Fast å andra sidan så fanns det en tid bakåt i historien då just "Lantern Festival" var ett tillfälle då flickor och pojkar skulle paras ihop, så sammanslagningen av dessa högtider kanske inte är så dum ändå.
Som med allt så finns det en uppsjö av legender som ska vara anledningen till firandet, att man ska ära Taiyi, himlens gud eller att man firar den taoistiska guden Tanguans födelsedag. En annan variant är att man ska komma ihåg och ära rebelledaren Lan Moon som stupade i slaget mot den tyranniske kungen. Men den vanligaste legenden är nog den om Nian, den blodtörstige besten som åt allt som kom i hans väg ända tills någon kom på hur man skulle skrämma bort honom från byn.
Något som varje år följer med nyåret och som når sin kulmen under Lantern Festival är den traditionella lejondansen, då de lurviga lejonen utför sin rituella dans till plågsamt högt ljud som framställs med hjälp av cymbaler och trummor.
Det är häftigt att se dessa, många gånger så duktiga och akrobatiska, ungdomar utföra sina konster utklädda till lurviga lejon. Det hoppas på pålar, gås på styltor, spottas apelsinskal och allt till ett evigt trummande. I år måste jag erkänna att det känns inte sådär fruktansvärt ledsamt att vi inte har sett mycket av varan alls. Missförstå mig rätt, det är jättehäftigt att se, det är spännande att få vara med om andra kulturers traditioner, men efter att ha sett det ett antal gånger, så känns det lite som vi kan det, det räcker och jag är nöjd så, och frågan är om det inte är lugnare med en hederlig svensk julgransskakning...
