"Varmt välkommen till Karlstad"...

...så står det vid infarten till vår stad, och det är ju trevligt, även om det igår var allt annat än varmt! Årets Kristihimmelfärdshelg kommer definitivt inte att gå till historien som någon av våra varmaste, och troligen har det funnits någon kallare också, men det känns som en klen tröst just nu. De åtta grader och regn som gårdagen bjöd på kändes liksom sådär när det snart är dags för juni att göra entré...

Nu får jag kanske erkänna att det här är väl mer vanligt än det jag (och troligen ett antal fler personer) jämför med, nämligen förra året som i ärlighetens namn ska sägas hör mer till ovanligheterna än vad dagens väderutsikter gör. Om man tänker på det, kan jag inte låta bli att fundera lite på vem som kom på metaforen "vacker som en dag". procentuellt sett så är det troligen fler dagar som är fula än vackra, men ändå så tycker vi att det är ett helt naturligt uttryck.

Förutom det så tror jag att de flesta andra vädermetaforer anspelar på sämre väder så den "vackra dagen" kanske finns som en slags motvikt till "orosmoln som tornar upp sig", alla som är "snabba som blixten", eller allt som "står som spön i backen". Jag får väl fundera lite till någon gång när jag känner mig sysslolös så kanske jag kan komma på någon mer vacker vädermetafor.

"And now over to something completely different", uttrycket som en underbar brittisk humorgrupp en gång myntade, nämligen en nyöppnad bar/restaurang här i stan. Det finns rätt gott om den varan måste jag säga, men det är ändå spännande när det öppnar något med ett lite annat koncept. "Carlstad ölhall" har nyligen slagit upp sina portar här i stan och nu har vi testat den.

Den finns tidigare i Örebro (då med ett annat namn, och vilket det är får ni räkna ut själva!), och idén är att ha många olika ölvarianter varav väldigt många är lokala. Med andra ord ett litet "ölmekka" för den hågade.

En kul idé och ett trevligt ställe så det lär bli fler besök. Här finns verkligen hur många ölsorter som helst, även i alla tänkbara prisklasser. Även om det skulle vara lite spännande att känna vad de där riktigt dyra varianterna smakar, så är det mycket tveksamt att det någonsin kommer att hända. Jag erkänner att jag inte hade en aning om att man över huvudtaget kunde komma över öl i de prisklasserna. Men som sagt, ett mycket trevligt ställe.

Som en liten parentes så kan jag berätta att jag nog nu fått en av de bättre "spamkommentarer" jag någonsin fått, nämligen "Wow - vilka foton!", och eftersom just det inlägget var totalt fotofritt så har någon misslyckats rätt kapitalt...

Det kyrilliska alfabetet

Det där med bokstäver kan ju se lite olika ut, beroende av var någonstans i världen man befinner sig. Och de där bokstäverna kan ju vara mer eller mindre enkla att förstå. Bulgarien är det enda EU-land som använder sig av kyrilliska, men annars delar de alfabetet med rätt många människor i vår vida värld. Det äldsta kända exemplet på sådan här skrift är från en gravinskription från 943.

Det är ett antal såväl slaviska som icke-slaviska språk som använder sig av kyrilliska, bland annat ryska, vitryska, serbiska, ukrainska och ett antal av de länder som tidigare ingick i forna Sovjetunionen. Och som sagt, i de där krokarna bor det ju en hel del människor. Sedan är det ju inte så att alla länder har exakt samma alfabete. Bulgariska till exempel har 30 bokstäver medan ryska har 33. Nu är ju inte det så konstigt, samma fenomen finns ju faktiskt när det handlar om vårt eget alfabete också. Vi har ju några extra bokstäver som inte andra har, ni vet de där med en massa prickar och ringar över. Gubbar av olika slag ser dock väldigt lika ut världen över.

Kyrilliska bokstäver är lite kul så tillvida att ibland kan man faktiskt gissa sig till vad det står trots att en del bokstäver ser ut precis som våra, men visar sig vara en helt annan bokstav än den man tror. Eftersom vi väldigt ofta har med oss kamrater som pratar språket och som kan tyda skrifterna är det inget stort problem, men när man är ensam så kan det bli lite problematiskt, det är ju inte alltid man förstår vad det står. En beställning på restaurang kan bli väldigt spännande eftersom det man tror man har beställt inte alltid visar sig överensstämma med verkligheten. Nu är ju det mesta gott, så det är väl ingen större panik, men spännande.

Att förstå en vacker dikt (eller vad det nu kan vara!) är lite mer problematiskt, men det kan ju räcka med att skylten är vacker.

Att det är vägen till fotbollsstadion som är utmärkt med en liten träskylt är kanske inte heller så enkelt att förstå om man inte vet.

Men det är väl lite av just det här som är charmen med att resa, att det inte är som hemma och att det kan vara små utmaningar här och där.

Fel skrivningar... Lite funderingar från en hög stadielärare

Jag tycker det är kul med språk och väldigt intressant med ursprung och olika uttryck. Det finns kanske en anledning till mitt yrkesval (språklärare), och tur är väl det, för annars skulle det troligen varit mindre kul att gå till arbetet.

Det är trots det inte sådär jätteofta jag agerar språkpolis, det är inte så mycket som triggar igång den ådran hos mig. Det finns dock ett undantag, och det är den klassiska särskrivningen. Jag erkänner att jag har väldigt svårt för just det och jagar gärna detta fenomen och ägnar onödig tid till att irritera mig över att det förekommer. 

Han blev lämnad ensam för att han var en skum tomte

Det är säkert så som många säger, att det går att förstå ändå, och det gör det, men visst finns det tillfällen då man kan fundera lite extra. Ni vet exemplet på den där arbetssökande som avslutar sitt personliga brev med att "Jag har bra grund med ingen vidare utbildning". Kanske inte helt säkert att personen får jobbet...

Jag tänker inte fortsätta radda upp exempel, men däremot så har jag konstaterat att det inte är något nytt fenomen. I helgen då vi var på tekniska museet i Stockholm hittade jag en bok i en monter som bevisar just detta. 

En bok från 1862 som plötsligt får mig att fundera över om det är någon idé att fortsätta agera särskrivningspolis. Det verkar ju som om det inte är ett problem man kan få bukt med på några få år om man säger så...

Lite ta-bort-kaffe, kanske??

Att språk förändras över tid är ju inget nytt, det sker hela tiden, det är bara att acceptera. Om det inte skulle vara så skulle vi fortfarande stava en massa ord med extra bokstäver, som dufva och hafva och det känns ju rätt bra att det inte är så.

Numer så dräller vårt svenska språk av ord och uttryck som är väldigt influerade av engelskan. Och om man börjar tänka efter är det kanske tur för det skulle kännas lite mystiskt att trava in på fiket och fråga om de möjligen har ta-bort-kaffe att sälja. Att ta med ego-pinnen för att ta en bild under snöbräde-åket skulle även det vara lite konstigt att säga, för att inte tala om att efter åket knalla in på efter skidåkningen-stället och fråga om de har glad timme där...

Frågan är vad man skulle få om man frågade efter en hundpåse på restaurangen...

Hur många är det som flugit och tänker att man visar upp sitt gå-ombord-kort när man går genom grinden till flygplanet? Ordet ekonomiklass är i och för sig ett ord som faktiskt används, men frågan är hur många som använder sig av affärsklass? Erkänn att det låter lite bättre att boka en biljett i business class jämfört med i affärsklass.

Att fråga efter en refillförpackning känns ju faktiskt väldigt mycket bättre än att fråga om det finns en förpackning för återfyllande, eller att gå in och beställa en piercing jämfört med en genomborrning. Att äta rawfood låter ju även det lite häftigare än att leva på råmat. Sedan kan jag inte låta bli att undra hur länge det kommer att finnas några kvar som vet vad en muffins är, numer äter man ju istället cupcakes till kaffet.

Om man skulle vilja grotta ner sig i det här så finns det långa listor med ord som vi adopterat och använder hela tiden, de flesta utan att tänka på det över huvudtaget. och det är faktiskt så att alla ord är inte nya, det finns även uttryck som använts under en längre tid. Det är ju faktiskt så, att jag gissar att det inte är så många som tänker sig att jorden bildades vid den stora smällen, och visst låter det lite bättre (och lite mer spännande) att det handlar om the Big Bang.

Jag ska försöka ge mig här, även om jag har en känsla av att jag skulle kunna hålla på rätt länge, men risken finns att det skulle bli oerhört tjatigt i längden, för de här orden tar liksom aldrig slut. Men har ni inget annat för er i kväll kan ni ju alltid ta en tur till träningslokalen för att ta ett pass på korstränaren och lite kroppspump innan ni går hem och strömmar en film...

Som sagt, jag är absolut av åsikten att språket ska ändras och jag har inget mot det, jag tillhör även de som tror att vi kommer att skriva dom istället för de och dem inom en rätt överskådlig framtid. jag kan även acceptera (även om det sitter långt inne) att vi kommer att godkänna apostrofer på ett icke-svenskt sätt (Svensson's restaurang istället för Svenssons restaurang), men det jag aldrig kommer att vika mig för, det är särskrivningar! Det spelar ingen roll vad någon säger eller hur mycket röda streck det blir i rättstavningsprogrammen, det är skillnad på en mörkhårig sjuksyster och en mörk hårig sjuk syster...

Singlish lah?

I ett rätt tidigt skede av mitt bloggande skrev jag om mina mer eller mindre chockartade tidiga kontakter med det spännande språket Singlish som talas i det här landet. Jag har skrivit om det fler gånger så för många av er är det inga nyheter egentligen att detta "mysko språk" talas i ett land där engelska ska vara officiellt språk och talat av alla. Sanning med modifikation? Absolut!

Efter dryga fyra år börjar jag dock vänja mig, men jag har fortfarande fruktansvärt svårt att prata med någon i telefonen. Det bara går inte, utan här är det mail som gäller om jag ska förstå och vara säker på att det inte ska uppstå missförstånd. (Vilket i och för sig inte alltid är säkert ändå...)

För er som tycker det skulle vara lite intressant att läsa mer om detta språk som har total avsaknad av grammatik och där man bara säger det nödvändigaste (och ibland knappt det!) så finns en det en underbar webb-sida med mer info här: Why Singlish is so Efficient

Det kan ju vara ytterligare något trevligt, annorlunda och för de flesta av er totalt onödigt vetande att fylla på ramminnet med! Trevlig fortbildning!

Speak English, lah?

Engelska är ju som bekant ett av fyra officiella språk i Singapore (de övriga tre är kinesiska, malajiska och tamil) och eftersom engelska även är officiellt affärsspråk så borde det språkmässigt vara ett väldigt lätt land att bo i. Detta är dock en sanning med modifikation, så enkelt är det inte...

I ett av mina tidiga inlägg skrev jag om singlish, som man kallar språket som faktsikt pratas av de flesta här och det påminner visserligen om engelska, men så mycket mer, nja...

Efter alla fruktlösa försök att försöka förklara vägen för taxichaufförer genom att uttrycka sig med meningar som "if you keep left in the roundabout and take the next road to the right you will..." och mötas av en min som ser ut som om jag påminner om något som ramlat ner från mars, är det bara att krypa till korset och ändra meningen till "next left!" och då få en leende taxichaufför i framsätet som nickar instämmande och säger "Ah, next left, lah!"

Jag har även gett upp alla "onödiga" ord vid frågor av olika slag, numer har jag fallit in i det staccatoliknande uttryckssättet; "Have any more?" "Not have"! En konversation som ungefär betyder att varan som efterfrågades, inte fanns...

Om min engelska utvecklats under de tre år vi bott i detta engelsktalande land? Not have, lah!!

Bo-ord

Jag sitter och bläddrar lite i en härlig bok om Sverige och svenskar, nämligen "Xenophobe´s guide to the Swedes, och skrattar för mig själv. Mycket kul finns det, som man inte tänker på, utan det "bara är så". Ibland måste man se saker ur andras synvinklar för att inse att de finns.

Det jag fastnade för just nu, var ett avsnitt om svenska språket och alla våra "bo-ord". Ni vet, sambo, särbo, mambo och alla de där som plötsligt finns och som kan rätt besvärliga att förklara för en person som inte pratar svenska.

Jag blev lite nyfiken och kollade upp orden lite närmare och det var väl föga överraskande att såväl sambo som särbo finns med i SAOL, de är ju allmänt vedertagna vid det här laget. Det som dock gjorde mig lite förvånad, var att även ordet mambo finns förklarat, och för er som mot förmodan inte vet vad det är, så är det en "person som bor kvar i föräldrahemmet". Däremot fanns det ingen ålder angiven, så jag vet inte om det heter så hela tiden, eller om man blir mambo den dag man blir myndig, eller vad det är som gäller.

Sedan har vi ju ytterligare ett ord som troligen står och knackar på pärmarna till SAOL och vill komma in, och det är väl kombo, ni vet det man är när man bor tillsammans med en kompis. Vad det gäller utvecklingen för gruppen bo-ord i framtiden, om den även kommer att innefatta ord som delsbo och turbo, det återstår att se...

Engelska som officiellt språk...Good, Lah?

Allt är väl inte så enkelt som det verkar...det är ju svårt att föreställa sig, att om man ska bosätta sig i ett land som har "engelska som officiellt språk", kommer det att innebära att man inte förstår vad som sägs i telefonen (om inte den andra parten är utlänning precis som jag och råkar prata engelska!), inte kan göra sig förstådd i en del affärer med mindre än att både armar och ben används eller att vara tvungen att visa upp lappar på vart man vill bli körd när man sätter sig i en taxi.

Nej, jag kan ju inte direkt påstå att min engelska utvecklas av att försöka prata med singaporianer, tvärtemot så innebär det att man får kapa bort allt onödigt, och det är mer som att förpassa sig till något slags tidigt språkstadium med två- och treordsmeningar. (det påminner lite om det sätt indianerna pratade på, när man lekte indianer och cowboys som liten) Jo då, jag kan acceptera och förstå att man talar en annan sorts engelska än den vi talar. Däremot har jag svårt att acceptera att, om man utger sig för att vara ett engelskspråkigt land, personalen som arbetar i ett stort varuhus utefter den stora turistgatan i landet inte förstår språket!

Ok, ok, lite gnälligt kanske, men det är lite tråkigt att behöva säga ett ord (max två) i taget för att få en expedit på Orchard Road att förstå ungefär vad jag menar, jag skulle ju bara ha en liten gryta... Det gjorde ju inte heller saken bättre, att ha använt alla ord för denna vara som jag kunde komma på och att ha vevat i såväl armar som ben en bra stund, äntligen ha lyckats få expediten att förstå vilken sorts gryta jag skulle ha, då skiner hon upp och ler igenkännande och säger glatt "No have"!

Like, Lah? No much...

(Jag har berört det här tidigare under rubriken "Singlish" som finns under ettiketten "Singapore allmänt" om någon är mer intresserad av detta! Eftersom jag fortfarande har vissa brister i mitt tekniska kunnande, så kan jag inte göra en direktlänk, annars hade jag naturligtvis gjort en sådan...)

Singlish

I Singapore pratar man engelska! Himla bra för alla som kommer hit och kan språket! Inga problem alltså...trodde jag, fast alldeles enkelt visade det sig inte vara. Här pratar man nämligen "Singlish"! Första gången jag hörde det trodde jag att det var ett skämt, men så var inte fallet! I Singapore har man skapat ett språk med detta namn. Visserligen inte ett officiellt språk, men inte desto mindre, ett språk som talas och som man kan hitta ordböcker/guider till.

                                            

Min första ordentliga kontakt med Singlish var när jag skulle försöka få tag i en busskarta - vilket visade sig inte vara alldeles enkelt - men efter att ha blivit hänvisad till alla möjliga ställen, hamnade jag till slut framför en glaslucka, bakom vilken det satt en  kvinna som var måttligt intresserad av min närvaro. Jag frågade på min allra bästa engelska, med alla möjliga artighetsfraser inbakade (precis som sig bör om man har lärt sig korrekt engelska), med påföljden att kvinnan tittade på mig, skakade på huvudeet och sa "No have!" och med det var konversationen slut. Något snopen lommade jag därifrån, i tron om att detta var en mycket otrevlig kvinna, men nu har jag lärt mig att det inte var så, det är på det viset Singlish talas.

Detta språk lider total brist på onödiga ord och är helt befriat från grammatik. Det vore troligen en dröm för alla svenska elever, tänk er själva att slippa allt vad do-omskrivning innebär! I stället för att fråga "Where do you sit?" säger man helt enkelt "Where you sit?" Ett annat exempel är om man undrar vad någon tycker, så istället för att använda "Do you like it?" så säger man helt enkelt "Like lah"? Prata om att ta bort onödiga ord!

"Lah" är ett mycket användbart ord när man talar Singlish, det läggs till efter i princip allt som sägs, och förmodligen betyder det allt möjligt. Det viktiga är att det ska komma sist, endera efter en mening för att understyka något som sägs, eller efter ett ord i frågor eller uppmaningar. Så om man inte kan något annat "singliskt ord" kan man ju alltid slänga sig med ett "Lah" här och där!

Vid lite eftertanke är det kanske inte så konstigt att det har uppstått ett slags kompromisspråk. I Singapore, med en yta av ca 700 km2 (att jämföra med Karlstads kommuns 1.165)  finns det fyra officiella språk! Språken som talas är engelska, kinesiska, tamil och malajiska. Engelska är det språk som talas av alla (mer eller mindre) och används som affärsspråk. Den största delen av singapores ca fem milj. inv. är av kinesiskt ursprung, så det är troligen en av orsakerna till att detta inhemska språk "singlish" har växt fram.

 Det kanske är tur att det "bara" bor fem milj. i Singapore, och att det inte får plats så många fler innan ön sjunker, annars kanske Singlish vore nästa stora världsspråk, fast å andra sidan kanske det vore bra med tanke på att det är totalt grammatikbefriat och därför borde vara hyfsat lätt att lära!