tisdag 26 april 2016

Moule frites och andra godsaker

En vecka i Frankrike, då kan man offra sig och leva på vin, goda ostar, oliver, diverse skaldjur och inte minst den fantastiska rätten "Moule Frites".


Musslor och pommes frites, det låter ju egentligen inte klokt någonstans, men oj så gott! Handen på hjärtat så skulle jag nog inte komma på att göra blandningen här hemma, och förresten skulle det troligen inte smaka speciellt bra här heller, men där, på plats smakar det fantastiskt bra, marinerade musslor, eller musslor i någon grädd- och vinsås...Yammi!


Det är ursprungligen en belgisk rätt, och man tror att det från början var ett billigt alternativ under vintern då det var svårt att få tag i fisk eller annan mat. Och det som då var "ett billigt matalternativ" har numer gissningsvis en menyplats på de flesta franska restauranger.

Som på så många andra platser är det en fröjd att gå omkring och dregla över alla läckerheter som finns vackert upplagda i affärer och på marknader.


Inte minst i en ostaffär! Här, på en liten gata i Cannes, finns en helt fantastiskt ostaffär. Och om man inte arbetar som verkmästare i magen (ni vet, Mgnus Härenstams "Jamän fy faan för franska vitlöksostar"...) utan tycker om ost, så är det väldigt nära himmelriket innanför de dörrarna.


...och som sagt, lite vin...och lite oliver...


På det kommer man långt, även om det franska köket faktiskt består av mer än så...

söndag 24 april 2016

Lite fransk värme

"Long time no see"... Man säger ju att tiden går fort när man har kul, och det gör den säkert, men det känns lite som att tiden går väldigt fort oavsett om man har kul eller inte. Ett tag kändes det som om våren var på ingång, solen sken, de flesta knoppar är på väg att slå ut och många vårblommor har anlänt, men ack vad vi bedrog oss. Plötsligt blev det kallgrader nattetid och igår var det ömsom yrsnö ömsom hagel - april på riktigt alltså!


Ja, ja, så är det, inte mycket att göra åt. Och egentligen är det kanske inte så synd om mig, jag har faktiskt fått lite sydeuropeisk värme mitt i alltihop genom en tidig aprilvecka i Cannes, vilken jag tänkte dela med mig lite av genom lite bilder såhär en småkylig söndagmorgon i april.


Att komma dit sådär tidigt var fantastiskt. Att kunna sitta och äta utomhus utan vare sig filt eller infra är alltid trevligt, men det där med att bada som vissa roade sig med, det var att överdriva det hela om ni frågar mig. Vi nöjde oss med att njuta i solväggen och titta på de som utövade denna sysselsättning.


Det finns en hel del i Cannes som skvallrar om att det är här den stora filmfestivalen går av stapeln, bland annat kan man hitta ett antal kända handavtryck utanför festivalpalatset. Lite stolt får jag erkänna att jag är med tanke på att de flesta var igenkända till och med av mig som inte är någon sån där enorm kännare av skådespelare.



Många fina byggnader finns det, och bara att njuta av den knallblå himlen var inte helt fel det heller...



Något himla mysigt med många platser man kommer till är de stora marknader som finns, och inte minst när man kan knalla runt och titta på diverse konst som finns till beskådan och försäljning.


Den här gången var det något mer människor i rörelse jämfört med i januari då vi var där, men det är väl inte så väldigt konstigt, antalet turister ökar väl ju närmare sommaren vi kommer.


Som sagt, det var lite fransk värme att blanda ut den svenska aprilkylan med, och avslutningsvis får det bli en bild på lite snöklädda alper, en helt fantastik vy att flyga över.


tisdag 5 april 2016

Kaos och svenskhet

I mitt liv råder just nu ett "allmänt kaos". Det är mycket som händer och sker, och som kommer att ske inom mer eller mindre snar förestående framtid. I det här kaoset ryms såväl bra som mindre bra händelser (egentligen, om jag tänker efter, så är det fler bra än mindre bra, men det är ju så att de mindre bra har en tendens att ta över). Mitt i allt försöker jag ju även tillförskaffa mig ytterligare poäng att lägga till min nuvarande "utbildningsmässiga poänghög".

Just det är ju faktiskt en av de bra kaosartade företeelserna, men ändå något som liksom ligger som ett hinder som måste klivas över. Och ja, jag håller på och kliver hela tiden, även om det där eländiga hindret då och då flyttas framåt utan att jag har hunnit kliva, men det är väl smällar man får ta... Idag har jag ägnat mig mycket åt "främlingskap och identitet", och hittade en kul och mycket tänkvärd text som jag tänkte dela av mig av. Den handlar om vår normala svenskhet, den som är som det ska vara, eller...?

Texten är hämtad från boken Frihet Jämlikhet och främlingskap av Järtelius. Här beskriver han hur en afrikan vid sin återkomst till sin hemby berättar om Sverige:

Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare. Några dagar i början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar, de förtärde ägg av olika konsistens, de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.
    Senare på året, när solen som de alla dyrkade, stod högt på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt lands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud. När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade var var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.
    Det hemskaste hände mig då nätterna var som allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår, och allesammans sjöng om hästar och talade om katter. I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt, och när de på första dagens afton hade ätit - då kom deras gud.
    Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. han liknade vår gamle medicinman - med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna som blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa att han brukade komma till dem en gång om året. Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.

Som sagt, svenskhet då den är som allra mest normal!

Och jag, tja jag fortsätter väl framåt dit vägen bär...


söndag 3 april 2016

Stanna innan du går

Åsa Bonellis debutroman ”Stanna innan du går” beskrivs som en ”gränsöverskridande relationsroman i skärgårdsmiljö” och det känns som om det är en beskrivning som stämmer bra.

Här möter vi bokens huvudperson, Malin, som flyr från staden till sitt skärgårdshus vid havet för att slicka såren efter att maken lämnat henne samt för att försöka skriva en uppföljare på sin succéroman. Här ska hon ha det bra, umgås med sin bästa väninna och bara njuta av sommaren samtidigt som hon ska skriva på sin bok. Men något går snett, inget blir som planerat…

Det är en bok som tänjer på gränser och sätter igång tankar om vad som är rätt och fel. Vad är tillåtet och hur långt kan vänskap sträcka sig. Kärlek och relationer sätts minst sagt på spel.

Det är en lättläst bok med korta kapitel som det är svårt att sluta läsa då man väldigt gärna vill veta vad som händer på nästa sida. Det är också en bok fylld med passion (kanske till och med lite väl mycket av den varan ibland) och förbjuden kärlek.

En bok som jag absolut kan rekommendera, men däremot läste jag någonstans om någon som längtade efter att få läsa en uppföljare, vilket jag dock inte gör. Jag tror inte på en fortsättning utan att det ska sluta här annars är faran stor att det inte blir bra. Jag tror att Malin ska få lösa sina problem själv utan att någon ska få veta hur det går

fredag 1 april 2016

Finns det guld vid regnbågens slut?

Frågan är om det finns något mer fotograferat, avmålat och mytomspunnet än regnbågen? En kväll den gångna veckan uppenbarade sig detta fantastiska fenomen på himlavalvet och det dröjde inte många minuter förrän sociala medier svämmade över med bilder tagna från olika vinklar, alla med en färggrann båge i centrum. (Undertecknad var inget som helst undantag om ni nu skulle tro det!)

Jag antar att vi alla är medvetna om att det ska finnas en kruka med guld vid regnbågens slut, vilken jag förmodar fortfarande finns kvar då det medför vissa problem det där med att komma fram till slutet av bågen. Frågan är varifrån myten om den där krukan kommer och eftersom jag är en av naturen rätt nyfiken person så började jag söka svar på frågan, och svaret jag hittade tänkte jag nu dela med mig av.


Det finns massor av olika myter och sägner kring just regnbågen, många med olika religiösa anknytningar, men nu var det inte de jag var intresserad av eftersom jag vill hitta krukan med guld, så jag koncentrerade mig på just den och då hittade jag den lilla Irländska varelse som kallas "leprechaun". Det är en liten man som ofta ställer till besvär då det är en varelse som gillar att hitta på olika slags busigheter. Denne man, som oftast sysselsätter sig som någon slags skomakare, det är han som vaktar en kruka med guld vid regnbågens slut.

Jag har hittat ett flertal förklaringar i form av sagor hur det hela startade, och en av dem handlar om det fattiga gifta paret som slet för att få det att gå ihop och en dag, då mannen gick iväg för att söka jobb och kvinnan skulle arbeta i trädgården, träffade kvinnan på just en leprechaun. Han kom upp ur hålet som blev efter en uppdragen morot och följde med kvinnan in i huset. Där berättade han att han kommit för att hjälpa paret och de fick en natt på sig att bestämma sig för en önskning som de skulle få uppfylld. Paret kunde dock inte bestämma sig utan nästa dag då leprechaunen kom tillbaka blev de osams om de skulle önska sig guld och silver, nya kläder eller verktyg. Det resulterade i att leprechaunen blev arg, kallade dem själviska och som straff för detta placerade han en kruka med guld vid regnbågens slut som de själva skulle få leta reda på.


Eftersom jag har en känsla av att den inte är helt enkel att hitta så misstänker jag att den fortfarande är kvar, så det är väl bara att ge sig ut att leta nästa gång vår vackra flerfärgade båge uppenbarar sig på himlavalvet...