torsdag 27 oktober 2016

Så var det nyår igen - eller Happy Deepavali

Nu var det dags att fira nyår igen! Vi gör ju det som bekant i alla fall tre gånger om året, vilket är en av tjusningarna med att leva i ett mångkulturellt samhälle. Här firar man högtiderna oavsett vilken av de fyra officiella religionerna som ligger bakom, och det är inte dumt alls om man säger så. Dels är det naturligtvis trevligt att få många helgdagar, men framför allt är det spännande att sätta sig in de andra religionernas högtider, varför och hur de firas.


Deepavali är hinduernas motsvarighet till vårt nyår och firas i flera dagar och man firar det godas seger över det onda, ljusets seger över mörkret. Det har varit fantastiskt färgsprakande i Little India under en längre tid och allt kulminerar till helgen. Där vi bor har ett antal balkonger smyckats med blinkande ljus i alla tänkbara färger och jag lovar att våra julgransljus ligger i lä här.


Under den här perioden är det mer kaos än vanligt i stadsdelen Little India då alla ska förse sig med nya kläder och allt som behövs till festmaten som ska lagas. Dessutom ligger det en konstant blomdoft över hela området från de blommor som knyts ihop till kransar i stånden utefter vägarna. Blommorna dekorerar man sina nystädade hem med samt dekorerar brickorna med godis som ska serveras under högtiden.



Varje år sätts det upp en speciell "Deepavali-marknad" där man kan hitta allt man kan tänkas behöva för att kunna fira ordentligt. (troligen kan man hitta allt man behöver och lite till!)



Att det är mycket ljus överallt förklaras genom legenden om Lord Krishna som återvänder hem efter att ha besegrat och dödat tyrannen Narakasura. Eftersom det är nymåne sker återvändandet i mörker och för att hjälpa honom hitta hem tänder alla människor oljelampor och ställer ut. Det är också betydelsen av ordet "Deepavali", "rad av ljus".


I år kommer vi dock inte att vara kvar i Singapore under helgen utan utnyttjar den där extra helgdagen som det för med sig genom att rymma iväg på en långweekend till Phuket för lite sol och bad. Inte så dumt det heller faktiskt, och jag tror att man klarar av att fira in Deepavalin utan oss...

måndag 24 oktober 2016

Singapore runt, etapp 3


En gråmulen söndag med rätt behagligt promenadväder var det dags för etapp tre på min lilla "promenad runt ön" och den startade ungefär där den förra slutade. Det blev lite ungefär tack vare ett av alla byggnadsprojekt som ständigt försiggår i det här landet. Det här projektet är inget direkt litet projekt, utan det handlar om att bygga ytterligare en start- och landningsbana på Changi, Singapores flygplats. Det är ett projekt som kräver ett helt eget inlägg, så jag ska inte gå in på det närmare här, mer än att jag kan säga så mycket som att det krävdes lite snurrande innan jag hittade vägen jag letade efter, den som skulle ta mig vidare på min rundvandring.



Nu var det dags att ta mig utefter den södra änden upp till norr och det gör man via en gång- och cykelväg som löper parallellt med en av Changis startbanor. Det är även en av de vägar som enligt uppgift används vid de maratonlopp som löps i Singapore. Nu måste jag bara få säga att det måste vara en av de tråkigaste maratonsträckor som finns! (och förhoppningsvis har jag gjort den tråkigaste sträckan på min lilla vandring) Här kan man verkligen få användning av det populära singaporianska uttrycket "same same but different". Nu kan jag inte påstå att det var så speciellt mycket "different" alls, utan det var väldigt mycket "same same".


Med jämna mellanrum dyker det upp små kurer (även de identiskt lika) där man kan sätta sig att vila trötta ben, eller ta skydd för ett eventuellt regn. Dyrt kan det bli om man skulle få för sig att röka i den där kuren också, runt 10 000 kr. Men lite kan man ju fundera på vem som kollar det.


Till att börja med går man utefter en kanal med Changi på ena sidan och ett antal baracker på andra sidan som gissningsvis inhyser de gästarbetare som jobbar med ovan nämnda bygge.


När man lämnar kanalen bakom sig blir det verkligen mycket av samma. En lååång raksträcka där det enda som egentligen händer, är att det lyfter flygplan så tätt att det är nästan så det känns som om det ena inte hinner försvinna förrän nästa lyfter. Prata om att man hoppas att den som sitter i flygledartornet inte har en dålig dag på jobbet.




Den största omväxlingen var då de som bestämt sig för att sova middag en stund dök upp med jämna mellanrum. Och det är gott om de som sover överallt, inte bara här, utan även inne i stan, och det är ingen som höjer på ögonbrynen åt det, det "bara är så". Är man trött så sover man där man är.


På andra sidan pågår det mastodontarbete som det här projektet innebär med alla kranar och andra fordon som behövs för det hela. För den som är intresserad av flygplan, lastbilar, lyftkranar och annat i  den stilen är troligen det här en helt fantastisk promenadsträcka, men det känns nästan som om det skulle vara ett krav för att uppskatta det hela.





Det är tur att det med jämna mellanrum står hur långt det är kvar så man förstår att man inte står på samma ställe och stampar...


När det är 500 meter kvar, då äntligen händer det något så man kan fundera på vad som finns bakom kröken! Och där dyker Changi Beach Park upp. Ytterligare en av alla parker som ligger utmed havet.





Det var inte speciellt trångt om plats, utan de som var här hade rätt gott om utrymme om man säger så. De som var här verkade mestadels ägna sig åt fiske. Det såg inte ut som om någon hade haft sådär enormt stor fiskelycka, men det kanske inte var huvudsaken.



Det här skulle kunna vara en riktig idyll för söndagspicknicken (vilket också många såg ut att tycka) eller för att sitta på en bänk och njuta av tystnaden... Men det där med att njuta av tystnaden när det kommer ett flygplan på låg höjd minst en gång varje minut är inte helt enkelt. Och det lär väl inte bli färre med tanke på den pågående byggnationen.



Här någonstans, började det droppa från himlen och när det börjar droppa kan det vara en rätt bra idé att söka skydd. Nu var jag ju rätt så nöjd med dagens insats som slutade på nästan 10 km, så härifrån blev det buss tillbaka och med tanke på att den resan tog nästan en och en halv timme så kanske det kunde vara stommen till nästa projekt, "Singapore by bus", vem vet...

söndag 23 oktober 2016

Allt man kan behöva - och lite till!


Så har jag då gjort ett besök på det helt hysteriska varuhuset Mustfa Centre i Little India igen. Jo, det händer ju då och då, och för er som inte vet, så är det varuhuset där man kan hitta allt och lite till, och det man hittar (om man hittar det vill säga) finns i överflöd. Nej, jag överdriver inte det minsta, jag lovar! Och trångt om saligheten är det. Att samsas med alla som försöker hitta det man ska ha samt någon som bestämt sig för att varuleveransen ska ske i just den gången, är inte alltid enkelt.


Man hittar alltid något nytt, om man säger så. Något av det mer "mystiska slaget" för en oinsatt som jag, var nog den gången jag ramlade över en puttu maker, men så lärde jag mig något nytt också. (Så för er som vill ha lite mer information om vad detta kan vara och vill utöka ert kunnande får ni trycka till på länken så löser det sig)

Den här gången var det som vanligt lite olika kryddor som stod på önskelistan och det finns hur mycket som helst, som med det mesta. Och det där med att hitta är inte alltid helt enkelt i det åtta våningar höga varuhuset som har öppet 24 timmar om dygnet. Och stort är det - jättestort! Senaste måttet jag kan hitta, eftersom det växer hela tiden, är en yta av 37000m² (drygt sju fotbollsplaner) vilket kan förklara att det kan vara lite bekymmer med att hitta. Det är ju inte bara en byggnad, utan det handlar om flera byggnader och en himla massa olika ingångar. (Kommer man inte ut där man gick in kan det ta lite tid att räkna ut var man befinner sig...)


Enligt en artikel i "Asia One News" från juni 2013 så fanns det 1900 anställda och något säger mig att det kan vara flera idag, då var affärsytan 24000m², så det har ju växt lite sedan dess. Att det känns som om de flesta av de anställda hellre skulle vilja vara någon annanstans med tanke på deras många gånger bristande engagemang är en annan historia. Frågan är i och för sig vem som inte skulle bli trött i den miljön.



Den här gången passerade vi även genom "hälsoavdelningen" och oj vad det finns mycket att välja på om man skulle vilja bli piggare på något vis! (Med tanke på den uppsjö av pillerburkar som fanns så borde alla vara oerhört pigga och alerta)



Inte bara vitaminer naturligtvis, utan även olika värktabletter finns i alla möjliga utföranden.


Det kan ju kanske vara en bra idé att bara behöva köpa några stycken, men man kan ju hoppas att den som gör det vet vad den köper.


Inte är det mindre trångt när man ska betala heller, och det där med kösystem är inte alltid så enkelt att förstå...

Nu tillhör jag de som aldrig varit i Ullared, men jag skulle tippa på att de ligger en bra bit efter då det gäller antal prylar i hyllorna. Om man har tid så är Mustfa Centre absolut värt ett besök, bara för att, jag lovar! (Dessutom är det mesta billigare här, så orkar man med det så kan det till och med vara värt det ur ekonomisk synvinkel)

Förresten måste jag erkänna att den här gången fick nog den där "puttu-makern" ge sig med tanke på "saker av det mystiska slaget"...


torsdag 20 oktober 2016

Singapore runt, etapp 2 (del 2)


Att sätta sig vid ett litet bord med en flaska kallt grönt te efter att ha tillryggalagt ungefär hälften av "East Coast Park" känns rätt bra i värmen. Eftersom svetten vid det här laget gör att såväl linne som kortbyxor känns rätt slickade vid min lekamen var det väldigt njutbart att sitta i skuggan en stund. Det enda som kan diskuteras är höjden på dessa utplacerade stenbord med tillhörande bänkar. Visserligen har jag rätt korta ben, men att det är näst intill omöjligt att få dem att nå marken känns lite konstigt med tanke på att många asiater trots allt till och med är kortare än vad jag är. Förklaringen kommer efter att ha slängt en blick på mannen som parkerat vid bordet bredvid, han dinglar minsann inte med benen, han har lagt dem i kors och sitter på dem. Tänkte inte på det...

Ungefär halvvägs dyker det upp ett antal restauranger, bland annat "Jumbo" och "Long Beach" vars signaturrätter består av den kända krabban som serveras i två varianter, Chilicrab och Black Pepper Crab. Att boka bord är nästan ett måste om man ska få plats på kvällen. Och visst är det speciellt att äta här när man sitter och ser alla ljusen vid horisonten. Ljus som man skulle kunna tro kommer från en upplyst stad, men istället hör till alla väntande containerskepp.





Tar man sig lite längre bort så finns det även en "vanlig hederlig foodcourt" för den som föredrar det.


Om man vill variera sitt motionerande lite så kan man alltid stanna till vid utomhusgymmet och dingla lite i ringarna, eller varför inte ta en barfotapromenad på "the Pebble Walking Trail" som ska ge nyttig fotmassage.



Man behöver absolut inte vara orolig för att man inte ska hitta något att göra här. Vid närmare eftertanke finns det så mycket att göra så man kan bli svettig bara av att välja aktivitet. Man kan hyra cyklar med två eller fyra hjul, inlines, sparkcyklar, eller kanske en liten bil?



Kommer man bort mot slutet av parken finns även olika attiraljer som ska användas i vattnet för uthyrning.


Om man inte skulle känna för att hyra något slags fortskaffningsmedel så kan man roa sig endera i skateparken eller varför inte ta en tur på vattnet med hjälp av linor, på så kallade "Cable Ski". För tillfället var båda stängda för renovering, men i normala fall så finns de här aktiviteterna för den hågade.



Naturligtvis har det även byggts en gigantisk lekplats med allehanda mer eller mindre häftiga redskap att flänga runt i. Den huserar på en yta av 3500 kvadratmeter och om någon vill läsa mer om denna enorma lekplats och vad som finns där så använd den här länken. Det är ju himla tur att någon har sett till att barnen har något att göra. För annars finns det ju bara vatten, sand, gräsytor, träd och annat fånigt och så kan vi ju inte ha det...

Även här håller man på att "rota till det lite" för att bygga mer, för vad vore väl en promenad i Singapore utan att behöva ta en omväg för att det finns ett stort plåtplank i vägen och lyftkranar och grävskopor?


I den bortre änden av parken kommer man till Bedok Jetty, en 250 meter lång pir, vars huvudsakliga syfte idag är att fiska från. Fram till år 2000 användes den för militärövningar och under "Operation Thunderstorm 1975 användes den av armén för att ta hand om de vietnamesiska flyktingar som kom hit efter Saigons fall.


Fiska får man som sagt göra, men det är en del annat som inte är tillåtet, och det är ju tur att man får reda på att det inte är tillåtet att tälta på piren för visst skulle det vara en utmaning att försöka få fast ett tält i betongen.


Nu förstår jag i och för sig inte varför man ens skulle komma på idén att campa på en betongpir eftersom det finns områden där det är tillåtet att campa. möjligen för att få mindre med sand mellan tårna, men det låter onekligen som om det skulle vara ett dumt beslut. För de som vill campa finns det någon variant av "utvecklad parkeringsautomat" för just det ändamålet.


Här kan man som sagt roa sig med det mesta, men drakarna får man lämna hemma. Nu närmar vi oss nämligen Changi flygplats i öster och de lågflygande planen kommer tätt. Med andra ord är det gott om stora farkoster i den här delen av Singapore. I alla fall skepp och flygplan, något sämre var det med bussar. Det krävdes en rätt rejäl promenad tillbaka och in mot stan för att hitta en buss. En fördel finns det i alla fall med en så tätbefolkad stad som Singapore, husen är oftast så höga att de syns på långt håll och hittar man dem så hittar man alltid en busshållplats, så och denna gång.

Efter 15 svettiga kilometer så var alltså även etapp två tillryggalagd.


Bara så ni vet, så syns det faktiskt ett flygplan högt där uppe om man tittar riktigt noga...