Lotta Modin med bloggen Äntligen måndag är författare till skräcknovellen "Ur jord är de komna", vilken blev min premiärbok via Storytel.
Huvudpersonen, den gravida miljö- och djurvännen Lisa, flyttar tillsammans med maken David ut på landet. De har hittat drömhuset och planen är att deras tvillingar så småningom ska kunna springa omkring och njuta av att växa upp på landsbygden. Nu blir det inte riktigt så, livet på landet blir inte alls som Lisa och David tänkt sig. I den globala uppvärmningens spår följer en utveckling som tar en ände med förskräckelse.
En klart läsvärd (och lyssnarvärd) bok som handlar om något vi alla känner igen mer eller mindre och troligen kan nicka igenkännande åt. Det värsta är att det inte känns som någon omöjlighet, men låt oss hoppas att det bara är i Lotta Modins fantasi det här kan hända...
Att lyssna på boken tar en dryg promenad (alternativt två lite kortare) och det är egentligen väldigt lagom. Det var efter att ha läst ett inlägg på Lottas blogg som jag laddade ner Storytel. Jag har aldrig testat det tidigare, men har en känsla av att jag nu är fast! Jag hade glömt hur bekvämt det är att ha en bok i öronen, och vilken häftig upplevelse det dessutom är med en bra uppläsare.
Jag blev nästan lite nostalgisk på kuppen. Jag var en av de som väldigt flitigt utnyttjade min "Walkman" för detta ändamål då det begav sig. Lånade kasettböcker på biblioteket och lyssande på kassettband som skulle vändas på. Det häftigaste i den här vägen jag gjort var nog när jag läste litteraturvetenskap och lånade "Brott och straff" av Dostojevskij, vilket var någonstans i storleksordningen 25 kassettband! Efter att ha levt med Raskolnikovs öden och äventyr i öronen under en väldigt lång tid blev det nästan som om jag kände honom. Och jag kan nog påstå att det var jag som tyckt bäst om boken av allihop plus att jag kommer fortfarande ihåg den och kan till och med känna hur det kändes att kliva in på vissa ställen tillsammans med denne unge man...
Nu blev det ett litet sidospår, men som sagt, Lotta Modins "Ur jord är de komna" är ett mycket bra tips för er som vill ha en bra bok att lyssna på. Eller läsa naturligtvis, för er som föredrar det.
Visar inlägg med etikett nostalgi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nostalgi. Visa alla inlägg
söndag 13 december 2015
måndag 12 januari 2015
Utrotningshotade ljud
Nix, det är ingen felstavning i rubriken, det ska handla om just utrotningshotade ljud. Jag läste en artikel i SvD under veckan om en man som samlar på olika utdöende ljud. Och tydligen finns det en samling sådana på ett museum i Norrköping.
Prylar som försvunnit pratas det ju om ibland, men just ljud har jag väl aldrig ägnat några längre tankestunder åt. Men visst är det lite så om man nu börjar tänka efter. Det finns massor med ljud som håller på att försvinna, om de inte redan är borta. Som till exempel snurrskivan på en telefon, knattret och plinget från en skrivmaskin (Ni vet det där "pling" som kom varje gång det var dags att dra tillbaka den där spaken upptill på maskinen), ett kasettband som spolas tillbaka, för att inte tala om ljudet från en filmprojektor.
När jag en gång för ett antal år sedan (troligen betydligt fler än det känns som) gick min fritidspedagagutbildning ingick ett ämne som hette "tekniska hjälpmedel" och förutom att vi fick lära oss hantera en diabildsprojektor och en oh-apparat så fick vi även lära oss att ladda och använda en filmprojektor. Och visst var det något speciellt med det ljudet, det knastrande och rasslande som uppkom under tiden man stod bredvid och bad en stilla bön att det skulle fungera, och sedan lättnaden när nedräkningen på duken från tio till noll kom och filmen äntligen kunde börja! För att inte prata om hur det lät hela tiden eftersom filmerna konstant knastrade och hoppade under visningarna. Visst blev det enklare när videoapparaterna intog scenen, men inte tillnärmelsevis lika spännande!
Nu finns det alltså en massa olika ljud på det här museet och det finns även en websida där man kan gå in och lyssna på olika ljud om man skulle tycka det var kul. Lite konfunderad är jag dock över vilket ljud som är det mest avlyssnade på den här sidan, det är nämligen tandläkarborren! Jamen vilka är det som utsätter sig för det ljudet om man inte behöver? För egen del blev jag lite glad när jag såg att ljudet finns där, det kanske betyder att det är något mindre ljudligt instrument på väg in i våra tandläkarmottagningar.
Prylar som försvunnit pratas det ju om ibland, men just ljud har jag väl aldrig ägnat några längre tankestunder åt. Men visst är det lite så om man nu börjar tänka efter. Det finns massor med ljud som håller på att försvinna, om de inte redan är borta. Som till exempel snurrskivan på en telefon, knattret och plinget från en skrivmaskin (Ni vet det där "pling" som kom varje gång det var dags att dra tillbaka den där spaken upptill på maskinen), ett kasettband som spolas tillbaka, för att inte tala om ljudet från en filmprojektor.
När jag en gång för ett antal år sedan (troligen betydligt fler än det känns som) gick min fritidspedagagutbildning ingick ett ämne som hette "tekniska hjälpmedel" och förutom att vi fick lära oss hantera en diabildsprojektor och en oh-apparat så fick vi även lära oss att ladda och använda en filmprojektor. Och visst var det något speciellt med det ljudet, det knastrande och rasslande som uppkom under tiden man stod bredvid och bad en stilla bön att det skulle fungera, och sedan lättnaden när nedräkningen på duken från tio till noll kom och filmen äntligen kunde börja! För att inte prata om hur det lät hela tiden eftersom filmerna konstant knastrade och hoppade under visningarna. Visst blev det enklare när videoapparaterna intog scenen, men inte tillnärmelsevis lika spännande!
Nu finns det alltså en massa olika ljud på det här museet och det finns även en websida där man kan gå in och lyssna på olika ljud om man skulle tycka det var kul. Lite konfunderad är jag dock över vilket ljud som är det mest avlyssnade på den här sidan, det är nämligen tandläkarborren! Jamen vilka är det som utsätter sig för det ljudet om man inte behöver? För egen del blev jag lite glad när jag såg att ljudet finns där, det kanske betyder att det är något mindre ljudligt instrument på väg in i våra tandläkarmottagningar.
söndag 16 juni 2013
Det var då...
Efter en lördag spenderad utomhus med massor av frisk luft som resultat, var det rätt skönt att bara sjunka ned i soffan under kvällen. Av gammal vana så tryckte jag på on-knappen på tv:n, och där kastades jag rakt in i rena nostalginojan. Där var han ju, en av "de där" vars musik jag levde med då det begav sig. De var fler som försåg mig med musik på den tiden, men just låtar som "Knivhuggarrock" och "I natt är jag din" gjorde att Tomas Ledin var en av dem.
Det är alltid lika kul att sitta och bli tillbakaskickad för en stund och få minnas. Fast ibland kan man fundera på hur man tänkte. Just den funderingen kom när Ledins duett med Agneta Fältskog från början av 80-talet visades. Kommer ni ihåg den? "Never Again", en fantastiskt smörig sång, som inte på något vis blir mindre smörig när man ser videon! Jag tyckte, och tycker fortfarande, att det är en fin låt framförd av två mycket musikaliska personer - men videon!?
Jodå, där är de med sina trånande blickar, helt klädda i vitt, för det var ju så himla snyggt! Inte nog med det, jag kan inte låta bli att småle när jag ser Agneta Fältkogs läppar - jamen hur mycket läppglans finns det där? undrar om det är sådan med jordgubbssmak!
Jag vet inte hur många av er som kommer ihåg dom, de där runda glasflaskorna med en liten kula under locket, innehållande läppglans som fanns i alla möjliga smaker. Med tanke på den frenesi som det smetades på läpparna, måste det ha legat en konstant doft av jordgubb över alla tillställningar på den tiden...
Ja, ja, visst är det härligt med nostalgi, men ibland är jag inte säker på att det var bättre förr... Titta och döm själva
(Jag lyckades inte få en sådär fin videoruta som alla andra fixar till sådär snitsigt, utan här blev det bara en enda jättelång harang med bokstäver och siffror, så nu blev det helt enkelt bara en inkopierad länk till youtubesidan)
Det är alltid lika kul att sitta och bli tillbakaskickad för en stund och få minnas. Fast ibland kan man fundera på hur man tänkte. Just den funderingen kom när Ledins duett med Agneta Fältskog från början av 80-talet visades. Kommer ni ihåg den? "Never Again", en fantastiskt smörig sång, som inte på något vis blir mindre smörig när man ser videon! Jag tyckte, och tycker fortfarande, att det är en fin låt framförd av två mycket musikaliska personer - men videon!?
Jodå, där är de med sina trånande blickar, helt klädda i vitt, för det var ju så himla snyggt! Inte nog med det, jag kan inte låta bli att småle när jag ser Agneta Fältkogs läppar - jamen hur mycket läppglans finns det där? undrar om det är sådan med jordgubbssmak!
Jag vet inte hur många av er som kommer ihåg dom, de där runda glasflaskorna med en liten kula under locket, innehållande läppglans som fanns i alla möjliga smaker. Med tanke på den frenesi som det smetades på läpparna, måste det ha legat en konstant doft av jordgubb över alla tillställningar på den tiden...
Ja, ja, visst är det härligt med nostalgi, men ibland är jag inte säker på att det var bättre förr... Titta och döm själva
(Jag lyckades inte få en sådär fin videoruta som alla andra fixar till sådär snitsigt, utan här blev det bara en enda jättelång harang med bokstäver och siffror, så nu blev det helt enkelt bara en inkopierad länk till youtubesidan)
tisdag 19 februari 2013
Nostalgitripp till 80-talet
Ibland är det kul att minnas tillbaka och bli sådär lagom nostalgisk. Det som är så fantastiskt är att varje gång man sitter och börjar prata om svunna tider, blir jag alltid lika förvånad över dåtida vardagliga företeelser som jag nästan glömt fanns.
Ni vet den där listan över utdöda ord, den kan göras väldigt lång. Och det som är lite skrämmande, är att jag är en som tillhör det där dinosariesläktet som inom en snar framtid är ensamna om att veta de utdöende ordens betydelse...
Jamen, vem i den kommande generationen har koll på vad en telefonkisok är? Och framför allt, vem skulle kunna begripa att vi faktiskt köade utanför denna tingest om vi behövde ringa hem!
Meningen "Hoppa inte på golvet för det blir hack i skivan!" är det inte heller så många som idag har förståelse för. Det känns som om det är lite tur att "Gagnam Style-killen" blev poppis nu och inte då...
Ytterligare ett ord som kan föras upp på listan är stereobänk! tänk att det faktiskt fanns en speciell möbel där skivspelare och kasettbandspelaren skulle stå. Dessutom var det viktigt att denna möbel hade en central plats i hemmet. Gärna under någon vacker bild av ett förälskat par på en strand framför en eldröd dalande sol.
Vem hade inte ett kasettställ, där alla fantastiska blandband, halvt sönderpratade av Kaj Kindvall, förvarades? Jag hade även en fantastiskt vacker och praktisk kasettväska, där jag förvarade de band som inte spelades så ofta och därför inte behövde stå framme och pryda sin plats brevid stereobänken.
Hade vi fest och skulle laga mat så var något av det bästa som kunde hända, en trerätters middag med i tur och ordning räkcoctail, ugnsbakad kassler (som kunde bytas ut mot fläskfilé om det var nyårsafton eller så) med ananasskivor samt en glace au four till efterrätt. Om man mot förrmodan inte visste hur man skulle tillaga det, så kunde man ju plocka fram den lilla plastlådan där alla recept förvarades som kom med posten en gång i månaden.
Förutom receptklubbar fanns det även skivklubbar, och jag här en känsla av att inte heller de orden är speciellt välanvända i den yngre generationens vokabulär.
Troligen är kartbok också ett ord som är på väg ut ur svenska akademiens ordlista för att göra plats åt ogooglingsbar och andra välanvända(?) ord.
Försök dessutom få någon yngre idag att förstå fenomenet att man inte kunde prata i telefonen samtidigt som internet användes, det är inte alldeles enkelt...
Ja, vad ska man säga...ljuva 80-tal, eller??
Ni vet den där listan över utdöda ord, den kan göras väldigt lång. Och det som är lite skrämmande, är att jag är en som tillhör det där dinosariesläktet som inom en snar framtid är ensamna om att veta de utdöende ordens betydelse...
Jamen, vem i den kommande generationen har koll på vad en telefonkisok är? Och framför allt, vem skulle kunna begripa att vi faktiskt köade utanför denna tingest om vi behövde ringa hem!
Meningen "Hoppa inte på golvet för det blir hack i skivan!" är det inte heller så många som idag har förståelse för. Det känns som om det är lite tur att "Gagnam Style-killen" blev poppis nu och inte då...
Ytterligare ett ord som kan föras upp på listan är stereobänk! tänk att det faktiskt fanns en speciell möbel där skivspelare och kasettbandspelaren skulle stå. Dessutom var det viktigt att denna möbel hade en central plats i hemmet. Gärna under någon vacker bild av ett förälskat par på en strand framför en eldröd dalande sol.
Vem hade inte ett kasettställ, där alla fantastiska blandband, halvt sönderpratade av Kaj Kindvall, förvarades? Jag hade även en fantastiskt vacker och praktisk kasettväska, där jag förvarade de band som inte spelades så ofta och därför inte behövde stå framme och pryda sin plats brevid stereobänken.
Hade vi fest och skulle laga mat så var något av det bästa som kunde hända, en trerätters middag med i tur och ordning räkcoctail, ugnsbakad kassler (som kunde bytas ut mot fläskfilé om det var nyårsafton eller så) med ananasskivor samt en glace au four till efterrätt. Om man mot förrmodan inte visste hur man skulle tillaga det, så kunde man ju plocka fram den lilla plastlådan där alla recept förvarades som kom med posten en gång i månaden.
Förutom receptklubbar fanns det även skivklubbar, och jag här en känsla av att inte heller de orden är speciellt välanvända i den yngre generationens vokabulär.
Troligen är kartbok också ett ord som är på väg ut ur svenska akademiens ordlista för att göra plats åt ogooglingsbar och andra välanvända(?) ord.
Försök dessutom få någon yngre idag att förstå fenomenet att man inte kunde prata i telefonen samtidigt som internet användes, det är inte alldeles enkelt...
Ja, vad ska man säga...ljuva 80-tal, eller??
onsdag 21 november 2012
Ny Furbieboom???
Vid passerandet av ett varuhus en dag fick jag en riktig flashbak - dom var tillbaka; furbisarna!! Ni som inte lyckades göra bekantskapen med dessa elektroniska "hamster-uggle-liknande", pälsförsedda robotar när det begav sig i slutet av nittiotalet, har alltså fått en ny chans.
Nu vet jag inte om jag skulle råda någon att göra denna bekantskap, det är väl ingen av de leksaker som kom in i vårt hus som jag direkt saknar, om jag säger så....
Ok, jag förstår de barn som smälte vid synen av denna figur med sina stora blinkande ögon som dessutom pratade. Problemet var bara, att han blev ju aldrig tyst, även insatt i ett skåp fortsatte den mekaniska rösten, högt och tydligt att upplysa sin omgivning om sin hunger, sin hicka, eller varför inte sin rädsla för mörker, så något litet barn skulle rädda honom ut ur skåpet.
Lyckligtvis blev hans närvaro inte så långvarig i vår ägo, men tillräckligt länge för att ge mig små "furbierysningar" när jag passerade affären med de färglada små figurerna som tittar bevekande med sin "köp-mig-blick" på alla förbipasserande...
Nu vet jag inte om jag skulle råda någon att göra denna bekantskap, det är väl ingen av de leksaker som kom in i vårt hus som jag direkt saknar, om jag säger så....
Ok, jag förstår de barn som smälte vid synen av denna figur med sina stora blinkande ögon som dessutom pratade. Problemet var bara, att han blev ju aldrig tyst, även insatt i ett skåp fortsatte den mekaniska rösten, högt och tydligt att upplysa sin omgivning om sin hunger, sin hicka, eller varför inte sin rädsla för mörker, så något litet barn skulle rädda honom ut ur skåpet.
Lyckligtvis blev hans närvaro inte så långvarig i vår ägo, men tillräckligt länge för att ge mig små "furbierysningar" när jag passerade affären med de färglada små figurerna som tittar bevekande med sin "köp-mig-blick" på alla förbipasserande...
tisdag 21 augusti 2012
Nostalgitripp i tv-världen
Vem hade kunnat tro att de skulle dyka upp i rutan igen, intrigernas mästare på Southfork, men där var de, till och med gamla bekanta som JR, Bobby och Sue Ellen.
Jodå, jag var en av dom som knäppte på tv:n igår kväll för att se det första avsnittet av den nya omgången "Dallas", bara för att...
Idag är det lite svårt att förstå vilken genomslagskraft serien hade när den sändes åren 1978-1991, och det är lätt att bli idiotförklarad när man berättar att vi kunde träffas hemma hos någon för att tittade på Dallas tillsammans. Där satt vi, frenetiskt stickande på någon mönstrad tröja, samtidigt som vi ondgjorde oss över elakheterna och sveken som haglade.
Då var ju Dallas så speciellt, för sådana typer av serier fanns inte. Sedan blev det väl lite väl mycket med de 357(!) avsnitt som sändes och med tanke på att rollfigurer hann såväl dö som återuppstå, så spårade det väl ur en aning.
Hur som helst så tittade jag på första avsnittet av "nya" Dallas och konstaterade att det kan nog få samma typ av innehåll som det gamla hederliga, där kommer att finnas makt- och penninggalna personer som gör vad som helst för att få sin vilja igenom och JR kommer att sitta där med samma överlägsna leende på läpparna som han hade för 30 år sedan, men nej, jag tror att det har gjort sitt och man skulle ha låtit det få vara det "Dallas" det en gång var. Jag tror inte att jag kommer att rätta in mina kvällar efter JR och compani... "been there, done that"...
Jodå, jag var en av dom som knäppte på tv:n igår kväll för att se det första avsnittet av den nya omgången "Dallas", bara för att...
Idag är det lite svårt att förstå vilken genomslagskraft serien hade när den sändes åren 1978-1991, och det är lätt att bli idiotförklarad när man berättar att vi kunde träffas hemma hos någon för att tittade på Dallas tillsammans. Där satt vi, frenetiskt stickande på någon mönstrad tröja, samtidigt som vi ondgjorde oss över elakheterna och sveken som haglade.
Då var ju Dallas så speciellt, för sådana typer av serier fanns inte. Sedan blev det väl lite väl mycket med de 357(!) avsnitt som sändes och med tanke på att rollfigurer hann såväl dö som återuppstå, så spårade det väl ur en aning.
Hur som helst så tittade jag på första avsnittet av "nya" Dallas och konstaterade att det kan nog få samma typ av innehåll som det gamla hederliga, där kommer att finnas makt- och penninggalna personer som gör vad som helst för att få sin vilja igenom och JR kommer att sitta där med samma överlägsna leende på läpparna som han hade för 30 år sedan, men nej, jag tror att det har gjort sitt och man skulle ha låtit det få vara det "Dallas" det en gång var. Jag tror inte att jag kommer att rätta in mina kvällar efter JR och compani... "been there, done that"...
torsdag 16 augusti 2012
Kaffevokabulär på utgång
Att det finns många som inte vet vad en "Don Pedro" är, känns rätt ok. Det var ju ändå längesedan den användes att göra kaffe i. Närmare bestämt sådär någon gång på 60-talet, så det känns rätt ok att alla inte vet vad det är.
Något som däremot inte känns helt ok, är att jag plötsligt har förstått att ordet "perkulator" också är på väg att försvinna. Det är alltså inte självklart att alla vet vad det är! Ändå är ju det nutid! Eller? (Är det kanske så att det jag tror är nutid helt plötsligt börjar bli dåtid?)
Det kanske till och med är så illa, att den som kommer till affären för att köpa en "glasknopp till en perkulator" möts av en oförstående expedit som istället upplyser om att "sådana kapslar finns inte". Idag är det ju kaffemaskiner med kapslar som gäller. kapslar som helst ska köpas över nätet.
Om det nu skulle vara någon som tycker det låter som om jag försöker bita mig fast med näbbar och klor i perkulatoråldern, så har ni fel. Jag har fallit för trycket, och det står en espressoapparat på köksbänken. och det blir godare kaffe, plus att det är väldigt lättvindigt, så jag har väl hjälpt till att utrota ordet "perkulator" genom att gömma den längst in i ett skåp, men den finns ju kvar, om utifallomatt...
Något som däremot inte känns helt ok, är att jag plötsligt har förstått att ordet "perkulator" också är på väg att försvinna. Det är alltså inte självklart att alla vet vad det är! Ändå är ju det nutid! Eller? (Är det kanske så att det jag tror är nutid helt plötsligt börjar bli dåtid?)
Det kanske till och med är så illa, att den som kommer till affären för att köpa en "glasknopp till en perkulator" möts av en oförstående expedit som istället upplyser om att "sådana kapslar finns inte". Idag är det ju kaffemaskiner med kapslar som gäller. kapslar som helst ska köpas över nätet.
Om det nu skulle vara någon som tycker det låter som om jag försöker bita mig fast med näbbar och klor i perkulatoråldern, så har ni fel. Jag har fallit för trycket, och det står en espressoapparat på köksbänken. och det blir godare kaffe, plus att det är väldigt lättvindigt, så jag har väl hjälpt till att utrota ordet "perkulator" genom att gömma den längst in i ett skåp, men den finns ju kvar, om utifallomatt...
söndag 24 juni 2012
Nostalgi
Visst är det skönt med sådana där dagar då man inte gör något speciellt alls, utan bara är. Extra skönt kan det vara efter en dag, typ midsommarafton, då man har gjort något speciellt!
En sådan "inte-göra-något-speciellt-dag" har jag haft idag. Tillbringat en stor del av den i en soffa på balkongen med en bok under näsan - så skönt!
När jag bestämde mig för att genom en kraftansträngning byta soffa och förflytta mig inomhus, tryckte jag även på on-knappen på fjärrkontrollen och hamnade mitt i en gammal (jo, det är faktiskt så, de är rätt gamla...) sketch med Galenskaparna och After Shave. Helt fantastiskt rolig, men inte nog med den nostalgikänsla som väcktes av det, utan mitt under sketchen händer något som verkligen utlöste en nostalgitripp på hög nivå; nämligen den lilla vita pilen!
Helt plötsligt blinkade den uppe i högra hörnet! Ni vet den där lilla vita trekanten som blinkade för att indikera att ett program började i den andra kanalen, och då var det bara att lyfta rumpan ur soffan för att byta kanal - inget "rundzappande" då inte...
En sådan "inte-göra-något-speciellt-dag" har jag haft idag. Tillbringat en stor del av den i en soffa på balkongen med en bok under näsan - så skönt!
När jag bestämde mig för att genom en kraftansträngning byta soffa och förflytta mig inomhus, tryckte jag även på on-knappen på fjärrkontrollen och hamnade mitt i en gammal (jo, det är faktiskt så, de är rätt gamla...) sketch med Galenskaparna och After Shave. Helt fantastiskt rolig, men inte nog med den nostalgikänsla som väcktes av det, utan mitt under sketchen händer något som verkligen utlöste en nostalgitripp på hög nivå; nämligen den lilla vita pilen!
Helt plötsligt blinkade den uppe i högra hörnet! Ni vet den där lilla vita trekanten som blinkade för att indikera att ett program började i den andra kanalen, och då var det bara att lyfta rumpan ur soffan för att byta kanal - inget "rundzappande" då inte...
onsdag 25 maj 2011
Var det bättre förr?
Det är nog så, som någon sa, att om vi kommer ihåg något från tider som varit, så kommer vi alltid ihåg det vi saknar. Men visst finns det en massa saker som vi egentligen inte saknar alls!?
Jag känner till exempel att något jag absolut inte saknar, är alla mornar spenderande på golvet, med ett desperat kämpade för att dra upp blixtlåset och knäppa knappen i byxorna. Sen kan man ju undra till vilken nytta, eftersom man i alla fall fick knäppa upp knappen om man skulle kunna sitta på en stol... (undrar hur långa blixtlåsen var i de där byxorna egentligen)
Inte heller kan jag känna något direkt saknad över att inte ha silkespolos i alla möjliga färger i garderoben, fast det är klart, vad skulle silverbrickan med pojkvännens namn på ha dinglat över om man inte hade haft dom?
Eller knackandet på klassrumsdörren klockan 8.10 på tisdagsmornarna och flourtantens entré - kan det finnas någon som någonsin har saknat henne och hennes plåtbricka med vita plastmuggar? Har svårt att tro det...
Skolmatsalens doft de dagar det serverades leverragu med ris, kan jag inte heller säga innebär någon direkt nostalgisk saknadskänsla hos mig.
Jag tillhör inte de som eventuellt saknar 80-talets axelvaddar heller, även om jag till min fasa ser deras nya intåg i våra affärer. Men jag hoppas - och tror - att de inte blir av den digniteten igen som gör att vi alla går omkring och ser ut som bredaxlade utomjordingar!
Nej, det finns faktiskt en massa små detaljer som jag inte tror är så väldigt mycket saknade...så jag är faktiskt inte helt säker på att det var bättre förr!
Jag känner till exempel att något jag absolut inte saknar, är alla mornar spenderande på golvet, med ett desperat kämpade för att dra upp blixtlåset och knäppa knappen i byxorna. Sen kan man ju undra till vilken nytta, eftersom man i alla fall fick knäppa upp knappen om man skulle kunna sitta på en stol... (undrar hur långa blixtlåsen var i de där byxorna egentligen)
Inte heller kan jag känna något direkt saknad över att inte ha silkespolos i alla möjliga färger i garderoben, fast det är klart, vad skulle silverbrickan med pojkvännens namn på ha dinglat över om man inte hade haft dom?
Eller knackandet på klassrumsdörren klockan 8.10 på tisdagsmornarna och flourtantens entré - kan det finnas någon som någonsin har saknat henne och hennes plåtbricka med vita plastmuggar? Har svårt att tro det...
Skolmatsalens doft de dagar det serverades leverragu med ris, kan jag inte heller säga innebär någon direkt nostalgisk saknadskänsla hos mig.
Jag tillhör inte de som eventuellt saknar 80-talets axelvaddar heller, även om jag till min fasa ser deras nya intåg i våra affärer. Men jag hoppas - och tror - att de inte blir av den digniteten igen som gör att vi alla går omkring och ser ut som bredaxlade utomjordingar!
Nej, det finns faktiskt en massa små detaljer som jag inte tror är så väldigt mycket saknade...så jag är faktiskt inte helt säker på att det var bättre förr!
måndag 23 maj 2011
Utdöda irritationsmoment
Har ni tänkt på att det finns saker som vi kunde bli jätteirriterade på, som våra barn troligen aldrig kommer att behöva fundera över? Troligen inte, för varför skulle någon gå omkring och fundera på sådana saker, det verkar ju ganska befängt...men det har i alla fall jag av någon mycket underlig anledning gjort, och kommit fram till att det finns några stycken.
De kommer aldrig att behöva pilla ut ett intrasslat kassettband ur en bandspelare, för att sedan försöka tejpa ihop det trasiga bandet med en liten speciell kasettbandstape - vilket naturligtvis aldrig fungerade!
De behöver heller inte bli irriterade någon radiopratare som inte orkar vara tyst tills låten som man spelar in är slut.
För att inte prata på att någon har råkat spela över ens "bästa blandband"!
De kommer inte att ringa fel på grund av att de inte drar nummerskivan på telefonen hela vägen.
Ingen kommer heller att bli irriterad av att upptäcka att alla blixtarna i kub-blixten redan är använda!
Ingen irriterande paus på bion för att maskinisten ska byta rulle
Troligen är även risken att upptäcka att just den sidan man behöver i telefonkatalogen är urriven, ett utdöende irritationsmoment.
Det finns heller ingen risk att den nyhyrda moviebox inte fungerar och saboterar alla högt uppskruvade förväntningar på fredagskvällen.
Börjar man fundera, så finns det massor med företeelser som är mer eller mindre utdöda idag, ord som inte existerar, som just t.ex. "blandband" - hur många av nästa generation känner till detta begrepp? Dessa band, inspelade efter konstens alla regler, med just den musiken som var bäst.
Eller att "framkalla en film", hur många vet vad det innebär? och framför allt - varför skulle man göra det??
Ja, ja, varje tid har väl sin charm. Men visst var det väl lite skönt att det räckte med en film som "Hajen" för att skrämma slag på oss...
De kommer aldrig att behöva pilla ut ett intrasslat kassettband ur en bandspelare, för att sedan försöka tejpa ihop det trasiga bandet med en liten speciell kasettbandstape - vilket naturligtvis aldrig fungerade!
De behöver heller inte bli irriterade någon radiopratare som inte orkar vara tyst tills låten som man spelar in är slut.
För att inte prata på att någon har råkat spela över ens "bästa blandband"!
De kommer inte att ringa fel på grund av att de inte drar nummerskivan på telefonen hela vägen.
Ingen kommer heller att bli irriterad av att upptäcka att alla blixtarna i kub-blixten redan är använda!
Ingen irriterande paus på bion för att maskinisten ska byta rulle
Troligen är även risken att upptäcka att just den sidan man behöver i telefonkatalogen är urriven, ett utdöende irritationsmoment.
Det finns heller ingen risk att den nyhyrda moviebox inte fungerar och saboterar alla högt uppskruvade förväntningar på fredagskvällen.
Börjar man fundera, så finns det massor med företeelser som är mer eller mindre utdöda idag, ord som inte existerar, som just t.ex. "blandband" - hur många av nästa generation känner till detta begrepp? Dessa band, inspelade efter konstens alla regler, med just den musiken som var bäst.
Eller att "framkalla en film", hur många vet vad det innebär? och framför allt - varför skulle man göra det??
Ja, ja, varje tid har väl sin charm. Men visst var det väl lite skönt att det räckte med en film som "Hajen" för att skrämma slag på oss...
fredag 7 januari 2011
TV-Nostalgi
Eftersom vädret igår var mindre bra blev det en slappardag, till stor del i soffan framför tv:n där det startade med Charlotte Calla i skidspåret och slutade med Sean Connery som James Bond. När man tänker på att det idag är möjligt att titta på tv 24 timmar om dygnet och att det finns en så otrolig uppsjö av kanaler, är det svårt att förstå att vi fram till 1990 bara hade två kanaler att titta på! (Undantaget de som kunde se tv3 som startade några år tidigare.) Och om vi tänker efter, så är jag helt säker på att det gick jättebra det med...
Av någon anledning fick jag i alla fall för mig att börja leta gamla tv-program (måste tyda på total sysslolöshet, men i alla fall!) och kände att jag var tvungen att dela med mig av min fruktansvärda nostalginoja. Det finns ju en del program genom åren som blivit odödliga. Ta ett program som Vilse i pannkakan, det har troligen de flesta hört talas om, även om man aldrig sett det. Sedan om det verkligen var Staffan Westerbergs fel att vi blev som vi blev, det är en annan fråga.
Något annat som alla har hört talas om, oavsett om man var med om det eller inte, är hur Ingemar Stenmark trollband en hel nation. Hur skolundervisning och arbetsplatser blev stillastående under hans framfart i pisterna och hur hans "dä ä bar å åk" blev ett uttryck använt av många. Inte heller ska vi glömma hur de färgglada gympadräkterna och benvärmarna kom in i våra liv med hjälp av en överambitiös och leende Susanne Lanefeldt som glatt bad oss att "kniiipa"! Eller hur vi med stort intresse följde familjerna Ewing och Channing under 80-talet. Vi som fick barn under 80-talet kommer väl också ihåg hur den underbare "Björne" kom hem till oss och underhöll våra barn till signaturen av "Bollibompa" varje dag, lagom tills vi skulle laga mat!
Så här kan jag fortsätta i alla evighet, men det ska jag inte, istället ska jag ge er några "klassiker" från olika årtionden, minns ni t.ex
60-talet
Anita och Televinken
Tjorven och Båtsman
Hylands hörna
70-talet
Fem myror är fler än fyra elefanter
Tårtan
The muppet show
80-talet
Nöjesmaskinen
Jacobs stege
Café-program (med Ragnar)
Razzel
90-talet
Lorry
Bullen
Kär och galen
Tre Kronor
Nile City
Avslutningsvis ska ni också få några tv-citat som blivit mer eller mindre odödliga!
Skål tamigfan (Jacob Dahlin i "Jacobs stege")
Tänkte inte på det (Peter Dalle i "Lorry")
Ring mig sen (Anders Eriksson i "Macken")
Säg Hej till publiken (Johannes Brost och Per Eggers i "Nöjeskompaniet")
Av någon anledning fick jag i alla fall för mig att börja leta gamla tv-program (måste tyda på total sysslolöshet, men i alla fall!) och kände att jag var tvungen att dela med mig av min fruktansvärda nostalginoja. Det finns ju en del program genom åren som blivit odödliga. Ta ett program som Vilse i pannkakan, det har troligen de flesta hört talas om, även om man aldrig sett det. Sedan om det verkligen var Staffan Westerbergs fel att vi blev som vi blev, det är en annan fråga.
Något annat som alla har hört talas om, oavsett om man var med om det eller inte, är hur Ingemar Stenmark trollband en hel nation. Hur skolundervisning och arbetsplatser blev stillastående under hans framfart i pisterna och hur hans "dä ä bar å åk" blev ett uttryck använt av många. Inte heller ska vi glömma hur de färgglada gympadräkterna och benvärmarna kom in i våra liv med hjälp av en överambitiös och leende Susanne Lanefeldt som glatt bad oss att "kniiipa"! Eller hur vi med stort intresse följde familjerna Ewing och Channing under 80-talet. Vi som fick barn under 80-talet kommer väl också ihåg hur den underbare "Björne" kom hem till oss och underhöll våra barn till signaturen av "Bollibompa" varje dag, lagom tills vi skulle laga mat!
Så här kan jag fortsätta i alla evighet, men det ska jag inte, istället ska jag ge er några "klassiker" från olika årtionden, minns ni t.ex
60-talet
Anita och Televinken
Tjorven och Båtsman
Hylands hörna
70-talet
Fem myror är fler än fyra elefanter
Tårtan
The muppet show
80-talet
Nöjesmaskinen
Jacobs stege
Café-program (med Ragnar)
Razzel
90-talet
Lorry
Bullen
Kär och galen
Tre Kronor
Nile City
Avslutningsvis ska ni också få några tv-citat som blivit mer eller mindre odödliga!
Skål tamigfan (Jacob Dahlin i "Jacobs stege")
Tänkte inte på det (Peter Dalle i "Lorry")
Ring mig sen (Anders Eriksson i "Macken")
Säg Hej till publiken (Johannes Brost och Per Eggers i "Nöjeskompaniet")
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)