Tillbaka på Lombok

Efter mitt andra besök på den Indonesiska ön Lombok kan jag bara bekräfta det jag sa efter förra gången, det är en jättemysig ö. Lugn och trevlig med härliga och vänliga människor. Eftersom det bara är ett år sedan förra besöket, tänkte jag försöka låta bli att upprepa det jag skrev då, så för den som är nyfiken på det, så finns det här.

Det blev naturligtvis ett antal återupplevda platser. Senggigi, den lilla kuststaden där vi tillbringade kvällarna såväl förra gången som den här, är inte så stor, så visst hamnade jag på samma ställen som sist. Vissa platser var sig helt lika, medan andra ställen hade förändrats ordentligt.

Även den här gången åkte vi under lågsäsong. vilket gör att stränderna i princip kändes öde, och jag vet att jag sa det efter förra resan, och jag säger det igen, vill man handla så är priserna här mycket prutbara på grund av att antalet turister inte är många den här tiden. Sedan är det klart, att om man bara reser med handbagage, så går det ju inte att få med så mycket - på både gott och ont!

Att bara promenera utefter strandremsan i Senggigi innebär många härliga samtal med de som bor och arbetar här. Alla är vänliga och de flesta är även mycket pratsjuka. Och den kombinationen gör att en sådan promenad för med sig många nya trevliga bekantskaper.

Att sedan, efter en sådan promenad, slå sig ner på någon av strandrestaurangerna för att bara insupa atmosfären är helt fantastiskt. Att se fiskarna bli mötta av sina familjer när de kommer in med sin fångst, att lyssna på havet när vågorna rullar in och se molnen byggas upp mot de blå bergen i horisonten och njuta av de ljuvliga ljumma vindarna. Att bara kunna sitta så utan någon tid att passa, det känns så fantastiskt och lyxigt, så det är väldigt enkelt att längta tillbaka så fort man lämnat platsen...

Eftersom Senggigi-stranden vätter åt väster så har man även en fantastisk solnedgång som med fördel kan insupas tillsammans med fantastiskt god mat på någon av de strandrestauranger som finns.