Ett torg fyllt av Europa

En helt fantastisk höstdag med blå himmel, strålande sol och sådär underbart hög och klar höstluft som det bara blir när september visar sig från sin vackraste sida, då hittade jag Europa på torget i Karlstad.

Under några dagar har vi nämligen Europeisk matmarknad här. Det är alltid lika kul när det händer något som alla kan samlas kring, och det här är absolut ett sådant tillfälle.

Torget fylls plötsligt av allehanda stånd med olika delikatesser från andra delar av världen. Man kan kryssa fram mellan korvar, ostar och oliver, till doften av nygjord paella, currykyckling och vitlökspotatis.

Det är inte bara mat som sätter fart på luktsinnet, utan luften fylls även av tvåldofter från Provence. Vad sägs om t.ex. tvål med jordgubbsdoft? Eller varför inte lavender? Och vill man nu inte att badrummet ska fyllas av dessa dofter, kan man ju bara njuta av alla vackert färgade tvålar som ser ut som något slags gelegodis.

Efter att ha intagit en kycklingpaella sittandes i solen vid statyn på torget och insupit dofter, smaker och färger så måste jag säga att även om det utlovade höstrusket anländer imorgon, så kan hösten vara helt fantastisk!

Vad gör de på banken efter tre?

Ja, inte räknar de pengar i alla fall, för det finns väl inga att räkna längre, eller?

Med risk för att bli stämplad som gammalmodig eller bakåtsträvare, eller något annat ord för någon som klamar sig fast med näbbar och klor i dinosarievärlden, så måste jag få säga att hela den här historien med att bankerna inte ska ha hand om pengar verkar alldeles jätteknäpp.

Nej, vill du ha hjälp med något som har att göra med pengar som du faktiskt kan se, alltså inte de som bara existerar som siffror på ett papper, då ska du inte gå till banken, nej, då ska du går till Nöjesbutiken!

I många andra länder finns det bevakning och det finns vakter, och kanske till och med galler kring de som har hand om pengarna, men här ska vi inte ens lämna in dem på en bank, utan det ska vi göra i den affären som har öppet till elva på kvällen där vi samtidigt kan hyra en film, eller köpa lite godis och dricka innan vi går på sena bion.

Här kan vi även betala våra räkningar, men något säger mig att det kan kännas lite konstigt för någon som inte har internet, vilket kan innebära någon som faktiskt har uppnått en rätt hög ålder, att inte gå till banken, utan vända sig till någon som till kunderna innan hyrt ut en film och sålt cigaretter och snus för att sedan ta sig an bunten med räkningar...

Undrar just vad man kallar den som har hand om pengarna när man spelar Monopol numer, för inte kan det vara bank...nej nu är det väl frågan om vem som vill vara nöjesbutik...

Musca Domestica

Namnet "Musca Domestica" klingar något vackrare än det mer vanliga, visserligen lite smågulliga, namnet "husfluga", men innebörden är densamma. Båda varianterna hänvisar till den lilla surrande flygande varelse som är så fantastiskt bra på att gå en på nerverna och alltid befinna sig precis där man själv är.

Att de alltid vandrar omkring på matfaten kan ju bero på att de enligt uppgift ska ha smakorgan i sina fötter. Det vore lite kul i och för sig, men ack så omständligt, att smaka på maten med fötterna.
"Jag är inte riktigt säker på att jag tycker om kalops, kan jag få vandra omkring i din lite för att smaka?"

Nu är det ju inte bara i maten de är, utan av någon outgrundlig anledning verkar de följa med överallt och detta enerverande surrande kan ta knäcken även på den starkaste person.

Nu är jag erkänd djurvän, och det ska mycket till innan jag gör något. Men den som kom på att "man inte ska göra en fluga förnär" visste inte riktigt vad han pratade om! Jag ser det så här, att eftersom det slutade med att just det här exemplaret föll offer för flugsmällan, så blev det åtminstone 500 flugor mindre, eftersom det är det antal ägg en sådan där liten sötnos kan producera...

Konsten att roa sig en lördag förmiddag

Vissa svenska företeelser gör sig mycket bättre utomlands än i Sverige. Ett bra exempel på det är vårt stora blågula varuhus, ni vet det där stället man köper värmeljus och servetter på!

Eftersom det var några saker som jag visste att jag var tvungen att inhandla och fixa innan jag åker tillbaka, så bestämde jag mig för att idag skulle det ske! Jag menar, det måste ju vara ett alldeles jättekul sätt att spendera en lördag förmiddag på, att åka till Ikea...eller inte...!

Sedan 2007 är ju Karlstad begåvat med ett alldeles eget varuhus av denna sort, så tack och lov så krävs det ju i alla fall inte en dagsutflykt längre, utan man kan bara springa igenom och ta med det man behöver. Fast det där med att "bara" springa igenom Ikea, är väl ett understatement av högre rang, eftersom det tar en kvart bara att forsla sig från ingången till utgången.

Jag konstaterade i alla fall att den där känslan av att det är kul bara att gå och läsa på alla "härliga namn" på möbler, mattor, skedar och annat, den infann sig inte riktigt. Det är inte lika roligt att hitta "mattan Eivor" på Ikea i Karlstad som det är när man befinner sig utomlands.

Inte heller är det speciellt roligt att gå och studera speceriavdelningen. Det var inte ett dugg spännande att hitta vare sig Ahlgrens bilar eller senapssillen. Nej, det var fortfarande en lördag förmiddag då jag hellre hade varit någon annanstans.

Men ok, jag fick det jag skulle ha, så något bra förde väl utflykten med sig. Nu blir det inget mer Ikeabesök förrän någon dag framöver i vinter när jag befinner mig på lite varmare breddgrader och plötsligt skulle uppskatta en date med tallriken Färgrik eller skrivbordet Fredrik.

Vart tog de vägen?

När jag var liten fanns de överallt, de där tanterna och farbröderna, som på något vis har upphört att existera. Mammorna till mina kamrater tilltalades med "tant Ulla", "tant Ingrid", "tant Solveig" och papporna således likadant, fast då med ett litet "farbror" framför namnet. Sedan att dessa tanter och farbröder troligen var av de aktningsvärda ålderna av 25-35 år eller så, det spelade föga roll för tanter och farbröder, det var de minsann ändå.

Idag har jag själv passerat det ålderstrecket med god marginal, men att titulera mig tant, det tror jag inte! Jag vet inte riktigt vad som ska till för att det skulle kunna kännas bra, i ärlighetens namn tror jag aldrig att det kommer att kännas bra.

Ibland kan det vara lite svårt att veta hur man ska referera till sig själv, "tjej" är ju ett rätt gångbart ord, men kan man vara det hur länge som helst? Om inte, när slutar man vara det? När går man från tjej till kvinna eller tant?

Vad kan det nu vara som förnaleder dessa mycket viktiga(?) frågeställningar en solig sepembermorgon? Ja, inte vet jag. Ibland behövs det inte så mycket för att tankarna ska snurra iväg åt något håll och fyllas med mer eller mindre intressanta funderingar.

Jag vet inte vad ni säger och vad ni tycker, men jag har en bestämd känsla av att jag en dag kommer att sitta på hemmet tillsammans med mina andra "tjejkompisar", oavsett hur gamla vi blir. Frågan är om inte själva "tantbegreppet" mer eller mindre kommer att försvinna med generationen före oss, eller så kanske det kommer att bli populärt igen i sann vintageanda med generationen efter, vem vet...

Klarälvsbanan

Klarälvsbanan är en fantastiskt cykelbana som sträcker sig 220 km ifrån Hammarö i söder till Sysslebäck i norr, vilket i princip är den del av Värmland som befinner sig norr om Vänern.

De dryga nio milen ifrån Karlstad till Hagfors består cykelvägen av den gamla banvallen som för ett antal år sedan trafikerades av NKLJ, vars tåg till största delen försåg de kringliggande industrierna med material. Delar av tågtrafiken började läggas ner redan under 50-talet, och under 80-talet var den i princip nedlagd, för att slutligen, år 1990, läggas ned helt.

Men inget ont som inte har något gott med sig, så banvallen på sträckan Karlstad-Hagfors asfalterades, och är nu en otrafikerad väg, där cyklister och rollerbladesåkare, motionärer och söndagsutflyktsåkare samsas.

Starten i Karlstad är precis vid Kroppkärrssjön. Efter att sedan ha passerat Alstersjön fortsätter man genom fält och betesmarker för att så småningom följa Klarälven upp genom Värmland. Under resans gång hittar man "hållplatser" med information om vad man passerar.

Just en sådan här cykeltur roade jag mig med en fantastiskt fin och solig dag till nackdel för fönsterputsandet, men det fanns kvar när jag kom hem, så det är väl ingen större skada skedd. Nu kom jag inte så långt, men jag lovade mig själv att den dagen när jag har en cykel som inte har en av norra halvklotets obekvämaste sadlar, och inte gnirkar så förfärligt vid varje tramptag, då ska jag minsann cykla längre än Ulvsby tur o retur, med matsäck och njuta av tystnaden.

Ordverifieringens baksida

Ordverifiering är något som finns för att man ska bevisa att man är en person och inte en maskin som lägger in ett verktyg eller skriver något hos någon i datavärlden. Det är säkert jättebra och troligen nödvändigt på alla sätt och vis, men varför kan det inte vara enkelt!?

Alla som någon gång har råkat ut för det, vet att det handlar inte om existerande ord som man faktiskt  kan förstå och skriva, utan att det är helt obegriplig rappakalja som inte ens går att uttala utan att vricka tungan. Inte nog med att man inte kan läsa ut orden, man kan inte läsa bokstäverna heller, av den anledningen att de trängs med varandra och intar former som liknar allt annat än bokstäver. Ofta behöver man göra om det så många gånger, att man till slut inser sin begränsning, att man aldrig kommer att lyckas gissa rätt på alla bokstäver, och helt sonika ger upp.

Det är ett hyfsat vanligt fenomen i bloggvärlden, och inte nog med det, nu har ytterligare ett problem dykt upp i min lilla bloggvärld. Nu kan jag inte ens kommentera hos en del, även om jag lyckas gisssa rätt på alla bokstäver, nej då dyker det upp ytterligare hinder att forcera på vägen till en färdig kommentar, då ska jag plötsligt ändra "id"! Ibland fungerar det och ibland inte, lite av ett lotteri skulle man kunna påstå.

Bara så att ni vet det, ni som har ordverifiering och som jag brukar "prata med", att jag plötsligt blir tyst, kan bero på att det helt enkelt inte fungerar varje gång, och efter ett antal försök blir jag alltid så less på det hela så jag ger upp...