. Enda problemet är väl att det smakar mer...

Det som är olikt sig och det som förändrats sedan vi var där, är ju alla de små strandbarerna som revs, och den långa muren som byggdes har nu växt in i grönska. Om man inte visste om att den inte fanns överhuvudtaget för ett par år sedan, skulle man nog inte tänka på den alls.

För er som vill, och som kanske inte "var med mig" för två år sedan, finns bilder på hur det såg ut när muren precis byggts här, och nu vet jag och även fler av er, att det gick inte så bra med de små butikerna och barerna utan att samtliga revs.

Jag vet, precis som naturligtvis de drabbade gjorde, att det var byggt på "state land" och att det inte var alldeles lagliga byggen, men om det nu inte ska göras något mer åt saken, utan det bara har rivits och lämnats kvar som små ruiner och stenhögar så kan man ju fundera över till vilken nytta. För det var ju oerhört mycket trivsammare innan stenhögarna. Fast frågan är, om det inte händer något snart så kanske det kommer att ploppa upp nya små "beachbarer" utefter strandkanten, vem vet...

...och i Sade står tiden fortfarande still...

Även den här resan till Lombok innebar ett besök i Sasakbyn Sade. Precis som jag beskrev byn för ett år sedan, så är det byn där tiden stått still. Här gifter man sig med sina kusiner (ingen får gifta sig utanför familjen), män och söner sover för sig och kvinnor och döttrar för sig. Männen är lantbrukare och kvinnorna väver och man är självförsörjande. Och över alltihop regerar hövdingen i byn.

Här finns guider som visar tillströmmande turister runt och berättar om livet i byn. Och enligt uppgift finns det ett antal byar av det här slaget på Lombok. Vid vårt förra besök berättade vår guide att de skötte om barnens skolgång själva, medan de nu går i "vanlig" skola. Elektricitet fick man indraget för tre år sedan, och på tv-apparaterna som finns har man två kanaler att välja mellan.

När man vandrar omkring är det kvinnorna som sitter utanför sina hus, flera med munnen full av "betel leafs". Man hackar nötterna från betelpalmen, blandar hacket med kryddor och kalk, rullar in det i löven som sedan tuggas. Den används som medicinalväxt och stimulansia och som blandad med saliv bildar en röd färg i munnen. Detta innebär att det sitter ett antal glada rödtandade kvinnor utefter husväggarna.

De här byarna har sina egna lagar och följer sina egna regelverk. Men lite kan man ju inte låta bli att undra hur länge det kommer att fungera. Kommer det att hända något när barnen hamnar i vanlig skola med andra barn och när de har tillgång till tv. Och frågan är ju hur länge kusinerna kommer att räcka till...

(Om någon vill veta mer, finns lite fler fakta och siffror i inlägget från mitt förra besök.)

Tillbaka på Lombok

Efter mitt andra besök på den Indonesiska ön Lombok kan jag bara bekräfta det jag sa efter förra gången, det är en jättemysig ö. Lugn och trevlig med härliga och vänliga människor. Eftersom det bara är ett år sedan förra besöket, tänkte jag försöka låta bli att upprepa det jag skrev då, så för den som är nyfiken på det, så finns det här.

Det blev naturligtvis ett antal återupplevda platser. Senggigi, den lilla kuststaden där vi tillbringade kvällarna såväl förra gången som den här, är inte så stor, så visst hamnade jag på samma ställen som sist. Vissa platser var sig helt lika, medan andra ställen hade förändrats ordentligt.

Även den här gången åkte vi under lågsäsong. vilket gör att stränderna i princip kändes öde, och jag vet att jag sa det efter förra resan, och jag säger det igen, vill man handla så är priserna här mycket prutbara på grund av att antalet turister inte är många den här tiden. Sedan är det klart, att om man bara reser med handbagage, så går det ju inte att få med så mycket - på både gott och ont!

Att bara promenera utefter strandremsan i Senggigi innebär många härliga samtal med de som bor och arbetar här. Alla är vänliga och de flesta är även mycket pratsjuka. Och den kombinationen gör att en sådan promenad för med sig många nya trevliga bekantskaper.

Att sedan, efter en sådan promenad, slå sig ner på någon av strandrestaurangerna för att bara insupa atmosfären är helt fantastiskt. Att se fiskarna bli mötta av sina familjer när de kommer in med sin fångst, att lyssna på havet när vågorna rullar in och se molnen byggas upp mot de blå bergen i horisonten och njuta av de ljuvliga ljumma vindarna. Att bara kunna sitta så utan någon tid att passa, det känns så fantastiskt och lyxigt, så det är väldigt enkelt att längta tillbaka så fort man lämnat platsen...

Eftersom Senggigi-stranden vätter åt väster så har man även en fantastisk solnedgång som med fördel kan insupas tillsammans med fantastiskt god mat på någon av de strandrestauranger som finns.