Att flyga

Jag tycker att det är läskigt att flyga, är närmare bestämt inte alls förtjust i det! Inte blir det bättre med tiden som många påstår heller, det blir bara värre och värre. Jag tror att det handlar om att tappa kontrollen, att jag inte klarar av att någon annan ska ta över och att jag inte kan göra något åt det! Det är en konstig olustighetskänsla i kroppen när planet lyfter från marken och jag plötsligt är helt maktlös! Jag tillhör en fånig skara (om det nu finns någon mer än jag!) som tror att det är bättre att åka båt, för om båten sjunker kan jag ju i alla fall simma!

Jag brukar kolla in piloten när dom passerar "väntrummet" och går genom gaten om han ser ut att vilja hem. Helst ska han se ut som om att han (eller hon) har familj som väntar hemma och att han ser ut att väldigt gärna vilja se dom igen! Då känns det i alla fall något bättre...

Inte nog med att jag inte tycker om själva flygningen, jag är inte så säker på att jag är så förtjust i flygplatser heller - de har ju en tendens att vara rätt stora och med mitt lokalsinne kan det ju bara sluta på ett sätt! (Karlstad flygplats är helt ok, där går inte ens jag vilse...)  Eftersom jag den här gången var tvungen att ta ut bagaget i Stockholm och checka in det på nytt, var jag tvungen att forsla resväska och golfbag från en terminal till en annan i hiss med den följden naturligtvis att när jag äntligen lyckats trassla ut allt ur hissen så inser jag att det inte alls ser ut som om det var någon mer än jag som trodde att man kunde ta sig vidare från det våningsplanet - alltså bara att trassla in allt tillbaka och göra om proceduren.

Att åka rullband uppför med golfbag på bagagevagn är inte heller det lättaste, det var nästa prövning när jag väl insåg att jag i alla fall var på väg mot rätt terminal! Först och främst så tar det ju i när man ska gå på rullbandet - i alla fall om man som jag, inte har det matematiska ögat så att man inser i tid att golfbagen inte får plats på tvären, utan det tar brutalt stopp! Det var ju inga större bekymmer i och för sig, bara alla bakom hade flyttat på sig och jag hade packat om så att jag fick plats så kom jag ju upp, men väl uppe slutade vagnelendet att fungera, vilket förde med sig att jag höll på att inte komma av, och det kan bli bekymmer när man står på ett band som fortsätter rulla!

Så småningom hittade jag i alla fall fram, och såväl bagage som jag kom med planet till Amsterdam, och efter att ha tagit mig flera kilometer (troligtvis en liten överdrift, men det kändes så!) på Amsterdams flygplats satt jag äntligen på det plan som skulle ta mig till min slutdestination - trodde jag!! Det jag inte då visste, var att det var "ett litet tekniskt fel" på det planet och efter en timmes försök att rätta till felet fick vi byta plan till ett annat! Det var väl inte gjort i en handvändning, det var ju inte bara de 400 passagerarna som skulle byta plan, det var ju mat, och bagage också...men jag ska  inte klaga, efter två timmars väntande ute i gaten fick vi ju en plastmugg med apelsinjuice och ett chokladkex!! (Just då var det något av det godaste jag ätit och druckit på länge)

Även om det just då kändes mindre kul att stå ihopträngda och vänta så är väl bra att de hittade det "lilla felet" innan vi hann lyfta, för annars kanske det funnits anledning att vara flygrädd!

Korv i våffla

Första gången jag hörde talas om det trodde jag att det var ett skämt! Det skulle finnas en kiosk i Mellerud som sålde korv i våffla med senap och ketchup, i mina öron lät detta så osannolikt  så det kunde bara vara ett skämt. Men så var inte fallet, enligt uppgift äter man våfflor med korv i Mellerud. För att mina kamrater, med rötter i denna metropol. riktigt skulle övertyga mig om det faktiskt är så blev jag bjuden på denna exotiska rätt idag!

Man tar en vanlig hederlig våffla, lägger en ännu vanligare grillkorv på, sprutar över senap och ketchup efter tycke och smak, rullar ihop och äter! Tro´t om ni vill eller ej, men det är godare än det låter. Sen måste jag tillstå, att lite skeptisk till att även ha mos med jordgubbssylt i våfflan är jag nog...

Troligen var det massor med nyttigheter som alstrade energi i den måltiden, för nu börjar jag i alla fall bli packad och klar för morgondagens "lilla utflykt" mot sydligare breddgrader!

Morden i Midsomer

Hur kan det bli så här? Här sitter jag med en jättelista med "ska-göra-saker" och istället för att ta itu med denna lista fastnar jag framför ett avsnitt av "morden i Midsomer" som jag förmodligen har sett minst två gånger förut!

Denna engelska deckare har nästan blivit förenlig med svensk sommar, och det är väldigt många som följer den, även repriserna! Vad beror det på? Frågan är vad han har, chief inspector Tom Barnaby, som gör att vi fortfarande tycker det är intressant efter ca 200 lösta mordfall i Midsomer County. Han är inte snygg, han har inga konflikter med sina arbetskamrater, han vänsterprasslar inte, han super inte, han har inga personliga problem och han lever tillsammans med sin familj och verkar till och med trivas med det!

Kan det vara så enkelt att det är det vi vill ha, en "vanlig" människa utan några problem, med ett "vanligt" familjeliv. Kanske vill vi sitta och titta på något som går i en lugn lunk, utan action och skjutande eller biljakter i flygande fläng. Det kanske är ett sätt för oss att bara småmysa framför teven, det är kanske det vi behöver. Nu, efter ca 80 avsnitt när Tom Barnaby försvinner och hans kusin ska ta över, så får vi väl se, om det är själva serien eller Tom vi vill se... Nu ska jag försöka komma ihåg vem som var mördaren i just det här avsnittet och så får jag väl se om jag har rätt, och i morgon ska jag ta itu med min "att-göra-lista"!

Golfare - ett speciellt släkte

Om man vaknar en lördagsmorgon och regnet smattrar mot rutan, det blåser halv storm och det är 6 grader ute, vad gör man då? Ett alternativ är ju att gå upp och sätta på kaffe, hämta tidningen och krypa ner tillbaka i sängen. Ett annat är att dra på sig skidundersället, full regnmundering och bege sig till golfbanan - frågan är om det sista alternativet är fullt normalt!?

Normalt eller inte, eftersom jag nu tillhör detta konstiga släkte så var det precis det jag gjorde i morse! Vi var ett antal tappra (eller dumma?) individer som samtliga såg ut som inplastade mumier som tillbringade mellan 4 och 5 timmar med att plaska fram på golfbanan och genom att försöka slå på bollar få dom att förflytta sig framåt!!

Det var precis det här som gjorde att jag idiotförklarade alla golfare för 10 år sedan. Att se dessa människor som under paraplyer kämpade sig fram i hällande regn på plaskvåta golfbanor! Men det är väl tur att man inte är sämre än man kan ändra sig...

Golfspråket är för övrigt ett lustigt språk, det är väl bara i sådana sammanhang som hål kan vara långa och korta! Man skulle ju kunna tro att ett hål är ett hål, men icke! Efter ett mindre bra slag kan man ibland höra kommentarer som "jag tog en klubba för mycket" eller "jag tog en klubba för lite" - frågan är hur många klubbor man kan slå med på en gång? Inte nog med detta, man kan också höra vuxna människor försöka övertala bollen att "flyga långt", "komma in","landa kort" eller "hålla vänster" eller hålla höger", och detta med högt bedjande röster.

Oavsett allt detta så erkänner jag mig besegrad av golfen! Jag är så knäpp så att jag väljer bort min varma säng mot en regnig golfrunda! Jag får i alla fall frisk luft, och jag får umgås med människor som är precis lika knäppa!!

Ett betydligt trevligare klimat att spela golf i... (Bintan, Indonesien)

Hösten är här

Nu är verkligen hösten här! Höstdagjämningen har passerat och det är 90 dagar till julafton...En dag som idag känns det verkligen att sommaren har lämnat oss för den här gången. Det hänger ett grått dis över hustaken och man kan se hur alla drar jackan runt sig och riktigt försöker krypa längre in i den. Det blir inte riktigt ljust och det är nästan så att man behöver lysa upp med en glödlampa eller två inomhus.
Samtidigt som man vet att det blir mörkare ute nu, så känns det lite tidigt, september har ju faktiskt inte passerat än. Fast å andra sidan är det ju lite mysigt också, när det börjar bli dags att kura ihop sig inne med levande ljus runtomkring.

Men visst är det så, att årstidsskiftningarna har sin tjusning. Det är lite själva grejen när det börjar bli dags att tända ljus och höra regnet smattra mot fönstren. Rätt klädd kan det till och med vara skönt att ta en riktigt lång promenad i regn och rusk också. Lite ljusare blir det väl kanske framåt vintern om det blir en riktigt fin vit vinter. En vinterdag med några decimeter snö, strålande solsken och runt fem minusgrader är inte fel det heller...Sen framåt mars, april är det också väldigt härligt med takdropp, fika i en solvägg med en filt runt sig och en sol som man känner hur den värmer. Och sen, äntligen, är det dags för det alla väntar på, sommaren! En riktig svensk sommar med sol, bad, och allt annat som hör till är nog ändå något av det bästa vi kan ha. Synd bara att den är så kort, för snart är det ju dags för höstdagjämningen igen...

Ja, det är faktiskt så att jag tycker om årstidsskiftningarna vi har i Sverige. Fast just nu, när jag ser det grå duggregnet som håller oss i sitt grepp, och vet att det är dags att börja leta fram höst- och vinterkäder, så känns det inte så tungt att veta att jag ska lämna detta ett tag för varmare breddgrader!

Att välja väg

I boken "Alkemisten" (som för övrigt är en mycket bra bok med mycket tänkvärt i) säger Paulo Coelho att  vi alltid har ett val! Det kan säkert diskuteras huruvida alla har möjligheten att välja, men någonstans är det väl ändå så, att väljer gör vi, även om det inte alltid är aktiva val.
Och visst är det så, hela livet kantas av de val vi måste göra, och valen vi gör har stor betydelse för hur livet kommer att se ut. Ibland väljer vi rätt och ibland väljer vi fel, men det viktigaste är att vi väljer! Jag har troligen, precis som så många andra, gjort ett antal val som kanske var fel, men det är helt ok att ångra vissa val, dock har jag en huvudregel som jag försöker leva efter och det är att om  något ska ångras, ska det vara något som jag gjorde och inte något som jag inte gjorde!

Att jag har försökt hålla detta har haft stor betydelse för ett antal val i vårt liv, inte minst under de senaste åren. Ett av de stora val vi hade att ta ställning till under denna tid var om vi skulle sälja huset där vi tillbringat 25 år av vårt liv, och istället skaffa lägenhet eller fortsätta att bo kvar. Det var ett stort beslut, dels naturligtvis för att vi bott i huset så länge, men också för att vi byggt det själva och visste var varenda spik satt! (visst är det facsinerande att man kan ha så mycket känslor för ett hus) Men när vi fick möjligheten att välja kunde vi inte säga nej till att flytta eftersom jag kände att även om vi ångrar beslutet så har vi i alla fall försökt! Med facit i hand kan jag säga att vi inte har ångrat vårt beslut en enda gång!

Ett annat stort val som vi skulle komma att ta ställning till ungefär samtidigt var om vi skulle flytta till Singapore eller ej. Erkänner villigt att det var egentligen inget svårt val! Vi bestämde oss att prova på detta under en tid - det kunde väl inte vara fel, och det var det inte heller.

Så nu, ett år efter att flyttlasset gick ifrån hus till lägenhet och vi bytte koltrastsång mot fiskmåsskratt, bor och arbetar Lars i Singapore på obestämd framtid. Jag spenderade vinterhalvåret där, kom tillbaka till Sverige i maj och åker nu tillbaks till Singapore för att vara där i höst. Jag vet att vi är lyckligt lottade som har fått chansen, och jag njuter varje dag jag kan spendera med att göra vad jag vill, när jag vill och hur jag vill!!

Svensk sommar

Visst är svenska sommaren underbar, i alla fall när det är fint väder! Men oavsett väder är det tur att vi har den, för vad skulle vi prata om annars?

Vår svenska sommar är ett fenomen av sällan skådat slag, det är något vi väntar intensivt på större delen av året och när den väl kommer är den i princip slut! Först så längtar vi hela vinterhalvåret, när det blir maj då är det äntligen dags att tvätta av altanmöblerna och börja inköp av blommor att pryda altaner och balkonger med. För att inte prata om grillen, svenskens viktigaste sommarredskap! Den måste fram och göras iordning i maj, det går ju faktiskt att börja grilla då. Men visst är det skönare när det blir så varmt att vi faktiskt kan äta ute utan att behöva tröja, filt och infravärme!! Den tiden kommer faktiskt någon gång i juni, juli och då är det verkligen underbart. Dessa månader är ofta väldigt intensiva, det kostar på att vara ute och koppla av...för det är det som är själva grejen, vi måste ju vara ute när solen skiner - i morgon kan det ju börja regna och då är risken att det inte slutar. Erkänner att när jag först kom till Singapore tog det mig säkert två veckor, om inte mer, innan jag insåg att jag inte var tvungen att springa ut varje gång solen sken...

Nu börjar det dra ihop sig till höst i vårt avlånga land, och det är dags att slänga alla blommor som har prytt våra altaner och balkonger, klippa ner alla växter så att de kan komma tillbaka till våren, ställa ihop och ta in utemöblerna i väntan på nästa maj och grillen har gjort sitt för i år, det är dags att ta fram stekpannan igen. De flesta kryper in till sig och påminner lite om de djur som går i ide, men nästa vår, då kommer vi tillbaka ut.

Ut i det okända

Så har det faktiskt hänt - jag har börjat blogga! Jag har inte en aning om vad jag ger mig in i, men det är väl det som är halva nöjet. Det känns lite som att slänga sig ut i det okända, men som en mycket klok katt säger i en mycket känd bok: "Om du inte vet vart du ska, spelar det ingen roll vilken väg du tar, för om du bara går nog långt så kommer du alltid någonstans." Och det är så jag har tänkt att göra, jag ska gå så långt att jag i alla fall kommer någnstans!

Tanken är att jag ska skriva om allt möjligt som rör sig runt mig och även sådant som rör sig i mig, händelser, tankar, funderingar...Eftersom jag just nu har två bostadsorter, Karlstad och Singapore, så kommer det att handla en hel del om mitt "Singaporianska äventyr". Att jag inte vet i nuläget var det här kommer att landa gör inte så mycket, för jag vet ju i alla fall inte vilken väg jag ska ta dit!!