Tiong Bahru Market

Det absolut bästa stället att inhandla frukt och grönsaker är på någon av alla Wet Markets som finns här. Det är en speciellt känsla att gå omkring och se alla vackra frukter som bara ligger och väntar på att bli köpta av någon. Och visst är det mysigare att dessutom byta några ord med grönsakshandlarna istället för att jäkta omkring i ett snabbköp och slentrianmässigt ta den frukt man brukar köpa.

Det finns rätt gott om den typen av marknader här, och en av dem ligger i ett av "favoritområdena" Tiong Bahru. Ett mycket trevligt område där det förutom marknaden finns mysiga affärer, fik och bevarade hus blandat med nyare byggnader.

Det är ett område som som absolut är mycket mysigare än vad namnet skvallrar om."Tiong Bahru" betyder nämligen "Ny kyrkogård" på Hokkien+Malaysiska, och tidigare hette "Tiong Bahru Road" istället "Burial Ground Rd" och det kanske inte direkt inbjuder till att strosa omkring. Anledningen var att fram till 20-talet fanns det gott om gravplatser i området. 1925 kom man dock på att det inte var sådär väldigt hälsosamt att ha det så här, så gravarna flyttades marken jämnades till, och området började bli vad det är idag. Om någon vill veta mer om området, finns det här och här i tidigare inlägg.

Men nu var det ju marknaden som var på tapeten. Förutom frukt och grönsaker finns också, kött och fisk, kläder, husgeråd och allt möjligt annat smått och gott som kan vara bra att ha. Här finns också billiga och vackra blommor. Och med det stundande kinesiska nyåret inpå knutarna är blomsterprakten fantastisk. Det är en fröjd för ett antal sinnen att gå omkring bland alla dessa färgsprakande varianter.

Dagens promenad avslutades för egen del med ytterligare något färgsprakande, närmare bestämt en "detox-drink" på ett av alla fik som finns här. Färgsprakande kan man verkligen kalla den och med tanke på att den serveras i glasburk blir det osökt associerat till de färger vi använde när vi målade på fritids.

Huruvida detoxkonceptet är mer än en innegrej lär de lärde tvista, men gott är det och det kan ju i alla fall inte vara skadligt!

The Theory of everything

Jag är lite dålig på det där med Einstein och grabbarna så mina kunskaper om Stephen Hawkings sträckte sig faktiskt enbart till komediserien ”Big Bang Theory” där han spelade sig själv i ett avsnitt. Det vill säga att det var fram till den kväll då jag såg filmen ”The Theory och Everything”. Nu vet jag vem han är, och vad han har gjort. Alltså, jag vet vad han har gjort, jag förstår det fortfarande inte!

Filmen handlar om hans liv, eller närmare bestämt om hans liv tillsammans med den stora kärlek han träffar under collegetiden i början av 60-talet i Camebridge. Han, en nördig astrofysiker tillika ateist och hon en litteraturvetare som tror på Gud och älskar poesi. Två totalt olika personer som blir blixtförälskade i varandra och kommer att dela framtiden i nöd och lust.

Filmen bygger på Jane Hawkins bok ”Travelling to infinity” som handlar om hennes liv tillsammans med Stephen och den handlar inte om Stephen Hawkings arbete, utan om hur Jane kämpar med att försöka få vardagen att fungera med barn och sin svårt handikappade man.

När han var drygt 20 år fick Stephen Hawkings reda på att han led av sjukdomen ALS och läkarna gav honom två år att leva. Nu blev det betydligt mer än två år och mannen lever fortfarande nu över 70 år. Dock blev han fånge i sin egen kropp, musklerna förtvinade och han kommunicerar enbart med hjälp av en maskin. 

Jag tyckte väldigt mycket om filmen. Och jag måste säga att  Eddie Redmayne som spelar den handikappade Stephen Hawkings, gör en helt fantastisk skådespelarinsats! Att spela teater med hjälp av ögonen kan inte vara det enklaste, men han lyckas och gör det med bravur. Några väl spenderade timmar i biosalongen alltså, däremot om man tror att man ska få veta mer om herr Hawkings arbete så ska man nog stanna hemma och läsa hans böcker i stället…

Junkie´s Corner

Att göra nya upptäckter är hemskt kul, men att åka tillbaka till en kul upptäckt är också roligt! Kommer ni ihåg loppisen av kolossalformat? Om inte ska jag uppfriska minnet hos er som sett den tidigare och för er andra blir det en ny resa bland mer eller mindre användbara prylar.

Junkie´s Corner är en loppis inhyst i en lång ladugårdslänga. Här finns saker av alla de slag; nya, gamla, slitna, fräscha, fina, fula, roliga, hemska... och alla andra adjektiv man skulle kunna komma på.

Redan på utsidan får man en liten föraning om vad som komma skall. Här blandas det mesta, eller vad sägs om allt ifrån karuseller och linbanevagnar till statyer och möbler.

När man så hämtat andan efter första anblicken och vågar sig in genom dörren kan man inte låta bli att beundra den teknik med vilken sakerna har staplats på varandra. Att så många saker kan rymmas inom några väggar är svårt att tro förrän man ser det. Inte nog med staplandet, det finns även flera mer eller mindre labyrintliknande gångar, så när man tror man har sett allt hittar man ytterligare en gång, och just utefter den gången finns det säkert fler skåp, telefoner och svärd eller varför inte en jukebox?

Visst skulle det vara underbart om sakerna kunde berätta sin historia. Tänk att få veta var figuren med det ilskna röda ansiktet tillbringat sina år som prydnad? Vem som har intagit sitt ris på Mao Tse Tung, Vilka det är som har vunnit pengar på den enarmade banditen och vem som haft sina pengar inlåsta i det gröna kassaskåpet?

Fler frågor dyker naturligtvis upp när man ser vissa saker, typ varför man placerar en soptunna i ett vitrinskåp...

...och inte minst, vad i himlens namn är det här??? (Förslag mottages gärna!)

Som sagt, ett av de mest underliga ställen jag varit på, och så många saker man absolut inte behöver har jag aldrig sett samlat på ett ställe, men visst finns det saker jag skulle kunna tänka mig att ha, men det är definitivt mer "måste se" än "måste ha"...

Och över alltsammans vakar en stilig fjäderförsedd familj...

För er som finns i närheten och blivit nyfikna så är adressen hit 2 Turf Club Road.

Blind Gudinna

Boken ”Blind gudinna” av Anne Holt är den första i en serie böcker om kriminalinspektör Hanne Wilhelmson och den har funnits på marknaden sedan 1995. Jag har läst flera av uppföljarna, men på något vis lyckats missa den första.

Upptakten är en mördad knarklangare. Han hittas i en park av advokaten Karen Borg som inte bara råkar bli den som hittar kroppen, utan kommer att bli inblandad i det hela mer än hon kunnat drömma om. Just det här mordet väcker ingen större uppmärksamhet, men när även en avdokat hittas mördad börjar någon ana att det finns ett samband. Det blir en utredning som inte är alldeles enkel då det finns starka krafter som styr, krafter som kanske är närmare än vad någon anar…

Jag tycker mycket om Anne Holts deckare. Jag gillar sättet hon skriver på, karaktärerna är närvarande utan att för den delen ta över handlingen och man vill hela tiden veta vad som väntar på nästa sida. Med andra ord, en deckare värd att läsa (om det nu finns någon mer än jag som lyckats missa den trots att den har funnits tillgänglig i sisådär 20 år).

En tillspetsad pilgrimsfärd!

Så var det dags igen! Idag var det dagen för den där vassa paraden, det vill säga Thaipusam. Jag har nu sett den här bisarra tillställningen i ett antal år, men jag kan inte säga att jag vänjer mig. Ni som följt mig ett tag vet vad det handlar om. men det kanske tål att upprepas - om inte går det alltid att hoppa över! För er som blir lite mer nyfikna gick jag in lite mer på detaljer och genomförande första gången jag skrev om det hela, och det inlägget finns här.

Thaipusam är den tamilska högtid då själen ska renas och man ska bli medveten om sina tankar och sitt handlande. Om det bästa sättet att göra det på är att ikläda sig "kadavis" som kan väga 70-80 kilo och låta perforera sin kropp med spetsar vet inte jag, men det kanske är så...

Om man inte vill bära en kadavi, kan man ju välja att gå de 5 kilometrarna iklädd spikskor, eller kanske ta en liten svängom på glödande kol innan man går.

Man behöver ju inte heller bära kadavin på sina axlar, man kan välja att kroka fast den i sin rygg för att sedan dra den.

Oavsett på vilket sätt man väljer att rena sig så ska man gå mellan två tempel, och det är en sträcka på fem kilometer som kan ta upp mot tre timmar, för det går ju inte så fort. Familjen är med och det ska bäras mjölk i kannor (förslagsvis på huvudet) och sedan har man med sig en röra gjord på "olika nyttigheter" som på något vis ska symbolisera renhet, och allt till ett envist dunkande på trummor och sång.

Såväl början som slutet av paraden sjuder av färgsprakande liv och rörelse. Här blandas de som paraderar med alla nyfikna som samlats för att titta (det fanns någon mer än jag!) och över alltsammans blandas dofterna av den sötaktiga röran med rökelse och bildar en slags inramning av alltihop.

En dag då många mycket vackert klädda människor är i rörelse och många familjer passar på att fira tillsammmans. Och det känns lite härligt att kunna vila ögonen på något annat än de väl perforerade kroppar som paraderar förbi. Och jag måste tillstå att efter en sådan här dag är det nästan så att till och med jag känner att jag kanske skulle kunna våga göra hål i öronen...

En annan typ av baksmälla

Idag lider jag lite av baksmälla efter att ha supat igår. Nej, det är ingen felstavning, det ska inte stå "supit", det ska stå "supat". Det handlar nämligen inte om sup i vanlig bemärkelse, alltså inte sådant där flytande i glas, utan mer stort fritt flytande, typ hav eller så...

Igår var det dags för mitt livs andra SUP-lektion. Jag vet att flera av er var med förra gången det hela hände, vilket jag konstaterade inträffade för ungefär ett år sedan, och det kan ju vara så, att ni kommer ihåg att SUP står för "Stand Up Paddleboard" och att det handlar om något som enligt uppgift ska vara den snabbast växande vattensporten i världen.

För er som inte vet, kan jag berätta att man står på en surfbräda och med hjälp av en paddel tar sig framåt på vattnet. Det låter kanske inte speciellt kul, men det är det! Och bra träning! Det är det dagens baksmälla består av, träningsvärk! Helt plötsligt har det uppenbarat sig sådana där muskler som jag inte var fullt medveten om att de fanns - men det gjorde de tydligen!

Det är kanske inte helt enkelt att tala om vad man gör på svenska, för ska man bilda ett verb av det hela så blir det ju "supa", och då måste ju böjningen bli "supa, supade, supat", så alltså supade jag igår. Sedan måste jag erkänna att jag tycker nog att det låter bättre på engelska än på svenska, det känns liksom bättre att säga "Stand Up Paddleboard" jämfört med "Stå Upp Paddelbräda", eller...? Ibland känns det som om det är helt ok att använda engelska ord!

Som sagt, en sport som dyker upp lite här och var tydligen, inte minst i Sverige, och lite sugen är jag ju, det kunde ju vara kul att ta morgonens motionspass på en paddelboard runt sjön där hemma, så vem vet, det kanske får bli en sådan investering så småningom...