Tillbaka i hemmet på bortaplan

Efter ett antal timmar på resande fot har jag nu landat "där borta i värmen" igen. Med andra ord: Nu är jag åter på plats i Singapore. Precis som de senaste gångerna flög jag med QatarAirways, vilket har visat sig vara ett mycket prisvärt alternativ. Dessutom tycker jag det är rätt skönt att göra den där mellanlandningen ungefär halvvägs i Doha för att få sträcka lite på benen och röra lite på mig. Första delsträckan var sådär "härligt trång" med ett fullsatt plan. Det är vid sådana tillfällen det alltid är en utmaning då maten kommer. Att desarmera de inplastade besticken och fälla in armbågarna för att på något vis försöka få i sig maten utan att få den i knät. Dessutom ska man samtidigt försöka få plats med ett (om man riktigt vill utmana ödet kan det vara två) glas på den något underdimensionerade utfällbara brickan utan att det glider av och sprider vätska på något icke önskvärt ställe. I och för sig kan det vara bra om man får trassla lite, om inte annat så fördriver man ju lite tid på så vis.

Nästa deletapp, den från Doha till Singapore, däremot var en sådan där overkligt fantastisk flygning. Planet var nästan spöklikt tomt! Samtliga passagerare kunde förse sig med tre egna säten plus att det fortfarande fanns många tomma platser. Med andra ord så innebar det att jag kunde bulla upp ett antal kuddar mot väggen vid fönstret och sträcka ut benen på de övriga sätena och sitta väldigt skönt hela vägen. Flera brickor att använda och extra stolar att förvara saker på. Inga fruktlösa försök att vika sig dubbel och famla i mörkret efter saker i en väska under stolen framför eller att snubbla över ben som sträcks ut i gången när man besöker toaletten.

Flygplanstoaletten ja, jag kan fortfarande inte sluta undra över varför det ska finnas en helkroppsspegel på insidan av vissa dörrar. Vem i hela friden är intresserad av att se sig i helfigur när man sitter på toaletten? Jag skulle inte tro att det är speciellt intressant någon gång, men allra minst då man i något slags dvalaliknande tillstånd med ett hår som, efter att ha gnidits mot en flygplansfåtölj, ligger sådär underbart kletat mot huvudet och med ögon som inte direkt glittrar av energi ska sitta och titta på sig själv på en flygplanstoalett.

Men som sagt, nu är jag på plats. Det var inte direkt något kanonväder som mötte mig, här har det åskat och tömt ned regn i det närmaste ett dygn. Ni vet sådant där riktigt monsunregn då man får plaska fram till fotknölarna i vatten, men efter regn kommer sol, så den är väl förhoppningsvis på väg. Varmt är det ju i alla fall och fuktigt är det i vanliga fall så ni kan tänka er hur fuktigt det blir efter en sådan här genomkörare på regnfronten. Det innebär att nu är det där elektriska stripiga svenska vinterhåret ett minne blott, lockarna är tillbaka, läpparna behöver ingen extra fuktstrykning och de begynnande självsprickorna på hälarna är snart väck. Lite fördelar ska det ju vara med att leva i ett land med konstant skyhög luftfuktighet!

För övrigt var det helt fantastiska kvällar med riktigt underbara färgskådespel på himlen innan jag lämnade Sverige. Så innan jag ska bombardera er med bilder från Singapore får det bli några avslutande färgsprakande kvällsbilder från Karlstad...

"He whose name should not be mentioned" och lite onödigt vetande

Idag är det väl lite av "dan före dan" med tanke på att det är i morgon presidenteden ska sväras av USA:s nye ledare. Jag antar för övrigt att han inte behöver någon närmare presentation. Lite känns det som en utnämning av någon slags "Voldemort-typ", "he whose name should not be mentioned"...så låt oss lägga det till handlingarna, vi lär bli varse hur det går.

För att citera Monty Python, "Now over to something completely different"!

Ni vet väl alla att det är idag ni ska fira Sten Stures ben? Om inte, kan jag berätta att det är så. Det finns ju en anledning att fira varje dag om vi ska tro temadagar.se (vilket kan vara en väldigt bra sida att använda sig av om man saknar anledning att fira!) och just idag är det Sten Stures ben som ska uppmärksammas.

För er som vill utöka mappen för onödigt vetande så stred Sten Sture på den svenska sidan och Kristian Tyrann på den danska år 1520 vid Bogesund. Vid det här slaget blev Sten Sture träffad av en kanonkula som krossade hans ben, vilket var en av anledningarna till att Danmark vann slaget och så småningom tog makten över Sverige. 

Varför det skulle vara något att fira kanske kan ifrågasättas, men vi firar så mycket annat konstigt i det här landet så varför inte... Om ni vill fira det hela på ett korrekt sätt ska ni idag kasta kanonkulor i forma av snöbollar på varandra, och sedan ska firandet avslutas med att ni äter upp kanonkulorna, då i form av chokladbollar. Bara så ni vet...

För egen del faller det hela eftersom det inte finns någon snö, så jag får väl fira på något annat vis. Firandet får i alla fall anstå tills det är packat och klart. Eller i alla fall tills packningen är påbörjad. Den här helgen är nämligen planen att återvända till värmen så förhoppningsvis kommer nästa inlägg från en plats betydligt närmare ekvatorn och en måne som lyser över andra byggnader. 

Tills dess: Ha en riktigt bra helg!

I sanningens namn

2017 års första lästa bok blev ”I sanningens namnn”, den åttonde i Vivieca Stens serie Sandhamnsdeckare, böckerna om polisen Thomas och åklagaren Nora som löser mordgåtor på Sandhamn.

Det här är en sådan där ”bara-ett-kapitel-till-bok”. Man måste veta vad som händer på nästa sida. Speciellt mycket måste man veta vad som händer med bokens huvudperson, den lille Benjamin Dufva. Pojken som ska åka på seglarläger fast han inte vill, bara för att pappa tyckte det var kul när han var i samma ålder. Där visar det sig att det blir precis så hemskt som Benjamin föreställt sig då han inte passar in alls och dessutom blir utsatt för en oerhört grym mobbning.

Under tiden seglarlägret pågår agerar Nora åklagare i ett mål om ekonomisk brottslighet där Benjamins pappa är inblandad.

Det här är en bok med många otäcka ingrideinser som är lätta att ta till sig, utsatta barn, barn som försvinner, pedofiler som smyger i buskarna och spionerar, händelser som i allra högsta grad känns aktuella. ”I sanningens namn är en välskriven, lättläst och spännande bok som absolut är värd att läsas.

Les Miserables på Karlstads teater

Jag har sett den en gång tidigare, musikalen Les Miserables som bygger på Victor Hugos roman (Samhällets olycksbarn), för 20 år sedan, på samma plats och med delvis samma aktörer. En fantastisk upplevelse, då som nu, att få uppleva en musikal med så många fantastiskt duktiga skådespelare och musiker. När man sitter i publiken och lyssnar så där andäktigt och när musiken är sådär pampig så den fyller upp såväl byggnaden som ens inre, då är det njutbart!

Den franske författaren Victor Hugos roman Les Miserables gavs ut 1862, och då kom den ut på 10 språk nästan samtidigt. Romanen, som tog honom 17 år att skriva, har sedan ljudfilmens införande filmatiserats drygt tiotalet gånger i ett antal olika länder. Och när man ser den förstår man varför, den är fantastiskt bra. Det som skiljer sig lite från andra musikaler är kanske musiken, det är inte så många "trallvänliga låtar" som fastnar och som man går och sjunger på efteråt. Mer än en då förstås, och det är den taktfasta "Can you hear the people sing" som verkligen kryper in under skinnet och som stannar kvar efteråt. För er som uppskattar en bra föreställning och fantastisk musik kan jag verkligen rekommendera den här föreställningen!

Karlstads teater rymmer cirka 400 personer och ligger väldigt vackert vid Klarälven där den har stått sedan den byggdes 1893. Byggnaden är ritad av Axel Anderberg, samma arkitekt som ligger bakom bland annat Oscarsteatern och Kungliga operan i Stockholm. Vid invigningen 1893 hölls en invigningsprolog av den värmländske skalden Gustaf Fröding, och kanske är det så vi ska se på teater:

Ära vare dramat - det är panoramat 
av vårt släktes liv
med dess nöd och nöjen, sorg och lust och löjen
kamp och tidsfördriv

Dagsutflykt till Monaco

Under våra dagar i Cannes passade vi på att göra en dagsutflykt till Monaco. Det ligger ungefär fem mil bort och med tåg tar det lite drygt en timme. Det är en resa som går utefter havet hela vägen med en hel del vackra vyer att titta på, så resan i sig är rätt mysig. För 35 Euro kunde vi köpa en familjebiljett (två vuxna och två barn) som gällde under hela dagen. Och då kan man gå av och på tåget var man vill. Eller som tjejen i biljettluckan sa, att om vi tröttnade på Monaco kunde vi alltid ta en sväng över till Italien dit tåget gick. Och eftersom biljetten även gällde för två barn kunde vi ju ha plockat upp några efter vägen om vi känt för det.

Så med en tågbiljett i handen av gammal hederlig modell var det bara att börja resan mot det angränsande lilleputtlandet.

Monaco är med sina dryga två km² världens näst minsta suveräna stat efter Vatikanstaten. På denna yta trängs det ungefär 38000 människor, så lite trångt är det. Landet är omgivet av Frankrike och har en kuststräcka på 4,4 km.

1861 blev Monaco självständigt men det fanns en klausul som sa att om den styrande ätten skulle dö ut skulle landet förlora sin självständighet till Frankrike. Det här ska ha varit anledningen till Rainer III:s jakt på hustru, och att han gifte sig med Grace Kelly (det kan ju också ha varit kärlek!). De fick tre barn så ättens fortlevnad var säkrad. Efter Rainers död är det sonen Albert som är Furste, men numer är det inte lika viktigt att säkra ättens fortplantning eftersom det sedan 2002 förblir självständigt även om ätten dör ut.

Furstepalatset finns att beskåda om man promenerar uppför en slingrande väg mot gamla stan. Härifrån har man en helt fantastisk utsikt som bara den är värd promenaden.

Här finns också den stora katedralen som vi passade på att kliva in i. I samma område finns även ett havsmuseum, vilket vi inte besökte, men som tydligen ska vara väldigt bra.

Att ta en liten promenad i de trånga gränderna i den gamla delen av stan var lite mysigt och kändes som en väldigt stor kontrast till resten av det vi sett. Det var precis så där trångt, mörkt och murrigt som det ska vara i en del som kallas "Gamla stan".

Naturligtvis tog vi också en promenad till casinot. Casino Monte Carlo har funnits här sedan någon gång på 1860/1870-talet och är vida berömt. Om jag säger som så, så var det väl inte vilka bilar som helst som rörde sig i området...

En liten sväng innanför dörrarna blev det också, bara för att...

Bredvid casinot finns Café de Paris där man kan sitta och suga på ett glas champagne och titta på alla människor. Det gjorde vi, det vill säga tittade på alla människor, dock inte med champagne, utan vi nöjde oss faktiskt med en kopp kaffe.

Här hade man också byggt upp ett vinterlandsskap, och med tanke på palmerna som fanns runtomkring blev det någon slags absurd kontrast som kändes lite konstig, men det var ett rätt bra försök att få vinterkänsla i alla fall.

I stället för champagne på Café de Paris så blev det vin till lunchen.  En lunch som vi hittade på en mycket trevlig uppbyggd julmarknad med massor av stånd där det serverades allehanda mat och dryck. Vår lunch blev en ostcrepe med ett glas vin serverat i plastglas till. Väldigt gott och väldigt mysigt där i solen.

Det kanske inte är vad man skulle kunna ha väntat sig av en lunch i Monaco, pannkakor med ost och till det vin i plastglas, men himla gott var det!

Om jag tittar på alla hus som byggts på bergssluttningen kan jag inte låta bli att fundera på hur mycket mer det går att bygga här. Det kan ju inte gå att klämma in hur mycket människor som helst på den här ytan, eller det kanske man kan...fast ytan att bygga på borde ju ta slut någon gång.

Naturligtvis gjorde vi också en vända till hamnen och tittade på de flytande lyxvillorna som parkerat där. Jisses vilka båtar! Det är svårt att få deras storlek att framgå på bild, men om ni tittar lite noga på bilden så ser ni kanske att det inte är någon cykel som är parkerad på båten, utan här har man tagit med sig en lite mindre båt plus lilla jeepen om man behöver åka en sväng efter att ha lagt till i hamnen. "Puttifrånkuddarna" var förmodligen lika stora som den lilla båten...

Här parkerade vi också ett tag för att titta på människor och det var verkligen kul! Här passerade det många olika typer om man säger så. En trevlig restaurang med sköna soffor i solen precis vid hamnen, en helt perfekt avslutning på en bra dag.

En mycket trevlig dag blev det innan det var dags att återvända med tåget. Det blev aldrig så tråkigt så vi var tvungna att fortsätta till italein, det sparar vi till en annan gång. Med andra ord, Monaco är en perfekt dagsutflykt från Cannes.

Om ni inte börjar leva gör jag slut

2016 års sista lästa bok blev Eva Swedenmarks bok ”Om ni inte börjar leva gör jag slut”. En bok om fyra väninnor i 60-årsåldern som har umgåtts och träffats regelbundet under många år. En av de fyra har emellertid tröttnat på att det numer bara pratas om sjukdomar, krämpor, död och annat mindre uppmuntrande och har bestämt sig för att det måste hända något. Hon bjuder in sina väninnor på en träff där hon upplyser dem om att hon tänker göra slut om det inte blir någon ändring! De bestämmer att till nästa gång de träffas ska alla fyra ha skrivit en lista med sina drömmar på. Drömmar som de sedan ska hjälpas åt att uppfylla.

Med ”önskelistornas” hjälp kommer de fyra vänninorna dels att uppleva nya saker tillsammans, dels att upptäcka helt nya sidor hos varandra.

Det här är en lättläst feel-good bok som jag stundtals kan le lite igenkännande åt. Det är också en bok som, trots att den går fort att läsa och inte verkar göra något större avtryck, inbjuder till eftertanke och det finns något mer än själva historien om de fyra väninnorna som stannar kvar efter att boken tagit slut. 

På något vis känns det som det här är en ny genre som är på stark ingång i våra bokhyllor. Berättelser om äldre kvinnor som bryter upp och gör något annat med sitt liv, och varför inte, det kanske är något vi alla skulle försöka göra lite då och då. En helt ok bok som säkert kan få en och annan att tänka efter lite, vad vill vi egentligen med våra liv, och är det verkligen omöjligt att göra det vi vill?

2016 i ord och bild

Då har vi vänt blad och lämnat 2016 bakom oss, nu väntar ett 2017 med vad det nu kan ha med sig. För egen del blev 2016 ett innehållsrikt år på många sätt och vis. Som vanligt svämmar såväl tidningar som social medier över av sammanfattningar av året som gick och jag är alltså inget undantag. Om någon vill följa med på resan från januari till december så kommer mitt år här, annars är det helt ok att hoppa över, för egentligen så är det mest för min egen skull så jag ska kunna komma ihåg vad som hände under året som gick...

januari

2016 skålades in i Sälen och det nya året inleddes i skidbacken.

Det blev även en resa till Cannes, där vi insåg att den Franska rivieran är rätt trevlig i januari.

Jag hann med några underbara och riktigt kalla svenska vinterdagar...

...innan det var dags att återvända till Singapore och värmen.

februari

Februari inleddes med en resa till Dubai för att hälsa på vänner och upptäcka det "konstgjorda landet i öknen". Att få upptäcka en plats tillsammans med några som bor i landet är fantastiskt kul, så det blev en härlig och intressant vecka med många upplevelser. Vi hann med ytterligare några av emiraten, med bland annat moské- och "guldhotellbesök" i Abu Dhabi och golf i Ras al Khaima.

När vi kom tillbaka till Singapore fick vi besök från Sverige. Och då har vi ju den där biten som är så arbetsam när det kommer besökare, då måste jag ju ut och resa igen ;) Den här gången blev det några jättehärliga dagar och läckra solnedgångar tillsammans med svenska kamrater på Seminyak på Bali.

mars

Mars blev månaden då det "inte blev som planerat". En olyckshändelse med min pappa gjorde att jag väldigt hastigt fick bryta upp från Singapore och resa till Sverige. Under den månaden blev sommarstugan, vid en helt isbelagd sjö, mitt andningshål där mycket tid tillbringades.

april

April var månaden då ena dottern och jag flög över alperna för att möta våren i Cannes.

maj

Maj tillbringades i Sverige och våren var stundtals fantastisk med alla körsbärsblommor, murklor och annat "vårligt".

juni

I  juni tog ena dottern examen så vi var till Stockholm för att bevittna detta...

...innan det blev ytterligare en resa till Cannes och rivieran.

juli

I juli packades väskan igen och den här gången gick resan till Bulgarien och Balchik där dagarna till stor del tillbringades med sol, bad och en bra bok.

augusti

Månaden som innehöll en av årets häftigaste upplevelser då det var bröllop och äldsta dottern gifte sig.

september

September innebar ytterligare en resa till Cannes där vi kramade ur det sista av sommaren med bad i ett varmt och skönt Medelhav.

oktober

I oktober var det äntligen dags att återvända till Singapore, lagom till firandet av Deepavali med några extra lediga dagar. En långhelg som vi utnyttjade genom att göra en resa till Phuket och Karon Beach med några väldigt lugna och sköna dagar på stranden, samt ett besök hos "Big Buddah".

november

November tillbringades till största delen i Singapore med undantag för en helg med golf på Indonesiska ön Batam.

december

I mitten av månaden lämnades Singapore för en lugn och skön jul med familjen i Sverige. 

Det nya året skålades in i Cannes där vi njöt av vackert väder, god mat och ett fantastiskt nyårsfyrverkeri. Nu ser vi fram mot vad som väntar under 2017 och hoppas att ni alla får ett bra nytt år!