Ska vi dra en spader?

Det fanns en tid då det första som packades ner när vi åkte någonstans var en kortlek. Ni vet en sådan där hög med 52 kort som förekommer i de fyra olika varianterna ruter, hjärter, klöver och spader. (Jag lovar att de finns på riktigt också, inte bara på datorn...)Vi spelade alltid kort (alternativt något annat spel) när vi träffade kompisar, Vi hade ofta spelkvällar då vi satt till långt inpå natten innan vi gav oss.

Det händer inte så ofta numer, vilket är lite tråkigt, men när det väl händer är det i och för sig väldigt kul! Vi har alltid varit en "spel-spelande familj". Det finns en garderob fylld av spel, eftersom det blev ett nytt familjespel varje julafton i många år. De senaste åren har det varit lite sämre, men jag tror att de flesta varianter av spel har spelats och de flesta finns i någon version i garderoben.

Jag tillhör än idag den utdöende rasen som hellre lägger patiens med en riktig kortlek än använder datorn. Jag vill blanda själv och det är något visst med det där "flappljudet" när kortleken blandas, så det så! Att kortspel har varit populärt länge är inte så konstigt eftersom de första kortlekarna dök upp i Europa redan i mitten av 1300-talet, och då kom de via handelsvägarna österut där de redan förekommit rätt länge. Det skulle dock dröja ytterligare dryga 100 år innan de dåvarande symbolerna svärd, klubba, pokaler och mynt byttes ut mot våra nuvarande klöver, ruter, hjärter och spader.

Kortlekar finns väl för övrigt i alla möjliga utföranden, även om den mest kända måste vara våra Öbergs-kort som nu har funnits i över 100 år. Vem vet, det kanske är värt att lägga undan en i någon gömma, det kan vara lönsamt, 1983 såldes nämligen en kortlek i London för en miljard kronor! Det kan i och för sig dröja ett tag, speciellt med tanke på att just den kortleken var från 1400-talet...men man vet ju aldrig...

Död i skugga

Anne Holts "Död i skugga" är ytterligare en deckare om kriminalpsykologen Inger Johanne Vik. Även här dras hon in i ett fall utan att det egentligen är meningen. Den här gången är det sonen till en av Inger Johannes barndomskamrater som faller ner från en trappstege och avlider, eller gick det till på något annat vis? Har han blivit misshandlad till döds? Samma dag som det sker, inträffar även det värsta vansinnesdåd som skakat Norge i vår tid, nämligen massakern på Utöya.

Med tanke på att det handlar om såväl misstänkt barnmisshandel, som de fruktansvärda dödsskjutningarna i den norska skärgården, skulle det ha kunnat bli en bok som verkligen berörde. Jag vet inte, kanske det även fanns en tanke om att det skulle kunna skapas debatt kring ämnet, men tyvärr, så faller den lite platt. Det blir lite för ytligt och förutsägbart.

Annars finns de här allihop, polisen som har så fullt upp med sitt så han inte orkar med sitt privatliv, den nyutexaminerade polisen som ingen lyssnar på trots att han ser det ingen annan ser, den alkoholiserade lyxhustrun, men det är ingen av dem som man riktigt kommer inpå livet, de förblir schablonfigurer. Den ende som känns närvarande är den avlidne pojken.

Som deckare, ok, men inte mer. Den är lättläst och helt ok sommarläsning. Och även om den är förutsägbar, kan jag, utan att säga för mycket, säga att det hela ändå inte slutar som man tror...

Lökarna blev till grodor

Något av det mest svenska vi har är ju midsommar, och något av det mest svenska vi har på midsommar är ju de små grodorna, eller...?

För er som är intresserade av att få reda på hur det ligger till med just den saken kan jag berätta att det inte alls är speciellt svensk från början, det hela handlar om franska lökar! Enligt i en artikel i Sydsvenskan från 2007 bygger våra små grodor på en fransk militärmarsch ("La Chanson de l´Oignon") som var en hyllning till löken. Det låter ju fullt förståeligt att Napoleons soldater sjöng om lökar under tiden de marscherade - gör inte alla soldater det?

Refrängen på denna sång löd "Au pas, camarade, au pas, au pas..." ("I takt, kamrat, i takt...) och det är den refrängen vi sedan lånat och gjort om till små grodor. En förklaring till att lökarna blev till grodor var att Napoleons engelska fiender ska ha sjungit "Au pas, grenouille", som betyder "I takt groda" och grodor var deras öknamn på fransmännen, som de ju inte tyckte så mycket om.

Om det stämmer har jag ingen aning om, men om ni väljer att tro på det, så vet ni nu att våra svenska små grodor egentligen inte är så svenska. Fast jag är helt övertygad om att vi kan fortsätta att använda dem varje midsommar om vi behagar att göra så...

När jag ändå är inne på det här med djur, kan jag bara upplysa om att numer tror jag att även änder kan bo i kollektiv!

En underbar midsommarafton

Ytterligare en fantastisk midsommar att lägga till handlingarna. En helg som tillbringades tillsammans med många goda vänner, vilket innebar många glada skratt och några underbara dagar.

Vi, som så många andra, flydde sta´n och i vårt fall tillbringade vi helgen i en stuga i Trosa, där några gulliga kamrater upplät plats åt oss så vi kunde stanna kvar några nätter och bara ha det jättebra!

Eftersom vi är lite nerdiga och insnöade, så blev det naturligtvis traditionsenlig midsommargolf på dagen (något vi började med då barnen inte ville vara med oss på midsommar längre, och eftersom vi alla spelade, så tyckte vi det var en himla bra idé och nu är vi uppe i så många år så nu är det definitivt en tradition!), och sedan var det mat, lekar, mer mat och en fantastisk kväll vid Mälarens strand som väntade.

Det är inte helt fel att vakna i en liten röd stuga vid strandkanten av att höra hur vågorna slår mot stranden... Det om något är Sverige!

Midsommar igen!

Årets ljusaste tid är här! Efter att ha varit ute och blivit alldeles lyrisk igår kväll då det var varmt och ljust och det blommade överallt kan man inte annat än att bara njuta av det hela!

Nu stundar en av våra stora svenska högtider, den då vi ska njuta av en lång och ljum sommarkväll - för det ska vi väl!? Även om den inte blir varm, så blir den i alla fall ljus, för i år infaller sommarsolståndet på midsommarafton, precis som det ska vara.

Det finns många seder och diverse myter kring denna helg, men eftersom jag förra året drog det där med att bränna den sparade blomsterkransen för att bli frisk, och att man helst ska rulla sig naken i morgondaggen, tänkte jag skippa det i år. (Om någon inte kommer ihåg hur ni ska göra, eller kanske rent av inte vet hur det bör utföras, finns det här)

Däremot tänkte jag fundera lite allmänt kring själva firandet, det måste te sig ack så konstigt i en utomståendes ögon. Att vi svenskar dyrkar solgudarna, det är ju inte så svårt att inse. Det räcker ju med att de första solstrålarna kikar fram på vårkanten, så drar vi ut en stol och sätter oss och blundar vördnadsfullt mot den efterlängtade solen.

Sedan fortsätter det, för att på något vis kulminera just på midsommarafton. För att försöka blidka solgudarna ytterligare spikar vi då ihop ett kors som vi täcker med löv och blommor för att sedan utföra diverse soldanser kring det färdiglövade och uppresta korset. (Fast vad grodorna har för symbolik där har jag inte riktigt lyckats utröna, men det står var och en fritt att ha sina egna teorier i frågan...)

När det är klart ska vi inta vår älskade råa fisk samtidigt som vi sjunger hyllningssånger till någon av gudarna som uppenbarligen heter "Nubben". Solfesten fortskrider gärna väldigt länge, och det kan hinnas alla möjliga ritualer,allt ifrån att ställa sig i en potatissäck och försöka ta sig fram så fort som möligt eller att försöka balansera ett rått ägg på en sked, till att med några konstiga rituella bugningar kasta bort gummistövlarna med en speciell knyck över huvudet.

Ack ja, vad gör vi inte för att blidka solgudarna!? Precis de här ritualerna ska jag använda mig av för att försöka få dem på min sida resten av sommaren och de kommer att utföras i glada vänners lag på ostsidan av vårt avlånga land. Så nu önskar jag er alla en härlig midsommarhelg och glöm nu inte att försöka fjäska för solgudarna på allra bästa sätt!

Det var då...

Efter en lördag spenderad utomhus med massor av frisk luft som resultat, var det rätt skönt att bara sjunka ned i soffan under kvällen. Av gammal vana så tryckte jag på on-knappen på tv:n, och där kastades jag rakt in i rena nostalginojan. Där var han ju, en av "de där" vars musik jag levde med då det begav sig. De var fler som försåg mig med musik på den tiden, men just låtar som "Knivhuggarrock" och "I natt är jag din" gjorde att Tomas Ledin var en av dem.

Det är alltid lika kul att sitta och bli tillbakaskickad för en stund och få minnas. Fast ibland kan man fundera på hur man tänkte. Just den funderingen kom när Ledins duett med Agneta Fältskog från början av 80-talet visades. Kommer ni ihåg den? "Never Again", en fantastiskt smörig sång, som inte på något vis blir mindre smörig när man ser videon! Jag tyckte, och tycker fortfarande, att det är en fin låt framförd av två mycket musikaliska personer - men videon!?

Jodå, där är de med sina trånande blickar, helt klädda i vitt, för det var ju så himla snyggt! Inte nog med det, jag kan inte låta bli att småle när jag ser Agneta Fältkogs läppar - jamen hur mycket läppglans finns det där? undrar om det är sådan med jordgubbssmak!

Jag vet inte hur många av er som kommer ihåg dom, de där runda glasflaskorna med en liten kula under locket, innehållande läppglans som fanns i alla möjliga smaker. Med tanke på den frenesi som det smetades på läpparna, måste det ha legat en konstant doft av jordgubb över alla tillställningar på den tiden...

Ja, ja, visst är det härligt med nostalgi, men ibland är jag inte säker på att det var bättre förr...  Titta och döm själva

(Jag lyckades inte få en sådär fin videoruta som alla andra fixar till sådär snitsigt, utan här blev det bara en enda jättelång harang med bokstäver och siffror, så nu blev det helt enkelt bara en inkopierad länk till youtubesidan)

Är det sommar så är det...

Efter att ha spenderat några dagar med att se finklädda studenter och alla andra i fina skolavslutningskläder måsta jag säga att vi svenskar är väldigt bra på att frysa med stil!

Det finns några datum i vår almanacka som innebär tunna fina sommarkläder oavsett vad det är för väder och ett av de datumen är just nämnda skolavslutning. Är man då tjej så ska det helst vara tunn fin sommarklänning och bara ben, för vem vill ha strumpor när sommarlovet ska börja? Och då ska det ju vara sommar!

Ytterligare ett av våra frysdatum är Valborgsmässoafton, då ska man inte bara sjunga in våren, den ska frysas in också. Fast här går det ju att stå nära brasan så att det inte blir fullt så kallt... Många är de valborgsmässoaftnar när vi har stått och huttrat vid en brasa. Dessutom är ju valborg många gånger en av de första riktiga grillkvällarna, och grillat ska man ju äta utomhus, och hur varmt brukar det vara att sitta ute och äta sista april?

Det tredje och sista riktiga frysdarumet är det största av dem alla - midsommarafton! Det är ett datum då det definitivt ska ätas ute iklädda svala tunna och sköna sommarkläder och det är ju inte alla år det fungerar sådär jättebra. Fast på något vis så brukar det lösa sig just på midsommar. Det är då alla svenskar plockar fram det riktiga vikingablodet, för då ska man bara vara ute till varje pris! Och när jag tänker tillbaka, så tror jag faktiskt bara det är midsommarafton 1987 som vi inte har klarat av utesittandet. Det var året då jag hade samma kläder på mig på midsommarafton som på nyårsafton, och eftersom inte så många av oss kan tänka sig att äta utomhus på nyår, var det kanske legalt att krypa in det året.

Som tur är så kommer man på något vis bara ihåg de åren då det varit riktigt varmt och skönt och man har tittat på studenter som svettats i sina tunna kläder, eller man har kunnat njuta av valborgsgrillen i solen innan brasan. Även de åren då man suttit vid midsommarens långbord med solen i ögonen och sedan njutit av att plocka blommor i stekande sol och suttit ute hela natten och beundrat ljuset en ljum sommarnatt. Jodå, det har hänt, men inte så ofta. men som sagt, vad gör det när vi är så himla bra på att frysa med stil!