fredag 30 september 2011

LOB: Land Of Abbrevations

CTE, TPE, KPE, BKE, KIE, PIE, ECP... Nej, det handlar inte om vare sig sjukdomar eller olika former av hjärtkontroll, det är förkortningar för Singapores stora vägar (Expressways)!

Att lyssna på radions trafikrapporter kan vara lite smått förvirrande, kan man säga. För att inte prata om när taxichauffören vänder sig om ställer frågan om han ska åka "TPE mot ECP" eller om jag tycker det vore bättre att ta PIE först för att sedan byta till KIE... Då är det lätt att känna sig lite som Lisa Ekdahl: "Vem vet inte du, vem vet inte jag..."

Singapore är verkligen ett förkortningarnas land! På Wikipedia kan man till och med hitta en sida där de vanligaste, närmare 300(!), går att hitta.

IIS, ISS, ACS, CNIS, CISS, EIS, OFS, SJS, SKS... Inga fysiska åkommor det här heller, utan bara ett fåtal av alla de skolor som finns!

Fast det finns faktiskt ett system - alla vägar har ju ett E för Expressway, skolorna har ett S för School, myndigheter har ett M för Minestry ( MOM, MCD MDB...) Bankerna har ett B för Bank (UOB,DBS) och så vidare.

Visst blev det mycket enklare nu!? Klart som korvspad...eller inte...





torsdag 29 september 2011

Fenomenet Ikea

Jag måste säga att Ikea är verkligen ett fenomen utan dess like!

Min gårdagsutflykt bestod i en busstur till Ikea och tillbaka. Med mig i högsta hugg hade jag en lapp med allt som skulle inhandlas! Eftersom jag hade helt klart för mig vad jag skulle ha, så behövde det ju inte ta lång tid...

Jamen hur många är det som någon gång har gjort ett snabbt Ikea-besök? Hur kan jag ens inbilla mig att detta skulle inträffa?

Eftersom allt som stod på min lapp skulle finnas i "matdelen", så skulle jag ju inte ens behöva gå in i resten av butiken...eller...? En liten sväng bara...jag skulle ju inte ha något...

Jo, jag gick genom hela butiken och trots att jag inte skulle ha något där och trots att jag inte köpte vare sig värmeljus eller servetter, så hittade jag i alla fall en massa saker som jag inte förstår hur jag har kunnat klara mig utan hela mitt liv!

Så till livsmedelsdelen! Nehej, här fanns inget av det jag skulle ha!! Himla tur då, att det fanns en massa saker som jag inte skulle ha! Nu kunde jag ju fylla ytterligare en kasse i alla fall! Jag menar, hur jag har kunnat klara mig hela livet utan en tub pastejlax i kylskåpet övergår mitt förstånd...


Tack Ingvar, du har räddat mig igen!

onsdag 28 september 2011

...en till...!




Så kom det en till! Himla kul att veta att det finns de som läser och tycker om det de hittar här hos mig! Den här gången var det Märta som förärade mig med den jättesöta awarden här ovanför.

Jag har lärt mig att det alltid följer vissa förpliktelser med awardutdelningen och har väl inte alltid varit så bra på att fullfölja dessa...men ok då, även jag kanske ska testa någon gång, och det verkade väl inte så betungande kanske.

Det följde några meningar som ska fyllas i av mig, och det ska jag väl klara av, så här kommer det:

När ingen ser/hör mig så gör jag saker som ingen ska veta om

Jag går aldrig hemifrån utan att kolla så att kaffekokaren är urdragen

Min blogg heter som den gör för att det gick inte att använda "Marina Bay", som jag egentligen hade tänkt, därför blev det "marinasbay", vilket egentligen, med facit i hand, blev mycket bättre!

Om jag vågade så skulle jag göra allt som jag inte törs

Om tio år kommer jag att ha sett och upplevt jättemycket mer än jag har nu

Ok! så var den delen uppfylld, sen ska man ju skicka den hela vidare, men där tänker jag göra precis som förut! Jag vill ge den till alla mina fantastiska bloggkompisar! Bara kom och ta för er - ni är alla värda den, och eftersom den faktiskt var så himla söt, tycker jag gott att ni kan ta hem den till er!


tisdag 27 september 2011

Fotokurs!

Jag tycker det är jättekul att fotografera och jag tar många bilder - förmodligen hellre än bra - så hur svårt kan det vara!?

Nu vet jag! Jag har äntligen kommit mig för att göra något som stått på önskelistan länge men, som så mycket annat aldrig blivit av, nu ska jag gå på fotokurs!! Efter den "lilla introduktionen" igår, förstår jag att det är betydligt mer komplicerat än jag trott...

Prata om att ha huvudet fullt av snurrande siffror och mystiska ord! Shutterspeed, bländarvärde, apertur, iso, vitbalans, slutartid, AV och TV...och en himla massa siffror! Sedan så är det så klart en massa självklara(?) saker som att "det ena påverkar det andra"... Var tog tiden vägen när man hade en liten fyrkantig kamera där man tryckte på en knapp, drog fram med en annan och det enda man behövde tänka på, var att byta blixtkub när den tog slut!

Nej, skämt åsido, det ska bli jättespännande att se om jag kan lära mig att hantera kameran så att det blir någon skillnad och att jag känner att jag kanske tänker annorlunda mot tidigare. Fungerar inte detta kan jag ju alltid gå tillbaka till "auto-knappen"!

måndag 26 september 2011

Singapore Grand Prix

(Bild från nätet)


Jag är av den kategorin som tycker all sorts bilsport är jättetråkigt! Jag är över huvudtaget helt ointresserad av bilar. En bil, i min värld, är något som bara ska fungera! Om man häller i lite bensin då och då så ska det inte vara några problem. Till min makes stora förtvivlan tillhör jag även dom som aldrig kommer ihåg (eller inte vill slösa minnesutrymme på saken) olika bilmärken. Jag kommer ihåg färgen, och det räcker långt för mig!

Den gågna helgen var det Singapore Grand Prix för fjärde gången. I slutet av september varje år inträffar detta. Då kör man dessa fartmonster genom staden på avstängda och barrikerade gator. Nej, jag var inte där och tittatde, men det är svårt att inte ryckas med i den allmänna raceryran! Det säljs racerprylar överallt och stan kryllar av människor iklädda tröjor och kepsar som stödjer just deras favorit.

Hur som helst, så fick jag för mig att jag åtminstone skulle åka in och lyssna på spektaklet, så det gjorde vi! Vi åt på ett av alla de ställen som visade loppet på storbilds-tv - lite mystiskt var det att se bilarna på tv-skärmen, samtidigt som man hörde dem passera på gatan utanför.




Många var de, som bokat rum på det 73 våningar höga Swiss hotell med utsikt över stan. Där stod de på sina balkonger och tittade på loppet lite grann sådär från ovan. Med tanke på hur mycket folk det stod på varje balkong hade de troligen även bjudit in släkt och vänner för att titta på "spektaklet"!



Att lyssna på ett formel1-lopp är nog att befinna sig i en av de mäktigaste ljudkulisser man kan tänka sig! Så småningom insåg väl till och med jag det vansinniga i, att med händerna hårt tryckta mot öronen, stirrandes in i en hög avspärrning lyssna på en massa bilar som jag inte såg och inte ens är intresserad av, så kvällen på stan blev inte så lång.

Sträckningen av banan
Även om jag inte är intresserad, så förstår jag vilken stor och häftig grej detta är. Det är ju lite speciellt när vanliga vägar mitt i stan stängs av för att dessa vidunder ska ta sig fram i strålkastarsken - och eftersom till och med jag tycker så, måste det vara rena himmelriket för den som är intresserad!

söndag 25 september 2011

Nattgolf


Det finns en nackdel med golfen här jämfört med i Sverige och då pratar jag inte om vare sig banor eller väder, utan tidpunkt!

Här blir det ju mörkt vid sju-tiden och det medför vissa problem om man vill spela kvällstid. Det är ju faktiskt lite lättare om man ser bollen, även om man inte skulle kunna tro det... Hur som helst, det hela är löst genom att vissa banor har "nattgolf" det vill säga att det finns stora strålkastare som lyser upp banorna.




Nu har jag för första gången någonsin genomfört en sådan runda. Lite häftigt var det! Känslan när alla strålkastarna tändes var lite som att befinna sig i en film mitt i den där scenen när man står i mörkret på en stor idrottsplan och alla strålkastare tänds en efter en. Skillanden var väl att här hände det inte så mycket mer i filmen, än just det...


Till och med lilla golfbilen var försedd med ljus så att vi inte skulle köra vilse, man vet ju aldrig!


Det häftigaste var nog ändå inte själva golfspelet (det är sällan det är det), utan Singapores skyline med alla ljus som man har precis brevid. Plus att det just den här helgen är det Singapore Grand Prix, vilket gjorde att det stundtals var som att spela på en upplyst idrottsarena mitt i mörkret, med hela Singapores ljusprakt runt omkring, med en känsla av att befinna sig mitt i en vibrerande bikupa.


(Om det mot förmodan finns någon som är lika oinsatt i ämnet som jag själv, kan jag berätta att Singapore Grand Prix är ett formel 1-lopp, det vill säga en massa racerbilar som åker runt stan en himla massa varv!)

fredag 23 september 2011

Även två blinda hönor...

Jag är inte speciellt bra i matte, men så mycket vet jag, att jag, med mitt obefintliga lokalsinne och en taxichaufför som är ny i Singapore, den ekvationen går inte ihop!

Att ta sig någonstans i den här stan är inga som helst problem. Eftersom det numer finns en sådan där himla käck app också, där man kan knappa in var man är och vart man vill och sen berättar datorn för mig vilken tunnelbana eller buss jag ska ta och var jag ska kliva av, så är det plötsligt ännu enklare. Nu behöver jag ju faktiskt inte begå så många misstag mer än att kliva av vid fel hållplats och/eller gå åt fel håll när jag klivit av!

Det där med att gå åt fel håll är lite fascinerande, förresten. Det är ungefär som med små barn, fast dom har 50% chans att sätta skon på rätt fot, gör dom nästan alltid fel... (Gissa åt vilket håll jag går!)

Ibland dock, är det så illa att det inte finns någon hållplats i närheten, men då finns det ju taxi! Dom finns överallt, bara att ta tag i en på gatan. Det finns alltså runt 25000 taxibilar i den här stan, då är frågan, varför måste det stanna en chaufför hos mig som är alldeles ny? Kan det bli så mycket annat än fel?

För säkerhets skull hade jag skrivit ner adressen på ett papper, det är ju alltid bra när man inte vet vart man ska. (Kanske ska börja med adresslapp kring halsen också...), men det hjälpte ju föga när chauffören varken förstod vad jag sa, eller kunde läsa på lappen! Till slut försökte jag desperat med hjälp av charader få fram adressen. Där satt han med kartboken i högsta hugg med mig gestikulerande som den värsta deltagaren i "Gester med gester" i baksätet, och till slut kom det där asiatiska leendet, den lilla nicken och ett "Ahh, know now"!

Tyvärr är det väl inte alltid den minen betyder att "jag vet", men det är ju i alla fall bättre än ett "no, no", då är man verkligt illa ute! Om vi kom fram?Ja, så småningom, fast jag antar att det finns betydligt närmare vägar dit än den vi åkte...

torsdag 22 september 2011

Partly cluody with afternoon showers


Jag hara fått frågan flera gånger om vad det är för "typ av årstider" i Singapore och aldrig riktigt kunnat besvara den. Om man tittar i affärerna just nu, så har de plockat fram "vinterkollektionen", vilket är som det mesta annat, "Same, same but different..."

Hur som helst, jag dök in på en massa vädersighter för att få klarhet i hur det hänger ihop och jag blev så mycket klokare...eller inte... För er som känner att ni vill öka ert kunskapsområde med en massa "lagom rörigt och mer eller mindre begripligt" angående Singapores klimat, kommer här en liten sammanfattning! (Skulle det vara så, att någon mot förmodan skulle vilja förkovra sig mer i just detta ämne, så finns det massor med bra information om detta, det är bara att ge sig ut i internetdjungeln!)

Det finns två huvudperioder, Northeast Monsoon Season (dec-mars) och Southwest Monsoon Season (juni-sept). Däremellan infaller två stycken inter-monsoon-periods (april-maj och okt-nov). I princip handlar det alltså om att vinden vänder!

Den regnigaste perioden ska vara under dec-jan och den torraste febr-mars. Annars känns det som om den huvudsakliga skillnaden är att under den ena perioden infaller regn och åska på förmiddagen och under den andra på eftermiddagen.


För visst är det så, att det regnar oftast någon gång under dagen och då kommer det inte lite! Jag hittade en siffra som säger att den genomsnittliga årsnederbörden är 2342 mm/år i Singapore, att jämföras med det regnrikaste området i Sverige, Sarekfjällen, som får 1800 mm/år. Den stora skillnaden är väl att här torkar det upp lika fort som det kommit ner!


För övrigt är det är inte så stor variation på väderleksrapporterna här, det är nästan så man kan gissa sig till vad som komma skall... Här är rapporten för den kommande tiden:


3 Day Outlook:

Friday: Partly cloudy 31/23 Degrees Celcius
Saturday: Late morning and early afternoon showers with thunder 32/25 Degrees Celcius
Sunday: Late morning and early afternoon showers with thunder 32/25 Degrees Celcius

16-30 sept:
During the outlook period, thundery showers are expected on 5 to 6 days mainly in the late morning and afternoon. In addition, widespread showers with occasional gusty winds are likely in the predawn hours and morning on 1 to 2 days. As periods of consecutive dry days can be expected in parts of the region during the fortnight, Singapore could be affected by haze on a few days.

Som sagt, "Same same but different..." 

onsdag 21 september 2011

Jubileum!



Idag är det exakt ett år sedan jag skrev mitt första inlägg och med bultande hjärta tryckte på "Publicera inlägg-knappen"!

Jag vet, att jag skrev att jag fundrade på vad jag gav mig in på, och den tanken kan väl slå mig fortfarande med jämna mellanrum. Jag har bläddrat lite i mina gamla inlägg och konstaterat att den första tanken, att jag skulle blogga för att berätta för "de där hemma" om hur det är i Singapore, vad vi gör och hur vi har det, har väl hållits till viss del.

Jag har lyckats får ner en hel del av nyttig information för någon som vill veta vad man kan roa sig med här. Jag har också fått ned en hel massa med onyttig information, men även det kanske kan ha sin charm.  Det finns väl även en del där man kan fundera över hur jag tänkte...

Oavsett vad, hur och varför, så har jag träffat väldigt många intressanta och trevliga människor här i bloggvärlden, en värld som jag inte visste fanns för ett år sedan, och bara en sådan sak!

Tidpunkten till ära har jag hittat en "flagcounter" och placerat i högermarginalen. Om den fungerar, så kan det ju vara kul att se varifrån alla besökare är, för det måste ju vara själva vitsen med den, om det inte är för att lära sig olika länders flaggor, vilket i sig inte vore så dumt i mitt fall.

Hur som helst, tack alla underbara vänner hemma och borta för att ni faktiskt läser det jag skriver (även om jag ibland kan fundera över varför...!) och eftersom jag tycker det är oerhört kul, så blir det säkert ett år till!

tisdag 20 september 2011

Även tystnaden har ett slut

Även tystnaden har ett slut är titeln på en bok, skriven av den fransk-colombianska kvinnan Ingrid Betancourt. Boken handlar om hur hon, som dåvarande politiker, kidnappades av den Marxistiska FARC-gerillan och hölls fången i Amazonas djungel under sex år.

I boken beskrivs inte bara den tuffa kampen för överlevnad i djungeln, utan det är även en skildring av såväl Ingrids egen som hennes medfångars förändring som människor. Hur de förändras från att vara sociala hjälpsamma varelser till att se till sig själva och sin egen överlevnad. Det är hela tiden en balansgång, vem man kan lita på och vem som tänker svika.

Skildringarna av de hemska förhållanden där hon tillbringade dessa sex år är ingående och man kan riktigt känna maktlösheten hos fångarna när de tvingas till olika förnedrande handlingar. Förutom fotografier och tankar på familjen hemma, var planeringar och förberedelser inför flyktförsök det som till stor del lyckades hålla livsgnistan levande hos författarinnan.

Det är en klart läsvärd och stark bok om en mycket stark kvinna i fångenskap. Om vad som händer när all värdighet tas ifrån en och hur man lyckas överleva och uthärda sex år som fånge i den Colombianska djungeln.

Titeln på boken är en av de sista raderna i poemet Para Todos skrivet av den Chilenske nobelpristagaren Pablo Neruda. Även om jag har mycket begränsade kunskaper i det spanska språket, så var jag tvungen att leta reda på lite dikter av denne man och jag måste säga att trots den minimala förståelsen, så var de vackra ändå. (En del finns ju faktiskt översatta till svenska också...)

måndag 19 september 2011

Onödiga problem

Att vara skrockfull är inte alldeles enkelt! Speciellt inte när man bor i ett land där man inte får spotta offentligt - hur beter man sig då när det springer en svart katt över gatan?

Jag anser mig vara en klok (?) och sansad varelse med båda benen rätt stadigt på marken. Då är ju frågan varför i himlens namn kan jag inte låta bli att bli smått hysterisk om det springer en svart katt över vägen eller om någon idiot rest en stege så man måste gå en jätteomväg för att undvika att gå under den?

Som sagt, i "vanliga normala fall" kan man ju alltid avhjälpa faran med katten genom att spotta tre gånger, men  här för det ju med sig lite problem eftersom man måste gå och gömma sig i någon buske för att spotta.

Nästa problem är när man träffar en massa nya personer, och med lugn och sansad röst ska upplysa vedbörande om att de, för mitt välbefinnandes skull, bör lyfta bort sina nycklar från bordet...blir man idiotförklarad då eller inte!? Jag vet väl att det inte är mina nycklar, men ändå, om utifall om att...

Inte finns det något räddande salt på restaurangborden här heller, om det skulle hända något oförutsett så man behöver slänga lite salt över axeln!

Ja, ja, bortsett ifrån att jag går omkring och spottar i smyg, slänger salt över axeln, får skavsår eftersom jag går omvägar för att undvika stegar, aldrig skulle drömma om att fälla upp en paraply inomhus och förtvivlat letar efter trä om jag behöver ta i det materialet, så är jag nog en rätt klok och sansad varelse...eller inte!

söndag 18 september 2011

Kräftskiva utan tröja!

Hederlig svensk kräftskiva i Singapore - går det? Jojomän! och nästan allt kan vara precis som vanligt, kräftor, nubbe, pappersmånar, sånghäfte och allt annat som hör till - det enda som kan tänkas skilja sig åt skulle väl vara vädret då. Det är ju svårt att ha en svensk kräftskiva utan tröjor och jackor, men här kan jag lova att det går!


Sedan är det ju naturligtvis en himla tur att Ikea finns, för annars kan det ju vara lite svårt att få tag i alla förnödenheter som är ett måste till kräftskivan.

Visste ni förresten att det fanns en tid  i Sverige då man inte åt kräftor? Anledningarna till detta var dels att det i bibeln finns ett förbud mot att äta "djur med flera fötter" (3Mos 11:42) och dels för att kräftorna ansågs vara asätare och åt drunknade lik på sjöbotten.

Lite av själva "kräftskivekänslan" försvann i och med att kräftpremiären togs bort. Kan ju påminna om, för er som förträngt det och tror att det var förra året det hände, att det är nästan 20(!) år sedan detta hände. Numer kan man ju faktiskt köpa kräftor i juni, fast frågan är hur kul det är att hänga upp kräftmånar i midsommarstången?


Att nubben till fyller sin funktion till kräftorna är det väl inte tu tal om!? I alla fall inte om man ser Albert Engströms valaffisch inför omröstingen om rusdrycksförbudet i Sverige 1922. Om det var Alberts hot om att man var tvungen att avstå från kräftor om man inte röstade nej på valdagen, som gjorde att nej-sidan vann med ynka 2% får man väl aldrig veta...

Albert Engström - Kräftor kräva dessa drycker!

fredag 16 september 2011

Billig underhållning


Ibland behöver inte underhållning vara så dyr. Igår tillbringade jag 30 minuter på tunnelbanan och fick underhållning så det räckte och blev över!

Det började med att det kom in en kvinna med en pojke i tre-årsåldern som absolut inte ville sitta i kärran utan hellre, till mammas fasa, ville leka tafatt mellan alla säten i tunnelbanevagnen. Mitt emot där jag satt hade jag en annan mamma med sin mycket lilla bebis som tyckte att han faktiskt skulle stå i hennes knä fast han inte kunde! Han meddelade detta högt och ljudligt varje gång den förtvivlade modern försökte något annat, ni vet napp, vyssningar, välling, klapp i baken...men nix fick han inte hoppa i knät var det illvrål som gällde!

På ena sidan om henne satt en medelålders, mycket kort, dam iklädd hatt som hon dragit ner över öronen. Hon studerade sin Iphone mycket ingående samtidigt som hon dinglade med benen i en hisklig fart! Detta innebar att den mamman som jagade sin son hade fullt sjå att parera bensprattlet varje gång hon passerade.
På andra sidan om mamman med den lilla babyn satt en man som troligen led av svår nästäppa, för han plockade upp en sådan där gammal hederlig "vick-tub" som alltid fanns hemma hos min mormor och morfar. Ni vet en sådan där som man stoppade upp i näsborren och sedan andades man in och så släppte det täppta i näsan. Denne man stoppade också upp tuben i näsborren, men han tog inte ut den! Den fick hänga kvar! Förr all del, det kan det ju ha varit så, att han led av en alldeles oehörd nästäppa, vad vet jag...

Frågan är vad man behöver mer i underhållningsväg än två små rara barn som gör allt annat än mamma vill, en bensprattlande tant i för stor hatt och en äldre gentleman med en vick-tub uppkörd i näsan? Om inte det är underhållning, så vet inte jag...fast lite skönt var det faktiskt att kliva av efter dessa 30 minuter, ibland kan det bli för mycket av det goda!

torsdag 15 september 2011

Kranji War Memorial




I den norra delen av Singapore, ganska nära gränsen till Malaysia hittar man Kranji War Memorial and Cemetery. 


Att befinna sig på Kranji krigskyrkogård känns lite som att vara med i slutscenen i musikalen "Hair", när bilden zoomas ut och man får se alla långa rader av gravar, där de som stupade i Vietnamn är begravda.




Här är det också vita stenar i långa räta rader, hundratals på hundratals, som vittnar om alla stupade under andra värlsdskriget. Här finns många stenar med namn inristade, många olika nationaliteter och även stenar resta över okända soldater, samt stenar med texten "begravd någonstans i närheten". Det de alla hade gemensamt var att de stred på de allierades sida under kriget.



Det som känns mest påtagligt när man vandrar bland dessa aldrig sinande rader av vita stenar, är när man ser åldern på de som stupade, många hann aldrig fylla mer än 19 eller 20 år.


De soldater som aldrig återfanns har sina namn  inristade i det stora minnesmonumentet.





onsdag 14 september 2011

Bloggarnas gyllene kedjebrev


Jag  har fått en award - Tack snälla Joanna!

För er som inte håller till i bloggmiljön så frekvent kan jag meddela att en award är ett slags kedjebrev för att visa att man tycker om det någon annan skriver och för att försöka utöka läsarskaran hos andra småbloggare. Jag har googlat runt lite för att hitta lite info om var det kommer ifrån, men jag erkänner att jag gav upp efter ett tag. Det enda jag egentligen hittade var att det är en stor "Blog Award-gala" I Kista på lördag där Sveriges mest populära blog ska utses, och eftersom jag inte är bjuden så slutade jag leta!

Nej, det här handlar om det där "småfolket", vi som känner att vi behöver lite uppmuntran. Problemet är väl bara att den "lilla blogvärlden" (Inte i "den stora vida världen utanför Sundbyberg..." för er som kommer ihåg det!) så fungerar det ungefär som alla andra sociala datafenomen, det blir samma människor hela tiden. Vilket i sig är jättekul för man får en massa kompisar som man känner fast ändå inte. Hur som helst, så betyder det att de här awardsen knallar runt på samma ställen.

Med utmärkelsen följer att man ska skicka den vidare till ytterligare fem "småbloggare" dvs sådana som har mindre än 100 följare. Detta ska vara fem bloggar som man tycker är värda fler läsare och gärna med en motivering varför. Sedan ska man också besvara några frågor om sig själv.

Nu är jag av naturen en ganska obstinat person och gör väl inte alltid som jag blir tillsagd och det här tillfället är inget undantag! Frågan om varför jag började blogga kan ju vara lite av intresse kanske. Jag började när vi flyttade till Singapore som ett sätt att berätta för nära och kära vad som fanns i min nya värld. Sedan har det liksom bara rullat på och jag har upptäckt vad hemskt roligt jag tycker det är! Jag har hittat så mycket fantastiska människor över hela världen och det är en oerhört intressant och kul sysselsättning. Övriga frågor tror jag är av ringa intresse för de flesta av er, så dom hoppar jag över!

När det gäller vidareskickningen av utmärkelsen fixar jag inte att välja ut fem - sorry! Jag tycker jättemycket om er allihop och jag läser era bloggar av så olika anledningar! Här finns människor i olika delar av världen, det finns unga och gamla, intressanta, roliga, spännande och underhållande texter, vackra foton... -  i sann svensk lagom-anda skickar jag den till er allihop!

tisdag 13 september 2011

Mid Autumn Festival




Så var det dags för ytterligare en högtid - nu har vi firat Mid Autumn festival, eller Moon Festival, som det också kallas.

Denna högtid infaller den 15:e dagen i den 8:e månaden enligt den kinesiska kalendern, den tid på året som månen är som rundast. Jag vet inte om månen var så speciellt mycket rundare än vanligt just den här kvällen, eftersom vi faktiskt inte såg den alls, men i år inföll i alla fall detta den 12/9. 

Hos oss firades det hela genom att alla barn fick ljuslyktor och sedan var det dockteater där legenden om Hon Yi spelades upp. Efteråt var det skattjakt för alla barn som glatt dammsög gräsmattor och häckar i sin jakt på godis. Avslutningsvis bjöds det på mooncakes, pomelos, durians och dryck i en lokal som i vanliga fall ger intryck av att vara hyfsat stor, men just ikväll kändes den något trång! En kul kväll, där jag plötsligt insåg vad fruktansvärt många grannar jag har! Det är inte ofta alla är ute samtidigt minsann, vilket i och för sig kanske är tur...






Mooncakes är en sorts kaka som enligt legenden användes för länge, länge sedan på den tiden då mongoler styrde i Kina. Kinesiska ledare som planerade att göra något åt detta, bakade in meddelanden om det förestående upproret i kakor som smugglades ut till berörda.

Förutom dessa kakor, äter man även en hel del pomelos eftersom de påminner om månen.


Som så många andra kinesiska högtider, så finns det även här en gammal legend i botten. För länge seda var det nämligen 10 solar som cirkulerade runt jorden. När dessa sammanföll blev det så oerhört varm så allt förstördes. Då klev det fram en man, Hon Yi, som lyckades skjuta ner nio av dessa solar och efter detta blev firad som hjälte. Han gifte sig sedan med en mycket vacker kvinna, Chang E, och de levde mycket lyckliga tillsammans.

Vid ett tillfälle, då Hon Yi var ute och reste träffade han på Himlens Drottning. Hon gav honom en dryck som skulle göra att han kom till himlen och blev odödlig när han drack den. Nu föll det sig så illa, att vid en annan av Hon Yis resor råkade en man, Peng Meng, se hustrun ta fram drycken och försökte ta den ifrån henne. För att undvika att drycken föll i någon annans händer, drack Chang E själv upp den men resultatet att hon genast for upp till himlen. Men eftersom hon var så fruktansvärt kär i sin make så klamrade hon sig fast vid månen, där sedan den förkrossade Hon Yi kunde se sin älskade hustrus siluett.

Hon Yi och alla andra sörjande människor ställde då ut mat till Chang E under månen och det gör man än idag, offrar till henne under denna högtid. Det förekommer tydligen även att unga kvinnor gör det med hopp om att de ska bli lika vackra som Chang E.



Det finns flera olika legender som handlar om den här högtiden, och det finns olika varianter på den här också, men ungefär så här var det, så nu vet ni det!

måndag 12 september 2011

Typiskt Singaporiskt Faktiskt...

 Eftersom jag har förstått att det är rätt grått åt er där borta på norra halvklotet och det finns de som går och planerar ett eventuellt arkbygge, tänkte jag pigga upp er med några små färgklickar med singaporianska hälsningar!