Dödens fält: "Choeung Ek Memorial"

Jag vet att jag hört talas om honom, men jag hade egentligen inte en aning om vad det var han sysslat med, Pol Pott. Efter att ha tillbringat en dag i hans fotspår kunde jag inte låta bli att fundera över varför ingen pratade om det här med oss i skolan, varför fick vi inget veta? Tills det plötsligt slog mig, det här pågick under tiden jag satt i skolbänken och ingen visste något! Med andra ord, det hände ju under min tid, nutid, och ingen visste, ingen förstod...

Den 17/4 1975 intogs Phnom Penh av Röda Khmererna under ledning av Pol Pott och de hade snart tagit kontrollen över Kambodja, som under åren 1975-1979 gick under namnet "Democratic Campuchea". Utlänningar fick inte vistas i landet, främmande språk fick inte talas, tv- och tidningsredaktioner stängdes, ambassader stängdes och snart var landet avskärmat från omvärlden.

Pol Pott hade en vision där Kambodja skulle bli självförsörjande och samtliga invånare skulle arbeta på risfälten eller med vattendammsbyggen. Det innebar att städerna tömdes på invånare och alla levde i stora kollektiv på landsbygden. Ingen fick ha några pengar, utan alla skulle vara gemensamt självförsörjande.

Under åren 1975 - 1979 då Röda Khmererna styrde landet stängdes skolor, intellektuella och präster avrättades, ofta tillsammans med hela familjer så att ingen skulle kunna leva och berätta. Såväl män som kvinnor och barn avrättades av anledningar som mer eller mindre verkade uppfinnas på plats. Många bekännelser om brott  tvingades fram för att det skulle finnas en anledning till avrättning. De som inte avrättades dog av utmattning under arbetet eller svalt ihjäl. De flesta pagodor förstördes och de som sparades användes som lagerlokaler.

Under de här åren avrättades ca 2 000 000 människor, det vill säga ungefär 25% av Kambodjas befolkning!

Idag kan man besöka några av de platser som användes som för att göra sig av med människor under de här åren. En av platserna är "Dödens fält", Choeung Ek Memorial som ligger 15 km utanför Phnom Penh. Här upptäcktes massgravar som visade sig innehålla ungefär 17 000 kroppar. Med en berättarröst i öronen kan man gå runt och få information om de hemskheter som ägde rum här. Det är en tung men samtidigt oerhört intressant promenad som resulterar i många tankar. Förutom själva rundvandringen finns även en stupa där man har samlat dödskallar och benrester som hittats i massgravarna.

Vi gjorde även ett besök på Toul Sleng Genocide Museum, en skola som intogs av Röda Khmererna och förvandlades till ett tortyrfängelse. 1980 när arkiven öppnades hittade man här 6000 foton av fångar, vilka alla bokfördes noggrant innan de avrättades. Idag kan man se samtliga foton som finns uppsatta. Man kan också se hur man murat upp väggar och gjort minimala celler samt olika tortyrredskap. Även det här är en oerhört tung vandring genom lokaler där skräcken sitter kvar i väggarna. Allt är fruktansvärt otäckt, men det är absolut värt att besöka.

Som sagt, just den här dagen blev en mycket otäck, men samtidigt intressant, resa i nutida historia som jag egentligen inte visste något om, men som jag är glad att jag fick möjligheten att ta del av.

Phnom Penh

Så var det dags att summera fyra intensiva och härliga dagar i Phnom Penh, Kambodjas huvudstad. Här som i övriga storstäder i den här delen av världen råder ett slags organiserat kaos i trafiken. Det är ett slags kaos som gör att vi strukturerade nordbor bara kan stå och skaka i huvudet, samtidigt som man inte kan upphöra att förvånas över att det faktiskt fungerar. Att ta sig över från den ena sidan av vägen till den andra kan vara lite av ett äventyr. det är liksom ingen idé att vänta och tro att det ska bli ett hål i trafiken, nej det gäller att våga gå rakt ut och sicksacka sig över mellan bilar, bussar och mopeder. Här finns ca 2 miljoner invånare och ibland känns det som om de befinner sig ute på gatorna allihop samtidigt.

Wat Phnom är stadens enda kulle och det är den kullen staden byggdes kring. Någon gång på 1300-talet lyckades en kvinna, Lady Penh, hitta fyra buddhastatyer inuti ett träd som flöt omkring i floden. Som alla andra små Buddhor, så behövde de ett litet hus, så Lady Penh lät bygga ett litet tempel åt dem här, och eftersom "Phnom" betyder "kulle" så fick staden som växte fram runt kullen just namnet "Phnom Pehn". (Visst är det en legend, men den är ju rätt mysig, så vi kan väl leva i tron att det gick till ungefär så).

Här finns idag en gigantisk klocka som av någon anledning vaktas av en ännu mer gigantisk kobra. Här finns även en stupa med relikerna efter en kung, Lady Penhs altare och naturligtvis också ett tempel. Eftersom drygt 95 % av befolkiningen är buddhister, finns det gott om tempel och pagodor överallt i och omkring staden.

Vi passade på och ta en liten flodtur också på Tonle Sap River, en av de tre floderna som möts här. De övriga två är Mekong och Bassac. Man kan köpa biljett till båtturer lite överallt utefter floden som rinner genom staden, och man kan även välja hur länge man vill vara ute. Vi tog en kortistur, men man ska nog i alla fall försöka vara ute ett par timmar för att hinna se något. Men oavsett så är det alltid kul att få lite andra vinklar och se staden från ett lite annat håll. Här blandas nybyggnationer, av det som ser ut att kunna bli jättehotell, med de som bor i sina båtar och lever av fiskarna från floden. Man får också en fin vy över de vackra byggnaderna i form av Nationalmuséet och Kungliga palatset.

Nationalmuséet fick ett besök av oss (egentligen ett misstag eftersom vi trodde det var något annat!), och det var helt ok att se. Här finns stenstatyer i mängder plus en hel del andra föremål. Royal Palace tänkte vi besöka, men hade gjort misstaget att inte ha med några långbyxor, så av det besöket blev det intet, eftersom kungen uppenbarligen inte vill ha barbenta besökare.

Marknader finns det också gott om. De mest kända är "Central Market", "Russian Market" och "Night Market". Vi hann med alla tre. Vi tillbringade inte speciellt mycket tid på någon av dem, men vi sprang i alla fall igenom delar av dem.. Om man är intresserad av tyger så är "Russian Market" att rekommendera. Här finns verkligen tyg i drivor! Inte bara tyg, man kan naturligtvis köpa allt möjligt på alla tre ställena. Souvernierer, dvd-filmer, klockor och solglasögon av alla "märken" man kan tänka sig - bara att välja! Ray Ban, Cartier eller Gucci, vilket som passar just den dagen!! Nu var det inte så mycket shopping på vår "to-do-list", det är lite körigt med den saken när man reser med bara handbagage, fast fördelen är att man inte får med sig en massa onödiga saker hem. För billigt är det - alldeles fantastiskt billigt!

Det är inte bara saker som är billigt, mat och dryck kostar inte många kronor det heller. Sedan är det fantastiskt enkelt att ta sig någonstans. Om man inte vill gå, så finns det alltid tuc tuc-förare som står beredda att köra dit man vill för en billig penning. Och man kan hyra dem för så länge man vill. Vi gjorde någon korttur, plus att vi anlitade en som körde oss hela dagen när vi gjorde vår utflykt till "Dödens fält".

Människorna här är generellt fantastiskt trevliga och hjälpsamma. Tyvärr så finns det många fattiga, vilket återspeglas i alla tiggare, varav många är barn. Tiggande barn har jag inte träffat på tidigare, och just den biten var mindre trevlig. Det finns många outbildade, till stor del som en följd av att skolor förbjöds under en stor del av 70-talet, vilket resulterade i nästan en hel generation som saknar utbildning. För flera av dessa kan det vara svårt att förstå att man ska låta barnen gå i skolan, eftersom de tjänar mer på att tigga. En svår balansgång det där, om man gör dem en tjänst eller ej om man skänker dem pengar...

Mycket hann vi i alla fall med, och naturligtvis är det mest bestående minnet utflykten till "Choeung Ek Memorial" (the Killing Field) och "Toul Sieng Genocide Museum", men mer om det kommer!

Back to base!

Sådär, så har vi återvänt efter några härliga och spännande dagar i Phnom Penh. Vi har hunnit med en hel del under dessa dagar, vi har hunnit se allt ifrån spåren efter pol Potts framfart till vackra pagodor och röriga marknader. Vi har åkt tuc tuc och båt, vi har ätit god mat och vi har strosat omkring i stan bara för att insupa atmosfären, och som sagt haft det jättebra.

Det är som vanligt många intryck att smälta när man kommer hem efter att ha sett något nytt, och efter just den här turen finns det en hel del som ska smältas. Nu återstår det där med att försöka gallra lite bilder. Ni vet vådan av att ha digitalkamera, att försöka gå igenom ca 500 bilder och rata de som inte är så bra - lite tidsödande är det ju... Men det känns som ett rätt angenämt problem!

Hur som helst, rapport med bilder ska komma å det snaraste - men kanske inte idag...

Ny resa på G

Nu var det dags att packa lite igen! Helgen ska dottern och jag tillbringa i Kambodja, närmare bestämt i Phnom Pehn. Det ska bli spännande eftersom Kambodja är en vit fläck på min besökskarta (visserligen finns det mycket mer av landet att se än just Phnom Pehn, men det är ju en bra början...)

Som sagt, nu ska det packas, så återkommer jag förhoppningsvis med en rapport och lite bilder till veckan.

Ha en bra helg allihop!

Guldbollar och en flytande fotbollsplan

I samband med svenska fotbollsgalan 2011 twittrade Jonas Gardell för första gången att "Sverige är ett land där vi firar jul i december, midsommar i juni och varje november ger vi Zlatan en guldboll", och samma mening dök upp i år igen. Och visst är det så, det verkar vara en  novembertradition som kommit för att stanna.

Guldbollar i all ära, men jag kan ju inte låta bli att undra, var i all världen gör han av dem? Hur det än är, även om han har ett stort hus, så tar ju åtta sådana där upp lite plats. Och med tanke på att det kan bli lite enformigt så kunde man kanske variera utseendet lite, göra nästa års boll fyrkantig eller så, bara för att få lite variation på Zlatans guldbollshylla.

Sedan kan man ju inte göra annat än att fascineras av att Anders Svensson tilldelas en bil för sina 146 landslagsmatcher medan Therese Sjögran inte ens får ett tack för sina 182, och detta händer i "det jämlika Sverige". Fast å andra sidan, så fick hon ju tydligen blommor efter att ha spelat 167 matcher i landslagströjan, så hon har väl fått sitt...

Singaporiansk fotboll är väl ingen sådär jättestor grej, däremot är engelsk fotboll stort här. Många singaporianer har total koll på engelska ligan, men inte speciellt stor koll på sin egen. Däremot så kan man hitta världens största flytande fotbollsstadium här. Och varför inte, det är ju alldeles naturligt att någon får en snilleblixt och kommer på idén att göra en fotbollsplan på vattnet!

"The Float@Marina Bay" färdigställdes 2007 för att man skulle kunna hålla fotbollsmatcher och andra evangemang här under tiden den stora idrottsarenan renoverades. Den 120x83 meter stora arenan håller för drygt 1000 ton (Vilket innebär att man kan fylla den med rätt mycket innan den sjunker...), och evangemangen kan ses av ca 30 000 åskådare från de färgglada läktarna.

Som sagt, en flytande fotbollsplan, varför inte, liksom...

Lite fishy, eller?

Eftersom jag tillhör skaran som inte frivilligt varken passerar under en stege eller lägger nycklar på bordet tycker jag det är väldigt spännande med alla kinesiska idéer runt allting. Och ju mer jag upptäcker, desto mindre skrockfull upplever jag mig själv - här finns nämligen hur mycket som helst!

Det som är spännande är hur mycket det påverkar hela samhället. Hur det till exempel inte byggs hur som helst, utan det hela tiden finns någon mening och baktanke med hur det ser ut. Det mesta verkar dock bygga på att det ska mynna ut i välgång, lycka och rikedom. (Vilket i och för sig inte är så konstigt, det är väl åt det hållet de flesta strävar, även om de flesta av oss kanske inte har hjälp av den kinesiska tron)

The Merlion håller ett vakande öga över alla som passerar - just in case...

Vid Singapore Rivers mynning ligger det stora nya affärscentrat med höga stiliga(?) kontorsbyggnader som sträcker sig högt mot skyn. Att det har centrerats mot den delen av stan är ingen slump. Här formar sig nämligen floden som en kinesisk karp. Här finns "the carp´s belly", och om den gör det, då måste man ju utnyttja den möjligheten, för var kan man finna så mycket framgång och rikedom som vid en karps mage?

Fisk symboliserar nämligen lycka och välstånd, inte minst den asiatiska karpen, och har den då till och med avbildats av flodmynningen, då kan det ju bara gå bra om man stationerar sig i närheten!

För övrigt är en flodtur på någon av båtarna som går runt där hela dagarna ingen dum idé. Det är lite kul att se flodkanternas byggnader från vattnet, och om man har tur så finns det ett kasettband med en berättarröst om man vill veta lite mer om det som kantar färden.

De gamla hederliga träbåtarna har numer fått konkurrens av några plastbåtar med vita skinnsoffor om man vill göra det hela mer sofistikerat, men jag tror nog att jag föredrar att se de gamla hederliga träbåtarna åka omkring. Det ser helt klart trevligare ut, och den lilla stunden som rundturen tar kanske man kan klara av att sitta på en obekväm träbänk...

Nasi Lemak

Något av det bästa med Singapore, och troligen det jag kommer att sakna allra mest den dag det blir till att flytta tillbaka norrut, är maten. Att man kan få mat från alla världens hörn och inte minst den fantastiskt goda asiatiska maten av alla de slag.

Vi har sagt någon gång att om vi skulle äta ute varje dag och aldrig besöka samma restaurang två gånger, skulle vi ändå inte lyckas besöka alla restauranger som finns i den här stan. Och för övrigt hinner de öppna nya hela tiden också, så skulle man mot förmodan lyckas klara uppdraget, vore det nog bara att börja om igen!

Alla länder har någon slags nationalrätt, och "Nasi Lemak" är något av en nationalrätt i Malaysia, och idag har jag för första gången provat den. Det är ris kokat i cocosmjölk, vilket innebär att det är en fördel om man tycker om mat med kokossmak, och eftersom jag gör det, tyckte jag det var alldeles förträffligt gott. Rätten kan sedan varieras, men det ska finnas "ikan bilis" (väldigt, väldigt små stekta fiskar), nötter, ägg och sambal. Den som idag blev uppäten av underteckand innehöll dessutom kyckling och otah (fisk i bananlöv) och var alldeles förträffligt god!

Som sagt, om du tycker det låter som en bra kombination av ingridienser så är Nasi Lemak en rätt att rekommendera! Och kom ihåg att alla rätter som heter något med "Nasi" inte har något som helst gemensamt med de olika "nasi-rätter" som serverats genom åren i svenska skolbespisningar!

Undrar för övrigt vad som skulle vara Sveriges nationalrätt. Om man frågar någon lokal förmåga härifrån är jag rädd att svaret skulle bli "Ikeas köttbullar", och frågan är hur roligt det är...