fredag 7 juni 2019

Kan man dö två gånger

Så har jag gjort det igen, läst en av Leif GW Perssons böcker om kriminalkommissarie Evert Bäckström. Jag har läst några böcker i serien tidigare och inte varit speciellt förtjust, men tänkte ge dem en chans till.

Här får Bäckström hjälp att lösa en mordgåta av sin granne, 10-årige Edvin, som på ett läger hittar en dödskalle som han tar med sig hem för att visa upp för sin granne polisen. Evert Bäckström börjar rota i det hela och löser naturligtvis gåtan väldigt kvickt, men på grund av alla inkompetenta personer han har runt omkring sig tar det lite tid innan det hela är officiellt löst.

Under tiden hans kollegor försöker arbeta, äter och dricker Bäckström sig genom boken samtidigt som han försöker få utlopp för sina sexuella behov, dock är just den delen inte lika framträdande som i de tidigare böckerna om honom jag läst.

Visst är det en mordgåta som drivs framåt som är rätt ok, men för egen del blir det absolut den sista boken om "mannen med supersalamin", nu räcker det. Evert Bäckström kan få fortsätta lösa sina mordgåtor på sitt mycket speciella sätt och jag överlåter med varm hand böckerna till de som tycker om dem!

måndag 3 juni 2019

Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder, eller...??

Lördag morgon, klockan ringer kvart över fem, regnet står som spön i backen och frågan är vad man gör då. Man kan ju alltid konstatera att regnet öser ned, dra för persiennerna igen och somna om. Alternativt sätta på en kopp kaffe, hämta tidningen och krypa ner under täcket igen med en rykande färsk kaffe och ögna genom tidningen samtidigt som man hör regnet smattra mot rutan, eller...ja, vadå?

Idiotförklara mig gärna, men jag gjorde inget av det ovan nämnda! Nej då, jag konstaterade som sagt att det regnade, plockade fram ullunderstället och regnkläderna, packade in golfutrustningen i bilen, satte på vindrutetorkarna och styrde mot golfbanan där bussen väntande för årets "hemliga resa".

Varje år så fylls en buss med glada kvinnor (fler än jag som behöver idiotförklaras alltså!) som sedan styr mot en, för samtliga utom arrangörerna, okänd golfbana för att tillbringa en dag med golfspel, mat och många glada tillrop och så även detta år. Tyvärr hade inte arrangörerna detta år haft så god hand med vädergudarna, så det blev en våt tillställning om man säger så... Men säg det som stoppar ett gäng golfare!


Det där bekanta uttrycket "det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder", är faktiskt en sanning med modifikation. Det är klart att det finns dåligt väder! Man kan bara vara bättre eller sämre klädd i det dåliga vädret! Trots de yttre förutsättningarna hade vi det bra på den lilla trevliga golfbanan Kårsta utanför Örebro. Visst hade vi önskat oss sol istället, det är aldrig trevligt när precis allt är blött, men det kunde ju ha blåst full storm också, och då hade det varit ändå sämre!

Men jag kan inte låta bli att fundera på om det finns något annat släkte än golfare som frivilligt utsätter sig för att kliva upp innan morgonen ens grytt med planen att i hällregn ta en fyra till fem timmars promenad i gräs i varierande höjd (beroende på vart man lyckas få bollen att hamna) för att med liv och lust försöka få en liten boll att hamna i ett hål, och dessutom tycka det är kul.


Och vet ni vad det värsta är, jo, att det kommer säkert att inträffa ytterligare några gånger innan säsongen är slut...