fredag 31 augusti 2012

Fredagsmys

Trots att jag inte arbetar, så är det något visst med fredagar. Det är och förblir den där kvällen då veckan tar slut och man får sjunka ihop i soffan och inte göra något mer än äta, då är det ju dags för fenomenet Fredagsmys!

Ordet fredagsmys har blivit så vedertaget så det finns med i svenska akademiens ordlista, och för den som inte vet vad det innebär så finns det förklarat på wikipedia på följande vis:

Fredagsmys är aktiviteter där familj eller vänner samlas på fredagkvällen för att markera arbetsveckans slut och ladda upp tillsammans inför helgen.[1] Aktiviteter under fredagsmyset varierar exempelvis mellan barnfamiljer och äldre.[2] Enligt etnologen Charlotte Hagström vid Lunds universitet är den gemensamma nämnaren att maten är förhållandevis lättlagad.[2] Hon menar att fredagsmyset blivit en modern rit, något som barnen har lätt att ta åt sig av och känna sig delaktiga i.[1]

I vår familj, precis som jag antar att det var i många familjer, så innebar fredagsmyset att man fick äta maten i soffan framför teven, och sedan kom chipsen eller popcornen fram.Första åren intogs måltiden till Disneydags och senare så utvecklades det hela till sådana där spännande program som Fångarna på fortet och liknande. 

Jag vet inte riktigt när det blev likhetstecken mellan fredagsmys och taccos, men jag tror att det hände någon gång i samband med att Gunde började medverka i våra fredagstillställningar och vi tuggade i takt till hans gundetypiska "Heja heja" där i rutan.

Jag inbillar mig att, med eller utan barn och "riktigt fredagsmys", så ser fredagskvällen väldigt lika ut i många familjer, man äter något gott, dricker ett par glas vin och somnar i soffan framför teven...frågan är om detta fenomen finns på fler platser uti den stora vida världen, eller om vi i Sverige har patent på företeelsen som sådan. Och om den finns är nästa fråga vad den heter..."It´s time for a Friday snug", eller nå´t...


torsdag 30 augusti 2012

Nytt användningsområde för Karlstads danspalats

1960 var året då det som under många år kom att bli en slags ikon och ett kännemärke för Karlstad invigdes, nämligen danspalatset Sandgrund. Det fanns en tid när det inte spelade någon roll var man befann sig och träffade på människor, så nog hade de flesta som besökt Karlstad "slängt sina lurviga" på dansgolvet, där invid Klarälvens strand.


Under 80-talet var det dansbandens era och det fanns ju inte heller speciellt många alternativ om man ville gå ut någonstans i lilla Karlstad, så under den epoken blomstrade verksamheten. Men som ni vet, allt det vackra har ett slut, så ock detta. Nu är det naturligtvis lite upp till tycke och smak, hur vackert man tycker det som gått i graven i det här fallet är, men oavsett det, så har nu verksamheten i Sandgrunds lokaler bytts från livliga danskvällar till en något lite stillsammare i form av tavelskådning.


Den 16/6 i år invigdes nämligen det nya Lars Lerin-museet i de här lokalerna. Konstnären, som är född och uppväxt i de värmländska skogarna (eller i alla fall hyfsat nära skogen!), har numer sitt egna museum i Karlstad. Jag måste erkänna att det känns lite konstigt att se scenen, där så många artister stått och spelat, numer bestå av en björkskog och ett ensamt piano. På det forna dansgolvet och restaurangen finns idag montrar och skärmar fyllda med Lerins konst.



Jag kan inte påstå att jag är någon stor konstkännare och inte heller någon avancerad kritiker i ämnet, men tycka kan jag och jag tycker om tavlorna som han målat. Naturligtvis finns det sådana jag tycker bättre om än andra, men i det stora hela så är det tavlor som faller mig i smaken. Han har en alldeles fantastisk förmåga att fånga ljuset och här finns också oerhört fina nyanser, speglingar och detaljer. Motiven skiftar från våra kända björkskogar till tvättlinor och bad i Indien, från svenska skogsfåglar till hemlösa hundar och katter i Brasilien. Här finns också den fantastiska tavlan "Bibliotek", en hylla fylld med böcker. Sammantaget en trevlig vandring bland alla tavlor.





Jag hittade även en helt fantastisk utställning med tavlor av Helena Blomqvist. Det var mitt första möte med henne, men förhoppningsvis inte mitt sista. Helt underbara tavlor! Hon arbetar med en "drömlik bildvärld", där hon bygger modeller som hon sedan fotograferar och redigerar. Hon hämtar inspiration från bland annat drömmar, gamla foton, sagor och myter och jag blev helt såld!


Nu har jag förkärlek till det lite mystiska, och här kände jag mystcismen komma krypande och jag kan tänka mig att det är alster som man endera älskar eller inte tycker om alls - jag gissar att det är bilder som lämnar få människor oberörda.



Nu var det sista dagarna av Helena Blomqvists utställning, men Lerins finns ju naturligtvis kvar, och visst är den värd ett besök, det tycker jag absolut om man råkar ha vägarna förbi.

onsdag 29 augusti 2012

Expositionshuset


Visst är det fantastiskt att kunna bo i stort sett hela livet i en hyfsat liten stad, och ändå lyckas hitta saker som man inte hade en aning om att de fanns.

Precis det har hänt mig i dagarna. Plötsligt, när jag stod och beundrade en av alla vackra små vägskyltar som ploppat upp lite här och där, så hittade jag en pil med texten "expositionshuset" på. Efter att ha läst ordet ett antal gånger för att vara riktigt säker på att det faktiskt var skyltat till något jag aldrig hört talas om, så åkte jag hem och tog reda på vad det handlade om för något.


Det visade sig vara en byggnad som är rätt unik. Den uppfördes 1862 till ett lantbruksmöte av Värmlands Hushållningssällskap. Även om jag inte känner till namnet, så ska den anlitade arkitekten, A W Edelsvärd, ha varit väldigt känd.

Huset var ett av få som överlevde den stora branden 1865 och ska vara världens sista utställningshall ifrån 1800-talet. (Det finns ett något mer känt utställningsmonument ifrån den tiden, nämligen eiffeltornet, men det byggdes ju drygt 25 år senare, så det räknas nästan inte...)

Att byggnaden, som är uppförd med nygotiska drag och gott om utsmyckningsdetaljer, är fin råder det ingen tvekan om. Tyvärr så är det säkert inte alla som sammankopplar huset med något vackert och positivt, eftersom   trafikverket numer är inhyst i nämnda byggnad.



tisdag 28 augusti 2012

Och så blev det höst...

Igår slog han till med full kraft, han den där Gubben Höst. Normalt sett så kommer han smygande utan att man märker av honom nämnvärt, utan en dag så bara finns han och ingen märkte när han kom.

I år verkar han ha lagt om taktik. Jag skulle vilja påstå att han anföll med full kraft. Det blev en sådan där box mitt i solar plexus så man bara står och kippar efter andan. Visserligen har han gjort sitt bästa för att inte ge sommaren någon stor chans att visa sig, men det har i alla fall varit varmt även om inte solen lyst med full kraft så många dagar.

Igår morse visade termometern på knappa 10 grader och dagen bjöd på ett strålande höstväder där nordanvinden ven om öronen och solen lyste från en knallblå himmel. Luften var så där underbart klar och hög som den bara kan vara när höstgubben visar sig från sin bästa sida.

Jag erkänner att jag älskar sådana höstdagar, och de är fantastiskt njutbara, men de ska infalla någon gång sådär september oktober och löven ska skifta i gult och rött och man ska krypa in i en stor tröja och bara njuta av allt det vackra höstiga. Inte i augusti innan man har hunnit komma ur sommarkläderna som man desperat håller fast vid in i det sista.

Nej för min del kan han få krypa tillbaka in i någon vrå några veckor till. Fast å andra sidan, så kanske det är att föredra en tidig solig höst framför en sen regnig sommar...


måndag 27 augusti 2012

Någonstans inom oss

Jag har läst flera av Kajsa Ingemarssons böcker och tyckt om de flesta, så när jag fick hennes "Någonstans inom oss" i mina händer så förväntade jag mig några mysiga timmars läsning, men riktigt så blev det inte.

Boken börjar med att huvudpersonen begår självmord genom att hoppa från en hög klippa, men i samma stund som hon hoppar infinner sig tvivel och ånger. Eftersom hon dör innan hon hunnit göra upp med jordelivet, fastnar hon i något slags mellanläge och tillsammans med några andra "halvdöda likasinnade", ständigt eskorterad av sin skyddsängel Arayan, gör hon upp med sitt förflutna.

Tidigare böcker av samma författare har i min värld haft hög mysfaktor och jag har ofta suttit och smålett när jag läst dem, men den här blev bara konstig. De kursiverade avsnitten i änglavärlden där dessa omkringirrande varelser ska göra upp med jordelivet innan de kan finna frid och vandra vidare, känns oerhört krystande och förvirrande.

Att sedan huvudpersonen har så mycket att ångra, gör det varken bättre eller mer intressant, utan på något sätt bara mer förutsägbart.

Nej, absolut ingen bok jag förordar, men däremot kan jag absolut rekommendera Kajsa Ingemarssons tidigare böcker, vilka har gett mig många trevliga lässtunder.

lördag 25 augusti 2012

Det var inte rönnbär som var sura!

Appropå talesättet "surt sa räven om rönnbären", så kan jag upplysa er alla som, precis som jag, gått omkring och trott att det var rönnbär som räven tyckte var sura, att så inte var fallet från första början. Som ni säkert redan förstått är mina intentioner nu att berika er med ytterligare en fantastiskt användbar kunskap att sortera in under onödigt vetande, eller något...

Ursprungligen kommer talesättet från en av Aisopos fabler och handlar om en räv som får syn på ett träd med vackra vindruvor. I trädet sitter en kråka och räven frågar om druvorna är goda och får till svar att de är väldigt söta och goda. Vid detta besked försöker räven förgäves att hoppa upp för att få tag i några av de söta läckerheterna, men eftersom han är en räv, och inte särskilt bra på att ta sig upp i träd, så slutar det hela med ett misslyckande, varvid räven helt enkelt konstaterar att "de är säkert sura" och går sin väg.

Andemeningen i talesättet är alltså att man förringar något man väldigt gärna vill ha men inte lyckas få tag i. Och med tanke på att rönnbär faktiskt är sura, så har väl själva betydelsen ändrats lite, för vem vill egentligen äta de fruktansvärt sura rönnbären?


fredag 24 augusti 2012

Surt sa räven...

Som vädret är idag blir det hela hösten enligt bondepraktikan, så vi kan väl hålla våra tummar för att regnet inte ska ösa ner hela dagen i alla fall. Att spå väder och titta på tecken i naturen är lite kul, jag menar, alltid är det någon som får rätt, för åsikterna går ju lite isär vad det är som egentligen gäller.


Ta det här med rönnbären, till exempel. I år fullkomligen dignar alla rönnbärsträd under tyngden av bär. De är så vackra där de står med sina stora röda rönnbärsklasar och enligt vad jag alltid har hört, så betyder det att det ska bli en kall och snörik vinter. Men det har visat sig att riktigt så enkelt är det inte! Om man har sina rötter norr om Dalälven, då ska samma tecken betyda raka motsatsen, nämligen att det blir en mild och snöfattig vinter. Anledningen ska vara att träden inte klarar av att bära två bördor samma år, och med mycket rönnbär har de redan klarat av årets börda.

Andra tecken som kan tyda på att det är en sträng vinter att vänta, är om löven faller sent om hösten. Nu vet jag inte riktigt vad sent innebär, men det kan väl var och en som vill ge sig på att förutspå vintern avgöra själv. Däremot om våra flyttfåglar fortfarande inte lämnat landet på Mikaeldagen (29/9), då blir det en mild vinter.

Alldeles enkelt är det alltså inte att spå väder, men lite kul är det att kika i bondepraktikan och se vad det var som gällde innan alla meterologer dök upp och förgyllde våra liv med klart.se och yr.no och alla andra käcka vädersajter vi har att välja på.

När det gäller rönnbären, så är det väl bara att ta ställning och bestämma vad vi tror, beroende på vilken sorts vinter vi vill ha.


onsdag 22 augusti 2012

Bo-ord

Jag sitter och bläddrar lite i en härlig bok om Sverige och svenskar, nämligen "Xenophobe´s guide to the Swedes, och skrattar för mig själv. Mycket kul finns det, som man inte tänker på, utan det "bara är så". Ibland måste man se saker ur andras synvinklar för att inse att de finns.

Det jag fastnade för just nu, var ett avsnitt om svenska språket och alla våra "bo-ord". Ni vet, sambo, särbo, mambo och alla de där som plötsligt finns och som kan rätt besvärliga att förklara för en person som inte pratar svenska.

Jag blev lite nyfiken och kollade upp orden lite närmare och det var väl föga överraskande att såväl sambo som särbo finns med i SAOL, de är ju allmänt vedertagna vid det här laget. Det som dock gjorde mig lite förvånad, var att även ordet mambo finns förklarat, och för er som mot förmodan inte vet vad det är, så är det en "person som bor kvar i föräldrahemmet". Däremot fanns det ingen ålder angiven, så jag vet inte om det heter så hela tiden, eller om man blir mambo den dag man blir myndig, eller vad det är som gäller.

Sedan har vi ju ytterligare ett ord som troligen står och knackar på pärmarna till SAOL och vill komma in, och det är väl kombo, ni vet det man är när man bor tillsammans med en kompis. Vad det gäller utvecklingen för gruppen bo-ord i framtiden, om den även kommer att innefatta ord som delsbo och turbo, det återstår att se...


tisdag 21 augusti 2012

Nostalgitripp i tv-världen

Vem hade kunnat tro att de skulle dyka upp i rutan igen, intrigernas mästare på Southfork, men där var de, till och med gamla bekanta som JR, Bobby och Sue Ellen.

Jodå, jag var en av dom som knäppte på tv:n igår kväll för att se det första avsnittet av den nya omgången "Dallas", bara för att...

Idag är det lite svårt att förstå vilken genomslagskraft serien hade när den sändes åren 1978-1991, och det är lätt att bli idiotförklarad när man berättar att vi kunde träffas hemma hos någon för att tittade på Dallas tillsammans. Där satt vi, frenetiskt stickande på någon mönstrad tröja, samtidigt som vi ondgjorde oss över elakheterna och sveken som haglade.

Då var ju Dallas så speciellt, för sådana typer av serier fanns inte. Sedan blev det väl lite väl mycket med de 357(!) avsnitt som sändes och med tanke på att rollfigurer hann såväl dö som återuppstå, så spårade det väl ur en aning.

Hur som helst så tittade jag på första avsnittet av "nya" Dallas och konstaterade att det kan nog få samma typ av innehåll som det gamla hederliga, där kommer att finnas makt- och penninggalna personer som gör vad som helst för att få sin vilja igenom och JR kommer att sitta där med samma överlägsna leende på läpparna som han hade för 30 år sedan, men nej, jag tror att det har gjort sitt och man skulle ha låtit det få vara det "Dallas" det en gång var. Jag tror inte att jag kommer att rätta in mina kvällar efter JR och compani... "been there, done that"...

måndag 20 augusti 2012

I grunden utan skuld

Appropå sommardeckare, så är "I grunden utan skuld" av Viveca Sten en typisk sådan. Det är den tredje i en serie om kriminalare som utreder mord i Sandhamn.

Även den här boken handlar om ond och bråd död på den idylliska skärgårdsön Sandhamn. Här är det några lekande barn som under ett sportlov gör ett makabert fynd i en grop i snön och sedan rullar allt igång på "hederligt deckarmanér".

Om man tycker om Camilla Läckbergs böcker, är det här ett väldigt bra alternativ. Den påminner i mångt och mycket om hennes böcker, men är nog, som jag tycker, något bättre. Precis som hos Läckberg finns en parallellhandling från flydda tider, två handlingar som vävs in i varandra.

Som sagt, om man tycker om deckare, är det absolut ett alternativ, ett klart bra val för en lat dag vid stranden. eller varför inte en kulen höstdag under en filt i soffan...

lördag 18 augusti 2012

Sommarkultur

Att vara kulturell är något som kan ha väldigt olika innebörd, beroende på vem man frågar. Och vad det där med "kultur" innebär, tänker jag inte gå in närmare på, eftersom även det kan variera väldigt från person till person, men oavsett vad man tycker och hur man tänker, är det svårt att komma ifrån att det finns en speciell "sommarkultur".

När det handlar om musik är det plötsligt trallvänlig musik som toppar försäljningslistorna, i detta nu hittar vi till exempel ett samlingsalbum med 40 års samlade hits med Thomas Ledin på första plats. Inte speciellt förvånande egentligen, den stämmer kanske in rätt bra på den definition som finns på Wikipedia av en "sommarplåga" i musikvärlden, då den lyder: "Musiken är lättsam och texterna ur ett politiskt perspektiv oförargliga".

Deckare och andra bladvändare är populär sommarlitteratur. Väldigt härligt och somrigt att ligga och slöläsa på stranden.

För att inte prata om sommardeckare på tv:n, jag menar, vad vore en sommar utan Barnabys förtvivlade sökande efter alla mördare i Midsomer? Att många med mig kan avsnitten utantill verkar inte spela någon roll, för han har kommit att tillhöra den svenska sommaren.

Som sagt, kultur eller inte, men somrigt är det. Och jag är den första att erkänna att jag läser väldigt gärna en trevlig deckare på stranden och sjunger med i Thomas Ledins Blå blå vindar och vatten, blå blå himlar och hav eller Gyllene Tiders Jag går och fiskar när de strömmar ut ur högtalarna i bilen på vägen hem, där jag senare på kvällen sjunker ner i soffan framför ännu ett avsnitt av "Morden i Midsomer".


fredag 17 augusti 2012

Hammarös sydspets



"Det är genom att gå vilse som man lär sig hitta", jo men visst är det så. Fråga mig - jag vet! Med min totala avsaknad av lokalsinne slutar det ofta med att jag hamnar på något ställe där det inte var tänkt ifrån början. Ibland spelar det inte så stor roll, men det händer ju även att det inte blir så bra.

Igår inträffade dock ett av de där tillfällena då det inte spelar så stor roll. Sommaren har ju plötsligt anlänt, om än bara för några dagar, så nu bestämde jag mig för att i alla fall tillbringa en dag på en klippa vid vatten med en bok under näsan och inte bry mig om något annat än vågornas kluckande och flugornas surrande.

Det finns ett helt fantastiskt ställe för just detta inte så långt från där jag bor, så dit skulle jag. Nu var det bara det, att jag glömde svänga... Men eftersom denna plats precis söder om Karlstad är en ö, så kommer man ju inte så långt, utan det slutar vid vatten.


Nu hamnade jag på Hammarös sydspets, där jag visserligen varit förut, men eftersom det är ett antal år sedan, kan man ju inte begära att man ska kunna vägen, eller?? Det är även här ett fantastiskt fint ställe att tillbringa en dag på en klippa med en bok i handen, så det gick ju faktiskt lika bra.


Här finns Hammarö Skage fyr som uppfördes 1872 för att varna båtar från att köra upp på land. På 30-talet kom man på att man inte behövde göra det längre. så då behövdes ju inte fyren längre så den skulle rivas. Då bildade några driftiga människor "Föreningen fyrtornet" och räddade byggnaden från rivning, så här står den än idag och vaktar över Vänern, även om det är utan blinkande ljus.


Här finns också en märkningskur där man ringmärker fåglar på sin färd någon annastans. Jag antar att det finns möjlighet att få syn på ett flertal arter om man med sin kikare parkerar på övervåningen i "kuren" och med stort tålamod blickar ut över fågelmarkerna.



Hur som helst, så blev det precis en sådan dag jag tänkt mig, i stort sett ensam på en klippstrand där det enda som hördes var humlor och flugor, en blå himmel och vågor som kluckade så där underbart sövande. Dessutom blev det ytterligare ett antal bilder med vattenmotiv...




torsdag 16 augusti 2012

Kaffevokabulär på utgång

Att det finns många som inte vet vad en "Don Pedro" är, känns rätt ok. Det var ju ändå längesedan den användes att göra kaffe i. Närmare bestämt sådär någon gång på 60-talet, så det känns rätt ok att alla inte vet vad det är.

Något som däremot inte känns helt ok, är att jag plötsligt har förstått att ordet "perkulator" också är på väg att försvinna. Det är alltså inte självklart att alla vet vad det är! Ändå är ju det nutid! Eller? (Är det kanske så att det jag tror är nutid helt plötsligt börjar bli dåtid?)

Det kanske till och med är så illa, att den som kommer till affären för att köpa en "glasknopp till en perkulator" möts av en oförstående expedit som istället upplyser om att "sådana kapslar finns inte". Idag är det ju kaffemaskiner med kapslar som gäller. kapslar som helst ska köpas över nätet.

Om det nu skulle vara någon som tycker det låter som om jag försöker bita mig fast med näbbar och klor i perkulatoråldern, så har ni fel. Jag har fallit för trycket, och det står en espressoapparat på köksbänken. och det blir godare kaffe, plus att det är väldigt lättvindigt, så jag har väl hjälpt till att utrota ordet "perkulator" genom att gömma den längst in i ett skåp, men den finns ju kvar, om utifallomatt...







tisdag 14 augusti 2012

Himlar och hav

En båttur på Vänern kan aldrig vara fel, speciellt inte om det är fint väder, vindstilla och blå himmel. Det där med himmel och hav är det något magiskt över. Jag skulle vilja påstå, att åtminstone i min lilla värld, så är det något av det mest rogivande som finns. Sedan så tror jag mig inte vara ensam om att tycka så.


Jag skulle tro att vi är en rätt stor grupp som har fotografier där ett ansenligt antal visar vatten av något slag. Det kanske inte är så konstigt i och för sig, med tanke på att 70% av jordens yta är täckt av vatten, men ändå...

Det är något meditativt över att sitta och titta på vatten (kökskranen och duschen undantaget) och lyssna till vågskvalpet. Finns det dessutom sådana där läckra målformationer på himlen också, så är det ytterligare bonus.


Att vara ute och åka båt kan också vara rofyllt på mer än ett sätt (speciellt om det handlar om att åka eka...) Hur som helst, så kanske inte just den här båtutflykten blev så rofylld, utan den blev liksom lite signifikativ för sommaren i stort.  En båttur som mest bestod i att försöka styra båten mot hålen i molnen, men det gick bra det med, för det är ju faktiskt så, att väntar man bara nog länge så kommer solen!





måndag 13 augusti 2012

I småkrypens värld

I det stora hela så är jag väl ingen jättefan av insekter. De sticker och kryper och flyger och låter och är bara allmänt irriterande.

Det finns dock ett undantag, och det är humlan. Ok, den flyger och låter och sticker den också, men den är inte irriterande, utan bara söt. Plus att den låter sommar. Ljudet av en humla gör att jag återvänder till min mormor och morfars slitna hammock med plastdynor, placerad mitt i den spretiga syrenbersån. Där låg jag de där somrarna när solen alltid lyste, med ett glas hemgjord svart vinbärssaft på bordet och läste mormors Hemmets Veckotidning och hammockens gnirkande blandade sig med ljudet av humlornas surrande - det var sommar det!


Appropå humlor, så kan jag berätta att dom visst kan flyga! Ni vet det där med att "humlor kan inte flyga, men det vet de inte, så de flyger ändå"...det stämmer inte riktigt. Det har nämligen pojkarna borta i Cambridge tagit reda på. De har undersökt insekternas flygförmåga och kommit fram till att den felande länken är "fördröjd vikning". Jodå, så är det och skulle nu någon av er väldigt gärna vilja veta vad det innebär, så handlar det om att de kom fram till att det fanns "framkantsvirvlar vid vingspetsarna vilka orsakades av den fördröjda vikningen. Virvlarna suger tillbaka luften in mot vingen och i dessa virvlar fanns tillräckligt med energi för att förklara hur insekter klarar av att flyga". (alltomvetenskap.se)

Fast egentligen tycker jag det är rätt mysigt, det där med att de inte kan flyga men gör det ändå...så jag tror jag fortsätter att tro på det.


Här är en annan krabat som jag råkade springa på under helgen, en av det larvigare slaget! Den var så annorlunda så jag var tvungen att kolla upp vad denna jättelarv var och har kommit fram till att det skulle kunna vara en snabelsvärmare. En fjäril jag aldrig hört talas om, men tydligen blir rätt stor efter vad jag förstår. Om nu någon skulle ha någon annan idé om vad det kan vara så protestera gärna. Så länge jag inte hör något annat lever jag i tron om att det är en sådan, om inte annat, så kan det vara kul att ha utökat fjärilskännedomen till att innefatta något mer än nässelfjäril och citronfjäril.


lördag 11 augusti 2012

Höst på riktigt

"Trattkantarellen växer ganska sent på hösten och kallas även höstkantarell" (svampguiden.com)...Vadå sent på hösten? Den växer nu!


Jodå, jag har plockat trattisar, och det känns som om det är lite i tidigaste laget för denna växt att dyka upp i våra skogar. Jag skulle gärna vilja att det dröjde ett tag till innan det blir senhöst, men är det så här vi ska ha det så är det väl bara att ta på stövlarna och fylla korgarna med denna svamp också.


Någon matblogg kommer det här aldrig att bli och jag har inte heller några som helst intentioner att fylla mina inlägg med recept, men eftersom jag har en känsla av att det kan bli rätt lång trattkantarellhöst i år och det kan ju vara kul att göra något annat än att steka eller torka dom, så ska ni få ett recept på en underbart god trattkantarellsoppa:

1 liter rensad svamp
1 finhackad gul lök (+ ett par hackade vitlksklyftor om man tycker det är gott)
2 msk smör
2 msk mjöl
1 liter buljong
1 dl grädde
salt och peppar

Hacka svampen.
Lägg svamp, lök och smör i en kastrull. Fräs tills all vätska är borta.
Strö över mjölet och rör om.
Häll över buljong och grädde.
Låt puttra under lock i ca 30 min.

Sedan kan man alltid ha i lite ädelost, vin eller något annat kul som man hittar i kylen om man skulle vilja...

Så ge er nu ut i skogen och njut av den tidiga hösten!





onsdag 8 augusti 2012

Kostsam nyfikenhet

Så har Curiosity överlevt den fantastiskt spännande landningen på mars! För er som är oinsatta (som jag var tills för bara några dagar sedan), så kan jag berätta att Curiosity är namnet på en slags rymdbil, ett rullande laboratorium närmare bestämt.

Detta rullande laboratorium har varit på väg mot mars i åtta månader och är nu äntligen framme för att ge den jordiska mänskligheten svar på alla intressanta frågor. För vem är inte intresserad av att få veta om det för länge länge sedan fanns vatten på mars? Som jag har funderat...!

Under två års tid ska denna bil rulla omkring där alldeles ensam (eller?) och söka spår efter något som kan tyda på att det en gång skulle ha kunnat finnas något levande på den planeten. Tänk vilka spännande två år detta ska bli...eller...?

Ja, ja, det kanske är viktigt för mänskligheten och det finns säkert de som tycker att det är oerhört spännande även om jag inte tillhör den skaran. Jag skulle kunna tänka mig att fortsätta den där tron jag hade som liten, att alla marsgubbar var små, gröna och söta med antenner på huvudet. Fast å andra sidan så har vi redan tagits ur den villfarelsen med hjälp av alla science fiction där utomjordingarna aldrig är speciellt söta. (Det skulle väl i så fall vara E.T. i så fall, men jag har gett upp hoppet om att han ska komma och be om att få låna min telefon)

Hur som helst, så känns det faktiskt som om de där 20 miljarderna som det kostar att ta reda på om det en gång funnits vatten på mars, skulle kunna användas till något vettigare!! Curiosity killed the cat...


tisdag 7 augusti 2012

Dockmakerskans dotter

Mats Ahlstedt var en ny bekantskap för mig när jag hittade hans bok "Dockmakerskans dotter". Tydligen har han dock skrivit ett antal böcker som jag inte har träffat på tidigare, eftersom just den här visade sig vara den sjätte i en serie fristående böcker om poliserna vid länskriminalen i Göteborg.

Här är det Vietnamkriget som är bakgrund och orsak till ett antal mord som begås. Då de drabbade visar sig vara ett antal poliser som bevisligen har använt sig av mindre trevliga metoder så är hämdmotivet inte så långsökt. Frågan är bara, precis som det brukar vara, vem och varför!

Det är en bok där det inte är alldeles självklart vem som får läsarens sympatier. Hur långt kan man gå för att hämnas? En bra deckare som "smakar mer", så det kan nog bli någon mer bok av samme författare.

måndag 6 augusti 2012

Pepparkakshuset vid Pråmkanalen

Ett av Karlstads mysigaste caféer kan man hitta vid Pråmkanalen. Här kan man sitta i trädgården och inta en hederlig kopp kaffe och titta på båtbussarna som numer trafikerar kanalen.


Pråmkanalen, som invigdes 1838, byggdes som en 1,8 km lång transportsträcka mellan Klarälven och Vänern. Här fanns dåtidens bredaste svenska sluss med sina dryga 1,8 km som döptes till "Carlarnas sluss" efter kungligheterna Carl IX och CarlXIV Johan. Naturligtvis fanns också en tillhörande slussvaktarstuga som idag alltså bytt inriktining från slussvaktande till kaffeförsäljning.


Denna slussvaktarstuga döptes i folkmun till "Pepparkakshuset" och det kan man förstå när man ser den lilla stugan. Troligtvis är det så nära ett pepparkakshus man kan komma. Det är nästan så man förväntar sig att häxan ska sticka ut huvudet och fråga om man inte ska komma in till henne, när man sitter där i godan ro med kaffekoppen i handen.


Här finns inga lattevarianter, inget kaffe med choklad- eller karamellsmak, utan här finns vanligt "hederligt" bryggkaffe som man kan variera genom att dricka med eller utan mjölk. Om man kan tänka sig att, med en sådan kopp på bordet, sitta i en mysig miljö, är det här absolut rätt ställe att göra det på!



söndag 5 augusti 2012

Nya bekantskaper

Jag förmodar att det är många med mig, som kommer ihåg friidrotts-VM i Paris 2003. Det var ju nämligen då svenska folket fick en ny favoritgren, nämligen sjukamp.

Tidigare var det nog få av oss som brydde sig om den inledande friidrottstävlingen med det suspekta namnet sjukamp, det var ju så svårt att hålla ordning på alla resultat och vem som gjorde vad och varför, men sedan minsann, då visste vi precis och det visade sig faktiskt vara riktigt spännande. Var det något vi inte ville missa i kommande tävlingar, så var det just sjukampen.

Lite känns det som om historien upprepar sig, hur många brydde sig om thrialton innan igår? Nu vet troligen den största delen av svenska befolkningen vad det innebär, och definitivt vem Lisa Nordin är! (åtminstone de som har sett en nyhetssändning eller öppnat en tidning efter loppet igår!) Denna Lisa som lyckades få pulsen att stiga märkbart på så många framför tv:n under de sista sekunderna innan målgång.

Målgången ja, den är väl en historia för sig, tänk er själva, efter att ha simmat 1500 meter och cyklat ca fyra mil på ungefär två timmar, springa en mil på runt 30 minuter och spurta i mål! På något vis så känns det som om det är lite för arbetsamt för mig...(i alla fall det där med spurten...!)

Ikväll är det så dags för det som i mångas mun kallas os-tävlingarnas höjdpunkt, en höjdpunkt som bara varar i 10 sekunder, vilket för mig är en rätt kort höjdpunkt, men visst, det ska bli spännande att se vem som tar hem guldet på 100 meter. Ska det bli någon av herrarna Bolt, Gay eller Powell som uppenbarligen mer eller mindre ska ha joggat sig genom försöken (försök det om ni kan - jogga 100 meter på 10 sek!!) eller kommer det någon annan och kniper detta åtråvärda guld...

onsdag 1 augusti 2012

Kära Agnes

Jag kan inte påstå att jag tycker mindre bra om Håkan Nesser efter att ha läst hans lilla deckarhistoria "Kära Agnes". Den bygger på sätt och vis på Alfred Hitchcocks "Främlingar på tåg" där två okända personer ska byta mord med varandra.

Bara det, att här sker planeringen via brevväxling mellan två barndomskamrater som återses efter många år  och det är bara ett mord som ska utföras.

Boken växlar mellan brev som skickas i nutid och tillbakablickar till tiden då de umgicks. På blott 160 sidor vävs historien ihop och läsaren får ta del av planeringen och jag får väl erkänna att jag trodde mig se utgången på ett tidigt stadium, men oj, vad fel jag hade!