Gili Trawangan - igen!

Ibland blir inte allt som man tänkt sig och planer är oftast till för att ändras, och när det sker är det väl kanske för att det var något som inte var meningen. Jag har precis kommit tillbaka efter ytterligare en vecka på den indonesiska ön Gili Trawangan, en vistelse som av olika anledningar inte blev riktigt som den var planerad...

Även om det handlade om något mindre trevligt blev det i slutändan bra. Det hela kom att resultera i att min vistelse förlängdes med några dagar, samt några nya fantastiska bekantskaper, så visst ligger det något i det där att "inget ont som inte har något gott med sig"...

Nu är det två år sedan jag första gången besökte Gili Trawangan och visst har ön förändrats på de två åren. Det är fortfarande en fantastiskt härlig ö och det är absolut en av de platser som hjärtat klappar varmast för av de jag besökt under våra år i den här delen av världen. Däremot kan jag inte låta bli att fundera över hur den kommer att se ut om fem till tio år. Kommer hela ön att vara bebyggd då och kommer de mindre ställena få ge plats åt större hotell som vänder sig till en annan typ av publik?

Det är ju fortfarande en ö full av kontraster. Vill man ha finare hotell så finns det. Vill man ha väldigt enkelt boende så finns det Om man tillhör de som vill ha ett aktivt nattliv så finns det att få och här finns även platser  där det är tyst och lugnt och man inte behöver dela stranden med så många andra. Så visst håller fortfarande rubriken "Gili Trawangan - kontrasterna ö" vilket var vad jag döpte inlägget jag gjorde efter mitt första besök här. Där finns mer om själva ön i form av olika fakta, så om någon är nyfiken på det, så finns det här.

Och visst är det underbart att kunna hitta stränder där man inte behöver trängas, stränder som är fantastiska att snorkla från...

...för att inte prata om att promenera upp på öns högsta punkt för att se de båda intilliggande öarna Gili Meno och Gili Air eller för att sitta alldeles tyst och njuta av solnedgången med Balis vulkan Guang Agung i bakgrunden...

...och att bara vara och "leva ö-liv" där tiden inte har så stor betydelse, utan allt går sin gilla gång...

Nåja, jag hade ju några dagar med tider att passa faktiskt, för visst gjorde jag det - kursen i fridyknig! Mer om detta kommer...

Ny ö-vistelse på gång!

Nu tänker jag göra det igen, rymma till en ö några dagar! Den här gången går färden tillbaka till Gili Trawangan där jag tänkte spendera den kommande veckan.

Nu är tanken att jag ska ge mig på något jag aldrig har gjort tidigare. Jag har nämligen anmält mig till en tvådagars fridykningskurs! Jag har ju alltid pratat om att jag vill lära mig dyka, fast då har det handlat om dyk med tuber. Vid närmare eftertanke så har jag nu istället bestämt mig för att prova den här varianten. Något säger mig att jag kan ha mer glädje av att lära mig det, fast det vet man ju aldrig förrän efteråt...

Återkommer i vanlig ordning med rapport om sisådär en vecka när jag återvänt till stadslivet igen. Ha en bra vecka allihop!

"Those were the summernights"...

Om jag var lite nostalgisk igår när jag nämnde "Spanarna på Hill Street", så var det inget emot vad jag var i går kväll. Då var vi nämligen och såg musikalen "Grease" på Marina Bay Sands Theatre, och det var väl en nostalgitripp av den högre klassen om jag säger så...

Det var lite kul att läsa historien bakom och att den sattes upp första gången som musikal 1971 i en liten lada i Chicago med 18 skådespelare och 120 åskådare. Den visade sig bli väldigt populär och den växte fort. När den drygt ett år senare sattes upp i London var det en rätt okänd ung man som fick rollen som Danny Zuko. Denne unge man skulle senare visa sig bli rätt känd och jag tror att de flesta idag vet vem han är, den där då drygt 20 år gamle Richard Gere.

Lite svårt är det att förstå att det är 36 år sedan jag såg den på bio, då med det numer klassiska paret John Travolta och Olivia Newton-John i huvudrollerna. Jag vet att jag tyckte den var jättebra, och även om historien är "sådär" så är ju musiken lika medryckande idag och visst var det en fantastisk kväll med så många urduktiga musiker, sångare och dansare! Med andra ord, en underbart härlig nostalgikväll!

Regnbågens färger på Hill Street

Nu måste jag väl för jämviktens skull berätta att det faktiskt finns en del gamla byggnader bevarade här också. Eller gamla och gamla, det beror väl lite på vad man jämför med, men i Singapore finns det inte så många riktigt gamla byggnader, helt enkelt beroende på att landet inte har sådär hiskligt många år på nacken. Det här innebär att de byggnader som har stått sedan före andra världskriget anses som riktigt gamla och flera av dem är skyddade idag och får inte rivas. (Vi kan ju hoppas att det är ett beslut som inte går att riva upp så det förblir lite gammal bebyggelse sparad även här)

En av de byggnader som blev klassat som nationalmonument 1998 är den gamla polisstationen på Hill Street.  Med andra ord så hade Singapore sin egen "Hill Street Blues" en gång. (Ni kommer väl ihåg sergeant Phil Esterhaus och hans "Let´s be careful out there") Och med sina sex våningar ansågs bygganden 1934 vara en modern skyskrapa.

Under andra världskriget ockuperades den av japanerna och ska ha använts som fängelse och tortyrkammare. Efter kriget och fram till början av 80-talet var den polisstation och även om den idag används för andra ändamål så går den fortfarande under namnet "Old Hill Street Policestation".

Det är ett av alla typiska "singaporemotiv" och visst är den lite vacker med sina 927 fönster målade i alla regnbågens färger.

Ytterligare ett till samlingen!

Äntligen (för att citera Gert Fylking!) har det öppnat ett till! Ett vadå? Jo ett nytt shoppingcenter och det var ju en himla tur för här finns ju inga sedan tidigare...

Det senaste nytillskottet, "Orchardgateway" ligger utefter Orchard Road och det är väl en sanning med viss(!) modifikation att det inte finns så många liknande. Men ska det nu byggas nytt så måste det ju ha något som inte de andra har och visst har man lyckats den här gången också!

Att det kommer att finnas ett helt gäng affärer och restauranger fördelade på sex våningar, två plan under och fyra ovan mark är ju inte sådär väldigt speciellt. Inte heller känns det väldigt revolutionerande att det kommer att stå i förbindelse med ett hotell innehållandes ungefär 500 rum varav ett antal kommer att ha en yta på 50 kvadratmeter, eller att det kommer att finnas en pool på 19:e våningen. Nej, det "nya" här är att man kan ta sig dit från andra sidan vägen ovan jord utan att behöva gå utomhus!

I mina ögon känns det väl kanske inte sådär väldigt nödvändigt att bygga en glastunnel ovan jord för att förbinda den ena sidan vägen med den andra. Fast det är klart, vad ska man hitta på för att det ska vara något nytt på ett ställe där det mesta redan verkar finnas?

Själva tunneln har inte öppnat ännu, men om man tycker det är kul kan man gå halvvägs i den och sedan tillbaka bara för att få titta på Orchard Road lite grann sådär från ovan...

Nytt nummer av Swea Magazine!

Vi lyckades ytterligare en gång - ännu ett nummer av vår egen tidning Swea magazine har fått lämna tryckpressarna!

Det innebär att det nu står ett gäng lådor fyllda med tidningsinnehåll i hallen och stora delar av lägenheten har en doft som påminner om ett tidningstryckeri, men vad gör det? Jag kan stå ut med det ett tag för det är alltid lika kul när vi får den i handen och vi inser att det blev en "riktig tidning" den här gången också.

Än så länge är den inte officiell, utan den kommer att delas ut till alla medlemmar under senare delen av maj, så framsidan är ännu så länge en rätt så bevarad hemlighet. Däremot så har vi naturligtvis haft vårt lilla egna firande, och då spelade det faktiskt ingen roll att det var torsdag, det var värt ett glas champagne. Nu vet jag i och för sig inte om det finns någon som tycker att man inte kan dricka champagne en torsdag, men om det skulle finnas det vill jag bara säga att då har den personen fel, det gick alldeles utmärkt!

Det är lite svårt att förstå att det är hela sju nummer sedan jag var med första gången, frågan är vart tiden tog vägen... Men det är ju som man säger, tiden går fort när man har kul! Även det här numret kommer så småningom att läggas ut på nätet och när det sker återkommer jag med länken.

Om det är någon som inte sett förra numret och är lite nyfiken, så finns det att läsa här:
sid.1-31   sid.32-63   sid.64-96

"One size fits all"...

Som ni säkert har fått klart för er vid det här laget så består Singapore till stor del av shoppingcenter, det ena större och glassigare än det andra, och de flesta stora nog att gå vilse i. Nu är det faktiskt så att det finns andra möjligheter till shopping också, varav marknader av olika de slag är ett alternativ.

I ett av mina tidiga inlägg från Singapore beskrev jag marknaden dit jag nyligen gjorde ett litet besök för att inhandla "lite smått och gott", nämligen Bugis Street. Länken går till mitt gamla inlägg om någon vill veta lite mer och det mesta stämmer som jag skrev då, det enda är att det inte alls handlar om butiker på två plan, utan det är tre plan och i nuläget är det över 600 små butiker och stånd som samsas under detta tak.

Som ni kan förstå av det, så är det inte bara i de stora shoppingcentren man kan gå vilse... Hur som helst, det händer att jag hamnar här då och då. Alltid hittar man något som det visar sig att man plötligt är i akut behov av.

Just nu var jag lite på jakt efter ett par billiga tunna "pösbyxor" och hittade också sådana som såg ut att hänga där i väntan på att inhandlas av just mig. Problemet var bara att de endast fanns i en storlek och när jag gjort klart för tjejen i butiken att jag var lite tveksam till att de skulle passa tittade hon på mig och försäkrade med trösterik röst att det var absolut inga problem "många gravida kvinnor brukar köpa de byxorna"... Ridå!

Lite funderar jag fortfarande på hur hon tänkte där... Det blev i alla fall inga byxor inköpta...