välperforerad promenad - Thaipusam

Visserligen finns det många mer eller mindre underliga högtider, men nu har jag nog varit med om den, åtminstone sedd genom två västerländska ögon, mest underliga!

Den hinduiska högtiden thaipusam infaller på en förutbestämd dag, beroende på månens utseende, någon gång i månadsskiftet januari/februari. Den firas till minne av Lord Murugan och en av alla historier bygger på att det var gudinnan Parvathi som gav sin son Murugan ett spjut för att bekämpa de tre demoner, som med sin armé tyranniserade världen.

Det är dock inte alla hinduer som firar, utan bara rättrogna tamiler. Själva andemeningen med firandet är att rena själen, och att bli medveten om sina tankar och sitt handlande.

Förberedelserna pågår under ca 48 dagar, då själen renas genom en slags fasta, där man får äta "ren" mat en gång/dag och genom bön. Vissa renar sig även genom att leva i celibat.

"So far so good"...sedan kommer vi till själva dagen för firandet av thaipusam! Den dagen går man en pilgrimspromenad från tempel till tempel i en slags procession med allehanda betungande utsmyckning. Dessa bördor består i allt ifrån den enklaste, som består av ett mjölkkrus, till de som piercar sig med krokar som de sedan hänger frukter eller andra tyngder.

Bördorna kallas Kadavis och många består alltså i piercingar av allehanda slag! Allt ifrån enkla varianter med nålar i tunga eller kinder, till spjut och krokar i andra delar av kroppen. Ju större plåga, desto högre merit eller rening. man kan även gå i spiksandaler eller på glödande kol om man nu skulle föredra det...

Det finns i alla fall vissa restriktioner, om man är under 16 år får man faktiskt inte använda krokar eller spjut, utan bara sådana där "små" piercingar, som nålar och så. Många kvinnor och barn väljer dock den enkla bördan i form av mjölkkannan.

Kostnaden för att få delta och ikläda sig någon av dessa kadavis ligger mellan 15-150 dollar, beroende på vad man väljer att bära för börda.

Inne i templet var det minst sagt full fart, massor med människor, de som stack andra, de som blev stuckna, de som var med och underhöll med någon slags sång, de som assisterade med mat och dryck, samt de som var där av samma anledning som jag - nyfikenhet!

Förutom att jag fick se alla dessa mer eller mindre bisarra utsmyckningar, så fick jag också lära mig ett nytt användningsområde för banan. Den kan användas att doppa ner krokarna i innan de sätts fast på huden, eftersom de då glider lättare. Då denna information kommer ifrån en källa som såg ut att veta vad den gjorde, så är det säkert sant.

Jag kan väl inte påstå att det hela är en tradition jag skulle vilja ta med hem, men häftigt att se...jotack - och det kommer ifrån någon som inte ens har vågat ta hål i öronen...

Årets första golfrunda

Så var den avklarad - säsongens första golfrunda...eller säsong och säsong, förresten, det är väl säsong hela tiden här egentligen!

Varmt och skönt var det i alla fall! Inga problem med vilka extrakläder som ska med, faktiskt inte ens för en fryslort som mig! Nej, nästan så att det är i varmaste laget, och om jag säger så, vill det inte säga lite! Vid en "vanlig hederlig runda" i ett sommarsverige, brukar det normalt sett trängas byxor, regnkläder och extra tröjor med bollar och annat smått och gott när jag packar för denna fritidsaktivitet. Man vet ju aldrig vad man kan komma att behöva... Vantar och mössa kan också vara bra att ha - bara för säkerhets skull!

Men som sagt - inte här! i övrigt finns det väl en del att önska kanske, när det handlar om det där själva spelet kanske...fast å andra sidan hade vi en underbart härlig dag, med påhälsning av Herr Häger.

Krokodilen har jag fortfarande inte visat sig, men en dag, kanske...

Yee Sang - food to toss!

Jag fick göra det i år också – kasta mat upp i luften och önska mig en massa bra saker! Även i år blev vi hembjudna till våra singaporianska vänner för att fira avslutandet av det kinesiska nyåret. Och nu är det slut, jag lovar!

Legenden säger att gudinnan Nu Wa tillbringade de första sex dagarna av det nya året med att skapa djur av lera och på den sjunde dagen skapade hon människan. Det är detta som firas, ”Birthday of man”, genom att man serverar rätten ”Yee Sang”, rätten som kastas upp i luften samtidigt som man ropar ”Lo Hei” och önskar sig allt trevligt man kan komma på.

Namnet Ye Sang betyder ”rå fisk” eller ”ökande rikedom”, så vad man gör är alltså att man serverar en rätt bestående av lycka och framgång. (ni vet det där med ”fish of fortune” och så...)

Ye Sang består av olika färgglada grönsaker, till exempel rädisor, morötter, ingefära (i olika kulörter), apelsin, lime, chili, nötter, sesamfrön, honung och olika såser. Egentligen ska det vara rå fisk också, men i vår Ye Sang var det rökt lax i stället.

Detta färgglada grönsakstorn ställs av förklarliga orsaker på ett väl inplastat bord och översköljs av värden med div. kryddor och såser, som för varje ny tillförd ingrediens uttalar någon ny önskan inför det nya året.

När allt är på plats gör sig alla redo med två ätpinnar i högsta hugg och på en given signal dyker alla i maten med sina pinnar, kastar den upp i luften, samtidigt som man ropar Lo Hei och för varje gång man kastar kan man önska något. Ju högre man kastar, desto större chans är det att önskan slår in! Just runt det här bordet var vi ca 25 personer, vuxna och barn, så det var mycket ropande och kastande och plasten över duken fyllde verkligen sin funktion.

Efter avslutat kastande och ropande, är det dags att äta upp maten som nu, av förklarliga skäl, är mycket välblandad. Inte nog med att det är ett mycket roligt sätt att blanda om ingredienserna, det är också en mycket god rätt att äta.

Jag kan ju också nämna att vi inte glömde den obligatoriska nyårspresenten, de två apelsinerna. Så när vi gick hem hade vi helt traditionsenligt fått två nya apelsiner med oss hem...

Lev här och nu!

Såg en länk på facebook (naturligtvis – var annars!?) som jag bara är tvungen att dela med mig av till alla som inte sett den!

 http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14312905.ab

Det ligger så mycket i det, att vi hela tiden har så fullt upp med allt omkring oss, så att vi glömmer bort oss själva och det viktigaste av allt – vi glömmer bort att vara glada!

Visst är det hemskt att veta att de flesta som är på väg att lämna jordelivet önskar att de hade levt sitt liv annorlunda!?

Jag hävdar stenhårt det som jag sagt så många gånger, den dag jag sitter och tänker tillbaka på mitt liv så ska jag ångra saker jag gjorde (om jag nu nödvändigtvis måste ångra något) och inte de saker jag inte gjorde!

Nej, det som gäller är alltså: Lev här och nu, var glad och vårda dina vänner, livet kan ju trots allt inte levas i repris!

en quiz flera quizzar, eller...?

Bland alla utdöende ord som rullbandspelare, diabildsprojektor, blixtkuber och sockiplast så har jag hittat ett till, nämligen "frågesport".

Vem vet vad det är? Inte många, möjligen undantaget min egen lite mossbeklädda generation. Nej, numer heter det ju "quiz"! Ok, jag kan acceptera det, men hur i himlens namn har vi tänkt använda det i plural? "Idag ska jag göra några quizzar"...tja, varför inte...det kanske redan är vedertaget, vad vet jag...

Hur som helst, om någon missat det, så kan jag berätta att denna variant av underhållning finns i mängder hos SvD. Här kan man quizza om allt ifrån nyheter och filmkunskap till igelkottar! Jättemycket nyttig kunskap att inhämta där alltså.

Idag på morgonen har jag således fyllt på mitt ramminne med användbara kunskaper som att "igelkott" betyder "rundat föremål med spjutudd", att man i sverige förr kokade soppa på detta djur, samt att man använde askan ifrån brända igelkottar till att bota urininkontinens. Man kan aldrig veta när detta nyttiga vetande kan komma att behövas...

Skämt åsido - jag måste säga att just nyhetsquizzarna är ett väldigt bra sätt att hålla sig lite up-to-date om vad som händer, eftersom att läsa tidningarna på nätet innebär väldigt mycket information om "Bonde-söker-fru-giftemål", "Robinson-liv" och "Ensamma mammors öden och äventyr".

Niceville - finns det idag?

Nu är jag en av många som läst Niceville av Kathryn Stockett. Jag har hört blandade reaktioner, men jag tillhör den skaran som tycker jättemycket om boken.

Även om den till viss del känns lite förutsägbar, så var den sådär som jag vill att en bra bok ska vara. Det vill säga, att jag vill absolut komma till slutet för att få veta hur det går, samtidigt som jag saknar karaktärerna i boken när det är slut och skulle så gärna vilja veta hur det gick sedan.

Det ska dock erkännas att i början av boken kändes det väldigt förvirrande, innan jag fick klart för mig vem som var vem, och vem de olika kapitlen handlade om. Men ganska snart klarnade det och då blev den plötsligt väldigt lättläst.

Handlingen utspelar sig i en liten stad i amerikanska södern på 60-talet, mitt under det att medborgarrättsrörelsen börjar ta fart. En ung kvinna återvänder hem efter avklarad skolgång och börjar förstå vilket inskrängt liv alla hennes kamrater för, samtidigt som hon börjar inse orättvisorna i behandlingen av de mörkhyade.

Hon bestämmer sig för att göra något åt det, men till det behöver hon hjälp som innebär stora risker, hon behöver nämligen hjälp av de anställda hemhjälperna och att de ljushyade umgicks med de mörkhyade kunde få allvarliga konsekvenser under 60-talet i USA:s sydstater.

Under tiden jag läste, kunde jag inte låta bli att dra paralleller till samhället jag lever i just nu och här! Nej, det är inte riktigt lika illa, men helt olikt är det inte...

Maiderna eller ”the helpers” som finns i de flesta familjer tar hand om barnen, handlar, lagar maten, diskar, städar, äter inte vid samma bord som familjen och har egen toalett (och i flera fall egen ingång som leder direkt till köksregionen). Det finns mängder av fördomar om dessa maider, som oftast kommer från länder som Fillipinerna och Indonesien, samt att faktum är att det på vissa condon är förbjudet för maider att bada i poolen på området! Orsak? Jo, de kan ju vara smutsiga och då handlar det inte om att det är poolen som är smutsig...

Läs mer om det här:

http://marinasbay.blogspot.com/2011/01/maid-i-pool-eller-inte.html

Nu har jag generaliserat en del – jag har väl en tendens att göra det – och jag vet att det finns maider som har det jättebra, men det var svårt att låta bli att tänka i ”parallellbanor” under tiden jag läste...

En annan del av Little India

Det finns en del av Little India där inte luften är fylld av färgsprakande tyger och dofter från kryddblandningar, så som man är van vid när man rör sig i den här delen av stan.

Nej, det här är en del, som även den är färgsprakande, fast nu handlar det om vackra byggnader, utsirade, färgglada, vackra och mycket välbevarade.

En slags färgsprakande byggnad som det finns flera av här, är naturligtvis hinduiska tempel. Utanför ett av dom, Sri Vadapathira, hittar man den här figuren.

Några av de bäst bevarade "eclectic terrace houses" i Singapore finns här. De är från 1930-talet och fantastiskt vackra.

När det begav sig, på käre sir Raffles tid, så utformade han en stadsplan där alla "shophouses" skulle ha en slags gångväg mellan entrén och gatan och den skulle vara minst "five feeet wide", därför kallas de här gångarna än idag för "the five foot way".

Shophouse kallas för övrigt hus där man ofta hittar någon slags rörelse på bottenplan och bostäder ovanpå.

I de här delarna kan man även hitta ett helkaklat hus där man kan se bilder på kinesiska vyer och sagofigurer.

På en annan gata har husen extra grindar och det för att kompensera den dåliga feng shuin som det innebär att bo på fel sida om vägen. Grindarna hindrar helt enkelt onda andar från att komma in.

Här finns faktiskt inte bara hinduiska tempel för övrigt, man kan även hitta en moské,  Abdul Gaffoor Mosque, som uppfördes 1859 och då i trä. Den byggdes om i sten i början av 1900-talet.

Som sagt, en liten annan del av Little India. Här kan man även hitta massor med matställen och inte minst, mängder av affärer med begagnad elektronik! Allt ifrån kylskåp till datorer och begagnade elkablar. Kanske inte så färgglatt, men det kan vara värt en bild ändå!