Guldbollar och en flytande fotbollsplan

I samband med svenska fotbollsgalan 2011 twittrade Jonas Gardell för första gången att "Sverige är ett land där vi firar jul i december, midsommar i juni och varje november ger vi Zlatan en guldboll", och samma mening dök upp i år igen. Och visst är det så, det verkar vara en  novembertradition som kommit för att stanna.

Guldbollar i all ära, men jag kan ju inte låta bli att undra, var i all världen gör han av dem? Hur det än är, även om han har ett stort hus, så tar ju åtta sådana där upp lite plats. Och med tanke på att det kan bli lite enformigt så kunde man kanske variera utseendet lite, göra nästa års boll fyrkantig eller så, bara för att få lite variation på Zlatans guldbollshylla.

Sedan kan man ju inte göra annat än att fascineras av att Anders Svensson tilldelas en bil för sina 146 landslagsmatcher medan Therese Sjögran inte ens får ett tack för sina 182, och detta händer i "det jämlika Sverige". Fast å andra sidan, så fick hon ju tydligen blommor efter att ha spelat 167 matcher i landslagströjan, så hon har väl fått sitt...

Singaporiansk fotboll är väl ingen sådär jättestor grej, däremot är engelsk fotboll stort här. Många singaporianer har total koll på engelska ligan, men inte speciellt stor koll på sin egen. Däremot så kan man hitta världens största flytande fotbollsstadium här. Och varför inte, det är ju alldeles naturligt att någon får en snilleblixt och kommer på idén att göra en fotbollsplan på vattnet!

"The Float@Marina Bay" färdigställdes 2007 för att man skulle kunna hålla fotbollsmatcher och andra evangemang här under tiden den stora idrottsarenan renoverades. Den 120x83 meter stora arenan håller för drygt 1000 ton (Vilket innebär att man kan fylla den med rätt mycket innan den sjunker...), och evangemangen kan ses av ca 30 000 åskådare från de färgglada läktarna.

Som sagt, en flytande fotbollsplan, varför inte, liksom...

Lite fishy, eller?

Eftersom jag tillhör skaran som inte frivilligt varken passerar under en stege eller lägger nycklar på bordet tycker jag det är väldigt spännande med alla kinesiska idéer runt allting. Och ju mer jag upptäcker, desto mindre skrockfull upplever jag mig själv - här finns nämligen hur mycket som helst!

Det som är spännande är hur mycket det påverkar hela samhället. Hur det till exempel inte byggs hur som helst, utan det hela tiden finns någon mening och baktanke med hur det ser ut. Det mesta verkar dock bygga på att det ska mynna ut i välgång, lycka och rikedom. (Vilket i och för sig inte är så konstigt, det är väl åt det hållet de flesta strävar, även om de flesta av oss kanske inte har hjälp av den kinesiska tron)

The Merlion håller ett vakande öga över alla som passerar - just in case...

Vid Singapore Rivers mynning ligger det stora nya affärscentrat med höga stiliga(?) kontorsbyggnader som sträcker sig högt mot skyn. Att det har centrerats mot den delen av stan är ingen slump. Här formar sig nämligen floden som en kinesisk karp. Här finns "the carp´s belly", och om den gör det, då måste man ju utnyttja den möjligheten, för var kan man finna så mycket framgång och rikedom som vid en karps mage?

Fisk symboliserar nämligen lycka och välstånd, inte minst den asiatiska karpen, och har den då till och med avbildats av flodmynningen, då kan det ju bara gå bra om man stationerar sig i närheten!

För övrigt är en flodtur på någon av båtarna som går runt där hela dagarna ingen dum idé. Det är lite kul att se flodkanternas byggnader från vattnet, och om man har tur så finns det ett kasettband med en berättarröst om man vill veta lite mer om det som kantar färden.

De gamla hederliga träbåtarna har numer fått konkurrens av några plastbåtar med vita skinnsoffor om man vill göra det hela mer sofistikerat, men jag tror nog att jag föredrar att se de gamla hederliga träbåtarna åka omkring. Det ser helt klart trevligare ut, och den lilla stunden som rundturen tar kanske man kan klara av att sitta på en obekväm träbänk...

Nasi Lemak

Något av det bästa med Singapore, och troligen det jag kommer att sakna allra mest den dag det blir till att flytta tillbaka norrut, är maten. Att man kan få mat från alla världens hörn och inte minst den fantastiskt goda asiatiska maten av alla de slag.

Vi har sagt någon gång att om vi skulle äta ute varje dag och aldrig besöka samma restaurang två gånger, skulle vi ändå inte lyckas besöka alla restauranger som finns i den här stan. Och för övrigt hinner de öppna nya hela tiden också, så skulle man mot förmodan lyckas klara uppdraget, vore det nog bara att börja om igen!

Alla länder har någon slags nationalrätt, och "Nasi Lemak" är något av en nationalrätt i Malaysia, och idag har jag för första gången provat den. Det är ris kokat i cocosmjölk, vilket innebär att det är en fördel om man tycker om mat med kokossmak, och eftersom jag gör det, tyckte jag det var alldeles förträffligt gott. Rätten kan sedan varieras, men det ska finnas "ikan bilis" (väldigt, väldigt små stekta fiskar), nötter, ägg och sambal. Den som idag blev uppäten av underteckand innehöll dessutom kyckling och otah (fisk i bananlöv) och var alldeles förträffligt god!

Som sagt, om du tycker det låter som en bra kombination av ingridienser så är Nasi Lemak en rätt att rekommendera! Och kom ihåg att alla rätter som heter något med "Nasi" inte har något som helst gemensamt med de olika "nasi-rätter" som serverats genom åren i svenska skolbespisningar!

Undrar för övrigt vad som skulle vara Sveriges nationalrätt. Om man frågar någon lokal förmåga härifrån är jag rädd att svaret skulle bli "Ikeas köttbullar", och frågan är hur roligt det är...

Visum eller inte visum, det är frågan...

Innan jag flyttade till Singapore hade jag bara rört mig innanför Europas gränser och var därför helt obekant med "det där att söka visum". Jag var ju liksom van att alla gränser var öppna för mig och jag kunde gå och komma lite som jag ville, men så enkelt är det ju inte överallt.

Det där med visum är annars en liten snårskog, man kan söka e-visa online till vissa länder, man kan söka på ambassaden eller så söker man "on arrival", vilket innebär att man står i en kö på flyplatsen och får en "lapp" inklistrad i passet mot betalning.

Anledningen är att länderna ska ha koll på vilka som åker in och ut ur landet, men med den halvdana löpande band-business det är på vissa platser, så betvivlar jag säkerheten på just den fronten. Annars är det av rätt stor vikt att kolla om man behöver visum för att resa in i landet man är på väg till. Till exempel länder som Thailand och Vietnam är länder där de uppenbarligen litar fullt och fast på svenskar, för dit kan vi resa utan. Däremot Kambodja, dit vi ska bege oss nästa vecka, dit behövs det.

Det upptäckte jag "bara sådär", och eftersom jag bestämde mig för att vi skulle slippa stå i visa-kön på flygplatsen så har jag nu besökt Kambodjas ambassad här i Singapore. Det var ju i och för sig inte "bara" det heller, utan det är en procedur som följer vissa regler! Förmiddagar, mellan 9-12 kan man ansöka och då ska man ha med (alternativt fylla i på plats) ansökningsblanketter, nytaget passfoto samt pass. Två dagar senare kan passet med inklistrat visum hämtas ut, men då på eftermiddagen mellan 12-14.

För övrigt så var det en mycket speciell känsla att besöka Kambodjanska ambassaden. Den ligger på 10:e våningen i "Orhard Towers" som är ett ökänt ställe här i Singapore. Om jag säger som så, att platsen även kallas för "Four floors of whores", så får ni lägga ihop resten själva. Lite felplacerad kändes den i alla fall, "The Royal Ambassy of Cambodia"...

Leverans från Sverige!

Dottern har fått besök ifrån Sverige och med besöket följde ett stort lass med svenska läckerheter - saltlakrits! Det är inte sådär väldans mycket i förtäringsväg jag kan säga att jag saknar, men just saltlakrits är en. (Filmjölk är en annan, men det är lite svårt att få levererat...)

Lite spännande är det, hur vi har lyckats med att göra den forna medicinen till godis. Förr användes just lakrits mot hosta, matsmältningsproblem och inflammationer i magtrakten. Frågan är när vi uppe i Norden tillsammans med Holland och Tyskland bestämde oss för att vi skulle ha det som godis istället. Och det medan resten av världen ser ut som frågetecken inför fenomenet!

I Sverige finns det numer, förutom möjligheten att gå på lakritsprovning, en årligen återkommande lakritsfestival. Den startade år 2009 och ifrån att det första året hållits i en lokal på Kammakargatan med drygt 1000 besökare, hölls den i år på Globen med ett besökarantal på 9000.

För er som är hemma och är nyfikna på vad det här kan vara, så kan jag berätta att nästa års lakritsfestival hålls även den i Globen och datumen för tillställningen är 22-23/3.

Sverigebesök brukar innebära en tur upp till baren på Marina Bay Sands, och det här besöket var inget undantag, så gårdagskvällen spenderades till viss del där. Och jag måste tillstå, att varje gång jag ser det skymma över Singapores skyline är det lite så att jag måste nypa mig i armen för att förstå att jag faktiskt är här - på riktigt!

Novemberrusket är här...

...eller närmare bestämt "novemberrusket är där"! Alltså inte här hos mig, utan där hos er, det vill säga hos er som befinner er där novemberrusket är, eller nå´t...

Vad kan föranleda denna något oklara och lite(!) luddiga inledning? Jo efter morgonens lilla blädderstund i bloggvärlden, var det några som gjorde mig påmind om att det börjar dra ihop sig mot glöggtider där borta på norra sidan av klotet. Och det har ju blivit november, och ska man dricka glögg, så ska det vara endera snö och kyla, eller riktigt novemberruskväder. Nu tror jag inte att det har blivit så där väldigt mycket snö och kyla än, alltså förutsätter jag att det är novemberrusk.

Glögg är en härlig dryck, och det är verkligen mysigt när doften av drycken sprider sig när den värms upp. För värmas ska den ju, och beviset för det måste vara att ordet kommer från det gamla ordet "glödg(a)", som betyder "värma upp".

Sedan är jag en av de där lite tråkiga traditionella som tycker att glögg ska smaka glögg, och inte saffran eller choklad, eller kaffe, eller hjortron, eller lingon eller vad det nu är den har smakat de senaste åren. I år är det väl ingen som vet vad den smakar än. Om jag har förstått det hela rätt så kan man gissa fram till och med den 13/12. (Vilket innebär att jag kommer att hinna testa, för det måste man ju, alltså har även jag gått på den grejen!)

Och att det finns några stycken i det avlånga Sverige som dricker glögg, det kan man lugnt påstå, för enligt spritmuseets hemsida, så häller svenskarna i sig ungefär 5 miljoner liter glögg varje jul! (och jag antar att november inte ens räknas till jul...)

Det går att få tag i glögg här också, ni vet det där "blågula varuhuset", där kan man ju hitta det mesta som känns nödvändigt för alla svenskar i exil. Men frågan är hur autentiskt det blir att dricka glögg när solen steker, det är 30 grader varmt och luftfuktigheten uppgår till sisådär 80% - inte sådär väldans. Det blir liksom inte riktigt samma sak om man dricker den kall med en isbit i...

Nej, jag tror jag skippar glöggen den här november. Jag ska försöka låta bli att sakna novemberrusket och får väl försöka stå ut med att tillbringa en eftermiddag i en solstol vid poolen istället, eller nå´t...

Ha en härlig novembersöndag allihop!

Happy Hallovali!

Jag är helt övertygad om att det finns någon som sagt det före mig, men jag kan bara instämma; jisses vad tiden går! Nu är det nästan så jag känner att jag inte riktigt hänger med. Vad hände med hösten? Och bara för att komprimera tiden ändå mer, så firar vi här flera saker på en gång!

Det är nämligen dags för den indiska högtiden Deepavali igen (jag vet att det känns som om det var alldeles nyss, men jag är helt säker på att den bara firas en gång per år), och i år sammanfaller den alltså med det amerikanska Halloween-firandet.

Deepavali är ju en nationell helgdag, men dit har inte amerikanarna lyckats ta sig än. Så här långt så är det bara(!) buddhistiska, hinduiska, kristna och muslimska helgdagar som firas officiellt, och dit kan kanske inte Halloween riktigt räknas.

I affärerna blandas pumpor av alla de slag med hav av blommor och balkongpyntandet innefattar hela skalan från en liten orange pumpa till balkonger helt inklädda i regnbågsfärgade blinkande ljusslingor. Och nu är det dags för gårdagens alla häxor och andar att ge plats för alla färgglatt uppklädda hinduer som ska fira sin högtid under helgen.

I år blir det troligen ingen fotografisk expedition till Little India för att beskåda kaoset som infinner sig under helgen, så ni som vill se bilder därifrån och veta mer om legenden bakom firandet får nöja er med ett gammalt inlägg om Deepavali, fast å andra sidan, hade det säkert blivit ungefär likadana foton en gång till, så varför inte liksom...