Tillbaka i hemmet på bortaplan

Efter ett antal timmar på resande fot har jag nu landat "där borta i värmen" igen. Med andra ord: Nu är jag åter på plats i Singapore. Precis som de senaste gångerna flög jag med QatarAirways, vilket har visat sig vara ett mycket prisvärt alternativ. Dessutom tycker jag det är rätt skönt att göra den där mellanlandningen ungefär halvvägs i Doha för att få sträcka lite på benen och röra lite på mig. Första delsträckan var sådär "härligt trång" med ett fullsatt plan. Det är vid sådana tillfällen det alltid är en utmaning då maten kommer. Att desarmera de inplastade besticken och fälla in armbågarna för att på något vis försöka få i sig maten utan att få den i knät. Dessutom ska man samtidigt försöka få plats med ett (om man riktigt vill utmana ödet kan det vara två) glas på den något underdimensionerade utfällbara brickan utan att det glider av och sprider vätska på något icke önskvärt ställe. I och för sig kan det vara bra om man får trassla lite, om inte annat så fördriver man ju lite tid på så vis.

Nästa deletapp, den från Doha till Singapore, däremot var en sådan där overkligt fantastisk flygning. Planet var nästan spöklikt tomt! Samtliga passagerare kunde förse sig med tre egna säten plus att det fortfarande fanns många tomma platser. Med andra ord så innebar det att jag kunde bulla upp ett antal kuddar mot väggen vid fönstret och sträcka ut benen på de övriga sätena och sitta väldigt skönt hela vägen. Flera brickor att använda och extra stolar att förvara saker på. Inga fruktlösa försök att vika sig dubbel och famla i mörkret efter saker i en väska under stolen framför eller att snubbla över ben som sträcks ut i gången när man besöker toaletten.

Flygplanstoaletten ja, jag kan fortfarande inte sluta undra över varför det ska finnas en helkroppsspegel på insidan av vissa dörrar. Vem i hela friden är intresserad av att se sig i helfigur när man sitter på toaletten? Jag skulle inte tro att det är speciellt intressant någon gång, men allra minst då man i något slags dvalaliknande tillstånd med ett hår som, efter att ha gnidits mot en flygplansfåtölj, ligger sådär underbart kletat mot huvudet och med ögon som inte direkt glittrar av energi ska sitta och titta på sig själv på en flygplanstoalett.

Men som sagt, nu är jag på plats. Det var inte direkt något kanonväder som mötte mig, här har det åskat och tömt ned regn i det närmaste ett dygn. Ni vet sådant där riktigt monsunregn då man får plaska fram till fotknölarna i vatten, men efter regn kommer sol, så den är väl förhoppningsvis på väg. Varmt är det ju i alla fall och fuktigt är det i vanliga fall så ni kan tänka er hur fuktigt det blir efter en sådan här genomkörare på regnfronten. Det innebär att nu är det där elektriska stripiga svenska vinterhåret ett minne blott, lockarna är tillbaka, läpparna behöver ingen extra fuktstrykning och de begynnande självsprickorna på hälarna är snart väck. Lite fördelar ska det ju vara med att leva i ett land med konstant skyhög luftfuktighet!

För övrigt var det helt fantastiska kvällar med riktigt underbara färgskådespel på himlen innan jag lämnade Sverige. Så innan jag ska bombardera er med bilder från Singapore får det bli några avslutande färgsprakande kvällsbilder från Karlstad...