Beware of suspicious-looking persons!

Att åka tunnelbana innebär alltid en massa olika uppmaningar oavsett var i värden man befinner sig (i alla fall i de delar där jag har transporterat mig med hjälp av detta fordon), och jag vågar nog drista mig till att påstå, att "Mind the gap" är det mest kända och oftast använda uttrycket.

Singapore är inget undantag, även här uppmanas vi att se upp för glappet, även om det är ett litet tillägg, bara för säkerhetsskull så är det lite preciserat till "mind the platform gap, bara så att vi ska vara säkra på vilket gap vi ska se upp för.

I landet där inget lämnas åt slumpen, finns det naturligtvis fortlöpande information, strömmande ut ut högtalarna i tunnelbanevagnarna, om det mesta hela tiden. Det finns till och med ett helt wikipedia-uppslag med alla announcements som görs om någon skulle få för sig att studera dem närmare!

Ett av de mer spännande utropen som görs, är dock:
 If you see any suspicious-looking person or article, please inform our staff or press the emergency communication button locatet at the side of the train doors 
Jaha, då återstår bara funderingen, hur ser en "suspicious-looking person" ut? Jag kan ju inte låta bli att fundera på när det är ok att trycka på knappen och hävda att jag har sett en sådan person. Lite spännnande skulle det ju vara att prova...eller kanske inte...

Jamen, tror man på fullt allvar att en person som får för sig att släppa en bomb i tunnelbanan låter skägg och hår växa, tar med sig en prickig ryggsäck innehållande sladdar som sticker ut och klär sig i orange och gröna kläder och verkligen ser till att synas??? Och framför allt att denne suspicious-looking one inte använder sin iPhone under tågresan...

Lite kul skulle det vara att veta om det någonsin har hänt att någon tryckt på knappen...

GATS - Good@Swedish

Nu ni, nu kan jag titulera mig chef och företagsledare...eller nåt...

För om man, som jag, har haft arbeten där inte så många kommer på idén att befordra en, så får man göra något åt det själv. Ingen har någonsin fått den briljanta idén att erbjuda mig en chefspost, så min enda chans att få bli chef, låg liksom i att starta något eget, så det har jag gjort, och nu är jag alltså chef!

Skämt åsido, om jag ska vara ärlig (det händer ibland, faktiskt!), så har jag aldrig haft någon större längtan efter att bli chef, men att få bestämma över sig själv kan ju aldrig vara fel, så nu ska det provas på!

Jag har nu startat ett eget litet företag här i Singapore, GATS, där jag ska bedriva undervisning i svenska. Jo, det är ju så, att hur många gånger jag än försöker byta inriktning på min sysselsättning, hamnar jag i alla fall på något vis i undervisningens klor, så det är väl där jag ska vara...

Hur underligt det än må låta, så finns det  nämligen ett behov bland invånare i Singapore att lära sig svenska och då är det ju en himla tur att någon vill lära dem det!

Jag har nu haft mina första grupper - jättekul och jag förstår nu att även jag kommer att lära mig massor av mina elever med mycket skiftande bakgrunder!

Nu behöver ni inte på något sätt vara oroliga över att jag ska ta ut mig efter att ha vant mig vid att leva ett "Hollywoodfruliv", nej då, det ska ju vara någon vits med att vara chef också, så jag har bestämt att jag ska liksom göra om veckan lite, så jag ska arbeta två dagar och vara ledig fem...och det känns rätt ok, tycker jag!

Så var det dags för ett nytt farväl...

En av våra kompisar här i Singapore sa en gång att det värsta med att leva expatliv på det här viset är alla avsked  man måste gå igenom och visst är det så...

Man skaffar sig många nya vänner, varav de flesta befinner sig utomlands under en begränsad tid, vilket betyder att man hamnar på helt olika platser efter att man lämnar sitt "expatland". Fast å andra sidan, så betyder det ju också att man kommer att ha en massa nya vänner i olika delar av såväl Sverige, som övriga världen, så det finns ju något väldigt positivt med det också.

Nu har ytterligare två av våra nyvunna vänner lämnat oss för vidare öden och äventyr, och vad kan vara bättre att fira av någon ifrån Singapore med, än en typisk singaporiansk rätt som Fish head curry! Jag lovar att den är godare än den ser ut! Jag har dock fortfarande inte vågat mig på ögat, trots att det ska vara den stora delikatessen, men jag har i alla fall kommit så långt så jag har bitit i det - och för den intresserade kan jag meddela att det inte är mjukt, utan har en mer ägguleliknande konsistens, men mer än så tänker jag inte ta reda på i ämnet...

Hur som helst, så hoppas jag att Camilla och David med bloggen Res med Lundbergs kommer att få en underbar resa hemåt mot Sverige via Australien, Nya Zeeland, Hawaii och USA och att vi ses igen någonstans någon gång...

"Nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort..."

Det blev lite ändrade planer, det blev ytterligare ett Gili-inlägg i alla fall och det på grund av ett meddelande ifrån dottern.

Det visade sig nämligen att det inte var färdigt i och med murbygget, nej då, på lördagen blev Awans bar plötsligt försedd med en lapp, ditsatt av polisen!

Huruvida fler platser begåvats med lapp eller inte, det vet jag inte, men jag skulle gissa på att så kan vara fallet. Hotet som medföljde lappen, var att på onsdag kommer de och river baren! Så vill det sig illa, så sjunger flera av de mysiga små strandbarerna på sista versen, vad som ska byggas istället är jag inte säker på att jag vill veta...

Frågan är om även alla nybyggda trappor ska rivas. Trappor som satts byggts upp invid muren för att man ska kunna ta sig ut ifrån sina hus...och om husen på andra sidan muren ska gå samma öde till mötes...

Jag måste säga att jag håller tummarna stenhårt för att det bara är tomma hot, men frågan är om det är det...

"Welcome to my paradise..."

...så lyder titeln på den "typiska gililåten". En reaggelåt spelad av, det inte alltför välkända bandet i vår del av världen,  Steven Coconut Treez. Men jag lovar, att har man en gång hört den i den miljön, så sitter den och kommer för alltid att bli förknippad med sol, hav, sand och allt annat som hör till...

Jag ska avsluta giliserien med ytterligare lite kontraster och bilder, och börja med något så talande(?) som en mur! Utmed vägen byggdes nämligen plötsligt en mur. En mur utan öppningar som skar av bungalows från deras restauranger, stängde in tvätterier och affärer och plötsligt började folk bygga trappor av mursten för att kunna ta sig hem.

Det visade sig vara någon slags "styrkedemonstration" från regeringen. Här finns en öhalva där det tvistas om ägandet och vad gör man då, jo, då bygger man helt enkelt en mur! Vi pratade med några, och det verkade som om förvåningen inte var så stor, utan man hoppades på att det var något övergående, och jag måste säga att det hoppas verkligen jag med! Helt vansinnigt!

Gili är till största delen muslimskt, vilket innebär att det finns en stor moské med tillhörande böneutropare. De högtalarna var det sannerligen inte något fel på! För övrigt en ganska mystisk blandning, när den taktfasta gungande reaggemusiken blandas med de inte fullt så gungande böneutropen samtidigt som någon bar i närheten kan spela någon helt annan musik.

Ja, kontraster är det som sagt ingen brist på, det där med att hitta en bankomat mitt ute i ödemarken känns också lite spookey, men varför inte, liksom...

Hur som helst så hoppas jag verkligen att Awan, Eddie och alla de andra som bor och arbetar på Gili Trawangan får behålla sin ö hyfsat intakt så att de kan fortsätta driva sina små barer och butiker och att muren rivs för allas trevnad. För visst är det härligt med ett ställe där alla kan vara sig själva och inte försöka leva upp till något de inte är!

Så jag säger som Steven Coconut Treez: Welcome to my paradise

Äventyr under vattenytan!

Att ta kort under vattnet kan väl inte vara svårt, eller? Det finns ju så många fina foton på färgglada fiskar, så det borde väl inte vara någon konst!? Verkligheten visade sig vara något helt annat...

Det är ju svårt att undgå att bli badsugen vid en strand som denna. Inte bara badsugen, utan också sugen på att ta reda på vad som rör sig under ytan. Nu var ju planen egentligen att ta en fridykningskurs, men det blev liksom inte av, det kändes inte som att tiden räckte till, trots att vi inte gjorde många knop under våra sju dagar på denna underbara ö, men snorklade gjorde jag!

Ett vattenhus till kameran begåvades jag med också, och sen var det ju bara att gå ner och ta kort... När jag väl kommit över känslan av allmän bisarrhet att ta med kameran under vattnet, var det bara att fota på, men jag får väl erkänna att så många färgglada fiskar fastnade inte, de simmade liksom ur bild hela tiden!

Många bilder på botten blev det...

Inte var det så lätt att ta sig ner till botten heller! Om det beror på att vikterna är felfördelade på kroppen, att vattnet är för salt, eller helt enkelt fel teknik, det kan man ju fundera över om man vill, men efter ett antal desperata försök gick det faktiskt!

Sedan kom den också - den efterlängtade sköldpaddan! Vilket underbart djur! Den bara ägnade oss en mycket uttråkad blick innan den dök ner igen och med en enorm värdighet seglade tillbaka mot botten och maten, efter att ha kommit upp till ytan och stuckit upp huvudet som ett periskop över vattnet. I det här läget vågade jag inte riskera att den, på sant fiskmanér, skulle simma ut ur bild, så kameran överläts till dottern så kunde jag koncentrera mig på sköldpaddefenomenet.

På Gili Trawangan finns för övrigt ett Turtle conservation centre. Hit kan lokalbefolkningen sälja sköldpaddeägg som de hittar på stranden istället för att göra det till affärer och restauranger. Här föds sköldpaddorna upp i vattentankar, för att vid lagom storlek släppas ut i havet.

Sedan finns det ju mindre trevliga varelser under vattnet också, till exempel hajar och triggerfish. En triggerfish är en fisk som alla dykare, och troligen de flesta snorklare, vet vad det är. Det är en fisk som vaktar sina ägg via ett konformat revir uppåt mot ytan. Men enligt uppgift är det bara att simma ut ur konen...om det fungerar, nja, jag vet inte... Jag kan ju säga som så, att det spelas ingen hajen-musik som varning i alla fall, det fick jag erfara den hårda vägen! Den nya bekantskapen slutade med två tandavtryck som efter ett kaninbett...men det är väl smällar man får ta...Sedan att den säkert var lika stor och farlig och läskig som en vithaj, det är en annan historia...

Gili Trawangan-kontrasternas ö

Att semestra på Gili är verkligen att spendera en vecka i en värld långt från en vanlig vardag fylld av stress, fart och fläng. Efter att ha tillbringat en vecka på plats, så förstår jag dottern och pojkvän som tillfälligt (?) bosatt sig på Gili Trawangan och arbetar på en av de tre små öarna utanför Lomboks kust.

Namnet "Giliöarna" eller "Gili islands" blir egentligen lite fel, eftersom ordet "Gili" betyder "liten ö" på det lokala språket och "Gili tiga" står för "tre små öar", Gili Trawangan, Gili Meno och Gili Air, varav just Trawangan är den största. Det är väl synd att påstå att den största av de tre öarna är speciellt stor med sina 700 bofasta invånare på en yta av 3x2 km.

Gili Trawangan är verkligen kontrasternas ö. Här kan man hålla igång hela natten om man vill det i den änden av ön där det är hålligång och fart. Tillhör man den skaran som söker lugnet, är det bara att söka sig till den andra änden där det är oerhört lugnt och stillsamt. Gott om barer med reggaemusik, endera via ett liveband, eller via musik ur högtalare, är det och hela atmosfären andas lite reggae.

Det finns allt ifrån hotell med spa och vackra trädgårdar till homestays inbäddade i själva byn, det är bara att hitta det som passar bäst. Själva hade vi inte förbokat, utan hittade ett helt ok ställe i den lugnare delen, nära havet. För en bungalow här med fläkt, toa och dusch (ej varmvatten) och frukost betalade jag ca 200 sek/natt.

På ön finns inga hundar, men desto fler katter! Det kan underlätta om man tycker det känns ok att ha en katt som väntar på att få smaka resterna av maten, eller dela strandhandduken. De få försäljare som vandrar längs stranden är trevliga och inte alls påflugna. Skulle man bli glassugen så patrullerar även "glassbilen" stranden med jämna mellanrum.

Mat finns även det att finna i olika varianter och prisklasser. Med våra svenska ögon mätt, är ju även de dyrare ställena väldigt billiga! Men det är ju som det brukar, den godaste maten finns oftast att finna på de ställen där man minst anar det, det gäller ju bara att hitta dem och att våga. Nu hade vi ju bra guider med oss i fråga om att hitta, så det var ju inga större problem att hitta de "rätta ställena". Den färska helgrillade fisken som säljs i stånd på nattmarknaden, är absolut att rekommendera.

På ön finns ingen biltrafik, utan trafiken består av hästar med vagn. Såväl för transport av människor som för transport av matvaror och byggmaterial. Under rusningstrafiken, när båtarna lägger till, är det verkligen full fart på vägen som går längs stranden och det gäller att hålla sig ur vägen!

Att hyra cyklar är att rekommendera. Det är varmt att ta sig fram till fots, plus att det är enklare att förflytta sig till den strandremsa man vill vara vid.

En cykeltur runt ön tar inte lång tid, och det är fantastiskt vackert. Att sitta och titta på solnedgången med Bali i bakgrunden är inte heller helt fel. Och naturligtvis resulterar en sådan kväll i ett foto som mest påminner om en sådan där 70-talsaffisch som hängde på vävtapeten i flickrummet och matchade heltäckningsmattan...

Besökarna på Trawangan består till största delen av backpackers som kommer i första hand för dykning och snorkling. Men hit åker man även för yoga och lugnet. Vanliga dykfirmor hittar man i långa rader, men här finns även en där man kan lära sig fridykning,  Eftersom det är stället där dottern och pojkvännen försörjer sig, så  var ju faktiskt tanken att svärmorsämnet (undertecknad) skulle ta en fridykarkurs med mågen, men nu blev det inte så, utan det blev bara snorkling, men nästa gång...fast å andra sidan kan man kanske nöja sig med yoga...

Det är fantastiskt fint snorkelvatten nära stränderna, men eftersom botten är full av lösa koraller kan det vara bra att ha något på fötterna, eller så får man köra varianten med att lägga sig på mage så fort vattnet går över halva smalbenet och dra sig ut.

Mycket snorkling blev det, och fotografering under vattnet, men dom äventyren kommer i fler inlägg från kontrasternas ö...