Tillbaka på Lombok

Efter mitt andra besök på den Indonesiska ön Lombok kan jag bara bekräfta det jag sa efter förra gången, det är en jättemysig ö. Lugn och trevlig med härliga och vänliga människor. Eftersom det bara är ett år sedan förra besöket, tänkte jag försöka låta bli att upprepa det jag skrev då, så för den som är nyfiken på det, så finns det här.

Det blev naturligtvis ett antal återupplevda platser. Senggigi, den lilla kuststaden där vi tillbringade kvällarna såväl förra gången som den här, är inte så stor, så visst hamnade jag på samma ställen som sist. Vissa platser var sig helt lika, medan andra ställen hade förändrats ordentligt.

Även den här gången åkte vi under lågsäsong. vilket gör att stränderna i princip kändes öde, och jag vet att jag sa det efter förra resan, och jag säger det igen, vill man handla så är priserna här mycket prutbara på grund av att antalet turister inte är många den här tiden. Sedan är det klart, att om man bara reser med handbagage, så går det ju inte att få med så mycket - på både gott och ont!

Att bara promenera utefter strandremsan i Senggigi innebär många härliga samtal med de som bor och arbetar här. Alla är vänliga och de flesta är även mycket pratsjuka. Och den kombinationen gör att en sådan promenad för med sig många nya trevliga bekantskaper.

Att sedan, efter en sådan promenad, slå sig ner på någon av strandrestaurangerna för att bara insupa atmosfären är helt fantastiskt. Att se fiskarna bli mötta av sina familjer när de kommer in med sin fångst, att lyssna på havet när vågorna rullar in och se molnen byggas upp mot de blå bergen i horisonten och njuta av de ljuvliga ljumma vindarna. Att bara kunna sitta så utan någon tid att passa, det känns så fantastiskt och lyxigt, så det är väldigt enkelt att längta tillbaka så fort man lämnat platsen...

Eftersom Senggigi-stranden vätter åt väster så har man även en fantastisk solnedgång som med fördel kan insupas tillsammans med fantastiskt god mat på någon av de strandrestauranger som finns.

Me Before You

"Me Before You", eller "Livet efter dig" som den svenska titeln lyder, av författarinnan Jojo Moyes är en bok som vid det här laget lästs av väldigt många, och som helt säkert i många fall fläckats av läsarens tårar.

Det är en typisk lättläst "måste-vända-blad-bok" som jag inte tror lämnar många läsare helt oberörda. Här möter vi den 26-åriga Louisa Clarke, en engelsk arbetarklasstjej vars arbete är att servera på ett café. Hon bor hemma hos sina föräldrar och allt går sin gilla gång tills saker och ting drastiskt förändras då hon blir uppsagd från sitt arbete.

Bokens andre huvudperson är den 35-årige Will Traynor som efter att blivit påkörd av en motorcykel är totalförlamad och helt utlämnad till sin omgivning för att över huvudtaget kunna existera.

Louisa har aldrig gjort något speciellt med sitt liv, knappt varit utanför den plats där hon bott hela sitt liv, trots att hon kan. Will har gjort allt som tänkas kan, klättrat, dykt, flugit, och levt ett väldigt äventyrligt liv, men kan numer inte göra något alls. När dessa två personers vägar korsas är det inte helt friktionsfritt, men ibland måste vissa saker gå ändå...

Lite "Love Story", lite "Jane Eyre", lite "Bridget Jones", och en bok som kan läsas "bara sådär" och samtidigt en bok där det tas upp ämnen som kan leda till eftertanke, inte minst den ständigt aktuella frågan om dödshjälpens vara eller inte vara.

Om jag tyckte om den? Absolut! Och på frågan om jag kan tänka mig att rekommendera boken kan jag bara säga att om du inte har läst den, så är det absolut en bok värd att läsas.

På väg igen...

Tänk vad det kan vara arbetsamt att ha gäster. Det innebär ju att jag måste ut och resa igen, och tänk vad jobbigt det kan vara då...

Ok, jag vet att det kan vara svårt att få fram ett ironiskt tonfall i skrift, men jag förutsätter att det inte var så många av er som tog mig på allvar. Visserligen är det allvar att vi har fått kamrater till oss och visserligen är det allvar att vi ska ut och resa, men arbetsamt...nja... Det är ju en av alla fördelar med att få besökare, att de vill resa till något mer ställe och att jag säger att de inte får det om inte jag får följa med! Alltså, våra gäster har nu anlänt och de vill resa vidare några dagar och jag vill följa med!

Resultat av det hela: Imorgon reser vi till Lombok i Indonesien i fem dagar och jag ska försöka stå ut...

Chinese Garden

Här finns det, litenheten och folkmängden till trots, en hel del grönytor. Allt ifrån den jättelika nationalparken till små "vanliga parker". En av de mest utnyttjade är säkert Botanic Garden, där det alltid är massor av människor, motionerandes, flanerandes, picknickandes eller sysslandes med något annat.

En av de kanske inte lika välkända och flitigt utnyttjade är Chinese Garden. En betydligt mindre park, men absolut värd ett litet besök. parken öppnades 1975 och designades av en Taiwanes som gjorde den i "klassisk nordkinesisk stil", med allt vad det nu innebär i form av byggnader och trädgårdar.

Här finns flera broar, allt ifrån yttepyttesmå till de riktigt stora med många vackra valv varav en leder vidare till the Japanese garden, om man skulle vilja fortsätta utforska de asiatiska trädgårdarna vill säga.

Pagodor finns det naturligtvis. För er som råkar vara ovetande om vad en pagoda är och skulle vilja ta lite ramminne till just den detaljen så kan jag berätta att det är ett slags åttkantiga torn som ofta byggs i anknytning till Buddhistiska tempel. men de kan även finnas utan tempelnärhet eftersom de här byggnaderna anses vara ett lyckobringande element i kinesisk tro.

Här finns dels tvillingpagodorna, och även en ensam hög pagoda där man kan roa sig med att förena nytta med nöje. Det vill säga ta trapporna upp till högsta våningen för att beundra utsikten där uppifrån.

En bonsaiträdgård finns också med massor av bonsaiträd. Såväl stora som små och alla lika välansade.

Samtliga 12 djuren i den kinesiska kalendern finns att beskåda och man kan även läsa sig till alla de olika djurens egenskaper. Och det är väl bara att konstatera att det nog stämmer rätt bra...

Som sagt, det är en mysig liten park att spendera några timmar i, men man får passa sig så att man inte blir person nummer 451 som kliver upp på bron som leder till parken! Men man kan ju inte låta bli att fundera över hur de har kollat detta...

Fördelarna med en kollaps

"Fördelarna med en kollaps" av Jonathan Tropper handlar precis som andra böcker av samme författare, om en huvudperson som på något vis misslyckats med sitt liv. Och i just den här boken möter vi nog en av de mest misslyckade personerna. Den handlar om Silver, en medelålders frånskild före detta trummis som lever ihop med andra misslyckade frånskilda män som tillsammans sitter och ältar sina misslyckade liv. Då plötsligt dottern en dag tar kontakt ändras något i Silvers liv, det i kombination med ett akut sjukdomstillstånd. Att dessutom ex-hustruns blivande make är den som ska rädda livet på Silver gör inte det hela mindre komplicerat.

Jag har läst andra böcker av Tropper och fullkomligen älskade boken "Sju jävligt långa dagar" och det kan ha varit så att jag hade väldigt höga förväntningar på den här boken. Tyvärr kan jag inte säga att den levde upp till de förväntningarna. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var, men jag blev inte alls lika förtjust i den här. Kanske var det för mycket misslyckanden för att ens vara ironiskt kul, kanske berodde det på att jag aldrig kom någon av karaktärerna in på livet, jag vet inte, men något var det.

En helt ok bok, men som sagt, ingen bok jag kommer att föra upp på någon lista över de bästa böckerna jag har läst.

En annan typ av SUP

Idag har jag testat SUP! Och som den värmlänning jag är, så får jag väl säga i bästa "Beng Alsterlind-anda" att det inte var vilken SUP som helst, utan en Stand Up Paddleboard och det var jättekul!

Tydligen är just SUP den snabbast växande vattensporten just nu och det kan jag förstå. Det är ju inte alls omöjligt att lära sig, inte ens om man har tillryggalagt några år och börjar närma sig åldern då man börjar tro att man inte kan lära sig något nytt. Det hela är en blandning av kanotpaddlande, skidåkning och vindsurfing. Vindsurfat har jag aldrig gjort, men att jag har sysslat med de båda andra var absolut ingen nackdel. När man läser om det saluför sig paddleboardarna som "en sport som är en fantastisk naturupplevelse", och det är klart att ta sig fram på olika vattendrag stående i den takt man önskar är ju inte dumt alls.

Det hela går ut på att man stående på en slags surfbräda tar sig fram med hjälp av en paddel och efter att i början ha parerat vågor (ok, inte speciellt stora) på något darriga ben så gick det hela jättebra. Jag kan ju sticka ut hakan och säga att efter 45 minuter i vattnet gick det att både ta sig fram (hyfsat) fort och att hoppa lite på brädan samt att gunga den ordentligt för egen maskin och ändå stå kvar. Faktum är att det verkligen smakade mer så vi får väl se om det kan bli fler tillfällen.

Det hela gick av stapeln på en av Sentosas stränder. Här finns det ju ett antal fina stränder med vit härlig sand och vajande palmer. Nära är det ju också, så egentligen har vi ju en fantastisk närhet till det varma salta havet. men problemet är väl att det inte lockar sådär väldans att bada just där, och det är på grund av alla stora conteinerskepp som ligger där ute och guppar i väntan på att lastas eller lossas.

Men att åka paddleboard ska ju innebära att man håller sig till största delen av tiden över vattnet och inte i, så det är ju helt ok!

Tillbaka

Lite konstigt är det, att kunna åka fram och tillbaka mellan norra och södra halvklotet bara sådär. Ena dagen vinter, slask och grådis och nästa dag 30-gradig värme och torka.

Mina två veckor i Sverige har varit en känslomässig berg- och dalbana och det är med lite blandade känslor jag nu är tillbaka i Singapore. Men här är jag, och sen får vi se hur länge det blir.

Det där med att flyga långt är alltid lika intressant. Det är alltid lika kul att studera olika människor, och fundera över vilka de är och hur de har hamnat där de är och vart de är på väg. Jag är fullt medveten om att jag helt säkert är utsatt för samma studie, men det kan jag tänka mig att ta, om jag kan hålla någon sysselsatt några timmar av en fruktansvärt tråkig flygtur så må det vara hänt.

Dessa långflygningar är lite kul av den anledningen att de rymmer så många olika typer av människor. Här finns de som är på väg på sitt livs första solsemester på södra halvklotet och de som gjort resan masssor av gånger tidigare. Här blandas familjer med par utan barn och soloresenärer, alla i varierande ålder. Man hittar de som kliver på planet, sätter på sig sina ögonlappar, stoppar i öronpropparna och går in i dvala de närmaste 10 timmarna, eller de som ska utnyttja all dryck som serveras och börjar tidigt med ölen för att sedan fortsätta hela resan och provar sig igenom dryckessortimentet.

Ja, många olika typer finns det, och det är kul att sitta och fantisera ihop lite "stories" omkring dem, och vem vet, det kanske skulle vara riktigt kul att få veta vilka sådana det fantiseras ihop om mig...eller inte...!