måndag 31 oktober 2011

Lite Sverige...

Så var den här då - sändningen från Sverige!


Och med den, naturligtvis trevligt sällskap, så nu ska vi göra Singapore i en vecka! Startskottet gick idag, och om resten av veckan blir lika intensiv, då behöver jag troligen vila upp mig en vecka efteråt!!!

söndag 30 oktober 2011

I väntan på saltlakrits...

Just nu går jag i väntans tider! Inte riktigt så drastiskt som det låter kanske, men jag går faktiskt och väntar - på saltlakrits! Idag får vi nämligen besök ifrån Sverige och med det besöket kommer även en leverans av just denna efterlängtade vara.


För att få tiden att gå igår kväll, bestämde vi oss för att utöva lite "höghöjdsträning" på takbaren "One Altitude"
(http://marinasbay.blogspot.com/2011/02/1-altitude-vilken-hojdare.html)





280 meter upp i luften. Jag hade någon vision om att jag äntligen skulle få se solnedgången där uppifrån, men i vanlig ordning blev det lite för mycket moln i vägen...men skam den som ger sig - det går fler tåg!



lördag 29 oktober 2011

Bättre sent än aldrig...


För ett tag sen kom det en bloggutmärkelse från två håll - tack igen Anniverse och Camilla! Med dom följde det, som sig bör, en liten uppgift. Jag vet att jag har varit rätt dålig på att besvara medföljande frågor, men jag ska göra ett försök i alla fall den här gången, även om det blev lite sent, men som sagt, bättre sent än aldrig...eller...?

(Skulle det vara någon som tycker sig ha läst det här tidigare, eller bara känner att det är fruktansvärt tråkigt att läsa, så vet ni att det finns ett litet rött kryss uppe i högra hörnet som man kan använda sig av!)

1.Varför började du blogga?
Den här frågan vet jag att jag har svarat på tidigare, och det var helt enkelt för att de nära och kära där hemma skulle få lite info om vårt nya hemland.

2. Vad har du för mål med bloggen?
Det är till största delen samma som ovan, fast kretsen med "nära och kära" har utökats! Jag vill berätta om Singapore, försöka blanda skämt och allvar och i bästa fall kunna underhålla någon en stund.

3. Vilka bloggar följer du?
Ett helt gäng av varierande karaktär. Här finns bloggar med underbara foton, utlandssvenskar, bloggar med underhållande texter....

4.Vad har du för favoritfärg?
Ingen speciell, det beror helt på sammanhang och humör!

5. Vad har du för favoritfilmer?
Oj! Det är många, men om jag ska försöka nämna några som jag gärna ser om så...Forrest Gump, alla Monty Pythons verk, Deer Hunter, Love Actually, the Shining...och många många fler!

6.Vilka länder drömmer du om att besöka?
Massor! Jag har insett att det finns väldigt många vita fläckar på världskartan! Nya Zeeland och ett gäng länder i Sydaamerika till exempel. Sedan har vi ju massor av Asien kvar, Vietnam, Fillipinerna, Kambodja...listan kan göras väldigt lång! Några av dom hoppas jag hinna med innan flyttlasset går tillbaka till Sverige.

Sådär, ja! Så var det gjort, och för er som orkade läsa alltihop kan jag trösta er med att nu blir det nog inte så mycket information om mig själv på länge!

Nu vet jag att det också ingår att skicka detta vidare, men jag har alltid så svårt att välja, och jag vill vara sådär typiskt genuint svensk så jag tycker om er allihop lika mycket och tycker att alla är lika bra och intressanta, på sitt eget sätt...

fredag 28 oktober 2011

Inte bara solsken

Om det är någon som tror att det alltid är sol här i Singapore, ska jag nu tar er ur den villfarelsen.


Närmare bestämt händer det rätt ofta att det inte är soligt, faktiskt. Det är väldigt sällan det passerar en dag utan åtminstone en regnskur. Och nu pratar vi riktiga regnskurar! Inte sådana där med små droppar som säger "dripp dropp", utan sådana där rejäla, dasslocksstora regndroppar som säger "splasch splasch". Sådant regn som man blir sådär riktigt blöt av...


Jag har sagt det förr, och jag säger det igen, att vara meterolog i Singapore måste vara ett rätt ok jobb...
Prognosen för de närmaste tre dagarna:

lördag:  Afternoon showers with thunder 31/24 degrees Celcius
söndag: Afternoon showers with thunder 31/24 degrees Celcius
måndag: Afternoon showers with thunder 32/24 degrees Celcius

(Himla tur att det blir lite variation på måndag, annars kunde det ju bli lite enformigt...)

torsdag 27 oktober 2011

En eftermiddag på Universal Studios

Jag kommer ihåg att det fanns en tid då jag kunde springa omkring på ett nöjesfält en hel dag utan att bli det minsta trött och sliten, numer kan jag säga att det räcker gott och väl med en halv...


Efter en eftermiddag tillbringad på Univeral Studios vet jag vad jag pratar om! Parken finns på ön Sentosa och består av ett område som är 20 ha stort. Det är Asiens andra i sitt slag (det finns även en i Japan) och har varit öppen sedan mars 2010 - även om den stora officiella öppningen var i maj 2011.


Anledningen till besöket var väl lite "måste-ha-sett-och-gjort" och lite halvskeptiskt betalades inträdet till denna företeelse. Väl inne, och efter att ha besökt områdena Hollywood, New York, Sci-fi city, Ancient Egypt och Far Far Away hade skeptismen förbytts mot barnslig glädje.




De flesta attraktioner åktes och besöktes. Det blev bland annat en båttur hos figurerna i filmen "Madagaskar", någon slags slänggunga över Jurassic Parc, en berg- och dalbana bland Egyptens mumier, en show som bygger på filmen "Waterworld" från 1995 med Kevin Kostner, samt en monsterrock-show.






Vi fick också vara med om hur en tom lagerlokal förvandlades till ett båthus i New York mitt under en orkans framfart. Det bästa var nog ändå 4D-föreställningen med Shrek! Här fick man följa med "på ett riktigt äventyr", med hjälp av samtliga sinnen - häftigt!




Många intryck blev det och mycket hann vi med under de timmar (betydligt fler än vi hade tänkt oss) vi tillbringade där. Det bästa var, att det fanns inga köer någonstans, utan vi kunde bara vraka och välja precis som vi ville. Eftersom vi skuttade runt och gjorde så mycket som möjligt utan att ens ha några barn med, kan jag bara tänka mig hur mycket mer man skulle kunna hinna med (och hur mycket mer sliten man skulle bli!) om man dessutom har ett par energiska och outtröttliga yngre förmågor med sig...

onsdag 26 oktober 2011

Deepavali-kaos!

Det skulle ha kunnat vara en ny version av Törnells låt från 80-talet någon gång: "...Det är då som det stora kaoset rullar in..." Jodå, vi besökte Little India igår kväll och det var där det fanns - kaoset!




Här blandade vi oss med Singapores ca 400 000 indier som skulle fira Deepavali. Här fanns de som var medvetna om vad de gav sig in i, plus alla andra som gjorde som vi, åkte dit för att se vad det var som skulle hända.


Det åts, dracks och handlades för fullt! De som inte vandrade omkring eller trängdes i någon av de marknadstält som fanns picknickade i parken och väntade på att "nedräknings-konserten" skulle börja.


Somliga skyltfönster såg ut som det kaos som vi befann oss i!


Nej, vi blev inte kvar för att skåla in det nya hinduiska året, vid den tiden hade vi återvänt till den lugna hemmavrån, på något vis kändes det som att det räckte med kaos för en dag.

tisdag 25 oktober 2011

Happy Deepavali!


Idag firar vi Deepavali! Kanske inte firar i den bemärkelsen att jag har konverterat till hinduismen eller så, men eftersom så många firar och det är helgdag imorgon, så är det ju dumt att inte vara med och fira på åtminstone ett litet hörn...


Deepavali är hinduernas motsvarighet till nyåret och som det mesta annat i den här delen av världen, så firas det i flera dagar. Direkt översatt betyder det "rad av ljus" och man firar det godas seger över det onda och ljusets seger över mörkret.


Det finns ett antal legender som förklarar varför Deepavalin firas, och en bygger på när Lord Krishna återvänder efter att ha dödat tyrannen Narakasura. Hans återvändande sker i mörker, eftersom det inträffar då månen är ny. För att hjälpa honom hitta hem så tänder alla oljelampor som ställs ut. Därav alla tända lampor, och namnet "Deepavali", "Row of lights"




Helgen firas med nya kläder, presenter, fyrverkeri och festmåltider. Dessutom ska det tändas ljus i massor. Detta innebär att just nu är det mer kaos än vanligt i Little India! Alla ska inhandla nya kläder och massor med ingridienser till sina släktmiddagar.




Här är det alltid mycket folk och ett underbart kaos mitt i det annars så välordnade Singapore. Hit kan jag ibland  ta en sväng bara för att blanda upp "glasvärlden" med alla dofter, ljud och färger. Speciellt de här dagarna före Deepavali är det verkligen ett enda fyrverkeri av färger som blandas med dofter och musik.




De vanliga kryddofterna blandas med de blommor som säljs överallt. De nystädade hemmen ska dekoreras med välldoftande, färgglada blommor i mängder. Såväl på brickorna där godis och kakor serveras, som i vaser och utströdda lite här och där - mycket doft och färg ska det vara!





Köerna till blomstånd och godisförsäljning ringlar långa, det doftar underbart av blommor och kryddor, Indisk musik blandas med (för mig) obegriplig indiska, det är en fullkomlig explision av färger, och mitt i detta totala kaos vilar ett mystiskt lugn...

måndag 24 oktober 2011

Dödsstraff

Singapore är ett av världens länder som har, och tillämpar, dödsstraff för vissa brott.

I lördagens tidning fanns en artikel om just detta, där man offentliggjorde siffrorna för senaste årens avrättningar. Där fanns också en källa där man kunde hitta siffrorna. Det gjorde mig lite nyfiken, så min vana trogen, började jag rota runt lite bland olika nätsidor för att få lite mer kläm på det här med dödsstraff.

Det visade sig, i vanlig ordning, vara en fruktansvärt tidsödande sysselsättning, så det blev ingen direkt djupgående undersökning, men jag har i alla fall kommit fram till att dödsstraffet tillämpas i drygt 60 stater/länder, varav Kina verkar vara det land som genomför flest, även om det inte finns några siffror på hur många.

Enligt Singapore Prison Servise´s officiella websida, så verkställdes 38 dödsdomar mellan åren 2004-2009 (ingen 2010). Mellan åren 2007-2009 dömdes sju personer till döden för knarkbrott, sex för mord och en person för vapenbrott.

Det som är lite intressant, är när man går in och tittar på Amnesty International, så stämmer inte siffrorna överens, det diffar något i antalet dödsdomar. Där är det något högre siffror än i landets egen officiella statistik. Sedan är det upp till var och en att spekulera i var de rätta siffrorna finns, om det finns några över huvudtaget.

Alla siffror, är siffror jag har hittat i Straits Times 22/10 och websidan "Singapore Prison Service", och jag garanterar inte på något sätt att de stämmer, men det var lite spännande att leta runt lite i "internetskogen". Det är verkligen en snårskog av uppgifter, och det läskiga är att, beroende på var man är och läser, så kan såväl siffror, "fakta" och åsikter gå isär på det mest fascinerande sätt...

söndag 23 oktober 2011

Svinalängorna

För sin roman "Svinalängorna", fick författarinnan Susanna Alakoski  2006 års augustipris. I och med att det är några år sedan, så är jag väl lite sen, eftersom jag inte har läst den förrän nu. Men den fick säkert ett rätt stort uppsving också,  i och med att det gjordes film på den för något år sedan.

Boken handlar om Leena, som tillsammans med sina syskon och finska föräldrar flyttar in i "Svinalängorna". Ett typiskt nybyggt bostadsområde på 60-talet där man placerade "samhällsproblemen" som invandrare, låginkomsttagare och långtidssjukskrivna.

Leenas vardag består till stor del av föräldrar som super, bråkar och misshandlar varandra. Men här finns även bra kamrater som tar hand om varandra och grannar som ställer upp när det behövs, trots sina egna problem.

Det skulle ha kunnat vara en alltigenom svart roman, men någonstans i allt detta finns också en slags värme och man lär sig trots allt elände som händer att tycka om människorna runt Leena.

Nu är jag inte odelat positiv till boken. Den var bra, den har ett lätt språk och man känner verkligen med alla dessa männskor, men mot slutet blev det lite tjatigt. Det blev väldigt mycket av samma hela tiden, fast det kanske är det som är meningen, att man ska känna hur varje dag är den andra lik, att det gråa inte försvinner, utan bara upprepas hela tiden...

fredag 21 oktober 2011

En hägring på golfbanan?

Idag har jag spenderat en härlig dag på golfbanan i trevligt sällskap och med bra väder. Åskan och regnet kom inte förrän vi skulle äta lunch, så det var ju helt ok.


Som sagt, sällskapet var toppen och vädret var ok - golfspelet var väl varken eller! Då är det ju faktiskt en väldans tur att det finns annat att roa sig med där ute bland små sjöar, busksnår och sandlådor...djurlivet här är ju faktiskt en upplevelse bara det.

Nu blev det varken ödlor eller ormar idag, men väl en urtjusig fågel. Denna vackra fjäderprydda varelse träffade vi på flera gånger under dagen och jag tror i alla fall att det var samma fågel hela tiden, han såg inte ut att ha något sällskap över huvudtaget.


Jag är fullt medveten om att bilden inte är speciellt bra, men ni får försöka komma ihåg att det var ju faktiskt golf jag var där för att spela. Det är nämligen inte helt accepterat att en golfare gömmer sig i en buske för att vänta på ett bra tillfälle att ta ett foto, och fågeln i sin tur, behagade inte låta mig gå så väldigt nära inpå sig, men om man tittar riktigt noga, så ser man att det är en fågel! (Ja, jag vet att man kan fixa till sina bilder i fotoshop så dom blir mycket bättre, men det är väl lite fusk, eller...!? Nej, om jag ska vara ärlig så beror det helt enkelt på att jag inte kan...

Jag har i alla fall försökt att hitta detta fjäderfä och kommit fram till att det kan vara en "Purple Heron", (direktöversatt "lila häger") men jag kan ha helt fel, så om någon har någon annan åsikt får ni gärna säga till!

Sammanfattningsvis så har det varit en underbar dag, även om hålen som bollen skulle ner i var alldeles för små, och jag har utökat mina kunskaper på fågelfronten ( under förutsättning att jag har lyckas välja rätt fågelart).

torsdag 20 oktober 2011

Spar energi - höj värmen!

Här är det alltid varmt - himla behändigt när det gäller klädval! Man behöver aldrig fundera speciellt mycket, kortbyxor och linne är alltid gångbart. (Även om han som pratade väder på radion igår upplyste om att det skulle bli riktigt kallt på kvällen, blott 24 grader...)

Trots detta så är det nu vintermode som gäller i affärerna! Murriga färger, långärmat, stickade tröjor och till och med tjocka jackor. Ok, någon sa att det måste ju finnas för de som ska ut och resa. Det finns ju de som beger sig till kallare platser. Jo visst kan det vara så, eller så tänker man helt enkelt spendera mer tid inomhus, för då behövs dessa kläder!

Inomhus är det alltid kallt! Går man förbi en affär med öppen dörr så drar det kallt utefter benen, och då går man förbi på utsidan!

Jag skulle faktiskt nästan våga påstå att Singapore måste vara AC:ns förlovade land! Jag har inte lyckats hitta någon exakt siffra hur stor del av elförbrukningen som luftkonditioneringen står för, men gissningsvis så är den väldigt stor!

Det finns websidor med uppmaningar till att spara energi (fast jag tror att det går lite sådär på den fronten...), men för oss nordbor blir det lite bakvänt när man kan läsa: "Spar energi - Höj värmen till 25 grader"! När vi i Sverige ska spara energi genom att frysa inomhus, ska vi här spara energi genom att svettas!


onsdag 19 oktober 2011

Alla sätt är bra, utom de dåliga

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är spännande att åka buss! Alltid händer det något utöver det vanliga.

När man går på en buss i Sverige är det väldigt ofta så, att många sitter på sätet vid fönstret och har sin väska på det yttre sätet, som med en liten suck kan lyftas ner så att någon annan kan få plats. Här, däremot sitter alla på det yttre sätet och lyfter inte gärna på blicken över huvudtaget om det kommer in någon annan, som mot förmodan också skulle vilja sitta ner.

Jag vet inte, men det kan ju vara så att det är den berömda "kiasun" som spökar igen. Man kan inte sitta innerst, för då kommer man inte först ut!

Igår lärde jag mig i alla fall hur man på ett mycket effektivt vis kan få någon att flytta sig, och det snabbt!

En äldre, gråhårig indisk herre med käpp kliver på bussen och konstaterar snabbt att det finns några få fönstersäten lediga och går upp till en dam som sitter djupt försjunken i sin iPhone och inte ägnar den nypåkomne passageraren en endaste liten blick.

När han har stått där en liten stund utan att ha fått någon som helst reaktion från iPhone-damen, tar han helt enkelt sin käpp och kör den i sidan på henne! Kanske inte det mest belevade viset att skaffa sig en sittplats, men gissa om det var effektivt!

tisdag 18 oktober 2011

Koreanska druvor med vinbärssmak

Hur miljömedvetet är det att befinna sig i Singapore och inhandla vindruvor från USA? Inte så mycket, eller hur?

Tro´t om ni vill eller ej, men det kan vara svårt att få tag i frukt och grönt från närområdet. Mycket kommer från Europa och USA. Men jag försöker faktiskt hitta det som är odlat närmare. Det roliga i kråksången är, att inte nog med att det är fraktat runt halva jordklotet, det är dessutom dyrare, men det verkar som om det är de varorna folk vill ha...

Nu skulle jag i alla fall ha vindruvor och hur svårt kan det vara!? Nehej, det var bara druvor från USA, gröna, fina och troligen välbesprutade för att hålla sig.

Men då hittar jag dom plötsligt - vindruvorna från Korea - "Hwaseong grapes", dom skulle jag ha! Mörkblå och vackra!


Att stoppa en sådan i munnen var faktiskt en av de mer mystiska smakupplevelserna jag har haft. Ni vet ungefär den där känslan man får om man tror sig stoppa en vindruva i munnen, som visar sig vara en oliv. Det var en mycket mystisk smak, någon slags blandning mellan svarta vinbär och blåbär...fast ändå inte...

Hur som helst, de här druvorna kallas tydligen även för "Honey grapes", och odlas i Korea. Det var en spännande bekantskap och jag tror faktiskt att de kommer att dyka upp igen på mitt bord!

måndag 17 oktober 2011

Typiskt svenskt

Vad är det som gör att så fort vi svenskar kommer utomlands längtar vi plötsligt så förtvivlat efter Kalles Kaviar? Jag äter inte denna vara så ofta i vanliga fall, men helt plötsligt får den väldigt gärna finnas i kylskåpet.

Kan det vara så, att eftersom man inte kan hitta den i en vanlig affär, så¨måste man besöka nästa typiska svenska inrättning (Ikea) för att få tag i den och då helt plötsligt kan man gå omkring och känna att "här vet jag hur allt fungerar", det är "mina" domäner. Här är det min tur att gå och småle åt människor som inte vet vad man ska äta till vad. Att man inte ska ha ketchup på lussebullen eller lingonsylt på pepparkakan. Och då, då infinner sig plötsligt ett mystiskt ha-begär efter just Kalles kaviar!


Något som faktiskt stöder detta att vi blir lite knäppa när vi kommer utomlands är att 1985 såldes 144 tuber av Kalles under en månad på en Sunwing Resort på Rhodos! (Under samma period säljer en stor livsmedelsbutik i Sverige ca 80 st.) Jamen, hur kan man komma på idén när man är på semester i några veckor att "Oj, vi glömde ta med en tub Kalles - vilken tur att de har svensk mat i hotellbutiken..."

För att späda på era onödiga kunskaper ytterligare (det känns som om det var ett tag sedan nu...) kan jag ju berätta att en tub Kalles räcker till en 5m lång sträng. (detta test utföres med fördel utomhus!)

Men, som sagt, lite knäpp blir man, så nu har jag en tub Kalles i kylskåpet, och den är god, jag erkänner, och lite Sverige smakar det...

söndag 16 oktober 2011

Fortfarande Alice

Bokomslaget var nog det som fick mig att fastna för boken först, en bild av en kvinna med vatten upp till anklarna, på väg in i dimman...och efter att ha läst boken är det precis det den handlar om, att förtvivlat försöka hitta framåt utan att vare sig sjunka eller gå vilse.

"Fortfarande Alice" är Lisa Genovas debutroman som har fått jättefina recensioner och sålts i massor av länder.

Den handlar om Alice, som är en kvinna strax över 50, framgångsrik lärare och forskare vid Harvard, som får diagnosen tidig Alzheimers.

Boken är skriven ur Alice egen synvinkel och läsaren får följa henne hela vägen från när hon börjar få minnesluckor, fram till när hon inte känner igen sin egen familj längre. Hennes desperata försök att hänga upp sitt minne på olika saker, skräcken för att förlora allt och hur hon försöker planera ett framtida självmord medan hon fortfarande är Alice.

Språket är rakt och enkelt "utan krusiduller". Jag tyckte om boken. Den berörde mig mycket och lämnar mig med frågeställningen om man fortfarande verkligen är samma person i slutskedet av den här sjukdomen, som den man var innan, eller inte...