fredag 30 maj 2014

Olika seder och bruk...

Hur vi beter oss på toaletten kan variera en del från land till land och beviset på det kan väl sägas vara fångat lite på skylten upphittad på toaletten på ett sjukhus i Mataram, Indonesien:


Fast det är klart, får man ändå inte stå på ringen finns det ju ingen anledning att tvätta fötterna...

torsdag 29 maj 2014

Swallowtail

Jag vet att jag nu publicerar en bild som absolut inte håller speciellt bra kvalité, närmare bestämt är den inte bra alls. Dels är den tagen inifrån genom ett fönster och dels framgår inte det jag egentligen vill visa alls, men vad gör man inte när man upptäcker en fjäril av kollossalformat utanför fönstret?


Så stor och så vacker! Efter lite googlande och letande så har jag hittat den och det handlar om en "svalsvans". Eller "Swallowtail" som faktiskt låter något vackrare! Det är en fjäril som finns i Sydostasien och som tydligen brukar befinna sig i Singapore mellan maj-juli. Den finns då i mer eller mindre mängd år från år, och just i år ska tydligen vara ett "swallowtailår". Den mäter 10-16 cm mellan vingarna och den var alldeles underbar!

Eftersom det är ett år så den enligt uppgift ska komma att uppträda i större skara så kanske jag kan komma att hitta den igen och då kan jag förhoppningsvis publicera en bättre bild!

onsdag 28 maj 2014

I made it!!

Visst blev det så! Jag gjorde det, genomförde den två dagar långa steg 1-kursen i fridykning! Om jag är stolt, jo, kanske liiite...


Om någon sådär alldeles oförmodat skulle fundera över hur tanten fick för sig att hon skulle testa på fridykning, så finns det faktiskt en anledning! Det hela började med att familjen troligen tröttande på att jag hela tiden gick omkring och sa att jag så gärna skulle vilja lära mig dyka och ta ett dycertifikat, så vid en av de årligen återkommande födelsedagarna förärades jag med ett löfte om att en sådan kurs var min födelsedagspresent. Det enda jag behövde göra var att boka och genomföra kursen.

Några år passerade och det hände inte så mycket på dykfronten, mer än att jag fortfarande funderade på saken. Nu hör det till saken att familjer utökas ju ibland, ni vet det dyker upp pojkvänner och flickvänner och i just vårt fall handlade det om en pojkvän som införde begreppet fridykning i vår familj. Vadå dyka flera minuter utan tuber? Det går väl inte? Jo, det gör tydligen det!

Hur som heslt så kom jag i alla fall fram till att just den varianten av dykning skulle vara något jag kunde ha mer glädje av i långa loppet (plus att jag var lite nyfiken på hur det egentligen går till). Det där att snorkla på ytan och sedan kunna dyka ner och befinna mig under ytan under en längre stund. Just att kunna gå ner "20 meter på ett andetag" var väl kanske inte huvudsyftet...

Kursen bestod av sex deltagare, fem personer som tidigare dykt med tuber, varav två räddningsdykare med krafiga överarmar, samt en tant från karlstad! Förutsättningarna så långt kändes lysande!! Efter att ha lärt mig rätt andningsteknik och tränat vertikalt i poolen var det dags för utfärd på vida havet.


En rätt häftig känsla infann sig när jag låg och guppade vid en gul boj, fäst i botten med en lina, mitt ute på stora vida havet, häftig och samtidigt lite småläskig. Jag tänker inte gå in i detalj på hur det hela gick till eller hur bra jag lyckades, några 20 meter blev det definitivt inte, men runt tio lyckades jag i alla fall ta mig ner. Jag har lärt mig tekniken för att kunna hålla andan längre än tidigare, så nu har jag alla medel och kan fortsätta träna på egen hand. Och visst är det häftigt om man kan glida omkring alldeles ljudlöst under ytan och titta på livet där nere.


Och bara så ni vet, man kan visst lära gamla hundar sitta!!!

tisdag 27 maj 2014

Gili Trawangan - igen!

Ibland blir inte allt som man tänkt sig och planer är oftast till för att ändras, och när det sker är det väl kanske för att det var något som inte var meningen. Jag har precis kommit tillbaka efter ytterligare en vecka på den indonesiska ön Gili Trawangan, en vistelse som av olika anledningar inte blev riktigt som den var planerad...

Även om det handlade om något mindre trevligt blev det i slutändan bra. Det hela kom att resultera i att min vistelse förlängdes med några dagar, samt några nya fantastiska bekantskaper, så visst ligger det något i det där att "inget ont som inte har något gott med sig"...


Nu är det två år sedan jag första gången besökte Gili Trawangan och visst har ön förändrats på de två åren. Det är fortfarande en fantastiskt härlig ö och det är absolut en av de platser som hjärtat klappar varmast för av de jag besökt under våra år i den här delen av världen. Däremot kan jag inte låta bli att fundera över hur den kommer att se ut om fem till tio år. Kommer hela ön att vara bebyggd då och kommer de mindre ställena få ge plats åt större hotell som vänder sig till en annan typ av publik?


Det är ju fortfarande en ö full av kontraster. Vill man ha finare hotell så finns det. Vill man ha väldigt enkelt boende så finns det Om man tillhör de som vill ha ett aktivt nattliv så finns det att få och här finns även platser  där det är tyst och lugnt och man inte behöver dela stranden med så många andra. Så visst håller fortfarande rubriken "Gili Trawangan - kontrasterna ö" vilket var vad jag döpte inlägget jag gjorde efter mitt första besök här. Där finns mer om själva ön i form av olika fakta, så om någon är nyfiken på det, så finns det här.

Och visst är det underbart att kunna hitta stränder där man inte behöver trängas, stränder som är fantastiska att snorkla från...


...för att inte prata om att promenera upp på öns högsta punkt för att se de båda intilliggande öarna Gili Meno och Gili Air eller för att sitta alldeles tyst och njuta av solnedgången med Balis vulkan Guang Agung i bakgrunden...




...och att bara vara och "leva ö-liv" där tiden inte har så stor betydelse, utan allt går sin gilla gång...



Nåja, jag hade ju några dagar med tider att passa faktiskt, för visst gjorde jag det - kursen i fridyknig! Mer om detta kommer...

tisdag 20 maj 2014

Ny ö-vistelse på gång!

Nu tänker jag göra det igen, rymma till en ö några dagar! Den här gången går färden tillbaka till Gili Trawangan där jag tänkte spendera den kommande veckan.

Nu är tanken att jag ska ge mig på något jag aldrig har gjort tidigare. Jag har nämligen anmält mig till en tvådagars fridykningskurs! Jag har ju alltid pratat om att jag vill lära mig dyka, fast då har det handlat om dyk med tuber. Vid närmare eftertanke så har jag nu istället bestämt mig för att prova den här varianten. Något säger mig att jag kan ha mer glädje av att lära mig det, fast det vet man ju aldrig förrän efteråt...


Återkommer i vanlig ordning med rapport om sisådär en vecka när jag återvänt till stadslivet igen. Ha en bra vecka allihop!


måndag 19 maj 2014

"Those were the summernights"...


Om jag var lite nostalgisk igår när jag nämnde "Spanarna på Hill Street", så var det inget emot vad jag var i går kväll. Då var vi nämligen och såg musikalen "Grease" på Marina Bay Sands Theatre, och det var väl en nostalgitripp av den högre klassen om jag säger så...



Det var lite kul att läsa historien bakom och att den sattes upp första gången som musikal 1971 i en liten lada i Chicago med 18 skådespelare och 120 åskådare. Den visade sig bli väldigt populär och den växte fort. När den drygt ett år senare sattes upp i London var det en rätt okänd ung man som fick rollen som Danny Zuko. Denne unge man skulle senare visa sig bli rätt känd och jag tror att de flesta idag vet vem han är, den där då drygt 20 år gamle Richard Gere.


Lite svårt är det att förstå att det är 36 år sedan jag såg den på bio, då med det numer klassiska paret John Travolta och Olivia Newton-John i huvudrollerna. Jag vet att jag tyckte den var jättebra, och även om historien är "sådär" så är ju musiken lika medryckande idag och visst var det en fantastisk kväll med så många urduktiga musiker, sångare och dansare! Med andra ord, en underbart härlig nostalgikväll!


söndag 18 maj 2014

Regnbågens färger på Hill Street

Nu måste jag väl för jämviktens skull berätta att det faktiskt finns en del gamla byggnader bevarade här också. Eller gamla och gamla, det beror väl lite på vad man jämför med, men i Singapore finns det inte så många riktigt gamla byggnader, helt enkelt beroende på att landet inte har sådär hiskligt många år på nacken. Det här innebär att de byggnader som har stått sedan före andra världskriget anses som riktigt gamla och flera av dem är skyddade idag och får inte rivas. (Vi kan ju hoppas att det är ett beslut som inte går att riva upp så det förblir lite gammal bebyggelse sparad även här)


En av de byggnader som blev klassat som nationalmonument 1998 är den gamla polisstationen på Hill Street.  Med andra ord så hade Singapore sin egen "Hill Street Blues" en gång. (Ni kommer väl ihåg sergeant Phil Esterhaus och hans "Let´s be careful out there") Och med sina sex våningar ansågs bygganden 1934 vara en modern skyskrapa.

Under andra världskriget ockuperades den av japanerna och ska ha använts som fängelse och tortyrkammare. Efter kriget och fram till början av 80-talet var den polisstation och även om den idag används för andra ändamål så går den fortfarande under namnet "Old Hill Street Policestation".


Det är ett av alla typiska "singaporemotiv" och visst är den lite vacker med sina 927 fönster målade i alla regnbågens färger.

lördag 17 maj 2014

Ytterligare ett till samlingen!

Äntligen (för att citera Gert Fylking!) har det öppnat ett till! Ett vadå? Jo ett nytt shoppingcenter och det var ju en himla tur för här finns ju inga sedan tidigare...


Det senaste nytillskottet, "Orchardgateway" ligger utefter Orchard Road och det är väl en sanning med viss(!) modifikation att det inte finns så många liknande. Men ska det nu byggas nytt så måste det ju ha något som inte de andra har och visst har man lyckats den här gången också!


Att det kommer att finnas ett helt gäng affärer och restauranger fördelade på sex våningar, två plan under och fyra ovan mark är ju inte sådär väldigt speciellt. Inte heller känns det väldigt revolutionerande att det kommer att stå i förbindelse med ett hotell innehållandes ungefär 500 rum varav ett antal kommer att ha en yta på 50 kvadratmeter, eller att det kommer att finnas en pool på 19:e våningen. Nej, det "nya" här är att man kan ta sig dit från andra sidan vägen ovan jord utan att behöva gå utomhus!


I mina ögon känns det väl kanske inte sådär väldigt nödvändigt att bygga en glastunnel ovan jord för att förbinda den ena sidan vägen med den andra. Fast det är klart, vad ska man hitta på för att det ska vara något nytt på ett ställe där det mesta redan verkar finnas?


Själva tunneln har inte öppnat ännu, men om man tycker det är kul kan man gå halvvägs i den och sedan tillbaka bara för att få titta på Orchard Road lite grann sådär från ovan...

fredag 16 maj 2014

Nytt nummer av Swea Magazine!

Vi lyckades ytterligare en gång - ännu ett nummer av vår egen tidning Swea magazine har fått lämna tryckpressarna!


Det innebär att det nu står ett gäng lådor fyllda med tidningsinnehåll i hallen och stora delar av lägenheten har en doft som påminner om ett tidningstryckeri, men vad gör det? Jag kan stå ut med det ett tag för det är alltid lika kul när vi får den i handen och vi inser att det blev en "riktig tidning" den här gången också.


Än så länge är den inte officiell, utan den kommer att delas ut till alla medlemmar under senare delen av maj, så framsidan är ännu så länge en rätt så bevarad hemlighet. Däremot så har vi naturligtvis haft vårt lilla egna firande, och då spelade det faktiskt ingen roll att det var torsdag, det var värt ett glas champagne. Nu vet jag i och för sig inte om det finns någon som tycker att man inte kan dricka champagne en torsdag, men om det skulle finnas det vill jag bara säga att då har den personen fel, det gick alldeles utmärkt!


Det är lite svårt att förstå att det är hela sju nummer sedan jag var med första gången, frågan är vart tiden tog vägen... Men det är ju som man säger, tiden går fort när man har kul! Även det här numret kommer så småningom att läggas ut på nätet och när det sker återkommer jag med länken.


Om det är någon som inte sett förra numret och är lite nyfiken, så finns det att läsa här:
sid.1-31   sid.32-63   sid.64-96

torsdag 15 maj 2014

"One size fits all"...

Som ni säkert har fått klart för er vid det här laget så består Singapore till stor del av shoppingcenter, det ena större och glassigare än det andra, och de flesta stora nog att gå vilse i. Nu är det faktiskt så att det finns andra möjligheter till shopping också, varav marknader av olika de slag är ett alternativ.


I ett av mina tidiga inlägg från Singapore beskrev jag marknaden dit jag nyligen gjorde ett litet besök för att inhandla "lite smått och gott", nämligen Bugis Street. Länken går till mitt gamla inlägg om någon vill veta lite mer och det mesta stämmer som jag skrev då, det enda är att det inte alls handlar om butiker på två plan, utan det är tre plan och i nuläget är det över 600 små butiker och stånd som samsas under detta tak.

Som ni kan förstå av det, så är det inte bara i de stora shoppingcentren man kan gå vilse... Hur som helst, det händer att jag hamnar här då och då. Alltid hittar man något som det visar sig att man plötligt är i akut behov av.

Just nu var jag lite på jakt efter ett par billiga tunna "pösbyxor" och hittade också sådana som såg ut att hänga där i väntan på att inhandlas av just mig. Problemet var bara att de endast fanns i en storlek och när jag gjort klart för tjejen i butiken att jag var lite tveksam till att de skulle passa tittade hon på mig och försäkrade med trösterik röst att det var absolut inga problem "många gravida kvinnor brukar köpa de byxorna"... Ridå!

Lite funderar jag fortfarande på hur hon tänkte där... Det blev i alla fall inga byxor inköpta...

onsdag 14 maj 2014

Sandflies - en pina mitt i paradiset

Man säger ju att även solen har sina fläckar och visst är det så. Det finns vissa saker man kan vara utan även på dessa omkringliggande paradisöar. Inte så många, men en absolut helt onödig detalj är sandflugorna! De är visserligen små, men ack så otrevliga.

Jag tillhör kategorin människor som alltid utsätts för bett oavsett om det handlar om myggor, knott eller just dessa otrevliga små strandmarodörer. Eftersom jag nu vet med mig att jag är en sådan är jag alltid fullt utrustad, fast ibland räcker det inte riktigt till...


Det var väl den enda nackdelen jag kan komma på med vistelsen på Besar, där fanns det gott om sandflies. Huruvida det berodde på att vi smakade väldigt gott eller för att vi var de enda godsaker som gick att uppbringa på stranden vet jag inte, men många bett blev det.

Jag var i och för sig förberedd på det, men trots det hann ett antal med att hugga in på mig mellan besprutningarna av min lekamen. Det värsta med de här betten är att de kliar så infernaliskt och om man börjar riva blir de väldigt lätt infekterade .Låter man dem "bara" vara så ger de sig så småningom, men de sitter kvar länge. Mycket längre än myggbett och åtgången av tea tree oil i lindrande syfte är stor just nu...(för övrigt en fantastiskt användbar vätska)

Det fanns även flygande varelser av en mer intressant variant på ön, nämligen fladdermöss. Den art som kallas "Island Flying Fox". Dagtid hängde de i kokospalmerna upp och ner insvepta i sina vingar och rätt som det var talade de om var de befann sig genom att ge upp några slags jätteskrik. Om orsaken var att grannen försökte ta deras plats eller om de drömde mardrömmar vet jag inte, men något hände i alla fall med jämna mellanrum.

För övrigt så lät de riktigt mycket i skymningen när de började röra på sig samt i gryning när de återvände till sina sovplatser. Förmodligen hade de väldans svårt att komma överens om vem som skulle sova var, men bara de väckt upp oss och upplyst oss om att de var tillbaka och att de nu skulle inta sovställning så somnade de sött hängandes i palmgrenarna.


Det är så häftigt att se dem hänga där i träden och att se dem börja sträcka ut vingarna för att sedan ge sig iväg. De är ju inte speciellt små, även om det är svårt att få det att framgå på bild. För övrigt är jag inte ens säker på att ni ser att det är fladdermöss på bilderna, men bättre än så blev det inte. (Det var ju det där med naturfotograf och så...) Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord - det är fladdermöss som hänger där bland bladen!


Något som inte jag lyckades med, men däremot en av mina kompisar gjorde, var att fånga en som flög på bild, och det var verkligen häftigt att se dem ge sig iväg på kvällen...



tisdag 13 maj 2014

Vesak Day

Idag firar vi Vesak Day. Eller firar och firar, det är i alla fall en helgdag då det är väldigt många som firar denna Buddhistiska högtid. I Singapore firar vi ju allt, oavsett vilken tro vi bekänner oss till och det är rätt behändigt faktiskt...

Vesak day, eller "Buddhadagen" som den även kallas, firas till minne av Buddhas födelse, upplysning och död. Det är ju himla käckt att ta allt på en gång så slipper man fundera över vad det egentligen är vi firar. Fast med tanke på att vi inte har så många olika tillfällen för just sådana helgdagar i Sverige kanske det är tur att vi firar vid olika tillfällen. Annars skulle det väl bara vara ägg i julklappssäcken.

Eftersom Buddhismen är väldigt stor här så firar man just Vesak ordentligt i alla tempel och de är ju rätt många till antalet i den här stan. Vesak infaller en fullmånedag i april/maj då det sägs att Buddha föddes för sisådär dryga 2500 år sedan. (det finns även länder som har en fast Vesak-dag, men på många ställen är den rörlig eftersom det ska vara fullmåne)

Säga vad man vill, men det är intressant att få lite inblick i de religioner som finns här och vad det är som firas vid alla de olika helgdagarna. Och när det gäller just Buddha, om han har kommit på bara en bråkdel av alla kvoteringar som tillskrivs honom så var han verkligen en mycket klok man...


Do not dwell in the past, do not dream of the future, 
concentrate the mind on the present moment.

söndag 11 maj 2014

Pulau Besar

Många är de, de där paradisöarna utefter Malaysias östkust. Det fanns väl en anledning till att Expedition Robinson spelades in just där. Nu var det inte någon helt öde ö vi besökte, men det var nästan som att man skulle ha kunnat tro det med tanke på hur lite människor det faktiskt var där samtidigt som oss.





Pulau Besar ligger bara dryga 20 minuters färd med speedboat från staden Mersing på fastlandet. Det är en ö som ingår i en större grupp av småöar, varav 13 ingår i den skyddade marinparken.



Det var på de här öarna som Robinson spelades in under de åren man var i Malaysia. På Besar bodde tv-teamet medan de tävlande blev ilandsatta på någon av de intilliggande helt öde öarna. (Fast lite kände jag mig som en robinsondeltagare med tanke på förarens utstyrsel och att det var samma typ av båt som användes)




Pulau (som betyder ö på Malaysiska) Besar har idag cirka 100 bofasta och ett fåtal resorter. De resorter som finns är dock hyfsat stora, och vi förstod att de ibland intas av stora tv-team då det fortfarande finns länder som utnyttjar området för olika robinsonvarianter. Under våra dagar på plats kändes det dock inte som om det var någon större trängsel. Vi var helt ensamma på vår resort! Och inte bara där, vi såg knappt någon över huvudtaget. Undantaget då alla som arbetade med att passa upp oss, laga mat, städa, kratta...och allt annat som behövdes för att vi skulle ha det bra...



Det var nästan en overklighetskänsla över det hela. Det är alltså ingen överdrift när jag säger att vi hade ön för oss själva. Vi kunde promenera utefter den helt öde stranden och där fanns bara vi. Vi kunde snorkla omkring och där i vattnet där bara vi och fiskarna fanns.



Ön hette tidigare "Pulau Babi Besar" och det på grund av att det fanns vildsvin på ön och det malaysiska ordet "babi" betyder vildsvin. De finns inte längre kvar, så om man ska överleva på det naturen ger idag, så är det nog fiske som gäller. Och visst känns det som om man kastas lite bakåt i tiden när de som håller på med olika renoveringsarbete hämtar materialet, som kommer med båt från fastlandet, drar allt på tunga kärror längs vägen. Här finns nämligen inga som helst motordrivna fordon.





Om man har med sig bättre skor än vi hade kan man ta djungelvägen tvärs över ön till andra sidan, vilket vi inte gjorde eftersom vi enbart var utrustade med flipflop. Däremot tog vi vägen åt båda håll så långt den gick och det var lite kul bara det. Här finns byggnader som skvallrar om att det faktiskt är mer människor här ibland och att det är på gång att byggas upp mer.






Vi hittade även lite rester från inspelningarna av Robinson och det kan ju vara så att det är samma saker som återanvänds för de inspelningar som ännu pågår.



Eftersom vi var så få så blev det ingen snorkelutflykt för vår del eftersom man var tvungen att vara minst sex personer (och så många gäster fanns ju inte!), så vi fick snorkla själva från stranden. Inte med samma resultat som om man kan ta sig iväg till någon av de närliggande öarna, men helt ok, och om det var priset för att få ha en ö för sig själv under tre dagar så känns det helt ok...




Hur som helst och summa sumarum så blev det ytterligare en fantastisk vistelse på en paradisö att lägga till samlingen! Här finns kritvita stränder, vatten i olika nyanser av blått och grönt och allt inramat av grön dimhöljd djungel och frågan är vad man mer kan begära...